Planen var alltså att åka till min mamma i Katrineholm, låna en bil och åka till RMet i Örebro över helgen. En väldigt vass, avklippt gren i grannens häck satte stopp för de planerna och punkterade Lina.
.
Jag sov med armen om Lina i natt och kände hur hon låg och darrade. Sov dåligt och gick upp rätt tidigt för att åka till veterinären. Tar bara några minuter att köra dit från mammas hus.
.
Väl där fick vi vänta en väldigt kort stund innan vi gick träffa veterinär som genast började prata om drän.
.
Jag fick lämna veterinären med bara ett koppel i handen och det sista jag såg av Lina var när hon snällt följde med en ur personalen genom en dörr och försvann.
.
Det tog några timmar innan det blev hennes tur men till slut fick jag en tid få jag äntligen kunde komma och hämta henne. Kl 15-16… Det var samling kl 16 i Örebro för oss som skulle tävla men ändå tänkte jag att om vi åkte direkt från veterinären så skulle vi bli lite sena men ta oss dit i alla fall.
.
När jag kom till veterinären för att hämta henne fick jag sitta ner och vänta en stund. Jag var inte ensam om att vänta på att få hämta mitt djur. Ett äldre par som hörde lika dåligt båda två fick tillbaka sin katt som inte riktigt verkade ha vaknat till efter den behandling han nu hade fått. Under tiden som katten låg slapp i farbrorns knä talade paret om hur de skulle lösa allt från bilresan hem till vad katten skulle äta och var den skulle få vila när den kom hem. Paret var så söta och det var uppenbart att det var en kär liten vän de hämtade hem.
.
Jag var inte ensam om att tjuvkika på katten, en liten 12 veckor gammal svart labbevalp satt på sin söta rumpa några meter därifrån och följde med stort intresse den där kattsvansen som började piggna till. Han vädrade i luften och kanske var det första gången hans nos fylldes av kattdoft?
.
Sist men inte minst kom en man in och talade lågmält in i luckan vid receptionen. Han fick en påse med en låda i. Jag kopplade inte vad det var innan jag hörde honom fråga hon som jobbade där Men hur vet jag att det verkligen är rätt nu då? samtidigt som jag såg en skymt av kartongen i påsen. Jag kände igen mönstret, jag kände igen kartongen. Det var den lilla pappurnan som man får när man kremerat sin fyrbenta vän.
.
Det gamla paret med katten, den lille valpen, det älskade husdjuret som inte fanns mer… det blev så mycket känslor och jag blev tvungen att titta ner i golvet en stund för att tårarna inte skulle svämma över i ögonen.
.
Så äntligen hörde jag hur någon lockade på någon som hette Lina och runt hörnet kom hon min lilla älskade hund! Med tratt, rakad päls, två dränslangar som stack ut, några stygn och en klart påverkad och rödögd blick. Och hon ville inte vara kvar en sekund till, hon ville gå hem direkt. Jag var tvungen att klia henne bakom öronen jättemycket för att hon skulle sluta pipa när vi väntade på att veterinären skulle komma och säga när dränet ska dras och stygnen ska bort.
Lina redo för rasmästerskap?
När vi gick ut till bilen var det bara att inse, detta var en ynklig hund som fortfarnde var påverkad av mediciner, inte en hund som skulle tävla lydnad. Inte ens ligga i en bil när någon annan tävlade lydnad. Lina var en hund som skulle få åka hem, vila och bli pussad på.
Vad är det med dig?
När vi kom hem ville Lina gå och lägga sig på baksidan i gräset. När hon låg där gick jag och hämtade Iris (som enligt min mamma ylat konstant sedan vi åkte). Iris blev väldigt ställd av Lina med tratten. Och vad hade hon för slangar på ryggen? Och varför ville hon inte leka?
Lina, inte riktigt samma blick som hon brukar ha.
För att inte tala om hur skitjobbigt det blev när matte senare gick och la sig på en säng med Lina och påstod att Iris inte var välkommen. Aldrig har Iris haft en sådant behov av att få ligga nära mig och sova, hon skulle upp till varje pris och hittade till slut en ledig plats vid kuddarna där hon trängde ihop sig
.
Så något rasmästerskap blev det inte tal om. En höglöpstik och en trasig tik. Vi får helt enkelt komma igen nästa år! Hundgudarna ville inte att vi skulle tävla i år, jag hoppas att de låter oss vinna allt nästa istället och att ni som är där i helgen har det jättebra!
Väl inne var plötsligt golvet helt fullt av blod och röda tasspår. Visade sig vara Iris som skurit upp en av sina trampdynor på höger framtass.
Jädrar vilken bra grej den där vet-flexen var! Lätt att linda in tassen och satt hur bra som helst!
