Skräck och förbannelse! Jag höll som bäst på att träna lite med Lina i vardagsrummet (hade gömt ett litet lik nere i hörnet av tv-bänken) när jag såg något bakom hennes högra öra. En sabla fästing! Jag har inga problem med insekter och är rätt svåräcklad. Men fästingar gör mig knäsvag och illamående. De är vidriga! Magnus fick avbryta uppsatsskrivandet på stört och plocka bort fästingen. Den lille skitohyran vägrade släppa taget och en liten bit av huvudet ville inte lossna. Sökte på gamla inlägg på vovve, skrev in "fästing+kvar" och kunde rätt snabbt konstatera att den lilla biten som blev kvar oftast trillar bort av sig själv.
Nojjig som jag är så klippte jag bort håret runt stället där fästingen suttit så att jag ska kunna hålla koll på det bättre. Så nu har hon en liten kal fläck där. Sen letade jag igenom hela Linas kropp och när jag ändå var på g så klippte jag klorna också. Något hon inte är så förtjust i men som går att muta bort med några hundgodisar.
Detta var Linas första fästing denna sommar.
Hej,
Manda har haft 2 fästingar den här sommaren! Hon måste har tagit hem dem från Hällefors. Första fästingen hittade en bekannt till oss backom Mandas öra i början av April – när vi fortfarande hade snö i Kiruna! Gissa vad han var förvånad. Andra fästingen hittade jag några dagar efter att vi hade kommit tillbaka från fjärde träffen på Hundcampus. Fästingen satt på insidan av Mandas vänstra framben. Fästinghalsbandet som hon hade på sig var till ingen nytta. Jag spolade ner fästigen i toiletten och hoppas att den inte hade någon chans att föröka sig här uppe i norr.
Carmen
Marit writes:
Hej!
Vilken bra och SNYGG sida du har! Och intressant dessutom, jag hade ingen aning om att man kunde träna liksök med en hund. wow.
Jag var sökte på dobermann och var tvungen att lägga upp din hund som ett fint exempel på min blogg, hoppas det är okej! (det var inget foto förstås)
http://www.marithellstrand.blogspot.com
Marit! Vi tackar, bockar och niger så fint vi bara kan hunden och jag. Otroligt snällt av dig att nämna oss i din blogg. Vilken ära!
Läste ditt inlägg om grannens skällande hund. Stackars vovve! Undrar om de vet att hunden låter så mycket? Du kan ju fråga och säga att det stör dig bara lite…
Marit writes:
Jo jag får kanske göra det, om han/hon fortsätter sådär… :/ Och som du säger, ägaren kanske inte ens vet om det, och då är det ju inte så lätt!
Det var så lite så, det är ju bara roligt! :D
Lycka till med vovven,
mvh
Marit