Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 595 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 603 Livet med dobermann – Sida 9 – En blogg som handlar om hund, hundträning och hundliv! Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 308

Skaffa barn och skaffa hund

Du berättar att du ska skaffa valp/bebis

Hund: Dina vänner och bekanta delar automatisk upp sig själva i några kategorier från skeptisk hundhatare, de som inte bryr sig ö h t, kattmänniskor, hundfolk och sist men inte minst de som själva haft dobermann och som får ett skimmer i ögonen när man berättar vilken ras det är som ska inhandlas.

Min mor tillhörde kategorin skeptisk hundhatare när jag berättade att jag skulle skaffa Lina och en av hennes första kommentarer var att om jag köpte en sådan hund var jag aldrig mer välkommen hem. Just det där löste sig ju fint och Lina omtalas nu av min ömma moder som världens bästa hund, tätt följd av den kloka och lugna Iris (mammas egna ord). Rasen dobermann är den bästa men hon har fortfarande en del att säga om andra hemska och läskiga hundraser som hon då inte litar på.

Barn: Eftersom det inte är lika politiskt korrekt att spontanutbrista ”FY FAN!” när man får reda på att någon väntar barn så blir det lite lättare att berätta om människovalpar än hundvalpar. Vänner och bekanta delas snarare upp i kategorierna de som från och med denna dag helt ogenerat börjar ta på dig och kladda på magen och de som har vett nog att fråga först eller låter bli. En del är besatta av att prata om din bebis, det går att ställa hur mycket frågor som helst och intresset tar liksom aldrig slut. Bebisprat varar för evigt nästan oavsett vem du pratar med.

Skräckhistorier

Hund: Nja, rätt dåligt med det. Jag tror inte jag fick höra några faktiskt. Det värsta är väl att man får höra att hundvalpen kommer att behöva springa ut och kissa på nätterna och att du kommer att få lite sömn.

Barn: Förbered dig på avgrunden säger jag bara.

Förutom att jag haft oturen att under våren ha läst vidareutbildning till narkossköterska och genom studierna fått lära mig vad som faktiskt kan gå fel och att gravida är riskpatienter så har jag som bonus fått höra många historier från mina kursare som jobbar på ambulansen. Jag som vanligtvis gillar ambulanshistorier kom på mig själv med att få klotögon och hålla händerna över magen när de pratades om patientfall. Hur många liter blod en gravid kvinna faktiskt kan förlora inne i en ambulans och hur långt upp ambulanspersonalen faktiskt kan trycka upp sina händer i en gravid kvinna i vissa nödsituationer som uppstår.

En del vänner och bekanta älskar att börja meningar med orden ”Inte för att skrämma dig men…” och sen får jag höra om barn som dött i magen, förlossningar som gått åt helvete och detaljer om hur trasig man faktiskt kan bli både här och där av att föda barn. Hur lite jag kommer att få sova, hur mycket kräk jag kommer att få torka osv osv. (Som tur är har jag ju spenderat rätt många år jobbandes på barnsjukhus nu och vet tack och lov att det finns bebisar som både sover när de ska, kräks med måtta och sett deras mammor bara dagar efter förlossningen och de har både stått och gått upp, annars hade jag varit livrädd by now).

Utrustning

Här börjar vi prata likheter! Alla hundägare vet att det går att ha hur många hundhalsband och hundtäcken som helst, jag har precis förstått att det inte finns någon hejd på hur mycket babykläder man kan ha. Man behöver bilbur till hundarna och bilstol till bebis. Det finns lika många olika korgar och sängar till bebisar som det finns till hundar. Det finns lika mycket onödigt skit som man vill ha till hundarna som man kan köpa till bebis.

Det går att prata vilken sele som passar bäst och vilken mat som är bäst för hunden i evighet, don’t even get me started om du försöker ta reda på vilken sele eller mat du ska ha till din bebis! Båda ska ha en bra kloklipp, en bra matskål/flaska, båda behöver en bra tuggleksak när det kliar i tänderna osv. Same, same.

 

Tre tikar och hormonerna

Just nu är det mycket hormoner i luften här hemma. Mycket tikar, flickor i flock.

Iris är skendräktig och har tuttarna fulla av mjölk, valparna borde vara här snart?

Jag är dräktig och tittar lite snett på Iris där hon ligger i soffan. Är det så där jag kommer att bli snart?

Sally har precis börjat löpa. Vill att Iris ska tycka om henne och är allmänt lite mer taggad än vanligt. Vilken den dräktiga och den skendräktighet inte vill veta av, vi vilar helst vidare vi.

Kan alla bara go back to normal snart?

#dobermanandbaby

När jag la upp bild på gravidmagen på instagram var det bland annat under #dobermanandbaby

Kollade vilka andra bilder som lagts upp under samma # och satt och log åt alla fina bilder på små knoddar och deras dobermannkompisar.

Kolla bok tillsammans, vara ute tillsammans, kika ut tillsammans… sitta och hoppa på ryggen på hunden när mamma filmar och hejar på – WTF?!

Helt plötsligt var det inte alls kul eller gulligt längre. Jag ville bara gråta. Hittade fler filmer på t ex småbarn som går fram till sovande hund och drar den i nosen, hunden rycker till och går därifrån. Så gosigt att det måste läggas upp på insta?

Så otroligt orättvist mot hundarna och så otroligt konstigt och dumt av ägarna. Aldrig att det kommer att läggas upp sådana instagramuppdateringar från denna flock!

Startklass och träninglust

Precis när jag höll på att utbilda mig till tävlingsledare i (gamla) lydnaden så blev det cancer, skilsmässa och flytt istället. Tillbaka i Stockholm har jag sedan dess haft lite svårt att hitta den där träningslusten igen.

Sakta men säkert kryper den sig dock på och i samband med svenska dobermannklubbens  riksläger i somras och en träningsträff på dobermannklubbens område här i Täby så längtar jag faktiskt efter att träna startklass nu!

Dessutom har jag ju det så lyxigt att Iris kan allt. Eller ja, det är ju nya eller omgjorda moment men inget som inte går att klicka in och lära om. Dessutom tycker hon att det är superkul att träna så då blir ju allt kul liksom!

Sally är ju mer nybörjare och det har sin charm det också, att lära nytt tillsammans. Hoppas att våren blir fylld av sovande bebis i vagn och lydnadsträning!

Barnet blir vad mamma äter…

Jag vet inte om det är specifikt för dobermannhår men hundhår har ju visat sig vara magiska. Jag kan öppna ett sprillans nytt smörpaket och plötsligt ser jag ett svart litet hundhår mitt i paketet. Hur tog det sig dit? I min filtallrik osv, osv.

Så nu i samband med graviditeten så har mina matvanor plötsligt blivit intressanta för alla. Vännerna berättar vad de åt och inte åt. Barnmorskan pratar om matvanor. Jag har haft svårt att gå upp i vikt och har fått äta mindre portioner oftare för att försöka lägga på mig några kg.

Längs vägen hör man meningar som Vad du äter när du är gravid kan ge följder även på lång sikt och Barnet blir vad mamma äter. När normala människor hör eller läser de där meningarna så försöker de säkert äta mer broccoli. Som hundidiot kommer man fram till annat.

Kanske blir bebis inte allergisk om mamma äter ett hundhår? Kanske blir bebis född med hund i blodet om mamma äter ett hundhår? Kanske bebis vill ha egen hund direkt om mamma äter ett hundhår? Helt ovetenskapligt jag vet men helt onödigt att inte chansa.

Följaktligen; när jag nu hittar ett hundhår i min yoghurt, då pillar jag inte bort, då äter jag!

Aktivera två hundar med tjock mage

Under min graviditet har jag faktiskt mått oförskämt fysiskt bra. Inte kräkts eller mått illa, inte haft problem med foglossning, inte gått upp så mycket i vikt eller blivit särskilt svullen. Däremot försvann orken ju längre tiden gått och när jag pressat mig själv och försökt gå för långt eller för snabbt så har jag fått sammandragningar direkt. Sammandragningarna har varit samma känsla som när man springer och plötsligt får håll som gör skitont, den dåliga orken har varit känslan av att inte få tillräckligt med luft och stumma ben. Utan luft, med håll och stumma ben blir det inte mycket springa av och som vi alla vet så behöver två dobermann rätt mycket spring.

Min lösning var två flugor i en smäll. Att köpa en SUP och göra det till sommarens projekt. Att lära hundarna följa med på brädan har varit ett utmärkt sätt att fysträna då det har simmats en hel del! Brädan var en billig rackare som jag köpte bara för att testa om det gick att lära två dobermann att åka med samt att kolla om den höll för tass-misshandel.

Köpte en uppblåsbar som åkt med i bilen hela sommaren och vi har paddlat både i sjöar, i havet och här mitt i Stockholm.
19sept17.1

Nu är det Sally och hennes orangea flytväst som verkar ha fastnat på flest bilder av någon anledning. Kanske är det för att Iris helst simmat bredvid brädan och bara kravlat upp när jag kommenderat upp henne eller när hon känt för det själv. Jag har paddlat lika mycket med båda dock. De gånger när jag gjort försök att paddla ut själv ståendes (glöm att stå på brädan när en dobermann hoppar i eller kravlar upp) har båda hundarna simmat efter, kul! Till och med när jag haft sällskap och själv varit kvar på land har hundarna följt efter brädan. Jätteroligt!
19sept17.2
Det enda jag ångrar är att jag inte fick med mig min GoPro-kamera och filmade ordentligt, skyller på att gravidhuvudet inte varit så smart.

Ska jag behålla hundarna?

Bland reaktionerna bland mina vänner är det några frågor som dykt upp mer frekvent angående just hundarna. De två vanligaste är

  1. Vad ska du göra med hundarna när du får barn? / Ska du behålla hundarna?
  2. Hur har hundarna reagerat på magen?

Jag kanske ska förtydliga att de frågorna inte kommer från vänner som själva har dobermann eller hund utan snarare arbetskamrater och bekanta utan hund och som kanske är lite hundrädda själva.

När en kollega ställde just den frågan om hundarna skulle stanna kvar så ställde jag en motfråga till svar; Vad gjorde du med dina två äldsta barn när du fick ditt tredje? Nu känner jag henne så bra att jag kunde svara så, i vanliga fall svarar jag något mer normalt men så självklart är det ändå för mig. Jag skulle aldrig ha kommit på tanken att hundarna skulle behöva flytta för att jag ska ha barn.

17sep17 Undrar om tax- och cocker spaniel-ägare också frågan om deras hundar ska flytta när bebisen kommer?

Frågan om magen tänkte jag faktiskt själv mer på precis i början av graviditeten. Iris hade nämligen några veckor rätt tidigt när hon skulle ligga så jädra nära mig som hon bara kunde, helst med huvudet på min mage när vi skulle sova. Om det har med att hon ”visste” eller inte låter jag vara osagt. Vet de så har de vetat hela tiden och knappast reagerat på att jag blivit rundare om just magen och dragit några slutsatser av det i alla fall.

Sally har använt magen som kudde nu på sista tiden när vi tittar på tv men jag tror det har noll och inget att göra med att det är en bebis där.

Funderingar på nya valpen

Yes, det ska komma en nykomling till flocken. Denna gång blir det dock inte en dobermannvalp som ska flytta in utan valp av annat slag.

kattperson

Följaktligen kommer det nu när jag börjar blogga igen bli en del fokus på kombinationen dobermann och tjock mage följt av dobermann och bebis.

Minns du mamma Iris?

Iris har kunnat en del hundnamn genom åren. Hon reagerar om jag pratar om Expo, Tyson eller Nemo. Alla tre dobermannkillar som hon spenderat tid och lekt med.

Hon kunde så klart Linas namn också och när vi bodde i huset brukade jag fråga Iris ”var är Lina?” och då sprang hon och letade upp henne.

Nu har jag inte testat men hon skulle säkert reagera fortfarande om jag sa någon av namnen på dobermannpojkarna. Iris var ju med när Lina dog och jag tror det är därför jag aldrig fått henne att reagera när jag pratat om Lina. Aldrig någonsin.

Men så satt jag precis här i sängen och klappade på Iris. Började prata med henne och sa ”Kommer du ihåg när du var liten Iris, vet du att du var den tjockaste valpen av alla? Den tjockaste av mamma-Maikas tre valpar…”

När jag sa mamma-Maika flög Iris upp och började skälla och springa runt. Jag fattar ingenting. Iris blev alltid helt knasig när hon fick träffa sin mamma eller Catrin som ägde mamma Jamaika men att det skulle sitta i fortfarande? Och att hon skulle komma ihåg det och känna igen det mitt i en mening?

Har försökt komma på om mamma-Maika låter som något annat ord eller uttryck som Iris kan och blir uppspelt av men jag kan då inte komma på vad det skulle vara.

Hon minns mamma?

Raketer i stan

Jaha. Nu är året slut! Men eftersom vi flyttade till lägenheten i Stockholm den 4 januari i år är detta vårt första nyår här. Eller Iris och jag har firat nyår i stan förut, den som är rookie är Sally.

Raketerna har smällt där ute sedan kl 17 och nu när det inte är så långt kvar smäller det konstant. En liten överraskning var att det är ett otroligt eko mellan husen här. När det smäller nära huset så smäller det rätt mycket.

Den enda åtgärden jag vidtagit här i lägenheten är att jag dragit ner en persienn i vardagsrummet. Annars är allt som vanligt så när som att vi har matchande rosetter på huvudet. Eller ja, helt ärligt så är det inte alla som har sin kvar på skallen…

Hur som helst, när det började smattra och smälla ordentligt en längre stund visste jag inte hur Sally skulle reagera.

Iris låg och tuggade på ett märgben och på henne har jag inte märkt några reaktioner alls. Sally däremot satte sig upp i soffan och spetsade öronen. Efter det gick hon fram till balkongdörren och försökte titta ut. Krafsade på dörren, hon ville ut och kolla!

Nu har även Sally vant sig vid raketerna och med 90 minuter kvar till tolvslaget så undrar jag om det kommer att bli några nyheter alls att det smäller. Båda ligger nu i soffan och vilar men vid midnatt får de varsitt ben och jag höjer volymen på tvn lite till.

31jan16

Lugnt och fint med andra ord. Nu till det som jag tänker på varje år, varför det är så här. Jag bloggade om det förra året vid samma tid (här) och i år citerar jag en smart hundtränare vid namn Tobias;

…som vanligt vid nyår så vill jag tillägga att jag tycker det är behjärtansvärt att man protesterar mot användandet av fyrverkerier och smällare. Fortsätt med det. Det finns fler goda skäl att inte smälla raketer. Men jag saknar fortfarande motsvarande protester mot de uppfödare som fortsätter att avla på rädda hundar. Visst kan vi fortsätta vaddera världen för människor och hundar som är rädda för både det ena och det andra. Men nånstans måste man också gå till botten med problemen. Och det är tamejfan inte rimligt att uppfödare och kennelklubbar inte ens nämns i sammanhanget då man diskuterar problemet med rädda hundar. Vi hävdar ideligen att vi är bäst i världen på att testa hundar. I min värld är vi inte ens i närheten av att vara bäst så länge vi inte bemödar oss med att använda resultaten. Att det finns rasskillnader när det gäller den här typen av rädslor visar på att det till stor del är genetiskt betingat och därmed möjligt att påverka med riktad avel. Ge fan i att avla på rädda och sjuka hundar! Ställ krav på att uppfödarna avlar med hjärnan i stället för hjärtat. Gott nytt år!