Det pratas om hundkörkort, det debatteras om farliga hundar, farliga raser och förbud mot vissa raser.
Jag anser själv att jag har större ansvar att ha koll på mina hundar på ett annat sätt än en del andra hundägare. Folk är rädda och har fördomar, det är mitt jobb att bevisa motsatsen och visa hänsyn. Plus att två dobermann vare sig man vill det eller inte kan göra större skada en en toypudel, så är det bara!
Samtidigt påstår jag att i stort sett alla olyckor som sker beror på ägarna. För vissa hundägare är banne mig de som förstör för alla oss andra. Kategorin hundägare som på grund av bristande koll på sina egna hundar (eller är det bristande intresse?) står bakom olyckorna man sen kan läsa om i kvällspressen.
Den senaste tiden har jag hittat två olika historier som inte har särskilt mycket gemensamt egentligen förutom att plötsligt blir skillnaden på stor och liten hund väldigt stor. Då en stor hund kan göra skada på ett helt annat sätt.
Den första är från ett inlägg på hundforumet vovve och är skrivet av en tjej som heter Ida och har en liten dvärpinscher/chihuahuablandning:
…det är så att jag brukar ta med min vovve ner till havet varma dagar för att se om han vill bada lite och svalka av sig. Vi går alltid till samma strand, men jag har honom kopplad på stranden eftersom det står tydligt att man inte får ha hunden lös dit vi brukar gå.
Ibland är det andra hundar där, som inte är kopplade. Det har hänt flera ggr att lösa hundar har kommit fram till Nasse(min hund) och velat ta kontakt med honom, och det har gått bra. Men de senaste gångerna har det kommit fram samma 2 små vovvar som inte har betett sig lika bra mot Nasse. Häromdagen kom dessa 2 ”argsinta” vovvar fram till oss igen, och deras ägare kom gåendes efter dom (det är 2 hanar).
Det enda hon sa var ”Dom gillar inte kopplade hundar, så inte så konstigt att dom morrar när din hund är kopplad.” jag sa bara” Jag har honom inte lös här, för man får inte det” sen gick jag.. Varenda gång vi träffar dessa 2 hundar är det samma sak som händer. Jag och Nasse går helt ”fridfullt” ner mot vattnet och plötsligt står dom där framför Nasse och morrar(bara någon meter ifrån), och ser ut att vara sekunder ifrån att hoppa på honom.
Jag vet inte vad jag tycker är värst, att människan vet att hundarna har problem med andra hundar och ändå inte kopplar sina hundar eller vad som kommer hända när de där hundarna beter sig mot någon som är större, tyngre och argare än Idas vovve! Så fruktansvärt respektlöst och onödigt.
Samtidigt går det inte att komma ifrån, hade de hundarna varit elaka mot Nasse så hade Ida kunnat öva straffsparkar med de två små hundarna.
Den andra berättelsen jag läst är en där det var en större hund inblandad, närmare bestämt en rottweiler, och plötsligt blir situationen en helt annan. Emma är ute och går med sin Australian Shepherd när följande händer;
…Arrac började bli något orolig inför en tomt som har hundar, vilket han alltid blir men idag började den oron tidigare än vanligt. Jag byter sida på Arrac till min högra sida i höger hand så jag går mellan honom och den tomten så att han inte behöver fronta. Framme vid den tomten ser jag mellan buskarna och sopptunnan två svarta ben som kommer. Tänkte att de ska väl ut med hundarna så jag saktade ner och avvaktade. Det tar ju bara en sekund innan jag ser att en Rottweiler kommer ut lös, utan ägare och utan halsband.. Den kom nosade bakom sopptunnan och i samma ögonblick som den hade fritt synfält så slutade den att nosa…. Här tänker jag att nu vänder jag och byter håll, men jag han inte ens överföra den tanken till mina fötter innan den tittade under lugg och ser oss. Detta är mellan 20-30m från oss…
På mindre än en sekund så spänner den, en hane blicken i Arrac och bröstar upp sig i ett språng! Han stannade inte ens upp för att fundera han visste precis vad han ville göra med Arrac. Jag tar Arrac bakom mig, han hade jättekort koppel så han är nära min rygg. Samtidigt som jag gör mig så stor och hotfull jag bara kan och sätter upp en bestämd hand i luften för att mota bort Rottisen och skriker hotfullt håll dig borta! NEJ! Men hunden reagerar inte det minsta han tittar inte ens på mig! Han har vid det läget redan kommit upp i maxfart och jag fortsätter att skrika och försöka hindra honom! Han var som ett militärt vapen, en missil som är låst på sitt mål! Han ändrade inte ens tempot jag fanns inte! Han hade bara Arrac i sin blick! HAN FLYGER BARA RAKT PÅ!!!!!!!!!!!
Eftersom Arrac var bakom mig så slänger sig Rottisen runt till min högra sida för att plocka Arrac. Att jag hade Arrac bakom gjorde att Rottisen fick mindre fart och mindre kraft i sitt FÖRSTA HUGG! Men en Rottis hane har riktigt kraftiga käkar som gör stor skada! Jag gör allt jag kan för att få tag i hundens nackskinn som inte ens har ett halsband på sig! Jag kan inte spraka för att han är för nära mig. Jag får tag i nackskinnet och försöker slita bort honom från min lilla Arrac. Han bara fortsätter att HUGGA, HUGGA och HUGGA min hund!
Jag lyckades dra undan honom 20-30cm efter första hugget men han tar bara sats med bakbenen och flyger på igen, och jag försöker dra undan honom. Jag roterar samtidit för att försöka komma mellan och få bort Arrac från honom. När han inte får tag i halsen så ger han sig på frambenet och hela högra sidan. Han tar tag om Arracs tass och sliter i den kraftigt bakåt! Här börjar jag inse att jag är chanslös och mina armar orkar inte längre. Jag tar i för allt vad jag har och är värd! Mina förbannade vrål på hunden börjar nu övergå till hysteriska skrik och tårarna sprutar åt alla håll! Hör ingen mig? Jag börjar här få in lite tankar och det känns som en evighet… Jag ser hur en kropp full av kraft hugga tag i min späda men muskulösa hunds kropp. Jag ser han ta flera saftiga tag och bara sliter. Gör mitt tag i nackskinnet någon nytta över huvudtaget? Jag har aldrig känt mig så maktlös och svag någonsin. Jag var så förbannat rädd! Jag har aldrig förstått riktig rädsla fören nu! Jag får bilder i huvudet hur Rottisen sliter Arrac i stycken och att jag kommer att se på när min hund dödas! Jag är för svag! Att inse att man inte kan göra ett skit är fruktansvärt! Jag känner hur Arrac faktiskt vill fly bort från Rottisen, han vill inte mötas och slåss. Jag tänker då att hans enda chans är om han springer iväg! Om jag bara släpper hans koppel och tar tag med min högra hand på Rottisen också så kanske jag kan hålla honom med två händer…
Jag släpper Arracs koppel och mycket riktigt börjar han springa bort från oss. Innan jag hinner få tag med den andra handen på Rottisen så tar spjärn med bakbenden och kastar sig mot Arrac. Jag får inte tag på honom och allt går i slowmotion. Arrac har ju bara kommit iväg max en meter och Rottisen flyger genom luften och börjar bita tag i Arracs bakdel… Jag försöker verkligen slänga mig efter och få tag i den stora svarta… Då äntligen kom hundens husse och slängde sig över sin hund! Jag fick tag i Arrac och avlägsnade honom från Rottisen genast!
Allt detta tog troligen inte många sekunder men det kändes som en hel evighet! Jag var fullständigt hysterisk och grinar så kraftigt att jag har svårt att få luft! Jag ser hur Arrac håller upp höger framben och blodet rinner överallt…
Visste rottweilerägaren att hunden var ute själv och okopplad? Vet inte. Det enda jag vet är att det är självklart att händelsen polisanmäls och att det är rottweilerägaren som ska stå för alla veterinärkostnader.
Även om jag aldrig råkat ut för något liknande så lider jag så fruktansvärt med både Emma och Arrac! Jag hoppas innerligt att de återhämtar sig båda två efter den fruktansvärda händelsen.
Ändå, eller kanske just därför, blir jag så fruktansvärt provocerad av den där småhundsägaren på stranden som inte bryr sig mer! Som verkar tigga om att hennes ska hamna i slagsmål. Även om de hundarna aldrig kan göra samma skada som en rottis så kan de ju faktiskt göra skada de också. Både psykiskt och fysiskt.
För att läsa Idas inlägg på vovve i sin helhet klicka här
För att läsa Emmas inlägg om rottweiler-attacken i sin helhet, klicka in på hennes blogg här
Jag vet ju hur det är att ha fördomar för sin ras, och jag känner att jag har ett lite större ansvar att visa att denna ras verkligen inte är någon kamphundsras eller vad nu dom andra vill kalla rasen för.
Jag blir nog alltid lite extra glad när jag lyckas med detta också, att visa att det är en av de gladaste och kärvänligaste hundarna. Det kan komma ett par gåendes, ungt som gammalt par, och de blir nästan lite chockade när Tyra bara går förbi utan att ens titta på de, och hur hennes svans alltid går som en symaskin.
Jag skyller nog mycket på media, samt dessa som du själv sa, inte har bra koll på sin hund, och förstör för oss andra.
Bra kommentar!
Ja, tyvärr ät det ju så att vi slåss med fördomar båda två även om jag som dobermannägare nog har det mycket lättare än du ändå.
Håller även med dig om att det är väldigt kul när man får bevisa motsatsen! Jag brukar trösta mig med det ibland; alla tror att en golden är en goshund så allt den kan göra är att göra sämre ifrån sig. En dobermann är ”farlig” och kan egentligen bara göra bättre ifrån sig i folks ögon! :-D
Fyyy va hemskt med Rottweilern !! Sådana där små hundar kan ju inte göra hundradel så mycket skada som en stor Rottweiler !!
Ja, vidrigt med rottweilern! Stackars Emma och Arrac!
Nä, de kan inte orsaka så mycket skada rent fysiskt de små rackarna. MEN de kan förvandla en stor hund som kanske är lite osäker till att bli arg, eller få en hane som inte gillar andra hanar att lacka ur.
Jag är ju sällan eller aldrig rädd att mina hundar ska åka på stryk så, de är större än de flesta vi möter på promenaden. Men de kan ju skada liten hund svårt väldigt lätt.
Att jag personligen känner mina hundar så väl att jag inte tror de skulle göra så mot en annan hund har liksom inget att göra med det hela, aldrig eller sällan har framspringande hundars ägare hunnit med att ta reda på det innan det är ”för sent”.
Herre gud, tårarna bara rinner.
Första inlägget ger mig bara skräck och ilska över hur korkade människor kan vara! Den människan hyser ju ingen respekt för varken andras eller sina egna hundar – de kan ju likväl råka illa ut om de springer omkring okopplade och morrar. En dag möter de en hund som svarar upp.
När jag läser historien om Arrac kan jag inte hålla mig från att gråta. Det är så otroligt hemskt. Jag har själv varit med om att min hund blivit påflugen.. tre ggr. Två av gångerna var inte så illa, ”bara skubbsår”, men första gången höll det på att gå åt helvete. Vill gärna tillägga att det inte utfördes av en sk kamphund.
Dessa ”kamphundar” som vissa vill förbjuda är världens goaste och finaste hundar och kan användas i hur mycket träning som helst, men om jag får säga mina fördomar så är det fel folk som köper dem. Varför inte införa ett hundkörkort, en slags licens, som du måste ta för att få äga en hund – oavsett ras. Det finns så många människor som inte bör ha hund… många stackars försummade hundar som mår dåligt i ett hem där de varken uppmärksammas eller älskas. Några av dessa lägger ju sin energi på något annat, många utvecklar ”aggressivitet”. Jag menar inte att hundvärledn helt plötsligt kommer att förändras och bli perfekt, men jag tror att olyckan med ”misshandlade” hundar kommer att minska drastiskt. Vill du bara ”ha en hund”, påverkan/impuls/utseende, så kanske man itne väljer att lägga tid och pengar på en kurs för att ta licens – för att få köpa hund.
Det finns ju tex hastighetsbegränsning på vägarna – det hindrar inte alla för att köra för fort, men det hindrar många… och det räddar nog många också…
Oj vad det belv långt..
Erkänner direkt att jag också började gråta när jag läste Emmas blogg första gången. Det är total maktlöshet och skräck, ren panik.
Jag börjar faktiskt bli mer och mer inne på det jag också, någon form av hundkörkort eller licens kanske inte är helt fel. Jag kan ju bara tala för mig själv men jag hade gladeligen ställt upp på det kravet för att få ha hund.
För visst är det som du säger, en viss typ av hundar attraherar tyvärr fel typ av ägare. Dem skulle man ju kanske komma åt på ett annat sätt om det krävdes något för att få skaffa hunden? Plus att det kanske skulle kunna ge polisen lite mer att jobba med också, kunna bötfälla eller ta hunden från den som inte följer reglerna på ett annat sätt? Jag vet inte…
Usch och fy vilket inlägg… Det Emma råkade ut för med Arrac är varje hundägares skräck!!!
Ang. småhundar så kanske de inte gör så stort skada just då, men jag kan ta ett scenario jag var med om själv för några år sedan… Jag bodde i ett lägenhetsområde där det bodde två små champagnefärgade dvärpudlar. Den ena pudeln var alltid kopplad med sin matte men husse hade den lös och då sprang den hela vägen fram till mina hundar och skällde och betedde sig allmänt illa, jag pratade med matten som tog tag i hussen och så vart det bättre.
Den andra pudeln var ALLTID lös och sprang ALLTID fram till mina hundar (2 schäfrar och 1-2 settrar, beroende på om jag hade mammas också eller inte) inne i bostadsområdet och gjorde regelrätta utfall men var tack och lov för feg för att komma hela vägen fram, den stannade ca en meter ifrån. Denna hundägare lyssnade inte när jag bad henne ta in sin hund. I början brydde sig inte mina (kopplade) hundar men när detta skett några gånger i veckan under några månaders tid började mina schäfrar tappa tålamodet… Det gick ”så långt” att de började bete sig illa mot alla dvärgpudlar… Hade någon kommit fram kan jag nästan garantera att det inte skulle gått bra… Vems hade felet varit då?
Mitt givetvis!
Biter bäst – betalar mest!!
TUR att hussen till den andra lilla pudeln som alltid sprang hela vägen fram lyssnade i tid, innan mina hundar tröttnade på den andra lilla… Och ”tur” att mina hundar skötte sig såpass bra att de aldrig ryckte fram den där sista metern och gav sig på den lilla argsinta pudeln. Rent fysiskt så hade de ju inte haft något problem med att förflytta mig någon meter.
En vacker dag tröttnade jag och sa helt enkelt att ”nästa gång din hund kommer fram släpper jag mina och en sak vet jag – mina överlever garanterat”. Efter den dagen bytte hon alltid riktning när jag kom (hunden var dock alltid lös men kom aldrig så nära mina hundar igen). Jag drog mig in i det sista med att hota hundägaren av den enkla anledningen att jag inte ville att mina hundar skulle få dåligt rykte…
Så… även om den lilla hunden inte kunde göra någon skada just då så hade den kunnat orsaka att mina hundar flög på en annan hund då de helt enkelt blivit vansinnigt provocerade under en lång, lång tid…
Huvudet på spiken med pudelstoryn.
I värsta, värsta fall: En småhundsägare med dålig koll kan förvandla den kopplade, annars skötsamma hunden till rottweilern i storyn om Arrac och Emma.
En av hundarna och jag mötte en liten lös hund modell vitt ludd vid Torsvikssvängen (ängen ut mot brofästet). Matte ropade men hunden brydde sig inte ett skit. Den bara puff-skuttade hela vägen fram till oss. Eftersom hon ändå försökte kalla på den och det var så lätt att fösa bort den med tån så blev jag inte ens irriterad.
Matten såg väl att jag höll bort och upp min hund så de inte ens fick chans att nosa på varandra och hon ropade ”Ursäkta” men fortsatte sedan meningen i stil med ”en del blir så arga och sura när hon kommer springade så där.”
Då sa jag bara helt ärligt och väldigt trevligt tillbaka att ”Ja, jag blir inte arg, skulle det bli slagsmål mellan dessa två så skulle ju din förlora direkt.” Hon såg väldigt förvånad ut kan jag säga och jag hoppas att det gick upp ett ljus. Med lite tur kanske din kommentar till pudelägaren fick henne att tänka lite också?
Det förbryllar mig ofta att småhundsägare inte tänker på att även om deras lilla fluffy inte kan göra illa någon så kan de ju gå av på mitten i ett hugg om de möter fel hund. Själv hade jag varit extra rädd om min lilla hund.
Idag senast stod jag öga mot öga med en lös rottweiler som kom skuttande mot mig och vovvarna. Men min rädsla var inte att den skulle angripa oss utan mer att min skarpa terrier skulle ge sig på den. Trots att min hund var kopplad så antar jag ändå att jag hade blivit ansvarig. Ofta har jag munkorg på min vovve i fall att… men hur långt går egentligen hundägaransvaret? Om man själv har en hund som inte gillar andra hundar och man tar ansvar för det genom att ha den kopplad och munkorg vid behov, då skulle det ju kännas bra om andra gjorde lika. Rottweilern sa att hennes hund brukar ALLTID lyda men att troligtvis luktade mina tikar extra gott??Hmm!
Jadu, bra frågor. Jag vet faktiskt inte hur det funkar i praktiken med strikt hundägaransvar i vissa situationer. Det blir väl att bevisa att den andra var oaktsam med sin, men hur gör man det?
Själv blev jag vansinnigt provocerad av lösa hundar utan koll i början när jag precis hade köpt Lina. Hon gjorde utfall mot alla vovvar hon såg och när man äntligen tyckte man hade kommit framåt i träningen så kom en lös hund skuttade ur en buske och skällde och hade sig och Lina flippade ut. Så jag har tänkt på det där många gånger.
Vad/hur gjorde du när hunden kom skuttande?
Jag tänkte bara på en sak och det var att hålla mig lugn. Jag har fått lära mig av en ”problemhundsinstruktör” att mina reaktioner påverkar hunden jättemycket och om jag hetsar upp mig så signalerar jag fara. Då blir hunden lättare aggressiv. Jag tog min hund och fick henne att stå (i vattnet) bakom mig och ställde mig mellan. Sen stod jag bara där med ett spelat lugn (inombords var jag skiträdd) och hann inte mer förrän matten till hunden kom. Jag förklarade att min tik är hundaggressiv och att jag var orolig för att hon skulle ge sig på rottweilern. Senare kom jag att tänka på att hade hon gjort det hade hon väl åkt på stryk själv :-P
Kanske tur att du inte hann tänka så mycket på vem som hade gett vem stryk där… ;-)
Bra agerat i alla fall! :yes:
Som svar på din fråga här nedan så byggde Linas utfall på osäkerhet, inte aggressivitet. När hon var lös gick det rätt bra med andra hundar, det var bara i koppel som hon freakade lite (gör fortfarande men hon är väldigt lätt att bryta).
Men lösningen var att jag fick hjälp med hur jag skulle hantera det hela, när jag skulle korrigera/bryta henne när hon började glo, inte vänta tills hon redan gjort utfallet och då börja bråka med henne.
Förresten, hur fick du Lina att sluta göra anfall? Jag jobbar livet ur mig med min tik, betalar dyra pengar till utbildade hundpsykologer men lyckas inte få bukt med det.
Hej! Bra inlägg, och en jobbig fråga som alla hundägare måste ta ställning till. Jag skulle vilja lyfta in ytterligare en aspekt i detta; dom som har det som jag! Jag har tagit hand om en omplacering, tik, mastiff, 50 kg muskler. Hon är STARK. Jag löser detta genom att köra lydnad. Hon gillar inte alls andra hundar, tycker att dom är skitläbbiga, morrar reser ragg osv… Är ytterst otrevlig. Självklart har jag henne kopplat, och självklart drar jag fram godispåsen när vi möter andra hundar! Då glor hon på godiset istället för att hetsa upp sig. Men föreställ dig min panik när man ser att nån människa med noll inkallning på sin hund kommer gående med hunden lös, hunden springer mot oss!! Alltså paniken! Hon har aldrig bitit någon men jag vill inte utmana ödet, dessa andra hundägare verkar dock gilla att leva på gränsen..
Ja, där har vi en sak till! Jag orkar ju i alla fall hålla mina hundar när den situationen uppstår. 50 kg mastiff hade jag inte kunnat hantera rent muskel/vikt-mässigt.
Bra att du kan använda godis som avledning. Skvallerträning är bra grejjer! :yes:
Usch, jag får tårar i ögonen av att läsa om stackars Emma & Arrac och påminns om det som hände mig & Rex för några år sedan och den fullständiga panik man får när man ser en hund som helt klart är ute efter att göra allt annat än något trevligt :cry:
Usch å fy! :-((
Ja detta är ett stort problem och jag håller med dig att det är ägarens ansvar. Jag har en jack russel som blivit biten av en pitbull och jag får jobba med det varje dag när vi är ute och går för hon är rädd för andra hundar. Och så möter man de här med sina lösa hundar och man ber dem koppla sin hund för min är rädd och vad får man för svar? Jo men han är ju så snäll, det spelar ingen roll hon är ju lika rädd för det!! Och så får vi börja om igen. Hundkörkort vore nog inte så dumt att införa!
Det är så knäppt! Om någon skulle be mig koppla min hund vid möte på promenaden hur svårt skulle det vara att göra i de max 2 minuter som det tar att passera och fortsätta förbi!?
Man ber ju inte någon att koppla hunden för nöjjes skull, det är ju för att det finns en orsak.
Ååååååh så irriterad jag blir bara jag tänker på det!
Hoppas att din hund kommer över sin rädsla!