Ett litet mirakel har skett. Lina har helt slutat bry sig om den lille skällande papillonkillen som bor här i samma hus som vi. För bara några månader sedan så skällde Lina på honom som fasen, nu tittar hon lite när han skäller som mest, sen går hon vidare. Jag tycker att hon blivit bättre på hundmöten, men det är ju väldigt sällan som hon inte svarar upp om någon annan hund skäller på henne! Magnus kom just in med Lina från kvällspromenaden och sa att hon inte skällt på de två schäfrarna heller, fast de skällde på henne. Jag är sjukt nöjd! Även om jag vet att detta är mer av ett undatag än en regel än så länge så går det åt rätt håll. Hund-hurra!
Eftersom Lina slutat löpa nu så gjorde vi comeback på bhk i dag. Vi lekte lite, tränade lite och sen jagade Lina lite bilar. MYCKET dåligt. Och inte hjälper det att ryta heller, eller att träna på inkallningar just då. Det var bara att knata bort till hörnet av gräsmattan där Lina sprattlade runt och snällt be henne att följa med mig. Det gjorde hon och då fick hon mycket beröm och en godbit eller två! Efter det så var hon och jag trötta i värmen och jag ägnade mig åt att ta bilder på henne istället.
En blogg som handlar om hund, hundträning och hundliv!
Ska be att få vara lite stolt; Nu när vi var på HundCampus så var det många som sa att Lina blivit lugnare och att det syns att vi har ett bra förhållande hon och jag. LYCKA!
Visst är det skönt när det blir en sådan där Aha-upplevelse!? :up: :D Men jag tror att det har mkt att göra med att ert samarbete och team-känsla, samt ledarroll byggts upp så mkt med hjälp av Specialsöket/Hundcampus. :)
Kram!
Åh, det låter spännande. Sprängare låter bättre än mördare i alla fall…