Jag är banne mig glad, trevlig och positiv nästan jämt. Så när gränsen är nådd så blir jag riktigt sur.
Varför plockar inte hundägare i Ljungbyhed upp sitt sabla hundbajs? Jag vill skrika dem i örat.
Varför är inte alla hundägare snälla och hjälper varandra? Jag vill skrika ett par i örat.
Och vem fasen kan man lita på i hund- och dobermann-Sverige? Jag är bara trött och just nu litar jag på en riktigt begränsad skara människor. För alla andra gäller upp till bevis, annars vill jag bara skrika er i örat. Och får jag ett enda mail till av okänd/ökänd person som bara vill sprida en massa skit om andra hundägare/uppfödare/vovvar, då lägger jag ut de mailen här på bloggen och hånar dem offentligt. Vuxna människor ska bete sig vuxet. Sen har faktiskt Pippi Långstrump sagt att man ska vara snäll. Så det så.
Så vad gör man när inget är kul och ingen sköter sig och är lika snäll som jag? Jo, man tränar liksök med sin hund. Och nej, jag tänker inte skrika henne i örat om det inte går bra. Jag önskar oss lycka till…
Det är hälsosamt att bli sur ibland, det är rent av mänskligt!
Skitsnack finns tyvärr i alla världar, även hundvärlden. Man får ha selektiv hörsel.. :S
Selektiv hörsel får man om någon skriker en i örat. Kanske jag gör alla en tjänst…
Annika writes:
Önskar er lycka till.
Har du inte lärt dig att i vårt jobb får vi säga: Ojsan jag stack fel…Skämt åsido.
Din blogg e kanon, muntrar alltid upp mig när det känns jobbigt med Hannibal o Fenris. För ibland ser man att de förstår med fullständigt skiter i det :))
Tack Annika, det var snällt! I dag är jag som vanligt igen. Vanligt glad och ledig från jobbet!