Det började med att jag stängde in den ena eller båda hundarna på altanen genom att täppa igen utgångarna med kompostgaller. T ex om jag skulle köra med trimmern och inte ville ha några nyfikna nosar (läs Iris) i vägen. När jag ville träna den ena hunden utan störning av den andra.
Det gick bra ett litet tag, sen kom Iris farandes ändå. Inte via kompostgallrena som är 70 cm höga utan över altanräcket som är 90. I början försökte jag säga nej och få henne att förstå att man skulle stanna innanför men det tog inte lång tid innan jag gav upp. Iris började hoppa över räcket även när det inte var stängt med kompostgaller. Varför gå runt när man kan hoppa över?
Nu är det mer regel än undantag att hon skuttar över men oftast är det så här det ser ut; Iris på väg över för att det är den kortaste vägen till den älskade bollen.
Tyvärr har vi en liten bit staket som är ca 1 m högt bakom komposten där vi trodde att vi inte behövde sätta upp sånt rutmaskigt fårstängsel (eller vad det nu kallas) där Iris nu flyger över lika lätt. Inte så länge jag är på tomten men får jag för mig att gå till framsidan en stund utan henne så dröjjer det inte länge innan Iris studsat över staketet.
Det märkte jag när jag lämnade Iris på tomten med husse och skulle gå en promenad med bara Lina. Plötsligt hade vi Iris med oss också. Hopplös kan man inte kalla henne!