I går skrev jag att nu skulle valpträningen börja. Om någon undrar vad jag menar med valpträning så kan jag sammanfatta det med relation och inkallning.
Jag har under mina år som hundägare fått höra lite olika åsikter och kommentarer om just inkallning. Några har sagt att de inte tränar det med valpen med motiveringen att den följer mig/lyssnar så fint ändå. Ja visst gör den, när den är valp. Den dagen valpen blir lite större och känner sig trygg nog att utforska världen på egen tass…
Jag har fått höra att inkallning är något som bara ska sitta och man kan kräva det av hunden. Jag tycker att det är något som ska tränas in precis som allt annat.
Jag har fått höra när Iris vänt i luften för att komma när jag ropar på henne att så där skulle min hund aldrig göra, vilken tur du har som fått en så lydig hund. Om det säger jag att jag har en hund med extremt mycket jakt i sig och att allt bygger på träning, inte ett dugg tur.
När jag tränar på de här sakerna vill jag ha så lite inblandning av Iris som möjligt. I dag tog jag däremot hjälp av Iris när jag tränade Sally.
Vi åkte till ett skogsparti där jag vallade en ruta till Iris och la ut två föremål. Efter det fick Iris leta fritt samtidigt som jag passade på att träna inkallningar med Sally.
Så fort Sally tog några skutt i egen riktning ropade jag på henne och sprang några meter. Då fick hon både reagera och jaga ifatt mig. Det funkade jättebra!
När Iris hade hittat sina två saker kastade jag bollen lite hit och dit mellan träden. Sally startade och ville springa när Iris sprang så då passade jag på igen: kallade på henne och sprang några meter i motsatt riktning! Även det gick bra.
När jag hade belönat med små hundmatskulor bytte jag till Ikea-leksak som jag satte fast i Sallys koppel. Jag vill nämligen inte att Sally ska ta leksaken och lära sig att hon kan springa ifrån mig med den. Jag vill att så mycket lek som möjligt ska ”sitta ihop” med mig!
Asta och Sally
