Igår var jag och Lina på lektion på Hundens Hus. Mycket bra! Efteråt tog vi tog tunnelbanan hem till Ropsten. När vi kom fram gick vi längs tunnelbaneplattformen (längst uppe till vänster i bild) och gick ner till Lidingöbanans perrong (till höger i bild, där man kan se den lilla blå vagnen) 
På väg dit går man ner för en liten trapp. När vi gick ner för trappan så drog Lina i kopplet så jag stannade. När vi står där och Lina precis hade vänt sig om för att kolla varför jag stannat så kommer en man gående ner för trappan bakom oss. Jag kan inte säga vad det var, men då jag alltid försöker "pejla av" folk om de är rädda för Lina eller ej så tittade jag på honom då han passerade henne, och det var något som inte stämde. Han verkade inte rädd, men plötsligt gick han annorlunda. Jag minns att jag tittade på hans ben och fötter och undrade vad det var. Hans steg liksom klampade mer just när han passerade Lina. Eller så var det bara en känsla i magen jag fick.
.
Detta funderade jag inte mer på utan gick ner till perrongen och konstaterade att Lidingötåget skulle gå först om 15 minuter och vår buss om bara några minuter. Så jag gick mot trappan (vita mitt i bild) som leder ner till bussstationen. Jag vet inte om det syns på bilden, men för att komma till trappan så måste man passera en sån där snurrande grind. Ett gäng metallpinnar på en stor metallpinne som liksom "tickar" runt. Har ingen aning om vad en sån kallas. "Snurrkorsgrind"? Lina har hur som helst lärt sig gå i den utan problem. Det enda kruxet är att vi är två i ett utrymme bara tänkt för en person (inte en person med hund) så det går ju inte karusellfort! Precis när jag fått in hela Lina och ska börja putta grinden framåt så känner jag hur någon är precis bakom mig. Samme man igen. Återigen får jag en känsla av att allt inte är som det ska. Han står riktigt nära min rygg och rör sig på stället. Jag upplever att han är stressad och att jag precis ställt mig i vägen för honom. Hinner tänka att jag kan backa ut med Lina och låta honom gå först, men slår bort tanken då det skulle ta längre tid än att bara fortsätta gå igenom. Allt bara snabba tankar och slutsatser, sånt som vanligtvis bara försvinner sekunden efter att man tänkt det.
.
Så några sekunder senare är vi igenom och jag hinner precis säga "Bra" till Lina då mitt hjärta stannar en kort sekund! Mannen bakom skriker! Inte ord, inte svordomar, han bara skriker. Så högt han kan, rakt ut bara! Om jag skulle försöka skriva hur det lät blir det något i stil med "Aaaaaggghh!" Han har inte gått efter oss genom grinden, han står kvar på andra sidan grinden och i samma ögonblick som han slutar skrika vänder han på klacken och går tillbaka in i väntsalen till Lidingöbanan.
.
Jag bara vet att han inte var på väg ut till bussarna, han följde efter oss. Det var helt klart oss han skrek på och efter. Och även om bilden är av något taskig kvalitet så hoppas jag att det går att förstå att det är ett rätt trångt utrymme mellan den där snurrgrinden och dörrarna in till vänthallen. Ser ju till och med ut som en bur! Ytan kan inte vara mycket större än ett par kvadratmeter och jag undrar vad som hade hänt om jag backat och sagt "Varsågod, gå före du" Hade den frustrationen, galenskapen eller vad det nu var kommit då jag och Lina befunnit oss kvar på samma sida som han så vet jag inte vad som hade hänt! Hade han gett sig på mig eller Lina? Och vad hade Lina gjort då? Jag vill inte veta.
.
Så vad gjorde Lina när matte fick lätt hjärtattack och ett skapligt adrenalinpåslag? Hon vände på sig, snabbare än blixten, kollade på mannen och när han sen vände och gick tillbaka så var det över för hennes del. När jag började gå ner för trappan igen så gick hon lugnt neråt före mig. Coola hund.
.
En blogg som handlar om hund, hundträning och hundliv!
Eleonor writes:
Ja du, frisk var han ju uppenbarligen inte, men jag kan lova dig att din cooling ögonblickligen hade blivit snabbare än en kobra om hon sett att han tänkte göra något mot dig. Jag kan lova dig att hon skulle ge sitt liv för att skydda dig, men jag förstår ändå oron över att ha blivit ut för ngt liknande. Vilken tok helt enkelt. Jag är superglad över att lilla Lina är så duktig o intelligent att hon läste av situationen helt korrekt och valde att inte göra ngt mer än att ha honom under uppsikt. :-) Stor kram till er bägge! Eleonor och S o A-gänget
Lina och jag föredrar helt klart en tok-fri tillvaro.
Kram tillbaka!
/M