Efter det som hände i torsdags har jag funderat en hel del. Både på det som hände men även på följderna av händelsen.
Hade detta hänt när Iris var yngre hade jag varit precis vansinnig. Nu är jag bara arg men men väldigt lugnad av att Iris inte tagit skada av detta. Om jag ska vara ärlig så är det mitt företroende för andra som fått sig en törn, inte Iris som tagit åt sig.
Efter händelsen så har jag pratat med några hundmänniskor jag har förtroende för och samtliga har sagt det som jag hoppats och trott på, att Iris nog inte tagit åt sig. Man kan säga att Iris har bättre mentalitet än matte helt enkelt, då det bara är jag som visar kvarvarande rädslor och obehag.
Även om kanske inte så många av oss ägnar sig åt medveten ”skrämma-skiten-ur-och-slå-på-hund-träning” så händer det ju även saker i vardagen som också går åt pipsvängen vare sig vi vill det eller ej. Har man en bra hund så sätter inte det sig i skallen på dem, det blir en engångsgrej som glöms bort. Har man otur och har en hund som är vekare, räddare, och har lättare att bygga på sig så riskerar man ju att få problem efteråt.
Dvs en bra hund bär inte med sig detta någon längre stund. Vår Lina däremot, henne hade vi kanske fått göra många övningar med och stärka upp på ett helt annat sätt efter en liknande händelse. Men så var hon rädd för saker och ljud, skotträdd och lättstressad. 
Om jag nu ska sväva ut ännu mer så kan jag till exempel tillägga att det är därför jag inte bryr mig särskilt mycket om hur rädd en hund blir för dumpen eller skramlet på ett MH om jag sedan ser att hunden själv tar sig fram till det den blivit rädd för och sedan skiter fullständigt i det.
En av dem som sa att det som hände i torsdags nog inte satt sig i Iris huvud var Dennis Söderkvist. Honom har jag både förtroende och respekt för och han har även tillräckligt stor koll på Iris för att jag skulle känna mig helt trygg med att låta honom leka lite med Iris och ärmen i tisdags.
Det var alltså jag som blev lugn och glad av övningen när jag såg hur fint Iris var med på noterna direkt. Jag stod bredvid och kunde känna mig lättad och bara njuta över hur kul Iris tyckte att det var att ääntligen få tugga ärm igen.
Så förbannat skönt också, istället för att nu ägna tid åt att behöva bygga upp Iris igen kände jag ett oerhört sug efter skyddsträningen. Mycket roligare!
Men vad skönt att läsa! Iris är en cool tjej som uppenbarligen inte bygger på sig av obehagligheter, kanon! Jag förstår att du är superlättad, det hade jag också varit om det var min hund det handlade om.