Iris är skendräktig. Hon vill bara bygga bo och göra valp av varenda boll/leksak/strumpa hon hittar. Häromkvällen när vi skulle gå och lägga oss hade hon bäddat runt så mycket och så frenetiskt i vår säng att hon rivit sönder våra nya påslakan. Helst av allt vill hon bara ligga inne och gny och känna mjölken rinna till i hundtuttarna.
Därför bestämde jag, trots rutten väderlek, att Iris skulle ut! Ut och se, ut och gå, ut och springa.
Jag packade in henne i bilen och vi åkte mot Malmö. Första anhalt; skateboardparken. Det fanns en plan att jag skulle fota några av kidsen (från skolan) som åkte där men regnet gjorde att jag hoppade det.
Istället la jag all fokus på Iris. Hon skällde på några av barnen som var där precis när vi kom och några av barnen som verkligen ville hälsa på henne fick godis att ge henne så hon satte sig ner och det blev ordentligt. Alla barnen kände igen mig och jag hade koll på dem men Iris och barnen hade ju aldrig träffats. Iris ville helst smaka på alla barnens medhavda smörgåsar. Ville nosa i deras väskor.
Sen tränade jag lite fjärrdirigeringar och vi lekte med gappaybollen. Hon växlar om väldigt mycket när hon får en uppgift eller vi tränar något. Det är som att hon tar på sig uppgiften att vara vaksam tills att jag säger ”sitt”, då släpper hon allt annat och lägger all fokus på mig. Bra övning.
Efter det lämnade vi parken bakom oss och gick ner mot vattnet. Redan på väg dit började det regna mera men jag var så nöjd i min keps och regnjacka, såg fram emot att hela stranden och stället för oss själva.
Vi fick precis som jag ville, det var nästan ingen annan ute. Enstaka hundägare på långt avstånd under paraplyer. Jag passade på att träna inte-jaga-fåglar med Iris. Stora fiskmåsar och sånt har Iris inte kunnat låta bli vid några tillfällen, nu satt måsarna och tjockade upp sig på stranden och började flaxa när vi närmade oss. När Iris mållåste och tog de första stegen mot kallade jag in och hon lyssnade varje gång!
Under tiden piskade regnet först framifrån på ditvägen och bakifrån på tillbakavägen. Först blev jeansen blöta, sakta men säkert skorna och strumporna, det började läcka in vatten innanför kragen på jackan. Till slut var hela jag blöt.
Eftersom jag ändå var genomblöt stannade vi en stund till på gräsmattorna. Med skötsamhet följer mer frihet och jag kastade Iris gappayboll åt alla möjliga håll på gräsmattan och hon sprang runt och hämtade/letade.
Sakta men säkert gick vi upp mot agilityhindren som står uppställda där och vi började leka lite slalom. Jag tog fram min telefon och filmade och mitt i filmandet dök en annan hund upp från ingenstans. På filmen ser man den komma men jag märkte den först när jag hörde den skälla, avbryter Iris och säger ”fot”. Efter det glömde jag att jag filmade för en stund och blev arg på Iris.
När jag blir arg då gapar jag. Inte särskilt föredömligt men jag är faktiskt ändå rätt nöjd med hur hon kommer tillbaka direkt och stannar hos mig. Vi återgår direkt till det vi höll på med innan och Iris avslutar med att göra helt rätt direkt efteråt. (Ljudet försvinner lite efter att hunden kom farande, tyvärr, jag berömmer Iris och är glad direkt efteråt men det hörs knappt)
Varför den hussen(?) valde att gå rakt mot oss så där kommer jag nog aldrig att få reda på. För några år sedan så hade jag kanske brytt mig om att bli arg eller irriterad på människan, nu lägger jag fokus på Iris istället. Hade ni sagt något till den andra hundägaren?
Två timmar efter att vi lämnade bilen på parkeringen var det dags att åka hem igen. Det gick inte att ha jeansen eller skorna på sig, jag körde hem barfota utan jeans med regnjackan över mina bara ben. Väl hemma delade vi handduk och gnuggade oss torra innan vi kröp ner under en filt i soffan och kollade på tv. Det känns lite som att skendräktiga tiken fick precis som hon ville till slut ändå.
Duktiga Iris! :-)) Men gud så irriterande med såna hundägare som bara ”går på” utan att fråga om det är ok.. :-X
Kanske lite irriterande ja.
Jag hade blivit både arg och irriterad på den andra hundägaren !! Han hade nog fått höra en sur kommentar minst !!
Det hörs visst att du berömmer efteråt, snyggt jobbat!! :yes:
Det är tråkigt att vara sur. Dessutom var vi ju inte på någon BK eller träningsplan så. Å andra sidan fanns det mycket ledig plats att gå på… :-?
Bra att du hörde berömmet!
Tyvärr är det inte så ovanligt när man är på Limhamnsfältet. Har blivit arg på många hundägare där. Sist var det en tant som kom fram med sin hund när jag höll på att träna olika rallyskyltar innehållande ligg för Lingon tycker inte riktigt om det. Då tyckte hon det passade att komma fram till mig och fråga om jag hade godis som hon kunde få och låta hennes hund gå lite på min hund. Försökte förklara för henne att om folk håller på att träna bör man låta dem hålla på och inte störa dem. Hon blev sur och förstod inte vad jag mena…
Jag skrattar och blir irriterad samtidigt. En del hundägartanter alltså! Hur kan man inte se att någon tränar och är upptagen med det?
Många hundägare söker nog kontakt och vill kanske prata. Men inte så genomtänkt att inte koppla hunden. :-)
Jag funderade efteråt på om det kunde vara så att de trodde att det var en annan dobermann, kanske någon de kände. Svårt att se skillnad på svart dobermann och svart dobermann och jag var ju lite ”gömd” under keps och regnjacka.
Är det verkligen inte föredömligt? :) Jag tänker att det är bättre att reagera kraftigt men med bra timing, än att ”smågnälla” som många hundägare gör. ”Neeej, inte springa iväg sådär då blir matte aaarg, neeeeeej neeeeej”. Då sliter man bara ut sitt nej.
Jag gillar din reaktion – och Iris verkar ju ta det fint! :) Nästa gång min unghane är olydig ska jag ryta till sådär jag med. Tyvärr tror jag inte att han kommer att lyssna så bra som Iris..
Hur har ni tränat på löspromenad bland andra hundar och lockande störningar?
Det är sant det du skriver, många sliter på sitt nej. Iris hör när jag menar allvar ;)
Dessutom ser jag ofta folk som nyper/slår/tar tag i sina hundar. Jag vill helst undvika det så mycket som möjligt, Iris ska vara rätt så uppstudsig för att jag ska korrigera fysiskt.
Men de som skriker och gapar på sina hundar brukar även vara de som är elak och fysisk med sina hundar. Jag gillar det inte. Många ställer dessutom orimliga krav med gap som följd.
Jag gapar på Iris för att jag vet att hon kan bättre, vi är inte i något inlärningsskede, detta är inte mitt sätt att få henne att lyssna eller göra rätt om du förstår vad jag menar?
Och ja, när Iris var liten tränade vi inkallningar väldigt mycket och sen övade vi mycket och ofta på att gå i hundrastgårdar och på Gärdet i Stockholm där alla hundar springer lösa, det är mycket fåglar osv.
Du måste vara stolt över Iris! så snabbt fokus på dig :-)
Ja hon är duktig min lilla Iris! :inlove:
Jag tror att folk tänker att om man är på ribban med sin hund så vill man träffa andra hundar och människor. Det är ju inte som att gå in en rastgård, där man frågar innan. Så man får nog tyvärr vara beredd på att det kan komma fram hundar, lite svårt att ropa 200 m bort om det är okej att komma fram.
Men jag kan förstå att det är lite irriterande när man håller på att träna. Jag kan dock tycka att det är mer irriterande när det kommer fram lösa hundar när jag går på promenad med mina kopplade hundar.
Och är man på ribban så tycker iallafall inte jag att man ska ha sin hund kopplad.
Jag tycker att du har delvis rätt. Jag går inte på varken ribban i Malmö eller gärdet i Stockholm för att min hund ska få leka med alla andra som hon ser och möter. Jag går där för att det är bra träning på att vara lös bland andra hundar samt för att det inte finns så många ställen där hundar får springa lösa på samma sätt.
Däremot så har vi gått på såna ställen sedan hon var valp och jag vet ju att alla inte tänker lika som jag. Så visst får man räkna med att det kommer lösa hundar framspringande och att de som går där inte nödvändigtvis har koll på sin hund eller tänker som jag.
Hade jag sett hunden komma hade jag svängt av och gått åt annat håll för att undvika mötet. Nu stannade vi till och lekte/tränade i regnet och jag hann inte se vovven utan hörde den först när det började skälla och springa emot oss. Lika mycket mitt ”fel” med andra ord, jag skulle ha haft bättre koll själv.
Det hände ju inget heller, Iris skällde bort hunden och sen fortsatte vi med vårt. :-))