I dag trillade det ner lite mer snö från himlen. Lite i jämförelse med andra delar av landet!
Iris och jag åkte till Helsingborg för att träffa Nemo och hans husse Fabian. Längs vägen mötte vi två brandbilar, två ambulanser och hade den mest fruktansvärda nära döden upplevelsen jag varit med om när en långtradare plötsligt började svänga över i min fil fast jag redan var där. En adrenalin-fylld sträcka.
När vi kom fram till Helsingborg bjöd Fabian på thaimat (tack!) och Nemo fick låna ut ett av sina ben till Iris vare sig han ville det eller ej. De är rätt snälla killar båda två med andra ord.
Efter maten åkte vi till en trevlig skog med rastgård i närheten. På väg till rastgården gick hundarna lösa längs den lilla stigen och när vi fick hundmöte ropade vi samtidigt på våra duracellhundar, både vände och kom direkt. Sen log vi och var nöjda i flera meter!
Rastgården var upptagen av två kampisar med tillhörande ägare och jag kände att den lilla tiken på sju månader svarade upp lite för bra bakom staketet för att jag ens skulle komma på tanken att fråga om det var ok att vi kom in. Jag tog tillfället i akt att öva lite Iris-kontroll under tiden som vi stod och pratade med de trevliga ägarna istället.
När matten berättade att hunden åkt på stryk tre gånger i sitt unga lilla liv kände jag att det var helt rätt att lyssna på magkänslan. I stället fortsatte vi gå längs en stor äng med hundarna och de sprang runt som galningar. Dobermann behöver stora ytor när de ska springas och jag behöver en bättre kamera än min iPhone om jag ska få bilder i snöig skymning på det…
När rastgården blev tom gick vi några varv där inne också innan det var dags för oss att åka hemåt igen. På väg hem gick det långsamt och alla körde väldigt försiktigt. Jag höll mig långt bort från alla långtradare och sjöng julsånger för Iris som inte syntes i backspegeln en enda gång på hemvägen.
Tror du det hade blivit slagsmål mellan tikarna eller ?? Vad menas med ” Iris-kontroll ” ??
Ursäkta alla frågvisa frågor. :-))
Jag vet inte. Jag vet bara att Iris skällde på den genom staketet och att tiken svarade upp direkt. Att den var sju månader gammal och hade stora ärr på kroppen efter att den blivit biten tidigare räckte för mig. Man måste ju inte testa allt bara för att se att det går heller. Iris var ju med Nemo och hon behöver inte leka eller vara vän med alla hundar vi möter.
Vi kanske inte ens hade fått komma in även om vi velat, själv hade jag inte släppt in en enda okänd hund efter att min valp åkt på stryk tre gånger.
”Iris-kontroll” är att ha henne lös och ropa på henne när jag tyckte att det räckte med skällandet. Att kalla in henne när de andra drog race på varsin sida om staketet. Att hålla henne nära mig fast de andra hundarna lockade. Ett bra träningstillfälle! :)
Va underbart att se vovvarna springa lösa och leka :)
Magkänslan är en bra känsla och den brukar ja lite på, än så länge har den inte ”visat” fel.
Många gånger önskar jag att jag hade följt magkänslan, särskilt när man stått där med biten hund och känner sig väldigt efterklok… :(