Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 630 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 638 Gordon, inte hopplös! – Livet med dobermann

Gordon, inte hopplös!

I dag var hunden Gordon och hans matte Emelie här. De har haft lite bekymmer med träningen och alla tips de fått högt och lågt som inte lett till så mycket mer än mer problem.

Nu är ju inte jag instruktör eller särskilt kunnig på något sätt men jag ville ändå träffa dem för att se om jag kunde komma med något litet tips.

Lite spänd på vem det var som skulle komma hem till oss och stöka och bråka. Tänk om han var en hund med aggressiva tendenser och var elak?! Tänk om han var ett hopplöst fall?

Hem till oss kom en glad krabat som jag genast kunde säga att jag kände igen efter att ha träffat kullbrodern Castor tidigare.

Vi började med att gå en liten promenad med Lina och Gordon då jag ville se hur han skulle reagera på en annan vovve. Under tiden som vi gick ställde jag lite frågor till Emelie. Hur han reagerade på andra hundar, hundmöten osv. Gordon skötte sig fint även om han gärna ville hälsa på Lina men inga konstigheter annars.

Efter det gick vi hem till vår tomt och jag snurrade runt lite hit och lite dit en stund innan det blev någon ordning. Till slut hade jag samlat ihop mig så mycket att det fanns något att knapra på och jordgubbssaft att dricka och ställt fram stolar att sitta på. Nu kunde hundträningen börja.

Jag bad Emelie att göra en liten inkallning och gå lite fot med Gordon. Jag väntade med spänning på att få se monstret i Gordon vakna och börja hyssa men hyssen uteblev i stort sett helt. Lite osäker på vad det var han skulle göra och lite lättdistraherad var han men inte busig eller dum.

Allt jag såg var en superglad dobermannkille. Frågade om jag fick låna kopplet och se om jag kunde framkalla lite hyss. Nope.

Det enda jag märkte var att Gordon väldigt gärna satte sig framför mig men när jag gick in och ställde mig vid sidan av honom så vi hamnade i utgångsposition så blev han lite orolig. Började backa lite, ville gärna snutta lite på min arm. Hoppade något skutt. Det märktes att han blev nervös av att vara där.

Vi pratade om träning, om belöningar, bestraffningar. Vilka tips matte Emelie fått, hur Gordon reagerat på det när de testat, hur hon kände, hur det gått osv.

Under tiden som Emelie berättade om hur Gordon inte var som de andra hundarna på kursen och hoppade och var otålig så nickade jag bara instämmande. Inte för att jag tyckte att det lät bra men för att det var något jag hört så många gånger förut.

Det lät som vilken ung dobermann på kurs som helst. Med ett undantag; Gordon och Emelie har haft oturen att ha instruktörer som verkar ha noll koll på dobermann. Som sagt att han måste kuvas, bestraffas, domineras, sättas på plats och stoppas och som försökt ta i lite med hårdhandskarna för att komma dit.

Det gjorde lite ont i hjärtat på mig men om ni mött den snälla, mjuka, glada, sociala, fina unga hane jag träffade i dag så hade ni också fått ont kan jag säga! Lägg till en jättegullig matte som hanterade sin hund mjukt och positivt och hade fickan full med korv till Gordon när han gjorde rätt.

Jag gick och hämtade en kamptrasa i förrådet och lånade Gordon igen. Efter bara några minuter så kampade han och hoppade efter trasan. Jag puttade undan hans framben, jag belastade med att ta tag i hans huvud/hals, böjde mig ner över honom, bände upp munnen för att få ut trasan, höll trasan retfullt högt ovanför mitt huvud, kollade alla hans stora tänder, drog och slet som ett as för att riktigt få igång honom. Vad jag än gjorde så behöll han sitt goda humör och höll ett bra grepp om trasan. Och vad jag än gjorde så backade han inte och han visade inga som helst tendenser till att tuffa sig.

Detta var icke en problemhund! Det var en hund som hade lite problem för att han inte riktigt vet hur han ska göra. Han har inte fattat riktigt vad man får göra, vad man inte får göra eller vad matte/husse vill att han ska göra. Samtidigt som han har en massa spring i benen och är ung.

Därför började vi med övningen ”fiskekroken”. Emelie fick sätta Gordon ner, gå några få meter, kalla in och med hjälp av godbit styra runt honom till sidan. Gav trasan till matte så att hon fick öva på att belöna med den och efter bara några gånger så både ville och fattade Gordon att han skulle till mattes sida och ta kontakt. Lite snett satte han sig men Emelie fick belöna det med eftersom han tidigare visade lite ovilja att vara just vid sidan av så där.

Sa till Emelie att träna detta hemma tills Gordon kan komma in utan hjälp av belöningshanden. Börja träna på att komma in fint och rakt, öka avståndet, öka tiden som han måste sitta med kontakt innan han får sin belöning och bara belöna positivt. Kan han inte så gör man bara om tills han gör rätt, gör han inte rätt så börjar man om och visar med godis/leksakshanden.

Sen fick Emelie order om att skaffa sig en tennisboll på snöre och så fick hon kamptrasan av mig. Sa att de inte får ge vare sig boll eller kamptrasa till Gordon att ha för sig själv utan att belöningen nu ska sitta fast i matte eller husse i en månads tid. Allt för att Gordon ska lära sig att allt skoj händer hos föraren och inte 100 m längre ner på planen i full fart för sig själv. (Ofta kallat frivarv och ett vanligt förekommande fenomen hos dobermann).

Sist men inte minst så sa jag till Emelie som det var; hur många dobermannägare som har problem med de här bitarna. Att vi är många som har gråtit, slitit, kämpat och trott att ”det måste vara mig det är fel på”. Hur många det är som fått tipset att ta till hårdhandskarna när det egentligen är tvärtom som gäller. Lugnt, mjuk, konsekvent och var tydlig med att visa för hunden vad det är du vill att den ska göra. En dobermann är inte korkad, de fattar direkt bara man har lite tålamod.

En sak kunde jag dock tyvärr inte svara på. Vad Emelie skulle göra när Gordon fular sig som han gör ibland. Om hon skulle ignorera eller säga till (och i så fall hur och på vilket sätt). Hade vi fått Gordon att göra det när han var här så hade jag kunnat se hur han reagerade på en ”bestraffning” för att bryta det hela men nu var han bara ett a-barn hela tiden och då ville jag inte yttra mig.

Jag hade inte tänkt att låta Gordon träffa mina hundar då det egentligen inte fanns något syfte med det. Han kom ju hit för att han hade problem och inga problem löses genom att rusa runt med andra hundar. Men Gordon var ju inget problembarn när han var här, han var ju bara snäll och glad. Det blev det nästan att han fick träffa flickorna som ett sista deperat försök att hitta några fel på honom. Dålig på hundspråk eller att han skulle vara för ”på” osv.

Men inte då, han var supersnäll med Lina och Iris. Han fick skäll av dem båda men återvände med förnyad glädje och gjorde lekinviter och han var varken för på eller brötig på något sätt. Bara glad.

Ovan Gordon och Lina. Nedan Iris och Gordon springer. Gordon hade lödder på hakan!

Att det inte blev några bilder från själva träningen var för att jag var så upptagen av att prata sönder Emelies öron och kolla på Gordon. Hihi…

Allvarligt så vet jag inte om Emelie fick med sig något användbart efter dagen men jag hoppas självklart på det. Om inte annat så hoppas jag verkligen att matte Emelie fattade att hon har en supergullig hund! Därmed inte sagt att de inte har saker att jobba men det är absolut inte några ovanliga eller obotliga olater vi pratar om!
Två snabba typer, Gordon och Iris springer och vädrar tungorna samtidigt!

11 svar på ”Gordon, inte hopplös!”

  1. Hej Madde

    Kul att du fick träffa Gordon nu. Visst är han en underbar hund med mycket energi som Castor :-)
    Hoppas vi ses snart igen. De är alltid kul att träffa likasinade. :rose:

    Jenny

  2. Undrar om det finns någon ras som behöver hårda tag och bestraffningar? Inte ens min tuffa terrier mår särskilt bra av det, även om det finns folk som säger att jag ska vara hård och tuff mot henne just för att hon är en terrier. Nä, konsekvent och envis, men mjuk det har funkat bäst på mina hundar. ha en fin sommar med vovvarna! Och du…säg inget till mina vovvar om att de kan hoppa högre än vårt staket, det tror nämligen inte det just nu :-)) .

  3. :dog2: Jenny, han var verkligen en underbar hund! Jättegullig och kramvänlig :inlove:

    Men även den gulligaste hund kan ställa till det för matte när han hittar på hyss! ;)

    :dog2: Ulrika, jadu bra fråga! Jag är övertygad om att det inte finns en ras som behöver hårda tag, däremot finns det nog enstaka individer som kanske behöver det. En bestraffning är inte dålig om den fungerar och jag påstår att många bestraffar av fel anledningar, på fel sätt och av fel orsak.

    Jag vet inte hur många gånger jag hört kommentarer om att dobermann är en tuff ras och att man därför måste ta i. Att det inte är en förstagångshund pga av hårdheten bla bla. Det är precis som du säger om konsekvent och envis men det tar tid och kräver lite tanke från den som håller i kopplet.

    Trist att du också fått höra samma sak. :-(

    (Lovar att inte avslöja några stakethemlisar :D)

  4. Fick verkligen in massa nyttigt i huvudet ! :)
    Det var jätteroligt att få komma ner till dej och få hjälp, du har gett mej mer förståelse/inblick med Gordon ! Så verkligen Tack !! :-D hoppas vi kan ses fler gånger !

    1. Så klart att vi måste ses fler gånger! Jag måste ju se hur fint Gordon kommer att lära sig att komma och sätta sig vid din sida sen! :-D

      Det var kul att du orkade åka ända hit! :car:

  5. Ingen har väl svar på alla ”gåtor” (även om man är instruktör)

    Är glad för Emelie och Gordons skull att dom fick träffa dig som jag tycker verkar ha en sund inställning till hundträning med positiv förstärkning och som dessutom har erfarenhet av rasen.

    *hundra tummar upp för eran lyckade dag*

  6. :dog2: Eva, sant. Men då får man säga det att ”detta fixar jag inte” istället för att börja vara elak mot hunden som de varit mot Gordon.

    Det var kul att träffa gullige Gordon, vi sa att de får åka och träna lite med störning av söta Vega sen också! :)

    :dog2: Dessi, tack! :)

  7. Madde, jag har aldrig sagt ngt annat men du verkar vara en toppen tjej! Vilken gest att välkomna människor som har problem eller bara vill ha tips & trix. Ett problem har många lösningar & du sitter säkert på många!

    You go :star:

    1. Emma, så snällt av dig!

      En av de stora fördelarna med bloggarna är att man lärt känna många dobermannmänniskor, då är det ju bara kul att ses om man kan och kanske kan hjälpa lite! :-)

Lämna ett svar till Jenny Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *