Den senaste tiden har jag träffat denna lille typ några gånger, en mr midget. Han har fått mig att fundera på hur stor och liten man kan vara och dela hus tillsammans.
Här hemma hos oss hade han inte haft det så bra, Iris signum är ju att hon tar båda framtassarna och trycker ifrån på den hon vill leka med. Han hade blivit stämplad här med andra ord, tillplattad.
Eller kan man vänja en hund som Iris vid att ha en liten kompis som mr midget? Hur styr man upp i en hundflock där stor och liten ska leva tillsammans? Hur stor och liten kan man vara när man ska dela hus?
Själv får jag skrämselhicka av att se honom, han ser ju ut att gå sönder så lätt! Skräckscenarion radar upp sig i huvudet. Tänk om man skulle råka sätta sig på honom, trampa på honom, han skulle få något över sig, klämma honom…
Samtidigt är han så gullig och pluttig och när han somnar i min famn så vill jag bära med mig honom hem.
Har en bekant som har just en dobermann och en chihuahua, och de verkar samvariera väl. :-) Men det beror väl på individerna också. Min bekanta köpte chihuahuan först, så hennes dobermann växte ju upp med den lilla hunden i huset.
Jag klurar på om du med bekant menar Jenny? (Hon är den enda jag vet som haft dobermann och chihuahua nämligen ;) )
Nu är inte mina små hundar så där jättesmå, (Neo 13 kg, Nikki 15) men vi brukar passa svärföräldrarnas dvärgschnauzer och de väger ju inte många kilon. Jag tycker att det går bra, de små är oftast väldigt tuffa och lär sig att säga ifrån vilket de större är duktiga på att respektera. Jag skulle absolut kunna tänka mig en ännu mindre hund än jaktspaniel men jag hade isf valt en robust liten hund som inte ser ut att gå sönder när den hoppar ner från soffan. Kanske inte en som har kroppen likt en Prazský krysarík utan mer JRT eller dv. schnauzer :)
Dina vovvar är duktiga!
Men jag skulle nog också vilja ha en lite mer robust liten hund. Lite mer benstomme, lite mer massa än de allra pluttigaste och tunna.
Vi har ju bullterrier på 24kg, labbe på 30kg och dvärgpinscher på knappa 4kg. När dvärgpinschern flyttad hit vågade jag knappt låta henne och bullterriern vara tillsammans (Bullen leker gärna oerhört hårdhänt, drar i nackskinnet och hoppar gärna högt och ibland ovanpå andra hundar) men när jag väl släpper ihop dem la sig Bullen ner till nivå med den lille och ”puttade” på henne med nosen och slog lite med framtassarna! Jag tror mycket väl att hon anpassar sig! :)
Hahaha, visst kan det hända olyckor lättare med små hundar :P men de är tåligare än vad vissa tror, och man som människa vänjer sig vid att vara försiktig :) Stora och små klarar av att vara tillsammans utan problem så länge man är konsekvent nog som ägare. Den stora måste lära sig att leka fint och se sig för (vilket brukar komma automatiskt) och den lilla lär sig att hålla sig borta om den stora dampar (been there :P). Jag är inte särskilt rädd när mina små är tillsammans med stora hundar, men man låter dem inte hetsleka såklart.
MVH
Jag har chihuahua och boxer i samma hus, fungerar jättebra! De vet att de inte kan leka tillsammans. Den lilla är äldst och det är hon som bestämmer. Så har det varit sen den dagen boxern satte sin tass innanför dörren, då lika liten som chihuahuan ;).
:) jag har en dansk svensk gårdshund på 6,5 kg och hon träffar ofta en doberman tik att busa med. Gårdshundar är väldigt tåliga och robusta och tiken hon träffar är van med alla storlekar på hundar och är försiktig med små. Men visst får den lilla sig nån träff av fladdriga dobermann tassar vid lek ibland, men då fräser hon ifrån och så tar dom det lugnare i leken en stund!
Har en dvärgpinscher och min erfarenhet med stora hundar är att det inte blir några problem då min är en tuffing som ryter i från rejält. Dvs han äger dom flesta större hundar psykiskt (han är nog inte medveten om att han hade kunnat bli hundmat rent storleksmässigt) =P
Jag har en liten hund (5kg) och han har nästan bara kompisar i större storlek. Lukas lärde sig snabbt hur snabb han behövde vara för att undvika att bli trampad på eller hamna i kläm mellan andra hundar, Han lärde sig att säga ifrån om det gick för vilt till i leken och sen har jag alltid varit med och styrt leken så den är ganska kontrollerad utan tassar som slår runt och alltför kraftig brottning
Tänkte direkt på en Engelsk staffordshire bullterrier utifrån din beskrivning av vad du kunde tänka dig för hund
Staffar (eller stubbar som jag kallar dem) är ju en klar favvoras!
Om man kollar på hur tex Cesar Millan enorma hundflock uppför sig sinsemellan så verkar alla hundar små som stora respektera varandra oavsett stor vs liten och ja som vissa ovan påpekat så är små hundar ofta bra på att säga ifrån, storleken har inte så stor betydelse, det är mest hur hunden är till sättet som avgör, om den är lugn och balanserad men samtidigt behöver många småhundar nog vara bestämda utan att vara ”osäkra”
Men.. jag vill gärna komma med egen åsikt och det är den att jag tycker att om man har två hundar hemma så är det väl mycket roligare för hundarna att vara nära varandra i storlek helt enkelt för att det inte blir så kul för tex den stora hunden att ”hålla tillbaks” och avstå helt från att tex brottas med sin ompis eller leka tuffa lekar. Och det blir nog inte så kul för den lilla heller att ”försöka” brotta ner den stora i lekar, nu har dem nog förstås annat samhörigt utbyte med varandra än att bara leka men ja lek är ju så viktigt och kul ^,^
Jag läste en reportage en gång i en hundtidning där en tjej hade en rottweiler och hade skaffat den en kompi i form av en pytte liten chiahuahua. BARA för att hon tyckte dem såg så lustiga ihop. Och hon påpekade glatt, ”Nejdå min rottis är så snäll, hen är jätte försiktig för att inte skada den lilla”
Ja men hur kul är det för rottisen att oroa sig för att skada sin lilla kompis som lätt kan bryta det ena och de andra om olyckan skulle vara framme? så klart de stora hunden säkert inte känner att den inte kan leka ”ordentligt” med sin sköra kompis, för det spelar ju ingen roll hur mentalt starkare och dominantare hihuahuan är i detta läge.
Nu säger jag inte att alla som har mini hund ihop med stor hund gör jätte fel, man kanske verkligen vill ha 2 i väldigt olika storlek! Det är ju så praktiskt med en mini som man kan bära på eller ha en väska så man kan ta med den typ överallt. Och så kanske man även vill ha en stor att jobba bruks med osv.. så jag förstår ändå varför man kan vilja blanda dessa två :)
Kloka funderingar.
Även om hundarna kan bo ihop så är jag nog inne på din linje ändå, att de ska kunna leka utan att jag ska behöva oroa mig eller att den stora hunden alltid måste vara försiktig när de leker.
Mer jämlikt hundpar är nog mer för oss tror jag.
Min blandras (4,4 kg) har sen valp lekt med sambons pappas övervuxna stövarhane, engelsk springer spaniel, golden och andra lite större hundar, enda han inte gillat var en okänd rottweiler med kanske inte så ansvarsfulla ägare som lät den gå lös fast den stack till oss flera gånger, den sprang över min då han var yngre några ggr och nu är han väldigt skeptisk mot Rottisar, enda hundras som han direkt blir osäker på.
Han föredrar hundar som leker mer med snabbhet och studs än dom som blir som en bulldozer och bara rusar rätt på
Novas (dobermann) ”storasyster”, Tindra är en Parson Russell terrier. Mycket robust, snabb och tålig hundras som ju i och med att de är grythundar ska kunna möta grävlingar. Har funkat alldeles utmärkt med Tindra och Nova ända från första stund. Dessutom är Tindra en helt underbar hund som ställer upp på allt. Är en stjärna framför allt i agility och rallylydnad samt kan konsten att koppla av inomhus. Hon är otroligt stabil i psyket och brukar vara med mig på mitt nattjobb på ett demensboende. Hon älskar att vara där och är så ivrig när hon förstår att vi är på väg till ”vårt” jobb :-)