Om Iris väcker mig kl 03 och vill gå ut då vet jag att hon behöver gå ut. Då stretar hon till närmsta gräsplätt och är antagligen riktigt dålig i magen.
Om Sally väcker mig kl 03 på natten och vill gå ut så börjar hon oftast med att kika mot busken där vi skrämde upp en kanin för någon månad sedan. Är den kanske där nu också? Sen stannar hon till för att hon hör någon röra sig på andra sidan lilla parken. Vem fan vet, det kan ju vara kaninen på väg hem från krogen som går därborta och sparkar grus?
Oftast kissar Sally och när hon äntligen gör det då är jag så irriterad över att jag överhuvud taget lämnade sängen för detta att jag inte stannar kvar ute med henne för att ta reda på om hon behövde bajsa också.
Ibland vill jag inte gå ut med henne alls. Som inatt när hundarna kvällskissat vid 22 och Sally väckte mig kl 01 och började vanka runt. Då ville jag bara sälja henne på blocket. Självklart gick vi ut, hon kissade lite! Behövde hon ens bajsa nu på morgonpromenaden?! NEJ!
Jag har alltså en hund som visar när hon BEHÖVER gå ut och en som visar när hon KÄNNER för det.
Expo var inte nödig mer än nödvändigt. Anna bajsa och kissa hela tiden ☺ när det passa henne. Expo var tydlig med att säga ifrån. Asta lärde jag känna för kort tid. Vi var ute hela dagarna när jag passade henne. Så hon sov mest här.
Expo var mitt liv ?Anna kom sen. Alltid stått där som MOR.