Livet med dobermann – Sida 7 – En blogg som handlar om hund, hundträning och hundliv!

24 februari, 2018

Oändliga, vita vidder!

Idag passade min mamma bebisen och Sally under tiden som Iris och jag var ute och åkte skidor.

Vi åkte på en sjö och det var oändliga vita vidder med tillräckligt med snö för att åka på! Och kanske bäst av allt, vi var nästan helt själva. Helt fantastiskt!

Jag ville inte köra slut på Iris så hon fick gå och springa en hel del lös också.

Sally fick inte följa med för att hon ska få vila någon vecka till efter operationerna. Men jag hoppas att kylan håller i sig så att det blir hennes tur om någon vecka!

23 februari, 20187 december, 2019

Bebisen kastar inte boll

Häromdagen skulle jag fota bebisen. Gick och hämtade kameran och på väg tillbaka in i vardagsrummet tog jag några bilder bara för att kolla ljuset och inställningarna. Samtidigt kom Iris gående med en kong i munnen från hallen. Sedan blev det liksom bara att följande fastnade på bild.

Iris gick fram till bebisen och släppte kongen framför hennes fötter.

Sedan tittade hon på bebisen typ som om hon förväntade sig att bebis skulle plocka upp bollen och kasta den till Iris. Hon bara stod där och väntade.

Till slut vände sig Iris mot kameran istället. Kanske för att säga att ”Matte bebisen är värdelös.”

14 februari, 201818 februari, 2018

Välkommen hem Sally

Idag kl 15 fick jag äntligen hämta Sally.

Jätteglad och pigg hund. Redan nu undrar jag hur denna studsboll ska hållas still i 10 dagar.

Redan innan hon kom hem hade jag byggt en inhägnad i lägenheten åt henne. När hon kom hem nosade hon på alla galler (läs kollade om hon kunde komma ut någonstans) gav sedan upp och gick och la sig. Hon är så duktig på att anpassa sig den här. Iris hade ylat och gjort rymningsförsök efter bara några h.

Ägnat kvällen åt att jaga den antibiotika hon ska äta nu. Med bebis på armen slutade det med bil på trottoaren utanför dygnet-runt-öppna apotek Scheele med varningsblinkers på.

Två operationer på en vecka, ett kalas på 87000 kronor. Så tacksam att jag har 60 på försäkringen och därmed ”bara” behövde betala 27 själv. Det enda jag köpte innan jag hämtade Sally var blöjor och mat till bebis.

Så nu vore det så att säga lämpligt om allt gick problemfritt nu. Men nu när jag sitter här med Sallys huvud i mitt knä på hennes bädd på golvet så har jag redan lovat henne att om det skiter sig igen så rånar vi en bank tillsammans hon och jag.

Allt ordnar sig, det gör det alltid.

13 februari, 2018

20 cm tarm

När klockan började närma sig 18 igår insåg jag att det hade gått så lång tid att det nog hade blivit en stor operation till.

Mycket riktigt, när veterinären som opererat Sally ringde upp mig så var det för att berätta att bölden de hittat legat i själva tarmen och för att få bort den hade hon behövt ta bort 20 cm tarm. Dvs en större operation än den för en vecka sedan. Det kändes tungt faktiskt.

Jag började förbereda mig mentalt på det värsta jag kunde tänka mig. Att detta kanske inte skulle gå bra och att Sally inte skulle överleva och att det dessutom skulle bli dyrt.

Idag tog det längre än vanligt innan veterinären ringde för dagens rapport. Men när hon väl ringde så var det för att berätta att Sally mådde oförskämt bra och åt vällingmat med god aptit. Så otroligt, otroligt skönt. Så skönt att äntligen få gråta glädjetårar!

Klarar hon det här nu så får hon komma hem redan imorgon! Jag tokstädar och kittar hennes avgränsade område redan nu så allt är klart när fröken anländer.

12 februari, 201812 februari, 2018

Det gick ju så bra..

I onsdags fick jag äntligen hämta hem Sally och det gick så bra. Hon skulle äta 5-6 ggr per dygn men det gör ju bebis också så när den ena fick flaska så fick den andra sina små portioner skonkostkulor. Hon blev piggare för varje dag, hon slickade inte på såret, hon åt med god aptit och till och med antibiotikatabletterna slumpade hon i sig, hon kissade och bajsade. Det började bli svårt att hålla hennes så lugn och still som jag hade velat.

Så igår söndag så märkte jag plötsligt hur Sally låg i soffan och skakade. Ibland gör hon det när hon är jättekissnödig så vi gick ut. Sally kissade och bajsade en hög som vilken rottweilerhane som helst skulle vara imponerad av.

Men när vi kom in igen fortsatte Sally skaka och jag märkte på henne att allt inte var helt ok. Så hon fick en liten spruta med smärtlindring som jag hade fått med mig från djursjukhuset men inte behövt ge på tre dagar. En medtagen Sally somnade i soffan.

När hon vaknade igen var det dags för mat. Men Sally ville inte ha någon mat, hon stod bara på köksgolvet med svansen mellan benen så jag ringde Bagarmossen direkt för att rådfråga. Innan de samtalet var över såg jag på Sally att hon mådde riktigt dåligt så det blev mer av ett nu-kommer-jag-in-med-min-hund-samtal.

Bebisen hade redan sin pyjamas på sig så henne virade jag in i en fleecefilt. Iris fick täcke på sig och sen åkte vi direkt. Väl där visade det sig att Sally hade feber och infektion i kroppen, jag bara grät när veterinären talade om att Sally skulle läggas in igen.

Väntan på dagens samtal från Bagarmossen kändes som en evighet och när det äntligen kom så var det med dåliga nyheter, man hade på ultraljud upptäckt en böld eller abscess som det så fint heter i Sallys mage. Hon behöver öppnas upp igen även om operationen inte skulle bli lika stor. Tungt. Bara några minuter senare ringde det från samma nummer igen, kirurgen som ska operera Sally hade tittat på ultraljudet. Med lite tur kan de gå in och tömma bölden och den ligger utanför tarmarna. I värsta fall ligger den i själva tarmen och då måste kirurgen kanske skära bort en bit av tarmen och fästa ihop den igen. Ingen liten operation.

En operation som går på ”minst 40 tusen kronor bara så du vet”. Pengarna är inte det viktiga här även om en liten del av mig faktiskt inte vet och oroar mig för hur mycket försäkringen täcker den här gången. Jag vill bara att de ska ge Sally bästa möjliga vård och att hon ska överleva och må bra.

Så nu ska jag ta Iris och bebis på en lång promenad så att tiden går lite fortare med mobilen på högsta volym i väntan på att operatören ringer upp mig när allt är klart. Jag kan inte sitta här inne och bara gråta. För ovanlighetens skull skulle jag vilja att turen är lite mer på min sida faktiskt. Jag orkar inte mer.

7 februari, 20187 februari, 2018

Det kostade 45 000 kronor

Idag ringde veterinären och sa att jag fick hämta hem Sally! Äntligen!

I måndags kväll opererades hon alltså och det var området där hon senast opererades som var boven tillsammans med lite upptuggade pinnbitar. Tarmen hade snurrat sig och träbitarna var nog för att det skulle bli stopp. Att hon nu är opererad två gånger på samma ställe känns sådär.

Bebis, Iris och jag åkte i alla fall till Bagarmossen för att hämta hem henne. Iris fick ligga kvar i bilen med dieselvärmaren på så att Sally skulle få det gosigt varmt när vi åkte hem.

Innan vi gick in betalade jag. Sköna 45000 kr kostade det att ha en Sally den här gången. Rätt skönt att ha hunden försäkrad till 60000 och ”bara” behöva betala 9000 själv nu.

Sen gick bebis och jag in för att hämta Sally och som vanligt var bebis nöjd och glad ända fram till 5 min innan Sally kom ut. Då började hon gråta och jag stoppade förberedd flaska i truten på henne. Så med flaska i en hand kramade jag om Sally med den andra när hon äntligen kom ut! Vi var som en hel stoppkloss i korridoren där vi satt när snälla flickan gick igenom skötselråden med mig.

Innan vi gick pussade flickan på Sally och sa att hon varit snäll. En veterinär som gick förbi i korridoren sa att jag hade en mycket trevlig hund, att hon hade gosat lite med henne innan. Det gjorde mig glad att Sally verkar ha fått kärlek på sjukhuset.

Sen skulle det köpas specialkost till Sally. Och bokas in återbesökstid. Sally ville bara ut från djursjukhuset samtidigt som jag balanserade konserver, matpåse, bebis, alla papper, tratten till Sally och höll i kopplet. På väg ut reste sig en man och frågade om jag behövde hjälp men då hade jag redan koll på allt och tackade bara glatt när han höll upp dörren åt oss. Han var också dobermannägare visade det sig.

Lasta in alla i bilen, äntligen köra hem igen. Men nej, bilen startade inte! Batteriet hade svimmat av att jag lämnade värmaren på.

Sally gnydde i sin bur. Hon hade ont och ville hem. Bebis började gråta igen. Iris sympatiylade med bebis eller Sally. Nu brast det för bebiskånkande matten med tom plånbok. Jag började också gråta.

Gick tillbaka in och pratade med en i personalen. Hon hade någon vaktmästare som kanske kunde hjälpa. Själv gick jag ut till bilen och försökte säga snälla saker till bebis så att hon skulle sluta gråta.

Då kom dobermannägaren och en annan man ut. Tillsammans puttade de ut min bil en bit, körde fram en annan och med mina kablar jag hade i bilen startades min bil igen.

Tusen tack husse till kennel Grumium-hunden som tydligen hade skadat tassen!

Väl hemma fick Sally smärtlindring och slocknade sedan som ett litet ljus i korgen.

Själv har jag, efter att bebis äntligen somnade, läst igenom instruktioner och räknat ut matmängder och mattider till min lilla sjukling.

Nu är det minst en veckas vila som gäller för Sally med försiktig upptrappning av mat. Hon börjar med 22 g små matkulor var 2-3 h. Hon åt sin första lilla portion i ett nafs innan hon somnade om.

5 februari, 20185 februari, 2018

Sally hos veterinären

I fredagskväll kl 2130 kräktes Sally upp sin middag. När Sally kräks brukar det vara för att hon lyckats svälja något som inte hör hemma i hennes lilla mage. Men inget annat än middagen kom upp. Vid 23 kräktes hon igen och nu vara det bara galla. Jag ringde och rådfrågade Bagarmossen som sa att det faktiskt gick magsjuka nu och att jag skulle försöka putta i henne lite vätska och avvakta.

Och det gjorde jag. 0,5 dl vätskeersättning för hund varje h fram till kl 2 då Sally inte ville dricka mer. Så sista lilla halvdecilitern fick hon via spruta i munnen men sen gick jag och la mig. Sally var lite orolig under natten och bebisen vaknade och ville ha mat så minst en gång i h tittade jag till Sally. Vi var även ute några gånger och kollade om hon behövde gå på toa. Men natten gick utan att hon kräktes mer så på morgonen var jag rätt nöjd ändå tills hon matvägrade och kräktes igen vid 9-tiden på lördag morgon. Då kom vattnet jag gett henne på natten upp och jag packade in hundar, barn och mig själv i bilen så fort jag bara kunde.

In till Bagarmossen och väl där blev Sally sämre i allmäntillståndet. Svansen slokade och hon stod och skakade lite och hängde med huvudet. Exakt samma lika som när hon fick opereras för samma sak, på samma ställe för 1,5 år sedan. Jag förklarade flera gånger att Sally är ökänd sväljare av främmande föremål och favoriterna är strumpor.

Jag fick lämna Sally på djursjukhuset efter att hon röntgats och fått infart. Ny röntgen om 2 h och jag skulle bli uppringd efter att de tagit bilden.

När det hade gått 6 h ringde jag själv till Bagarmossen, någon hade nog glömt ringa och de hade säkert haft mycket att göra. Mycket riktigt. Ny bild hade tagits men det var svårt att se och bröstkorgen var i vägen och allt var lite oklart. Stanna kvar, ny bild vid behov och de ringde om något hände eller förändrades.

På söndagen ringde veterinären och berättade att Sally kräkts lite men ändå mådde rätt bra. Men att de fortfarande avvaktade. Kvar över natten, samma visa.

I dag måndag ringde veterinären igen för sin dagliga rapport och nu skulle man göra ultraljud på Sally. Bra, för nu börjar jag oroa mig för Sallys tarm, svarade jag. För även om hon står på dropp sedan i lördags så Sally är halvpigg ändå mår tarmarna inte bra av att inte röra på sig som vanligt. (Jag har ändå jobbat på barnkirurgen i fem år.)

Bara någon h senare ringde veterinären igen när jag stod på Ica och självscannade för fullt. Ultraljudet visade misstänkt främmande föremål i tarmen och hon ska opereras senare i eftermiddag/kväll. Tarmen ser irriterad ut och i värsta fall har den perforerats, dvs spruckit. Tydligen en mer akut operation som måste göras innan bara.

Jag vet att operation är en sista utväg och att det alltid är bra om saker och ting löser sig av sig självt. Jag vet att veterinären inte menade något dumt när han ringde och sa att de misstänker främmande föremål i tarmen men eftersom jag har ”vetat” det hela tiden även utan ultraljud och röntgenundersökningar så känns det just nu väldigt frustrerande. Sally är inte direkt på topp nu när hon väl ska sövas och opereras. Men nu är det ju bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa, mer än så kan jag inte göra.

Men jag har storbölat inne på Ica i dag med bebis i sele på magen. Det har jag.

29 januari, 201829 januari, 2018

Skit också!

Eftersom det blev för stånkigt att springa när jag var gravid så har jag inte sprungit på länge nu. Men sedan bebis kom i oktober så har jag längtat efter att få ge mig ut och springa igen. Sjukgymnasten på BB sa att jag kunde börja lite smått och se hur det kändes att springa efter 8 veckor, dvs kring nyår där någonstans. Därför kändes det lite motigt när min fot svullnade upp och började göra ont strax före jul och höll sig så i flera veckor. Har inte kunnat gå långpromenader med hundarna i koppel på samma sätt och än mindre kunnat springa.

Men nu jädras äntligen är foten bra igen! Gick min första långpromenad med båda hundarna i koppel igår och drömmen om att springa vaknade direkt. Så i dag satte jag bebis i bilstolen och bar bort henne till gymet. Där fick hon stå och beundra mig när jag sprang 3 km på löpbandet och i bra tempo dessutom. Strax under 18 minuter, dvs milen på en timme-tid. Hurra så lycklig jag var! (Man får säkert inte ta med bebisen till gymet men så länge ingen säger åt mig att jag inte får så..)

När vi kom hem igen var hundarna och särskilt Iris överlyckliga! Nu var jag också så lycklig att jag inte tänkte på att Iris var lite för glad efter bara en halvtimme utan mig men efter någon minut här hemma upptäckte jag det. Bajsdoften. Och vad var det vita som låg på golvet i små fnasbitar på vardagsrumsgolvet?

Hundjävlarna hade vält den höga och hundsäkra (trodde jag) blöjgrejen. Det var bajs överallt. Det var söndertuggade blöjor överallt. Iris var inte lycklig, hon svassade runt för att hon visste att hon gjort jävla skitbus!

Ungefär samtidigt började bebisen givetvis gråta och tycka att det var dags för mat så skiten fick så att säga ligga en stund. Men när lilla plutt var matad och gjorde mig den stora tjänsten att somna en liten stund, då kunde jag äntligen börja plocka bort alla textiler som de kan ha nuddat, dammsuga, sopa och moppa golv.

Hundarna har nu stått i köket bakom kompostgaller i lite mer än 2 h. Det är rekord. Jag gick och tittade på dem nyss, bara för att se om jag liksom inte var arg längre men det var jag. Skitiga blöjor i småbitar gör mig tydligen långsint. Dessutom måste jag nu ha lite koll på att inga blöjrester fastnar i någon tarm, kanske någon ska kräkas snart? Och bajset blir det att kika extra noga på imorgon. Skitkul som vi brukar säga.

Lägenheten är i alla fall väldigt ren, sängen nybäddad och jag ska springa 3,5 km nästa gång.

28 januari, 201828 januari, 2018

Söndagskvällar. Då man laddar batterierna inför veckan.

Under dagen har jag släpat hundar och bebis ut till bilen, åkt och köpt hundmat, handlat på Ica och rastat hundarna i lervällingen i rastgården, allt under samma utflykt. Bebisen vägrade somna, hundarna var bruna upp till öronen och när jag gick från bilen i regnet med ica-kasse, påse med x antal fryst färskfoder, två stretande odjur och en bebis i den där bilgrejen och kände att min rygg nog går av på mitten snart, då längtade jag till den här stunden.

Söndagskväll kl 19. Då ska man ligga i soffan och ta det lugnt och ladda batterier inför den nya veckan. Nåt sånt.

Men inte här så klart. Här börjar bebisen plötsligt yla och är otröstlig där hon sitter och guppar i sin babysitter. Ungefär samtidigt bestämmer Iris är att nu är det kväll och då ska man få mat. Direkt och får man inte det börjar man pipa tills man får det. Jag reser mig för att kolla om bebisen är trasig eller kanske behöver bytas blöja på.

Iris ba’ Du reser dig ur soffan, då ska jag få mat nu! Ur vägen Sally här kommer jag och jag ska ha mat först!

Jag stannar till och tittar på Iris samtidigt som Sally tagit skydd bakom barnvagnen som står i ett hörn. Är du dum i huvudet Iris, hör du inte att bebisen gråter? Lugna dig nu knäppa hund. Vänder blicken mot ylande bebisen igen, ska vi byta blöjan på dig lilla vän?

Jag plockar upp bebisen och går mot skötbordet. I hallen står förvånad Iris och ba’ Går du inte åt fel håll nu matte, jag skulle ju få mat?!

Väl vid skötbordet är det bara lite kiss i blöjan, det här är ju inget att gråta över lilla vän. Vi byter till en torr så blir allt perfekt igen. Sally kommer med sin nos och vill hjälpa till med bebis. Så gullig du är Sally, du kan få slicka lite på hennes fött.. va fan bebis du kan ju inte kissa nuuuu! Åh bort med dig Sally nu kissade bebis på min hand här, du får hjälpa till sen när jag bytt den här kissblöjan.

Iris står i dörren och ba’ Ni har glömt mig! Jag ska ha mat nu!

Iris, gå någon annanstans och pip. Sally gå härifrån. Bebis sluta skrik och veva med fötterna i ditt eget kiss här.

Men nu går det ju bra här, bort med kistblöjan och kasta den. Lämna bebis på skötbordet så hon får lufta sin lilla rumpa, gå och tvätta händerna så ska vi fixa ny fräsch blöja. Gulligull nu ska jag ta fram ny blöj… va fan bebis du sprutbajsar ju grönt! Helvete, rädda vad som räddas kan så inte det kommer bajs på precis allt! Under mina panikhänder kommer Sallys nos smygande, matte du sa ju att jag fick hjälpa till och tvätta bebis när hon kissat klart?

Iris ba’ MAT, jag ska ha MAT! Är det ingen som lyssnar!?

För FAN Iris sluta tjata! Ser du inte att jag står här med bajs? Känner du inte att det luktar apa? Nej, Sally du får inte vara här nu heller, gå härifrån båda två!

Nu är bebis plötsligt nöjd igen och jollrar. Iris vankar och piper i vardagsrummet och stackars Sally har nog tagit sin tillflykt till snuttefilt på lämplig plats. Men, tar man bara det lugnt så är bebis rumpa snart torkad och ren, allt som är grönbajsat bytt och bebis har en ny blöja. Så där ja, nu är allt fixat!

Bebis börjar gråta igen. Nämen säger jag, det kan ju inte vara mat du vill ha lilla vän, du åt ju för en timme sedan.

Iris dyker upp från ingenstans och ba’ MAT, du sa MAT! Ska jag få mat nu!!??

Helvete Iris, du gör mig tokig! Sluta nu! Ja, jag går mot köket nu men det är inte för din skull, jag ska fixa mer ersättning åt bebis. Men det fattar ju inte Iris, hon hör inte, hon vill inte höra, hon vägrar fatta. Iris snurrar runt sig själv, bebis skriker och Sally smyger i dörren för att kolla vad som egentligen händer i köket.

Visar sig att det inte finns någon botten på bebisen, det är mat hon ville ha. Stänger ute hundarna ur sovrummet och matar henne där för att få lite ro. Flaskan töms, vi vet att bebismagen redan är tömd och att hon är nykissad. Iris har gett upp nästan helt där ute i vardagsrummet och det hörs bara sporadiska pip då och då. En viss frid infinner sig och bebis ser lite trött ut. Utmärkt, då ska du få sova lilla vän.

Lägger ner bebis i spjälsängen och vet att den här kommer att sova inom två minuter. Nu vill jag bara få tyst på Iris så att söndagsfriden kan infinna sig på riktgt.

Iris ba’ Äntligen matte, jag trodde jag skulle dö nu är det äntligen mat! Ur vägen Sally, jag ska ha mat först!

Matade hundar, sovande bebis. Söndagssoffan med en kopp te, det är nu det händer. Iris hoppar upp i sängen och sätter sig och tittar ut genom fönstret på sjätte våningen.

Iris ba’ Jag tror det går en mööööördare där nere på gatan!
Sally ba’ Var, var, vad skäller vi på?! Det måste vara en mördare någonstans!
Iris ba’ Åh Sally har också sett en mördare jag skäller högre!
Sally ba’ Fan mördaren är nog på väg upp så mycket som Iris skäller, jag måste skälla högre!

Bebis vaknar och ba’ Mina hundar säger att det är en möööördare här, nu tänker jag börja gråta igen!

Hundarna inser att mördaren bara hade parkerat sin bil där nere och bara var på väg hem till sig. Bebis somnar om. Hundarna lägger sig som kringlor på min säng och somnar. Jag ger upp. Klockan är ju redan 21 nu och allt jag vill är att sova jag också. Byter om till pyjamasbyxor och kryper ner i sängen.

Iris ba’ Matte, du vet att du har glömt gå ut med oss va? Vi måste gå ut i regnet och kissa nu.

23 januari, 201823 januari, 2018

Mina bebisar är lika

Man kan inte jämföra hundar och bebisar tänker du? Det kan man visst säger jag, de beter sig ju likadant!

Det är morgon. Iris vaknar och kliver ner från sängen. Iris vill ha mat. Iris vill ha mat nu. Iris börjar gny och pipa tills hon får mat. Efter det är Iris tyst och nöjd.

Bebis vaknar. Bebis är nöjd och ler. Bebis blir upplyft ur sängen. Bebis kommer på att hon vill ha mat. Nu. Bebis skriker tills hon får mat. Efter det är bebis gullig, tyst och nöjd.

Bebis upptäcker babygymet med leksaker som hänger och dinglar. Kul, dem vill jag ha och sträcka upp armarna efter.

Sally upptäcker babygymet med alla leksaker som hänger och dinglar. Kul, dem vill jag ha och tugga sönder och äta upp och sträcker in nosen efter.

Sally ser oskyldig ut här. Missvisande bild

Anna-Clara om Hunden ska flytta, igen.29 september, 2023
Ja djuren brukar vänja sig fort och märker av hur vi människor mår och agerar där efter. Jag har flyttat…
Sara om Hej igen kompis31 december, 2022
Så fint att du bloggar igen. Den är ju en av anledningarna till att man skaffade dobbis (och gjorde att…
Madeleine om Hej igen kompis1 november, 2022
Det fanns inga gamla bilder på kameran på henne. Men jag insåg att själva bloggen är en liten skattkista gällande…
Madeleine om Hej igen kompis1 november, 2022
Tack Bettan!
Bettan om Hej igen kompis28 oktober, 2022
Åh, vad roligt att du är tillbaka!