Iris 8 år. Helt galet, är hon redan åtta år!? Jag är glad och lite rädd samtidigt.
Glad över att Iris väger 32 kg och är fin och slank i kroppen. Glad att hon är lika pigg som hon alltid varit. Glad att hon är frisk som en nötkärna. Glad över att hon nu tänker ibland innan hon agerar (med dobermannmått mätt ska tilläggas). Glad över att när man har en hund som man haft så här länge så känner man varandra så bra, ibland känns det som telepati, jag vet vad hon vill och tänker och tvärtom.
Kan inte låta bli att jämföra henne med Lina som var en fullfjädrad tant med grå nos som låg med tassarna i kors eller var nöjd med att sitta i fönstret och titta efter grannens katter i samma ålder. Iris tycker fortfarande att all träningstid är hennes tid och frågar jag om hon vill göra något så är svaret alltid ja.
Lite rädd för att det samtidigt är lite jobbigt att hon börjar bli äldre, jag vill ju behålla henne för evigt…
När jag skulle födelsedagsfota Iris tyckte hon att jag var lite tråkig som tyckte att hon skulle sitta och ligga still. Jag tycker det syns haha!
Så vad ville tant Iris åtta (eller femtiosex hund-) år göra istället?
Jo, hon väntade bara på att jag skulle fota färdigt och mitt varsågod så att hon kunde fortsätta brottas med och tugga på Sally.
