De kommandon jag använder kan indelas i flera olika grupper. Inte bara beroende på när och till vad de används men även hur ofta Lina väljer att lyssna på dem och förstår innerbörden av dem.
Först har vi gruppen av ord eller kommandon som hon alltid kan och förstår innebörden av. "Vill du ha mat?" och "Ska vi gå ut?". Ord som "Nej" och "Lina här" skulle jag vilja ha i denna lilla grupp men så länge det finns kaniner i närheten så verkar den där bomullen i öronen slå till.
Med lite medvind och god vilja kan hon sitta, ligga, stå, stanna, göra lekinvit, komma på inkallning, titta på mig, gå fot, lyfta på samt ge först ena och sen andra tassen, söka, titta ut genom fönstret, gå bakom, göra lekinvit, visa/peka med nosen, gå tunnel mellan benen, kramas, gå i korgen, hoppa upp på och över saker samt skälla på kommando. Hon väntar på att någon säger varsågod innan hon går innanför dörren, hoppar ut ur bilen eller börjar äta av sin mat.
Saker som hon börjar lära sig; "Var är husse?" (letar rätt på honom) och "Gå till husse". Min plan är även att lära henne öppna dörrar på kommando. Nu öpnnar hon när hon själv känner för det eller har bråttom ut. Bra när hon behöver gå ut och det är bråttom för att undvika små högar på golvet, dåligt när hon har sett en katt genom fönstret och bestämmer sig för att hon vill göra katten sällskap där ute. Eller som när min syster passade Lina en gång och Lina tydligen fick nog och bestämde sig för att gå hem igen. Min syster hittade henne ute i trapphuset.
Sist finns de kommandon eller uppmaningar som tydligen bara Lina vet att hon kan. Av uppenbara skäl är det svårt för mig att veta vilka dessa är. Som i går när jag satt vid min dator och höll på med något när Lina kom och buffade lite på mig med nosen. Jag, som inte hade tänkt resa på mig just då, sa; "Du kan väl gå till korgen och hämta din ben istället?" varpå Lina vände, gick bort till korgen, tog benet i munnen, gick ut i hallen, släppte ner benet på mattan och satte sig ner och tittade på mig. Det enda som saknades var att hon hade öppnat munnen och sagt "Jaha, matte och nu då?" Detta ska jag givetvis testa fler gånger innan jag påstår att det är ett kommando som sitter. Men just då fattade hon vartenda ord.
Anonymous writes:
Hej Madeleine!
Det är inte konstigt att statyn med barnet och hunden KAN DU TALA? har kommit till, för ibland är det precis som att det är bara det som fattas! //Anki Vi har förestän ny hemside adress om du vill hälsa på :
http://gittegottsrut.zoomin.se/
Fniss du skriver så härligt…man känner liksom igen sig! Roligt att läsa eran blog.
kram Anna