En blogg som handlar om hund, hundträning och hundliv!
En av de skyltar som finns i Bostons största offentliga park som ligger mitt i centrum. Här står klart och tydligt vilka regler som gäller.
Tror ni att man hade kunnat ställa samma regler och krav på oss svenska hundägare? Hade det funkat? Är det en bra eller dålig skylt? Hade det varit något för en svensk rastgård/hundpark?
Hela vår flock åkte på semester i början på juni när husse hade semster. Tack vare att Iris följde med valde vi att vara borta längre och att ha med henne gick dessutom skitbra! Vi hade det soligt och roligt och jag var så nöjd med vår resa. (Klicka på respektive ord för att läsa mer om Iris båttur, Belgien, Frankrike och Holland).
Därför fattade jag först inte vad husse menade när han började mumla om att åka bort igen nu när han hade några veckor ledig i slutet på augusti också. Vi var ju klara. Vi hade ju semestrat färdigt! Nu var det dags att bara vara hemma och ta hand om pelargonerna, gå långa promenader med Iris och bygga på det nya staketet, eller?
Det är säkert något allvarligt fel på mig men jag var inte alls sugen på semester. Jag ville inte åka ifrån Iris. Det var först när jag såg hur husse började se ut som en ledsen hundvalp som jag insåg att jag var tvungen att prioritera min tvåbenta kärlek, inte min fyrbenta.
Vi bokade in oss på ett flygplan till Reykjavik och flög därifrån vidare till Boston. Då staden visade sig vara helt fantastisk och det var över trettio grader varmt och solsken kändes det plötsligt helt rätt att vara på semester igen. Dessutom visste jag ju att Iris hade det hur bra som helst med husses föräldrar under tiden.
Så då kunde jag ju slappna av, vara turist och bara ägna mig åt shopping och restaurangbesök och inte tänka på hundar i allmänhet och Iris i synnerhet… nej, så klart inte. Mitt hundliv har för evigt förstört/format mig även när jag är turist.
Hundägare går. Överallt och alltid. Med andra ord åker vi inte buss eller tunnelbana när vi är på semester, vi knatar. 10-11-12 h om dagen. Under dessa promenader har jag hundradarn på hela tiden.
Dvs jag stannar och läser på, tittar och fotar skyltar på gator och i parker som har med hund att göra.
Jag tar sjävklart reda på var de bästa hundbutikerna ligger och ser till att besöka dem. Här nedan en av de finaste jag någonsin besökt som låg på Bostons otroligt mysiga shoppinggata nummer ett Newbury Street. Fish & Bone
Och har man butik på samma gata som Chanel och andra märken, ja självklart säljer man då fina små kläder även till hundarna. Tröjor eller varför inte en sydväst till din hund, närheten till Martha’s Vineyard och havet märks av.
Något annat som märktes av var att det snart är höst och Halloween. Här nedan på hyllorna i butiken Fish & Bone samt Petco.
Då jag har jobbat i bokhandel tidigare tycker jag att det är roligt att gå och strosa även bland boklådorna/bokhandlarna. Även där sugs jag per automatik till hundhyllan och andra små skatter som visar sig ha med hund att göra.
Säker på att den händige hade kunnat sticka längre ben på den där taxen och förvandlat den till en dobermann. Och boken kändes som en bra julklapp till alla hundägare nu när det blir dåligt väder och man gärna tränar trix och nya saker inomhus.
En bok om alla raser gick att få tag på, så även den vackraste och bästaste!
Jag var faktiskt en duktig turist och köpte en bok med både blogg- och hundanknytning. (För den som inte kikat in på hennes blogg ännu så gör det här.) Fatta, en bloggare som blivit publicerad, hon måste ju vara min idol!
Och när vi gick upp till den prestigefyllda skolan MIT (Massachusetts Institute of Technology, känd för sina många Nobelpristagare som gått där samt filmen Good Will Hunting där Matt Damon spelar den överintelligenta killen som jobbar som städare på universitetet) så kunde jag ju inte låta bli att lägga märke till att det går att pimpa sin hund i deras giftshop.
Och när husse vill att vi går in på Appel store, ja då ser jag ju till att sprida lite hund där inne genom att logga in på min blogg på inte mindre än tre olika paddor och iMacs och lämna dem så i förhoppning att ska få tillfälle att beundra mina dobermannbilder!
Men mest av allt spanar jag så klart efter hundar. Jag spanar på alla hundar vi möter och som är i närheten (husse hjälper till, han vet att jag är skadad). Många hundar, stora hundar, små hundar. Hittar man inte någon dobermann ber man om lov att få ta bild på någon annan liten black & tan ute på gatan.
Åh vad glad jag blev när en hos oss efterlängtad produkt kommit ut på marknaden!
Slut på att förstöra selar med silvertape och en kamera som hamnar på sniskan! Nu finns det en GoPro-sele för hundar. Selen heter Fetch och den ska inhandlas så snart som möjligt!
Det är skönt att spendera hela helgen i Degeberga på tävling och utställning och ändå få komma hem till både bästa och snyggaste hunden som väntat på mig där hemma! Men så är jag lite partisk i frågan.
Vansinnigt kul är det i alla fall att träffa en massa andra dobermannmänniskor under en helg, även om jag alltid är lite grinig i slutet på en utställning.
Några hundbilder från dagens rasmästerskap i IPO. Vi börjar med hopp över hinder!
Fina Dobfancier’s Vimza flyger över hindret. I bakgrunden dagens domare Peter Andreasson.
Vimza på väg över A-hindret i flygande fläng.
Herr Diragos Javanth kunde flyga han också.
Cape Secure Artillery apporterar.
Oksamit De Grande Vinko med apport i munnen på väg tillbaka över hindret.
Alonsos Cherry Wild.
Team Doggsen
Emelie Löwstedt och Diragos In Flames
Förutom hoppiga hundar fanns det även glada människor på plats i dag.
I går var vi hemma hos Kent och Marina och körde torsdagsträning. Lite springa-runt-i-ring-träning följt av uppletande. Det sistnämnda var roligast!
Iris var rätt bra och rätt dålig. Bra då hon hittade även de saker jag lagt ut och gissat att hon inte skulle hämta. Bra då hon kan leta väldigt länge utan att ge upp.
Dålig då hon tror hon kan allt själv och gör som hon vill rätt ofta.
Här är de andra sötnosarna som var med och tränade.
När vi började bli klara med uppeltanderuta nummer två började det bli mörkt och regna, då var det väldigt skönt att ta en fika tillsammans innan man åkte hemåt igen. Dobermannprat och varma bullar är en bra kombo!
Så hjälptes vi åt att lasta in i släpet också. Alla saker som ska med till helgens dobermannevenemang nummer ett, helgen i Degeberga med rasmästerskap i IPO och utställning! Ska bli roligt!
I dag har det varit skönt och friskt ute.
Jag var ute på tomten och sysselsatte mig med att hugga ved. När jag tog paus från vedhuggandet tränade jag lite med Iris.
Till slut blev det tvärtom, jag tränade med Iris och i pauserna högg jag ved. När husse (som sitter inne och tentapluggar) kom ut och började hugga ved ägnade jag mig bara åt Iris.
Den här tiden är riktigt skönt hundträningsväder och Iris blir som en liten maskin som kan träna hur länge som helst nu när hon inte blir varm på samma sätt.
Hösten är härlig.
I går regnade det och jag kände inte för att vara utomhus alls. Då får man hitta på något att göra inne istället. 
Så jag tog fram en tepåse av den sort Iris alltid får leta efter och plockade ut själva tepåsen ur den lilla pappersförpackningen. Bestämde mig för att pappersförpackningen fick räcka då den luktar rätt så mycket den också. Vek ihop till lämplig storlek och började fundera på gömställen.
I vanliga fall brukar jag gömma på nedervåningen men denna gång bestämde jag mig för att gömma pappersbiten här uppe på övervåningen. Lät henne leta överallt utom i badrummet och klädgarderoben.
Första gömstället blev i skåpet i springan mellan dörrarna. Sedan gömde jag den i nyckelhålet och på tredje söket i elementet i gästrummet.
Iris hittade alla tre gångerna och jag är inget annat än nöjd med henne. Tydligt intresse för rätt ställe, några krafs på köpet innan hon liggmarkerade. Klick och belöning, köttbullar och tennisbollen!
Ändå finns det saker som jag undrar över, vill kunna bättre, funderar på, önskar jag fick hjälp med. Hur mycket ska jag styra henne? Hur gör jag det svårare? Hur får jag henne att jobba mer metodiskt? Vad kan jag göra bättre? Hur mycket ska jag lägga mig i (om alls)?
Kort sagt; jag vill lära mig mer. Jag vet vem i Sverige jag tycker är bäst på specialsök men att gå kurs för dem är dyrt och något jag skulle kunna tänka mig att göra om och när vi blir bättre. Tills dess undrar jag om det finns någon kurs man kan gå som passar oss bättre just nu?
Filmade lite i går på sista söket och gjorde instagramfilm av det; instagram
När vi kom hem efter den plågsamma chihuahuapromenaden häromdagen och det visade sig att de där små benen fungerade som de skulle blev jag irriterad på lilla fröken hund. Tyckte att hon var bortskämd, konstig och inte borde få kallas hund.
De två små fick ändå stanna en stund inne hos oss eftersom jag ville att de skulle få lite mer frisk luft istället för att gå in. När de strosat och kissat en stund på tomten hägnade jag in dem bakom kompostgaller så att jag kunde ta ut Iris ur huset. (ja de kan vara ute tillsammans men då vaktar jag dem hela tiden och det var jag för lat för).
Båda gick och satte sig (för att sedan lägga sig) på den lilla kudden som jag tog ur Iris korg.
Fasen va gulligt att de fick plats båda två, Iris brukar använda kudden att vila huvudet på! Så oskyldig man kan se ut när man är liten. Jag var tvungen att fota dem.
Efter en stund såg lilla gumman hästarna i hagen utanför tomten och började spana. Så jättesöt där hon satt och kikade bakom gallret! Gulli-gulle-gull!
Iris märkte att jag ägnade min uppmärksamhet på de små och ville också vara innanför kompostgallret. Började putta på det och pipa avundsjukt.
De två små var så gulliga att jag liksom glömde bort att en av dem just sabbat hela promenaden.
Tur att du är så söt, annars hade du nog hamnat i papperskorgen och ingen hade velat ha dig lilla hund. Gulli-gull! Ett skitbeteende kan tydligen kompenseras av söthet och jag känner mig ytterligare ett steg närmare att förstå en del småhundsägare vars hundar beter sig som galenpannor.
Även om de är så söta och gulliga så väcks ändå inget ha-begär hos mig. Det finns liksom ingen go i dem. De verkar inte vilja att jag ska kasta boll till dem eller träna. De verkar nöja sig för bra med att bara vara eller vila. Känns nästan som man stör de här små varelserna när man vill att de ska röra på sig eller göra något. De verkar nöjdast när de får ligga i knät och inte göra något alls.
Iris, hon blev nöjd och glad igen först när jag slutat fota de små och bara ägnade mig åt henne och hennes leksak igen.
I dag är det en månad sedan Iris tog bort sin tand. Det har läkt fint och nu får hon leka med bollar och kampa som hon vill igen. Hon fick även sitt första ben för bara någon dag sedan.
Men det är inte bara det som hände för en månad sedan. Hon har även varit skendräktig sedan dess. Mjölk i tuttarna i en månad och det är inte slut ännu.
Jag har skurit ner på maten och vi har då inte varit lata den senaste månaden, tvärtom. Hon är normal för övrigt.
Är det det verkligen normalt med mjölk så länge?