Jag saknar statistiken

Min vän Emelie är en rackare på att lägga upp statistik för dobermann. Man hittar statistiken här och den innefattar i dag wobbler, hjärttestade hundar, hundar som dött i DCM mm

Förut hade Emelie även kullar på sin statistiksida men de finns inte kvar längre. Jag saknar den statistiken, den var skojig och lättöverskådlig! Nu när det pågår en liten diskussion i facebookgruppen Dobermann-Sverige om just statistik och kullar så saknar jag det ännu mer. Därför har jag nu bestämt mig för att planka Emelie rakt av och kommer att lägga upp kullstatistik på min blogg.

Jag börjar med 2013 års kullar och tanken är att fortsätta med 2014 och framåt. Vi får se om jag orkar jobba mig bakåt också. Just nu sitter jag bara och svär och vet inte hur jag ska lägga upp det hela.

Jag började i alla fall med den viktigaste kullen!
kullar13

Din kennel, din åsikt, din sekt?

Alla tycker nog att det är trevligt med en snäll och bra uppfödare. Vi har säkert olika uppfattning om vad en bra uppfödare är, det som är bra enligt mig är kanske inte bra enligt alla andra. Inte ett dugg konstigt, vi är olika.

Samma med avel. Vad som är bra eller dåligt finns det många åsikter om. Inte heller konstigt.

Något som jag däremot finner märkligt är att det ofta inte verkar möjligt att hålla isär begreppen alla gånger. Att en del kennlar/uppfödare dessutom är de som dikterar villkoren för vad du som valpköpare ska tycka om avel, om andra uppfödare samt deras hundar och valpköpare. När kenneln blir mer än trevlig sammanhållning och det snarare blir sektvarning.

Kanske är det kennlar i blåsväder som känner ett större behov av att vara mer än en gemenskap och behovet av ”vi mot dem” blir större?

Linas uppfödare hade t ex väldigt mycket åsikter om vem som var snäll, vem som var dum och till och med vem som hade legat med vem. Lina levererades med ett färdigt paket med vem det var ok att umgås med inom dobermann-Sverige.

Iris uppfödare har varit en mer eller mindre motsatt upplevelse. Jag tror inte ens jag hört henne prata illa om någon annan uppfödare eller haft något att säga om vem som äger vilken hund. Det är väldigt skönt att inte behöva ha det över sig faktiskt.

Jag har tänkt mycket på det här genom åren och är fortfarande förvånad över hur mycket det här med kenneln spelar roll i negativ bemärkelse. Istället för att bara vara något roligt med var ens hund kommer ifrån så blir det något begränsande när man måste välja vem man vill hålla sig väl med; uppfödaren eller personen med hund från ”fel” kennel?

När man inte känner sig välkommen till träningar eller träffar för att man har hund från ”fel” uppfödare.

Jag kommer aldrig att bry mig om vilken uppfödare hunden kommer från när det kommer till hundkompisar. Vi har samma ras och det finns inget roligare än att träffa andra dobermannägare och hitta på saker tillsammans. Punkt.

Nu och då, det blir bättre?

När jag skrev mitt första inlägg om avel (2007) på bloggen fick jag respons direkt från Linas uppfödare. Hon försökte tysta mig så gott hon kunde. Först genom att låtsas vara ledsen och hänvisa till att hennes kennel ”hängdes ut”, när inte det fungerade bytte hon metod och det blev mer hot och skrämsel.

År 2009 skrev jag nog de flesta inläggen om avel. Det var nog då jag började använda mig av ordet bajsavel (dvs skitavel).

När jag tittar tillbaka så var det inga revolutionerande saker jag skrev, det rörde sig dessutom om väldigt få inlägg. Jag hade egentligen bara fått upp ögonen för RAS och insåg att uppfödare sa en sak på sina hemsidor och gjorde något helt annat i praktiken.

På hemsidorna var det så fint om hur de födde upp dobermann som var allaroundhundar, de satsade på mentalitet och hälsa. Det var en perfekt kombination där valparna förväntades bli perfekta familjehundar och träningsmaterial. De hade friskhetsintyg och satsade självklart på kvalitet framför kvantitet. Givetvis var föräldradjuren mentalt stabila och tillgängliga med god exteriör. Problemet var bara att alla skrev det på sina hemsidor.

Verkligheten var en helt annan. En del uppfödare talade givetvis sanning men det var rent omöjligt att veta vilka. På hemsidorna skrev man ju bara om de valpar som lyckats på tävling eller gjort bra ifrån sig. De hundar som dog unga, hade problem, blev sjuka nämndes inte alls.

Avelstiken gick bra på utställning och visade sig vara ”mycket lovande i tävlingsträningen”, man fick tro på uppfödarens ord om att hon skulle bli något stort i framtiden. Att hon än i dag aldrig tävlat har väl de flesta glömt, hennes valpar går ju i dag i avel och nu är det på dem man riktar fokus. Att hon bet folk hon mötte på trottoaren på morgonpromenaden nämndes inte alls. Avelshanen som hade helt pajjade bakben fick flera valpkullar, han hade bra utställningsmeriter. Tiken som var rädd för sin egen skugga parades flertalet gånger. Valpköparen kunde bara läsa hur nära släkt avelstiken var med den senaste IDC-vinnaren.

Samtidigt växte min egen blogg och genom den fick jag kontakt med fler valpköpare. Plötsligt  kände jag mig inte ensam om att bli hotad till tystnad av sin uppfödare. På my.opera, där jag först började blogga, började uppåt 70 andra dobermannägare också skriva blogg. Dobermannbloggarna blev större, snyggare och fler än kennlarnas hemsidor och de flesta bloggare skrev uppriktigt och ärligt om problem i träningen, sjukdomar, avlivade hundar och framför allt; orsaken till varför hundarna dog eller togs bort.

Skvallervägen fick jag höra vad en del uppfödare sa om mig och det jag skrev om avel. (Dvs citerade RAS som svenska dobermannklubben stod bakom). Några uppfödare gick så långt att de bloggade om mig, drev med och försökte göra sig lustiga över det jag skrev. Flera uppfödare har varnat sina valpköpare för mig.

Den enda gången en uppfödare faktiskt våga säga något högt så jag hörde var på ett möte där en uppfödare utbrast att man måste få stopp på de här bloggarna som bara skriver om bajsavel. Det är då man vet att man är stor, när bloggen tas upp på medlemsmöten i svenska dobermannklubben och uppfödare försöker skrämma folk från att prata med mig.

För bloggen är stor nu. En av Sveriges tre-fyra största och mest vällästa hundbloggar. Det är den största rasbloggen, följaktligen även den största dobermannbloggen och den får nya läsare hela tiden. Chansen (eller risken beroende på hur man ser på saken) att en nyfiken dobermannspekulant hamnar på min blogg är större än att personen hittar till de olika kennlarnas hemsidor.

Samtidigt har det hänt något i dobermann-Sverige på den sista tiden. Det är inte längre ”fult” att skriva om hälsa. Det är inte längre fult att fråga efter dödsorsaker (även om några fortfarande gör sitt bästa för att mörka så gott de kan), det är inte längre bara uppfödarna som är pålästa eller har åsikter. Krav på lite äldre och testade avelsdjur är inte längre något konstigt.

Jag känner inte längre ett behov av att försöka göra folk upmärksamma på det jag upplever vara problem inom rasen, svenska dobermannklubben gör ett så bra jobb redan med många uppfödare i spetsen. Facebookgruppen Dobermann-Sverige får några nya medlemmar varje vecka, där skrivs det flitigt och det märks tydligt vilka uppfödare som vågar och vill ta debatten och vilka som fortsätter gömma sig på egna hemsidor och bloggar där de aldrigt behöver bli ifrågasatta och allt fortfarande är perfekt.

Själv har jag istället ägnat året åt att blogga om bra kullar och uppfödare. Det känns jättekul!

Det som känns trist är att en snabb titt på lite olika kennelsidor fortfarande gör mig besviken. En av de kullar som är aktuella just nu står det till exempel ingenstans att mormorhunden dog av DCM och att flera av hennes avkommor gått samma öde till mötes. Inte helt oväntat är avelstiken inte testad för DCM. Kenneln är inget undantag, många kör på som vanligt. Min gissning är att valparna hamnar hos förstagångare.

Jag upplever också att det blivit en tydligare uppdelning mellan uppfödare som har bra hundar (mentalt, friska, testade, tävlade) och de som bara är vackra ord på en hemsida. Jag tror och hoppas att valpköparna börjar lägga märke till just den skillnaden mellan kennlarna.

Så visst har vi en bra bit kvar men jag upplever att gruppen dobermannägare/uppfödare som arbetar åt samma håll blir större och större och det är det som räknas.

Är det här skon klämmer?

Häromdagen pratade jag med lite andra dobermannmänniskor. Inte helt oväntat började vi prata om DCM, hjärttester och alla felaktiga rykten kring ämnet som tydligen går bland valpköpare.

En av de uppfödare som var där gjorde jämförelsen att om vi människor hade testats lika noga så hade vi varit belagda med avelsförbud hela bunten. Alla log och höll med men jag kunde ändå inte inte låta bli att öppna min lilla mun och följande konversation utspelade sig mellan uppfödaren och mig.

Fast den jämförelsen med människor kan man ju ändå inte göra eftersom hunden i det här fallet är att betrakta som en vara där det handlar om köpare och säljare. Istället borde vi ju jämföra det med att köpa en bil.
(Uppfödaren pekar på mig och säger med eftertryck) Bara det att hemma hos oss ser vi inte hundarna som en vara utan de är familjemedlemmar!
Ja, de är de hemma hos mig också men rent definitionsmässigt är de en vara och precis som vid köpet av ny bil så vill jag att de är testade och kontrollerade så mycket som möjligt.

Det verkar vara här skon klämmer.

Att det på något sätt skulle vara motsägelsefullt att skilja på det faktum att uppfödare är försäljare/producenter av en vara och jag som valpköpare är konsument av den samma samtidigt som hunden jag tar hem är mig lika kär och betyder lika mycket för mig som en nära familjemedlem.

Att vem som helst kan och får ha åsikter om avel och det står var och en fritt att utvärdera avel, oavsett hur länge man har haft hund eller om man har avlat eller tänker avla själv. Det är inte ”smutskastning” eller ”skitsnack”, det är ett ämne som berör och där alla har rätt att säga vad de tycker.

Sen att det är ett ämne som väcker känslor det vet vi ju alla, jag blir ju också upprörd och engagerad! Jag önskar bara att alla kunde lära sig skilja på känslorna och på diskussionen av ämnet.

Köpa dobermann?

Funderar du på att köpa dobermann? Vilken kennel ska man köpa hund från? Vad är en bra kennel? Hur vet man vad man ska titta efter?

Mer eller mindre alla kennlar säger ju att det föder upp mentalt bra hundar som lämpar sig för utställning, träning och tävling så ibland är det svårt att veta vem vad man ska tro om man inte har lite koll själv.

Svenska dobermannklubben har ju  tagit fram RAS (Rasspecifik avelsstrategi för dobermann) som jag tycker är  väldigt bra men det är mycket att hålla reda på och kan vara svårt att se om kennlarna avlar enligt den eller ej.

Min vän Emelie har börjat göra en statistiksida där hon börjat samla in och plita ner en massa bra dobermannstatistik och resultat. Sidan är rätt ny och under uppbyggnad men redan nu finns en massa bra saker att hitta där.

Är man t ex nyfiken på en speciell kennel eller avelshane eller avelstik så är det rätt lätt att kolla lite närmare på dem och deras kullar på sidan.

Under rubriken ”Dobermannkullar” kan man gå in och kolla alla kullar i Sverige födda 2008-2011. Här nedan ser ni Iris kull som exempel. Det är  lättöverskådligt och enkelt.  Man kan även gå in och kika på kennlarna var för sig under rubriken ”Kennelstatistik” där Emelie lagt upp alla kullar från en och samma kennel.

Emelie har även börjat samla in resultat från tester; DCM, wobbler, vWD, sköldkörtel, CAH och färgtest finns med (än så länge).

När de gäller ovanstående resultat har uppfödarna/ägarna själva fått skicka in resultat eftersom en del är väldigt känsliga när det gäller att berätta om sina hundar. Stor eloge till alla som har skickat in resultat, jag gissar att de där listorna kommer att bli längre över tiden.

HD- och ED-fel liksom ögonfel går att se på SKKs hund/avelsdata så där har Emelie bara sammanställt på enklaste sätt. Mycket bra.

Nedan ser ni delar av vad som finns på sidan än så länge.

Sidan är kul att kolla in på även om man inte letar valp eller kennel. Jag tycker att det är väl värt att gå in på sidan dobermannstatistik om ni inte redan gjort det!

Ännu ett litet DCM-hjärta

Bowie är en brun Dobermann, född 2005-10-25. Han fyller 6 år i år således. Hoppas jag. Jag skriver hoppas, för ingen vet hur länge han blir kvar hos oss. Bowie har diagnosticerats med ett hjärtfel som innebär att vi kan förlora honom om en vecka, en månad eller om vi har tur; ett år. Den ovissheten får vi leva med.

I Onsdags började Bowie hosta kraftigt. Hostan höll i sig natten igenom och jag började bli nervös eftersom ljudet var allt för välbekant då min föregående hund också dog i DCM.

Morgonen därpå åkte vi in till Blå stjärnan för undersökning. Till min stora sorg hade Bowie mycket riktigt lungödem och efter röntgen och ultraljud diagnosticerades han av hjärtspecialisten med DCM.

Beskedet var förkrossande och så avgrundsdjupt sorgligt; åter igen skall jag förlora en otroligt älskad hund i förtid.

Denna blogg är tillägnad Bowie och skall vara en kärleksförklaring till en underbar hund och vän under den tid vi har kvar.

Bloggen startades nu den 15 augusti av Bowies husse och ovan är valda delar från det första inlägget med titeln Låt hjärtat vara med.

Det är fruktansvärt redan som det är men att det dessutom är andra hunden på raken, ingen ska ju behöva genomlida det igen!

Ändå läser jag hur en del verkar ha accepterat DCM som en sjukdom vi har inom rasen och som inte går att göra så mycket mer åt än att kolla upp sina hundar med jämna mellanrum. Att det resten av tiden går bra att avla på som vanligt.

Det känns som jag tjatar mig blå om detta med DCM men jag upphör aldrig att förvånas över hur långsamt det går hos en del!

  •  Man fortsätter med matadoraveln, man fortätter köpa valpar efter matadoraveln.
  •  Man fortsätter göra en av undersökningarna som krävs för att fastställa diagnosen även om det överallt nu går att läsa sig till att det är BÅDE holter och ultraljud som måste göras för att fastställa diagnos.
  • Man fortsätter att testa hundar som knappt fyllt två år och avla på dem fast det klart och tydligt är bevisat att så pass unga djur sällan uppvisar några symptom ännu (och gör de det så dör de väldigt snabbt efter det) och att rekommendationerna är att börja testa från och med att hunden fyllt tre år och vänta med att avla på hundarna tills de är lite äldre.

Jag hör mummel om att vi ska vara snälla mot varandra och hjälpas åt istället för att stjälpa och klaga på uppfödare. Jag har inte nämnt några uppfödare och så många gånger jag har tjatat om det här i min blogg borde alla uppfödare tacka mig för att jag hjälper till att sprida kunskapen som finns.

Det blev halv storm i dobermannklubben när min vän Emelie skrev ett inlägg om avel på hjärtsjuka hundar. Ett jättebra inlägg som går att läsa här. Plötsligt försökte en del skrämma/håna/anmäla Emelie till tystnad och det hela var det minst snälla jag varit med om på länge.

Skulle däremot en av mina egna hundar drabbas och jag skulle behöva vara med om det som Bowies husse nu går igenom för andra gången, då skulle jag nog inte klara av att vara lika snäll längre. Då hade jag nog startat en ren häxjakt på DCM-parningar här på bloggen och hängt ut varenda uppfödare som parar tvååringar.

DCM har nu varit på tapeten i lite mer än ett år och under den tiden är de få som gjort några förändringar i sina parningar. Det är ett halvår sedan som Häggström höll en föreläsning i SDKs regi och det blev klart att avel på äldre testade djur är vad som krävs, få är de som brytt sig.

Jag vägrar hålla med om att alla uppfödare just nu gör så gott de kan! Tills vidare fortsätter jag att läsa Bowie’s blogg och hoppas att han och husse får en bra och lång sista tid tillsammans!

Kenneltips?

Jag uttalar mig sällan eller aldrig om kennlar. Jag har många gånger fått frågan vad jag tycker men har bestämt mig för att inte uttala mig om sånt här på bloggen. Varför? Jag ska försöka förklara med ett exempel;

För ett tag sedan så mailade jag lite med en annan person (i inlägget kallad personen P och som jag aldrig träffat på riktigt) som också går i valpköparplaner. Jag frågade om personen P hade några funderingar på kennel och fick reda på att P hade tänkt köpa hund från kennel K.

Om kennel K har jag fått höra en del lite negativa saker. Jag har dock aldrig talat med eller träffat uppfödaren personligen och har ej heller träffat någon av avelsdjuren från kenneln. Sett på utställning kanske, men inte någon egen eller personlig erfarenhet över huvud taget. Genom mitt stora intresse för att kolla upp hundar och kullar på SKKs avelsdata så har jag även lagt märke till att Kennel K gjort några parningar som inte riktigt fallit mig i smaken.

Ska jag då säga vad jag hört? Eller ska jag motivera vad jag anser vara mindre bra parningar? För vad vetjag egentligen och vem är jag att yttra mig i frågan? Vet jag så mycket om avel att jag kan yttra mig? Är det ok att tycka bara för tyckandets skull? Vem är jag att tala om för någon att en kennel skulle vara bättre än någon annan? Är det i så fall den jag tänkt köpa ifrån? Och att kennel K gjort parningar som inte fallit mig i smaken, ja där vet vi ju alla att smaken är som den är…

Jag gick hemma och funderade på ovanstående rätt mycket och rätt länge. Nästa gång vi mailade till varandra så skrev P att kennel K strukits från listan. Jag svarade ”…bra att du valt bort kennel K. Jag skulle inte köpa hund därifrån.” Jag skrev även varför jag inte sagt något innan.

Dessutom tror jag att det är få som köpt sin hund och varit så missnöjd med den att man lämnat tillbaka den. Jag är inte missnöjd med Lina även om jag nu kommer att köpa nästa valp från en annan kennel. För samtidigt har jag ju lärt mig något om vad som kanske kan passa mig bättre vid nästa valpköp. Och jag skulle aldrig byta Lina mot någon annan hund!

Jag har även märkt att de gånger jag nämnt eller ifrågasatt en kennels avelsval så har hundägare med hundar från kenneln tagit åt sig. Helt i onödan, för är det en sak som är riktigt klart så är det ju att ingen kan påstå att någons hund är sämre eller bättre på grund av vilken kennel den kommer ifrån! Och det är en sak som jag tycker är jätteviktigt; att vi valpköpare håller ihop och inte bryr oss vems hund som kommer från vilken kennel. För det spelar ingen roll. Det är ju bara uppfödarna som ska ta åt sig av ev kritik.

Att det förekommer osämja och skitsnack mellan en del kennlar har jag egen erfarenhet av. Att jag som valpköpare ska behöva välja sida eller ta parti för någon är inte aktuellt. Hade jag haft erfarenhet eller mer kunnande i ryggen, kanske. Nu är jag bara en typ med en välläst blogg utan större kunskap och jag lämnar därför över tipsandet med glädje till dem som vet mer.

Men ska jag ge ett tips till alla andra som letar valp så får det bli detta; Ta er en titt på syskon till hundarna som presenteras i stamtavlan. Tittar man bara på den så ser det ut som alla har A-höfter och fina titlar. När man sen kollar hur avelsdjurens kullsyskon ser ut så är det inte alltid som allt ser lika kul ut. Och kom i håg att uppfödaren är en försäljare. Det är inte uppfödaren ni ska ta med er hem hur trevlig han/hon än är, det är valpen.

Därmed spelar det faktiskt ingen roll vilken kennel man väljer!

Kennel Stars of Avalon, mitt köp av Lina

Innan jag skrev detta inlägg så skickade jag ett mail till Eleonor och bad henne att förklara sin otrevliga ton här på bloggen och gärna be om ursäkt. Jag ville inte bråka i bloggen. På detta fick jag svar att Eleonor hade sagt sitt. Det var droppen som fick bägaren att rinna över. Jag har som sagt alltid sagt att jag ska vara snäll, gör nu avsteg från snällheten till förmån för ärligheten. Bara för att jag är snäll accepterar jag inte vad som helst.

Jag köpte Lina från kennel Stars of Avalon i maj 2006. Det var egentligen meningen att jag skulle köpa en valp men uppfödaren Eleonor mailade mig och erbjöd mig att köpa en lite äldre hund från kenneln istället. Jag tyckte att det lät som en bra idé då Lina påstods vara en väldigt bra och lovande hund. När jag skrev mitt inlägg om avel på bloggen så kan jag ärligt säga att min mening med inlägget inte var att vinkla någonting. Jag såg stamtavlan och undrade hur det kom sig att man avlade så som man gör och gjort. Därför ställde jag frågan, på bloggen och på dobbeforum. Precis som jag frågar om andra saker jag undrar.

Jag valde att ta min egen hund som exempel istället för att nämna några av de exempel jag sett hos andra kennlar. Jag har aldrig ställt frågor som skadat dig Eleonor.

Saker som jag tänkt på men aldrig frågat på bloggen är; Är det någon annan än jag som betalat 11 000 för sin omeriterade dobermann-omlacering i Sverige? Är det vanligt att uppfödaren påstår sig ha kvar rätten att ta en kull valpar och samtidigt tar fullt pris för hunden då jag bara skrivit på ett vanligt köpeavtal? (Är det ens ett godkänt avtal enl SKK?) Är det fler hundägare än jag som uppmanats av sin uppfödare att öva på de olika momenten på mentaldelen för att min hund ska göra bättre ifrån sig på Korning med ursäkten att ”alla andra gör ändå det” när Lina inte klarade sitt MH? Är det bara jag som haft hund i 1 år och 10 månader nu som är den som får skicka länk med regler för den nya Korningen till sin uppfödare för att uppfödaren bestämt hävdar att

”Enligt de jag har pratat med så får hon ändå göra korningen i o m att hon har känd mental status, trots att MH:t avbröts. Är du helt säker på detta, och vem har du hört det ifrån?”

Varför berättade du inte att hundarna tillsammans bitit ihjäl några kattungar på gården? Varför berättade du inte för mig att Lina dödat (och tillsammans med de andra hundarna sen ätit upp) en kanin när hundarna varit ensamma ute hemma på kenneln och att hon därför är extremt jaktintresserad? Det hade varit bra att veta när jag köpte henne. Vi fick reda på detta först efter vad som skulle ha blivit en trevlig picnic i en park sommaren 2006, men som fick avbrytas eftersom Lina såg kaniner och blev helt hysterisk. Då det inte gick att hålla henne, avleda eller abryta hennes ylande/skällande eller få henne att ligga still fick vi gå hem till närmaste kompis och låta henne ligga inomhus och varva ner i ungefär en timme. Detta har även gjort att jag nästan aldrig vågar ha henne lös.

Likaså vet jag att Venus och Lina brukade springa ner mot hästhagen och få hästarna att börja springa och tyckte detta var väldigt kul. Lina tycker fortfarande det är väldigt kul, att springa fram och försöka jaga hästar. Även detta berättade du när jag ringde och frågade dig vad Lina hade emot hästar. Jag har en vän som var med när en schäfer fick huvudet insparkat på Gärdet av en hund som tyckte det samma. Om du nu inte hade tid att gå på kurs med Lina, varför kunde du åtminstone inte ha lärt henne att inte jaga hästarna? Det hade ni kunnat öva på varje gång ni gått utanför dörren. När Venus genomförde sitt MH så skrev du på din hemsida

”Vi fick mycket beröm för att vår Winnie är en så trevlig, social, mjuk och lättsam tik, samt att hon avreagerar sig så snabbt när hon tyckt att något varit läskigt, och växte med uppgiften. Det ska bli mycket spännande att följa hennes utveckling, eftersom hon fortfarande är sen i sin mognad, men när hon väl blivit riktigt vuxen så tror jag att hon kommer att ha utvecklats till en mkt stark och stabil tik.”

trots att till och med jag (extremt okunnig som jag framstår här på bloggen enligt dig) kan se att det är ett rätt så dåligt MH. Efter Linas MH skrev du ett mail till mig och undrade

”…vad har ni gjort med Lina?”

Du skyller på att jag inte hade någon inkallning på Lina och att det var för att samarbetet inte var befäst mellan oss. Det är ju PINSAMT att du som uppfödare inte ens verkar veta att ett MH är en avelsutvärdering och att detta inte hade ett jota med Linas och mitt samarbete att göra! I ett mail till mig när jag skulle köpa Lina skriver du själv

”Kan ”sitt” bra, ”ligg” skaplig, kunde ”fot” förut..”

”Hon är förresten hyggligt duktig att komma på inkallning, o har varit duktig på stående under gång, samt skaplig på hopp över hinder. Platsliggning har hon också varit skaplig på så vitt jag kan komma ihåg.”

Så vitt du kan komma i håg?! Dessutom, tycker du verkligen att det var inkallningen det hängde på vid Linas MH? Vad gäller bortförklaringen till varför Tiara inte lyckades på första försöket med mentaltestet så gillar jag det där med att ni hade motvind bäst.

Därför skulle jag gärna vilja ha ställt även den frågan här på bloggen; När är ett MH dåligt enligt dig? Och med alla bortförklaringar du har, vilket värde lägger du vid ett MH-test? Varför har du aldrig berättat för mig att Tiara hade svårt att föda på egen hand och att veterinären avrådde från avel på henne då det innebar en hälsofara för henne och samtidigt kunde vara ärftligt? Du har upprepade gånger frågat om jag kunnat tänka mig att ha ev valpkull hemma hos mig, hade du tänkt berätta senare eller? Är det någon annan som tänkt avla på sin hund ur A- eller B-kullen så kan detta ju vara viktig information för dem.

Hur roligt är det att komma med sin hund till en kurs, var företaget som håller i kursen bara känner min uppfödare som hon som fortfarande inte betalat för sig?

Det är som sagt bara du som varit negativ och tror att allt kretsar kring dig och din kennel och att jag är ute efter att kritisera dig och din avel. Har tanken slagit dig att jag skriver blogg enbart utifrån min egen synvinkel och att jag sällan, för att inte säga aldrig, tänker på dig när jag skriver? Du skrev dessutom och skrämde mig lite med att orsaken till att ingen av de större, kunnigare gått in och svarat på mitt inlägg på dobbeforum beror på att jag nu kommer att bli utfryst och att jag låter extremt okunnig med min fråga om avel. Eleonor, vem tror du det är som hjälpt mig att reda ut begreppen med Linas MH, Korning, reglerna kring köpe- respektive foderavtal mm om inte dobermannuppfödare och kunniga inom rasen? Appropå din kommentar i mitt inlägg om avel här nedan

”Det är riktigt synd att du inte tog dig tid att kontrollera detta innan Madeleine, vilket jag alltid anser är en förutsättning för att köpa hund och något jag verkligen understryker då man köper valp från mig.”

Hur påläst krävs det att man ska vara inom avel, stamtavlor och hundars mentalitet innan man köper en hund från dig Eleonor? För jag kan inte minnas att du tryckte på detta. Däremot minns jag att du ville att jag skulle hämta Lina så fort som möjligt och att du skrev i ett mail till mig

”…för hon har så många möjligheter i o med hennes stabila mentalitet; det finns inget som helst nervöst hos henne, inga rädslor heller. Jag är till 99,9% säker på att hon kommer att göra ett strålande MH…”

Ja, det var väl det jag hade att säga just nu, jag fyller väl på om det är något mer jag vill ha sagt…

(Ovanstående citat är hämtade från mail och meddelanden från Eleonor till mig. Jag har sparat mer eller mindre alla mail jag har fått och har i dagsläget 146 mail från Eleonor i min inbox och kan styrka vartenda citerat ord. Citatet från hemsidan om Venus MH har jag kopierat från dobbeforum.net då Eleonors samtliga hemsidor ligger nere. Det näst sista citatet kommer från Eleonors kommentar på mitt inlägg om avel som går att hitta nedanför detta inlägg)

Tillägg i efterhand; Den 29 november 2007 skickade jag in en kopia på mitt kontrakt till SKK med en förfrågan om detta var giltigt, om Eleonor verkligen har ”rätt” att ta valpar på Lina. Jag visste redan då att detta inte är aktuellt då Lina inte fullföljde sitt MH med kryss i alla rutor, men då Eleonor ville att vi skulle genomföra korning (hon kände inte till de nya reglerna) för ev parnings skull och så ville jag veta ändå. Eleonor mailade länk på ev hane som Lina skulle paras med och undrade om jag kunde tänka mig att ha valpkullen hemma hos mig.

Jag är mycket väl medveten om att det dåliga MHt ”räddade” oss från att ens behöva ta den eventuella dusten om en valpkull eller ej. Jag bestämde mig redan 2006 för att jag inte ville att Lina skulle ha några valpar. Men det var först sommaren 2007 som jag talade med en annan uppfödare om saken och fick reda på att jag inte alls var skyldig att ta några valpar på henne. Sedan dess har jag talat med flera uppfödare som tittat på kontraktet, nu vile jag ha SKKs syn på saken. Att jag inte skrev in detta i orginalinlägget beror på att jag misstänkte att Eleonor då skulle börja höra av sig till SKK och jag ville ha svar från dem innan. (Sen att jag personligen anser att vilken uppfödare som helst ska tåla att deras kontrakt synas av SKK utan att det ska bli livat för det är en annan sak)

Tillägg 9 februari 2008; Om Eleonor vill kalla det anmälning och gnäll för gnällandes skull att jag frågar SKK om ovanstående när det gäller mitt kontrakt… då är jag väl en gnällig fan då. Jag vill inte bli förlöjligad av min uppfödare för att jag kollar om mitt kontrakt är rimligt. Det ska alla uppfödare tåla, annars har man ju något att dölja och bör tänka om. Säga det till blivande valpköpare; Jag skriver avtal som jag påstår är giltiga enligt SKK men som de inte backar upp när jag visar de kontrakten för dem.

Tillägg juni 2008; Saxat från SKKs hemsida. U 25/08. Ärende rörande uppfödare som sålt en vuxen hund på s k ”halvfoderavtal”. Till avtalet finns fogat ett tilläggsavtal där uppfödaren ålägger köparen att genomföra MH, korning/mentaltest samt bruks- och utställningsmeritera hunden. Vidare åläggs köparen att HD-röntga hunden. Kennelkonsulentbesök har utförts hos uppfödaren. UKK noterade att SKKs juridiska avdelning tidigare handlagt ärenden rörande aktuell uppfödare. En anmälan till SKKs Disciplinnämnd övervägdes. UKK beslöt dock att denna gång låta ärendet stanna vid ett mycket skarpt påpekande om att uppfödaren måste sätta sig in i och följa gällande regelverk. Av regelverket framgår att endast av SKK fastställt avtalsformulär får användas, vilket bl a innebär att tilläggsavtal med ovan angivet innehåll inte får bifogas. Upprepad förseelse kan medföra disciplinär prövning. (Detta är alltså inte mitt kontrakt på Lina utan det avtal som Eleonor skrev till den sista av hunden Pumas fodervärdar. Eleonor gick ur SKK precis innan de skulle ta upp hennes ärende. Enligt Eleonor inte medvetet, men det är lite för bra tajming för att jag riktigt ska tro på det faktisk.)

Tillägg 14 oktober 2008; Jag fick ett mail från Eleonor. Väljer att bara citera delar av det då jag inte vill blanda in övriga personer som nämns i mailet. Det är inte första gången Eleonor hotar mig med liknande saker, efter andra tredje gången så var jag inte särskilt orolig längre. Så nu för tiden bryr jag mig inte om det. Jag har inte svarat på mailet och kommer inte göra det heller.

… Jag kommer att säga det här en gång innan jag skickar en anmälan, slutar inte du att skriva saker om mig samt hela tiden påstå att jag skulle skriva saker jag inte gör, så kommer du att bli anmäld för förtal. Jag har fått nog av dig nu… Inse när det är nog. Mitt tålamod är slut. Och vad jag gör med mina uppfödningar har du ingenting med att göra. Hoppas att fler kennlar läst din blogg och inser det dumdristiga i att sälja hund till dig. Eleonor” –

Tillägg mars 2009; Eleonor får villkorlig dom och dagsböter då hon fälls för djurplågeri och urkundsförfalskning i tingsrätten.