Iris är skendräktig. Hon vill bara bygga bo och göra valp av varenda boll/leksak/strumpa hon hittar. Häromkvällen när vi skulle gå och lägga oss hade hon bäddat runt så mycket och så frenetiskt i vår säng att hon rivit sönder våra nya påslakan. Helst av allt vill hon bara ligga inne och gny och känna mjölken rinna till i hundtuttarna.
Därför bestämde jag, trots rutten väderlek, att Iris skulle ut! Ut och se, ut och gå, ut och springa.
Jag packade in henne i bilen och vi åkte mot Malmö. Första anhalt; skateboardparken. Det fanns en plan att jag skulle fota några av kidsen (från skolan) som åkte där men regnet gjorde att jag hoppade det.
Istället la jag all fokus på Iris. Hon skällde på några av barnen som var där precis när vi kom och några av barnen som verkligen ville hälsa på henne fick godis att ge henne så hon satte sig ner och det blev ordentligt. Alla barnen kände igen mig och jag hade koll på dem men Iris och barnen hade ju aldrig träffats. Iris ville helst smaka på alla barnens medhavda smörgåsar. Ville nosa i deras väskor.
Sen tränade jag lite fjärrdirigeringar och vi lekte med gappaybollen. Hon växlar om väldigt mycket när hon får en uppgift eller vi tränar något. Det är som att hon tar på sig uppgiften att vara vaksam tills att jag säger ”sitt”, då släpper hon allt annat och lägger all fokus på mig. Bra övning.
Efter det lämnade vi parken bakom oss och gick ner mot vattnet. Redan på väg dit började det regna mera men jag var så nöjd i min keps och regnjacka, såg fram emot att hela stranden och stället för oss själva.
Vi fick precis som jag ville, det var nästan ingen annan ute. Enstaka hundägare på långt avstånd under paraplyer. Jag passade på att träna inte-jaga-fåglar med Iris. Stora fiskmåsar och sånt har Iris inte kunnat låta bli vid några tillfällen, nu satt måsarna och tjockade upp sig på stranden och började flaxa när vi närmade oss. När Iris mållåste och tog de första stegen mot kallade jag in och hon lyssnade varje gång!
Under tiden piskade regnet först framifrån på ditvägen och bakifrån på tillbakavägen. Först blev jeansen blöta, sakta men säkert skorna och strumporna, det började läcka in vatten innanför kragen på jackan. Till slut var hela jag blöt.
Eftersom jag ändå var genomblöt stannade vi en stund till på gräsmattorna. Med skötsamhet följer mer frihet och jag kastade Iris gappayboll åt alla möjliga håll på gräsmattan och hon sprang runt och hämtade/letade.
Sakta men säkert gick vi upp mot agilityhindren som står uppställda där och vi började leka lite slalom. Jag tog fram min telefon och filmade och mitt i filmandet dök en annan hund upp från ingenstans. På filmen ser man den komma men jag märkte den först när jag hörde den skälla, avbryter Iris och säger ”fot”. Efter det glömde jag att jag filmade för en stund och blev arg på Iris.
När jag blir arg då gapar jag. Inte särskilt föredömligt men jag är faktiskt ändå rätt nöjd med hur hon kommer tillbaka direkt och stannar hos mig. Vi återgår direkt till det vi höll på med innan och Iris avslutar med att göra helt rätt direkt efteråt. (Ljudet försvinner lite efter att hunden kom farande, tyvärr, jag berömmer Iris och är glad direkt efteråt men det hörs knappt)
Varför den hussen(?) valde att gå rakt mot oss så där kommer jag nog aldrig att få reda på. För några år sedan så hade jag kanske brytt mig om att bli arg eller irriterad på människan, nu lägger jag fokus på Iris istället. Hade ni sagt något till den andra hundägaren?
Två timmar efter att vi lämnade bilen på parkeringen var det dags att åka hem igen. Det gick inte att ha jeansen eller skorna på sig, jag körde hem barfota utan jeans med regnjackan över mina bara ben. Väl hemma delade vi handduk och gnuggade oss torra innan vi kröp ner under en filt i soffan och kollade på tv. Det känns lite som att skendräktiga tiken fick precis som hon ville till slut ändå.