Den senaste tiden har jag tänkt mycket på hårda hundar. Eller rättare sagt hundars hårdhet.
Orsaken till att jag funderat på det är många bäckar små skulle jag säga. Men det hela började för flera år sedan redan när jag skaffade Lina. Sen har det bara fortsatt efter att jag skaffade Iris med mina egna tankar kring träning och korrigering av mina egna hundar då de reagerar väldigt olika på det. Mest påverkad är jag ändå av det jag hört många säga (särskilt män får jag tyvärr erkänna) om just hårda hundar.
Minns särskilt en händelse där vi utanför en McDonalds mötte en kille i mc-ställ som stannade till och sa hej till Lina och mig bara för att han också hade haft en dobermann, precis som jag också brukar göra när jag ser en. Den här killen avslutade dock med att säga något i stil med att det är hårda hundar och att man får ta i rätt mycket med dem.
När ovanstående inträffade så hade jag fortfarande inte fått hjälp med Linas utfall och just där och då tyckte jag att hon var ett hopplöst fall och det kändes som att han hade ett hundra procent rätt. Hade jag mött samma kille i dag hade nog lite rök börjat puffa ur mina öron…
Det tycks vara en allmän missuppfattning vad gäller både vad som innefattas av begreppet hårdhet och hur man ska hantera den eventuella egenskapen hos sin hund. Kort och gott; jag upplever att många tycks vara av (miss)uppfattningen att hårda hundar måste tränas med fysiskt hårda metoder.
Hårdheten hos en hund är något mätbart och bestäms av hundens förmåga att skaffa sig minnesbilder och avreagera. Motsatsen till en hård hund (som bara brötar på helt oberörd och självständig) är en vek hund som reagerar kraftigt för att sedan associera detta till platsen eller händelsen. Polisen testar hundens hårdhet i Lämplighetstestet för hund eller L-testet som de flesta kallar det.
Jag är heller inte någon expert själv på de mentala egenskaperna hos hund men jag får ofta för mig att hårdheten blandas ihop med dådkraft, skärpa och en massa annat.
Vill man ta bort träningslusten hos Lina till exempel och få henne att inte göra något igen så är det bara att skapa obehag i träningen. Då säger Lina tack och hej och man får ägna mycket tid till att (över)bevisa för henne att det inte var så farligt för att överhuvudtaget ha en chans att hon kanske ska försöka göra samma sak igen. Iris däremot kan braka rakt in i grejjer och trilla ner från dem också men hade vi bara kul när vi gjorde det så kör hon gärna samma hinder eller grej igen.
Skulle jag mot all förmodan lyckas lura upp Lina på ett balanshinder och hon skulle trilla av eller bara vara nära att halka så prövar hon icke på att göra om det. Jag vet inte ens hur många gånger Iris trillat i backen när hon sprungit över men det har vad jag kan minnas aldrig hindrat henne från att ta sats två sekunder senare med samma fart.
Detta visade sig ju även tydligt när Lina skulle göra sitt MH och den där elaka dumpen flög upp. Hon sprang långt, långt bort. Hon vägrade att gå närmare än ett visst antal meter från dumpen. Det slutade med att vi var tre personer som satt ner på den nerhissade dumpen på marken och lockade på henne med köttbullar och ändå hade Lina bestämt att den där saken skulle hon aldrig gå nära igen. Jag vågar påstå att Lina är en vek hund.
Nu spelar det ju ingen roll så om folk säger eller menar fel när de använder uttrycket ”hård hund” egentligen, det är den där sabla knytnäven som jag känner hänger med på köpet som jag stör mig så fruktansvärt på! När någon tror sig ha en hård hund så verkar det i ett trollslag plötsligt legitimera att man är är elak mot sin hund. Lite ”man ska inte slå hundar men jag måste med den här för att han är en så hård hund”.
Om definitionen är att en hård hund skakar av sig/avreagerar fort och glömmer obehaget lätt så är det ju inte ens någon mening att använda hårda metoder på den hunden Det blir liksom dubbelt knäppt, det är ju både elakt och bortkastat!
Jag har gått och tänkt på det här i flera dagar nu och har passat på att fråga lite hundfolk som jag träffat om saken och de flesta med lite koll svarar samma sak: att många påstår/tror de har en hård hund och att de oftast har fel.
Frågade även på på forumet vovve i dag och fick nästan exakt de svar jag förväntade mig.
Vad gäller att vara hård mot en hård hund så tycker jag precis tvärtom, desto mjukare och tydligare måste du vara. Så det så.
Hej!
Hur fick du hjälp med utfallen??! Söker för tillfället efter passande tränare för min vovve.
Bra inlägg! ;-)
Undrar också hur du fick hjälp med utfallen. Har fått alla möjliga olika råd, vore spännande at thöra vad du har provat.
Kan du inte skriva ett litet inlägg om Linas utfall, hur ni fick bot på dom osv? Vi verkar vara några som är intresserade, skulle vara intressant att läsa! Om du inte har gjort det redan vill säga? :-)
Mycket bra inlägg! Har hört även om kvinnor som kör knytnävsteori… Tråkigt att det fortf är så vanligt.
Bra skrivet. Min Hella är hård, och det är lönlöst att försöka med ”hårda” metoder mot henne, hon bryr sig inte alls om några fysiska korrigeringar och om någon skriker på henne är det bara kul. Hos henne funkar det bara med positiv förstärkning, hon tycker dessutom att all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet, så det är riktigt svårt ibland när man lyckats förstärka något oönskat beteende.
Fick precis som du höra väldigt mkt när hon var valp att jag skulle ”ta i från tårna” annars skulle jag aldrig få någon ordning på henne.
Undrar hur mycket du hade behövt ta i om du hade valt den ”hårda vägen” då… :-?
Iris tar åt sig när jag blir arg på henne eller säger till men svansen är alltid på topp efter en sekund igen. Så hon är precis lagom hård tycker jag.
Utmaning att ha en hund som tycker att skrik är kul och all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet!
Bra inlägg!
Själv hade jag motsatt, min setter Linnie var en oerhört vek och mjuk hund. Henne behandlade jag som glas i början, eftersom hon var så mjuk och vek så rullade jag gärna fram röda mattan åt henne. Fick då höra att ju mer du behandlar dina mjuka hund som glas, desto mjukare och skörare blir hon. Ändrade min inställning och hon fick lära sig att jobba på lite och övervinna sin rädsla och efter några år började hon utmana sig själv! Hon tyckte t.ex. att bryggor var läskiga men visste att om hon gick ut på bryggan fick hon godis så hon började självmant, till en början på darriga ben, gå ut på bryggan för att sedan inkassera belöningen.
Vart jag vill komma är att jag tror att det till viss del är precis tvärtom med en hård hund, ju hårdare du behandlar den – desto hårdare blir den.
Mitt motto är att det ska vara kul att ha hund! Hur kul är det om jag känner att jag ”måste” dänga på min hund? Tycker även att det är vanligt inte bara när hunden är hård utan även när man har en större/mer krävande/mer ”driven” hund än man klarar av – även då kommer våldet fram och då är det lättare att skylla på att ”hunden är hård” än att säga att ”jag klarar inte av min hund”…
Sen tycker jag att hundar kan vara olika hårda i olika situationer. Faquera är testad som ”nervösa tendenser” på korningen, ett par år senare gjorde vi L-test och hon blev bedömd som ”måttligt hård”. Själv tycker jag att hon ligger någonstans därimellan. Är det däremot vilt inblandat tar jaktintresset överhanden och hon blir ”stenhård”!
Tyvärr tycker jag det verkar som att många tycker det är ”häftigt” att ha en ”hård” hund… Själv tycker jag det är häftigt att själv ha, och se andra som har, en otrolig relation med och kontroll på sin hund.
Det du beskriver med Linnie känner jag igen med Lina. Sen är det lite blandat med att jag var så dum mot henne i början, min stackars lilla missförstådda hund, ibland VILL jag behandla henne som glas.
Men Lina har också blivit duktigare på en del saker och lite mer rädd för andra. Upplever att hon blivit mer skottberörd och åskrädd med åren.
Jag tror som du att man bara härdar och hårdar hunden av hård behandling. Och tyvärr är det macho el tufft att ha hård hund men det låter inte lika coolt att säga att ”Jag har fått mer än jag klarar av och nu behöver jag hjälp”
Många gör nog det av okunskap och det är första hunden osv, men sen tycker jag att man faktiskt borde lära sig någon gång! Sluta banka helt enkelt.
Midde är ju – både enligt mig och polisens L-test – hård. Han har visserligen även stor dådkraft och lite skärpa – men just hårdheten tycker jag är den egenskap som är bäst/ställer till med mest…. Den är jättebra när man tränar – för precis som du säger så kan Midde bli överkörd av en traktor utan att han bryr sig – på’t igen bara! (Överdriver kanske lite :P ) Men däremot så lär han sig inte saker jag vill att han ska lära sig heller – ”hästen väger mer än du och kan trampa på dig” t e x…….
Min förra hund var supervek däremot…. Lätt att lära att hon skulle akta sig för hästen osv, men istället tog det ju jättelång tid att jobba tillbaka henne efter en otrevlig upplevelse….
Har läst en rapport från en vetenskaplig undersökning en gång där de testade olika ”träningsmetoder” på försöksdjur. T ex. så fick mössen (kommer inte ihåg exakt om det var möss eller andra små djur…) bestraffning när de försökte trycka ner en spak för att komma åt mat. Vet ni vad mössen gjorde så fort de fick chansen? Jo – de tryckte ner spaken ändå hårdare nästa gång de kom åt – och precis så tycker jag att hårda hundar reagerar oxå……
Vill man läsa mer om hundars mentalitet så rekommenderar jag verkligen ”Mentalitetsboken” av bl a Kenth Svartberg!. Liten recension:
http://midde.wordpress.com/2009/12/21/det-blir-aldrig-som-man-tankt-sig/
Nyttigt och lärorikt att ha eller ha haft en av varje så där. Jag tycker ju att Lina och Iris är lite i varsin ände om hårdhetssnöret också även om de inte är extrema någon av dem.
Hur reagerade din förra hund på bestraffningar eller att du blev arg typ?
Intressant med de små :mouse: :mouse:, tuffingar som slängde sig på matspaken! Jag tror du har rätt i att en hund härdas av hårdheter och på sätt blir svårare att sedan bestraffa eller bryta. Man får ta i mer som förare.
Nu ska jag läsa din lilla recension, tack för tipset! :yes:
Ja, jag tror i alla fall att en hård hund reagerar så – lite tvärtom med en vek hund, den gör nog allt för att slippa samma obehag igen – typ slutar äta öht….
Nike behöve jag ju typ aldrig bli arg på – det räckte att någon höjde rösten i hennes närhet så tog hon åt sig – om husse gormade på ungarna så sprang hon och gömde sig…. Däremot var hon inte rädd för mig – om jag gormade (på att hon jagat rådjur typ, eller ngt annat…) tog hon inte illa vid sig – vet inte om hon litade så på att jag aldrig skulle göra henne illa?
Hon var så vek så sista gångerna vi tävlade lydnad fick vi neddrag för hon var så skottberörd; när någon stängde en bildörr i närheten kröp hon ihop……
I ridhuset på Strömsholm står ”Där konsten tar slut, tar våldet vid”. Är helt övertygad om att det är kunskapen som brister när folk tar till våld eller baserar hela sin träning på korrigeringar och förbud. Det måste jag tro, annars är ju personen en sadist eller psykopat. För om man mot bättre vetande använder våld, vad kan det annars kallas?
Tjing!
Förresten, angående hundmöten… Jag skulle vända hundens förväntningar på hundmöten. Hundmöten=grillad kyckling. Inte hundmöten=stramt koppel och arg matte. Att korrigera bort rädsla är en omöjlighet. Tänk er att någon skulle säga ”Klappa ormen, annars får du stryk!” Skulle du bli mer eller mindre rädd för ormar? Om du har tur förblir rädslan oförändrad, om du har otur förvärras den. En hund som skäller och gör utfall, gör detta för att öka avståndet. Ingen skriker och hytter med nävarna för att få någon närmare. Det är också viktigt att öka avståndet till mötande hundar, för att hunden ska kunna lyckas. Belöna första blicken på den mötande hunden, flytta dig och hunden åt sidan och låt den andra hunden passera. Om man av någon anledning inte hinner belöna första blicken och hunden redan har börjat skälla, tryck den grillade kycklingen i näsan på hunden och flytta er sedan åt sidan. Hunden kommer med allra största sannolikhet att tystna om avståndet är tillräckligt stort till den andra hunden och om den gillar mat. Man behöver heller inte oroa sig för att ha belönat hunden för fel beteende, det är nämligen omöjligt att förstärka sinnestillstånd som rädsla eller aggressivitet med mat. Finnemang eller hur?!;-) En annan mycket viktig sak att tänka på gällande korrigeringar är att de inte förändrar beteenden, de undertrycker dem. Hunden är helt enkelt lika rädd för hundmöten, men den tystnar för den är mer rädd för dig. Ganska otrevlig tanke, tycker jag. :-((
Tjing igen;-)
Ja jag hoppas verkligen att det är kunskapen som brister. Alternativet är ju som sagt inte så trevligt.
Bra tips med skvallerträning vid hundmöten. :yes:
Problemet med hund som gör utfall är ju att andra hundar inte dyker upp där de ska eller borde! Lösa hundar och hundar i flexi är ju något man hatar när man har hund som redan har utfallsproblem. Då hjälper det inte om det så regnade köttbullar så skiter hunden i det.
Lina säger fortfarande voff när hon ser andra hundar beroende på hur vi möter dem, kommer de för nära så blir hon fortfarande lite osäker. Men nu kan jag bryta hennes stirrande med en köttbulle hur lätt som helst, nu är det bara min egen lathet som gör att jag inte har köttbulle eller motsv med mig jämt!
Tummen upp för detta inlägg! :)
Jag får ofta höra om hur hård jag måste vara med Abbe och ”Det är att ta i med hårdhandskarna kan jag tro?”
När jag då berättar att vår träning till största del baseras på massa pussar, klappar och lek, lek, lek, så står de ofta som frågetecken!
Skulle jag vara fysiskt hård med Abbe i träningen skulle vi omöjligt komma oss framåt, det skulle bli katastrof!
Tack Mari! Jag blir så glad av det du skriver om pussar och lek istället för hårdhandskar! :rose:
Är det andra hundägare eller folk utan hund som säger så till dig?
I överlag är det andra hundägare tyvärr.. Men ibland även folk som tycks kunna, men som i själva verket aldrig ägt en hund eller har någon aning om hur hundar funkar!
Folk som inte har hund eller som inte är så ”insatt” frågar mer ”Vad är det där?” ;)
En annan fråga jag ofta får är givetvis, ”Är han en kamphund?”
Jag undrar var det kommer ifrån det där med ”hårda tag” när det är folk utan koll på hund som yttrar sig? Är det för att hund-tv i stort sett helt och hållet handlar om problemhundar som måste rättas till och korrigeras som folk tror att det är allt man gör som hundägare? ?:-)
Men det är ju ännu tråkigare när det är hundfolk som fäller de kommentarerna. :-(