Ännu en träningsdate med Erica och hennes hundar har vi hunnit med! Även denna gång åkte vi till Rådalens BK och körde lite agility.
Solen lyste och allt var egentligen bara mys. Iris var uppe i varv och var inte riktigt lika bra på att stå i pinnen som sist. Vi provade på en platsliggning innan vi började hoppa över hinder, hon kröp framåt och hade sig, inte bra alls.
Sen vet jag att agility är plättlätt och att det är en sport för töntar och småflickor MEN att få med sig en dobermann i flygande fläng över rätt hinder, i rätt ordning med tungan rätt i mun och se till att få med sig kontaktfält och springa slalom utan att hoppa över sista pinnen och att hunden springer lika fint och fort både på förarens högra och vänstra sida, det är inte så jädra enkelt som de töntiga småflickorna får det att se ut!
Agility är en sport för tuffingar, så det så!
Sammanfattningen av träningen blev att Iris och jag har mycket kvar att jobba på! Tur att man kommer på det så här i början på säsongen i alla fall. Nu blir det mycket fokus på lydnaden tills vi fått den att sitta som jag vill ha det, som det är nu kan vi inte ha det! Inte nöjd alls är jag. Även om vi hade väldigt trevligt när det gick uselt.
Det enda som kändes riktigt bra var att Iris ser förbannat snygg ut när hon flyger över hinder. Högt och bra hoppar hon. Jag tröstar mig med det.
Lägger med en bild på Ericas två vovvar. När herr Milo ville ha bollen passade lilla fröken Diva på att hugga honom i svansen och hålla fast! Ytterst busigt men såg väldigt kul ut!
