Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 621 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 629 Madeleine – Sida 24 – Livet med dobermann

Vad ska valpen äta?

När vi var och hälsade på hos uppfödaren frågade jag lite om vad valparna åt. Uppfödaren överraskade mig med att berätta att de fått lite allt möjligt.

Just när vi var där fick de t ex kvarg, äppel- och bananbitar nermosade i sin mat. Tänk så gott!

Iris äter ju Nordic färskfoder och jag vill nog även ge det tillsammans med råa ben och lite frukt och grönt till valpen.

Finns det något speciellt man behöver tänka på just med valpar? Tips och funderingar mottages gärna!

Det som Iris äter nu
nordic

Några VALPFODER på marknaden just nu.

(Och det gör mig lite galen att de inte har bättre innehållsförteckningar i procent och gram på sina hemsidor.)

Färskfoder speciellt för valpar. Mindre fett och mer protein.
vohvalp

MUSH B.A.R.F. Vaisto för valpar
barfvaisto

Torrfoder från Royal
maxijunior1

Svår fråga

Frågar jag Iris om om hon vill ha ett ben så springer hon och sätter sig vid frysen och väntar.
Frågar jag henne om hon vill ha mat springer hon till sin matskål eller till kylskåpet.
Frågar jag om hon vill ha en godis så springer hon till lådan där hundgodisarna finns.

I dag frågade jag Iris om hon vill ha en lillasyster. Iris la huvudet lite på sned och jag riktigt såg på henne att hon undrade vad hon nu skulle bli bjuden på och att hon var osäker på var lillasystrarna förvarades.

Jaja, hon sa inte nej i alla fall.

Bjuder på några bilder från vår promenad vid stranden i går. Vi gillar stranden och havet i vår flock, Iris gillar det så mycket att hon var tvungen att bada lite också.
18dec141
18dec142
18dec143
18dec144
18dec145
18dec146
Förutom den uppfriskande salta luften bjöd stranden också på några sjöfåglar som Iris helst ville jaga men inte fick. Ett utmärkt tillfälle att träna på de där inkallningarna, tack för det pippisarna!

Planera, längta, titta på bilder

16dec141 Det man kan göra när man ligger med bandage i en soffa och bara tycker synd om sig själv är att titta på valpbilder som uppfödaren skickar och tänka på allt som komma skall. Nu när jag vet vilken som ska bli vår tittar jag på alla bilderna och filmerna igen och försöker hitta henne bland sina syskon.

Man kan längta till och planera för dagen då vi ska hämta henne. Tänka på hur vi ska fixa allt. Längta efter de stora tassarna och den gulliga valpmagen!

Jag är beredd att ställa in julen och bara åka och hämta valpen istället!

Att ligga still i en soffa, hela dagen

Så här har vi det i dag. Jag ligger i soffan med pyjamasbyxor och ett stort förband bland annat på höger sida av ryggen då jag spenderade gårdagen på sjukhus med att bli plågad av både stick och knivar och en skön fasta på ungefär 19 h. Och ja, förbandet är precis lika stort som det ser ut.16dec142

Lika glad som jag är över att det hela nu är över, lika stel och ont har jag i dag på operationsställena.

I går var Iris hemma med husse och blev rastad och hade sällskap, i dag har hon bara sällskap av mig och det har inte blivit mycket rastat i dag inte. Det har bara blivit några varv runt tomten.

Som kompensation för min oförmåga att röra mig eller aktivera hennes ben tänkte jag kasta lite boll till Iris när vi var ute. Att få henne att komma och lämna bollen i min hand så jag slapp ta upp den från marken, inga problem. Att kasta den däremot innebar stora problem, det gick inte. Jag fick sträcka ut armen rakt ut från kroppen och sedan snurra runt så fort jag kunde och liksom bara släppa bollen i farten.

Lite inomhusletande och några tuggben har det också blivit men den mesta av tiden har Iris legat med mig i soffan helt lugnt och stilla och bara sovit. Visst att Iris blivit äldre och inte lika ofta börjar hoppa på en när hon har tråkigt eller hämtar en strumpa och kräver uppmärksamhet men så här lugn är hon inte! Hon måste banne mig fatta att jag är skadad. Ett uns av klokhet i allt det vilda och det är så skönt att ha henne där som tröst och sällskap! Jag älskar henne lite extra bara för att i dag.

Att välja valp, på riktigt

I går åkte vi och hälsade på valparna!

Först när vi kom dit klappade vi på valparnas fina, fina mamma och hennes dobermannkompis där hemma. Valparna bodde nämligen i ett eget rum med egen utgång nu och det var bra att jag fick träffa mamma hund först, valparna har nämligen en tendens att få en att glömma allt annat sedan. Mamma hund var precis så gullig och glad som jag hade hoppats, hon påminde om sin kullsyster som jag träffat. 13dec141

Vi kom lagom till att de skulle äta och det fick sin mat ute på sin lilla veranda. Alla dök rakt ner i matskålen och det första minuterna med valparna såg ut så här
13dec142

Efter att de ätit klart sökte de direkt kontakt och ville säga hej.
13dec143

Den första som kom fram var lilla fröken orange, tätt följd av syster rosa.
13dec144
13dec145

Valparna klättrade runt och var söta under tiden som uppfödaren förgäves försökte torka bort de värsta matresterna i ansiktet. Valparna ville hellre lattja runt!
13dec146

Jag var jättesmutsig när vi skulle åka därifrån för det såg ut så här hela tiden! Lilla röd och bror blå.
13dec1413
13dec1414

Mamma var också ute en stund med de små. Tyvärr hade det redan börjat bli mörkt då så jag fick inte så många bra bilder.
13dec1416

Av kullens flickor (för vi ska ju ha en lillasyster till Iris) var en redan tingad, den som uppfödaren själv skulle behålla. Det fanns tre små sötnosar kvar

Fröken GUL den coolaste av dem
13dec147
13dec148
13dec149

Fröken RÖD som ville bitas och brottas mest
13dec1410
13dec1415

Fröken ORANGE som var den som ville kramas mest
13dec1411
13dec1412

När det började bli mörkt och lite kallt ute gick vi in och jag vet inte riktigt om det var vi som valde henne eller hon som valde husse men när hon hade somnat i hans famn så var det klart, det var lilla orange som kändes mest som vår i hjärtat.
13dec1417
13dec1418

En stund senare såg det ut så här i valparnas krypin och då åkte vi hemåt igen.
13dec1419

Att välja valp

Jaha, du vill ha dobermannvalp. Grattis till ett nytt liv med fart!

Men vilken kennel ska jag köpa valpen ifrån? Vilken kennel är bäst? Ja, det är bra frågor och svaret du får på de frågorna varierar otroligt mycket beroende på vem du frågar.

De som svarar ”min uppfödare” är självklart trevligt då det betyder att de är nöjda och glada med sin uppfödare. ELLER så tycker de att hunden de har hemma är den bästa som finns för att det är just deras älskade hund och då blir man partisk i farten. Inte något negativt men kanske något man ska tänka på när man får tipset. Dvs det är kanske inte är en så tung merit att som uppfödare att få valpköparen att tycka att den egna hunden är bäst i världen, det tycker vi ju nämligen alla.

Samtidigt är det ju bara roligt om man i sin uppfödare hittar en god vän. Bara det räcker långt det också när man ska köpa hund nummer två eller tre. En del vill ha uppfödaren i grannkommunen, en del bryr sig inte om var de bor. Oavsett så är det inte uppfödaren du ska dela ditt liv med eller köper hem, det är valpen.

Jag tycker att du ska klura på vad du vill göra med hunden. Även om det är din första hund/dobermann så har man väl oftast en målbild av vad hundlivet innebär och vad man vill ha ut av det. Ser du framför dig att du vill gå långa skogspromenader och ha med en trogen kompis på joggingrundorna? Ser du priser och rosetter och bling-bling i utställningsringen när du tänker på din kommande hund? Eller är det prispallen på brukshundklubben du siktar på? VM och den absoluta toppen där du är beredd på att lägga flera timmar på träning, träning, träning och tävling? Kanske allt jag nämnt? Se då till att hitta valp efter hundar som uppfyller det du siktar på.

Har du möjlighet att hälsa på mamma och pappa hund till den blivande valpen och du möts av en glad hund som springer rakt fram till dig och ger dig en puss över hela ansiktet när du kommer och hälsar på första gången? Springer hunden och hämtar en leksak och hoppas på att du ska se den och börja leka eller kampa? Ställer den sig nära dig och vill bli klappad och kliad så fort ni satt er vid köksbordet för att prata om de kommande valparna? Ja, då är det troligtvis en lika glad, social och leksugen hund du har att se fram emot i din valp.

Möts du av en lite reserverad hund som måste hålla koll på dig och nosa av dig en stund innan den vill komma fram till dig? Behövs det en godbit eller muta för att få hunden att komma fram till dig över huvudtaget? Jag har hört om uppfödare som sagt att så där är hunden bara med främlingar, med oss är den jättetrevlig, mysig och älskar oss alla i familjen men tror samtidigt att eventuella valpar kommer att bli glada, sociala och framåt? I think not. Är någon av föräldradjuren skottberörda eller rädda för något men uppfödaren förklarar bort det och skyller på att det har med enstaka händelse att göra och att hunden egentligen inte alls är (skott)rädd eller har dåliga nerver? I think not.

Har uppfödaren inte tävlat med hunden (eller kanske inte någon annan hund heller) av vilken anledning det nu må vara men är säker på att detta är en blivande brukshund som lämpar sig för vilken hundsport du än må välja? Fråga då varför uppfödaren tror det? Kanske ska tävlingskarriären ska börja veckan efter att valpkullen flyttat hemifrån? Uppfödare är inte heller mer än människor, de tycker också att deras hund är bäst men det räcker ju tyvärr inte alltid i praktiken.

Och nej, man måste inte tävla med sin hund men några saker får du faktiskt en fingervisning på om hundarna har en massa meriter i bagaget och det är uppfödaren själv som tävlat med dem. Chansen att du får en uppfödare som kan hjälpa dig med din egen träning är större. Chansen att din uppfödare faktiskt vet vilka hundens brister är (ja, alla hundar har dem) då uppfödaren ägnat mycket tid åt att testa hunden i praktiken.

Är det en utställningsstjärna du letar efter blir det nog lite lättare, det är svårt som uppfödare att bortförklara varför det inte gått bra på utställning men att hunden egentligen är vinnarmaterial.

Det finns alltid någon som säger att arbetstitlar inte nedärvs och att det beror på hur bra förare hunden har. Sant, men vem vill du ha hjälp av med din valp, den duktiga hundföraren eller den som säger att det får du ta reda på själv när du har en fråga eller ger dig tips som de inte vet själva om de funkar eller ej?

Och en uppfödare som tävlat mycket och länge, ägnar de sin avel åt att ta fram bättre tävlingshundar till sig själva eller kör de på på samma dåliga hundar och lägger tiden/pengarna på att försöka bli bättre själva? Samma gäller ju utställning, den som ställt mycket och vunnit mycket har nog större chans att sälja dig vad du är ute efter.

nemo3

Vilken valp ska jag välja? När du kommer hem till uppfödaren och träffar valparna bör du mötas av en yster skara som är runda, fina och rena.

Är valparna glada att se dig och att äntligen få besök eller springer de in under köksbordet och gömmer sig när de ser dina ben komma gående? Valparna kanske precis har varit vakna, lekt massor och länge och är trötta och inte orkar springa och möta dig just då? Inga problem, då sover de en stund och är lika glada och pigga igen nästa gång du går ut ur rummet och kommer in igen. Kampar de med saker? Vad händer när du plockar upp valpen, blir den liten rädd, pussar den dig eller blir den nästan lite arg för att den vill bestämma själv?

Hur valpen är med sina syskon i valphagen är kanske inte samma som den beter sig när den är ensam med bara dig i ett annat rum eller annan plats? Kan du träffa valparna lite mer en och en får du kanske reda på mer om just den valpen. Är alla valparna lika glada och pigga är hela kullen jämn och fin, ett bra tecken. Då kanske det inte heller spelar så stor roll egentligen vilken valp du väljer?

Vad säger uppfödaren om valparna? Kanske är det inte den som du för dagen tycker är sötast som passar dig bäst? Be om deras åsikt.

En del säger att man ska ta den bråkigaste och påhittigaste valpen av gänget, för det blir bäst hund. Då kan du fråga dig för vem det blir bäst hund och vad de personerna vanligtvis tränar eller tävlar med sina hundar? Om världsmästaren väljer sin valp så kanske inte det är samma valp som du vill ha?

Lyssna på magen! Så, nu har jag skrivit om de saker jag tycker att du bör fundera över. Det finns säkert andra som tycker annorlunda.

Kom ihåg att magkänslan säger kanske en sak men hjärtat en annan när man ska köpa hund, vilket inte alltid är så lätt men försök lyssna på magen! Ditt hjärta kommer nämligen att smälta oavsett vilken valp du väljer.

Sen är det så att alla som har dobermann tycker att dobermann är bäst. Själv bryr jag mig inte ett skit om vilken kennel din hund kommer ifrån och så resonerar nog alla jag träffar och/eller tränar med. Om någon uppfödare påstår annorlunda så ligger nog snarare det problemet hos dem själva.

Ett tillägg! Hälsan så klart. Ja, jag tar det för så självklart själv att jag faktiskt glömde bort det. Klart hundarna som ska paras är friska, lite äldre och ordentligt testade. Klart de har kollat hjärtat ordentligt med både ultraljud och 24h-EKG. Klart de har bra höfter och är ok i kroppen. Men det är ju minimikrav?

Snart, snart, snart!

I dag kom det upp på en dobermannsida på Facebook, den nya rasstandarden för dobermann från och med den 1 januari 2015. Jag bloggade om det redan 2013 så det är ju ingen nyhet direkt men då var det framtiden jag skrev om, nu är vi faktiskt snart där.

dob-8w I Sverige har det varit förbjudet att kupera öron sedan snart 70 år och hur turerna har gått sedan dess har jag ingen som helst koll på. Kanske var det bara en fingervisning de första decennierna? Jag tror det var 1989 som svanskuperingen förbjöds och där är samma sak, jag vet inte riktigt hur det gick till där i början.

Oavsett så var jag med när förbudet att ställa ut kuperade hundar födda efter den 1 januari 2008 trädde i kraft och jag märkte av skillnaden. De kuperade hundarna har sedan dess blivit färre och färre men de finns fortfarande och det verkar aldrig ta slut det här tjatet om att kuperat är finare eller att de borde se ut så eller vad det nu kan vara för argument för att fortsätta få och rättfärdiga att man plastikopererar djur.

Därför är det med spänning som jag nu ser fram emot vad som kommer att hända när Tyskland ändrar FCI rasstandard med hänvisning till djurskyddslagen så att dobermann nu ska ha hängande öron och en tjusig svans. För alla hundar som är födda från och med den 1 januari 2015 är den nya standarden internationell. En kuperad hund kan man då inte tävla med i någonting?

Jag undrar så vad USA ska göra? I the land of the free anser man ju tyvärr att djurplågeri och plastikoperationer på hund är helt ok.

Benen är snabbare än nosen

I dag var det soligt ute så Iris och jag passade på att åka ner till havet och gå en promenad. Det var nog tänkt att vi skulle gå ute på de långgrunda stränderna men det var inte ett dugg långgrunt så vi fick gå uppe på stigen längs med havet, klättrade lite på en lång stenpir och var nere på den vanliga sandstranden. Iris fick vara lös precis hela tiden, hon löper inte längre och vi var i stort sett själva där ändå. Vi kastade boll och Iris sprang jättemycket.

När det började bli mörkt ute ville Iris och jag göra något mer men då jag tycker att det är så trist att vara ute i mörkret så vi körde leta-övning här inne i stället. Först värmde vi upp med några övningar på burkbanan så Iris fick visa att hon kunde markera ordentligt, sedan gömde jag på några ställen på nedervåningen och Iris fick leta.

När Iris ska leta är hon snabb. Det ska tydligen gå så fort som möjligt. Hade hon lugnat sig lite och slagit på näsan så hade hon hittat fortare men benen är tydligen snabbare än nosen. Nu springer hon förbi och får i bästa fall lukten i nosen, stannar upp, vänder och markerar.
8dec141

Andra gången jag gömde så hade Iris ben lugnat sig lite, det gick långsammare och hon nosade mer noga redan från början. Istället gjorde hon en annan grej när hon hittade, puffade upp skjutdörren och tuggade lite på påsen först innan hon la sig ner och markerade.
8dec142
Just nu väntar jag bara ut henne, hon får inte belöning förrän hon ligger där hon ska och markerar som hon ska. Så hon får ju inget för tugg, krafs eller annat bus. Egentligen gör inte krafset mig så himla mycket men jag gillar inte att hon tar upp det i munnen och tuggar på det…

En bra inomhusövning som gör att hon får använda sitt lilla huvud är det i alla fall!

Livet med dobermann blir större

En sak som jag tänkt på ett tag nu är att det inte bara är mitt liv som är ”livet med dobermann”. Det finns ju så många fler dobermannägare där ute.

Jag har inte på något sätt tröttnat på att berätta om mitt hundliv (även om jag av olika anledningar inte skrivit så mycket på sista tiden) men det vore kul med nytt känner jag.

Därför har jag frågat en annan dobermannägare om hen skulle kunna tänka sig att skriva här och också dela med sig av sitt liv med dobermann. Personen i fråga tyckte att det lät som en kul idé och svarade ja!

Livet med dobermann blir alltså större, både med ny valp och ny bloggare, fler dobermann helt enkelt. Det ska bli jättekul!

Vem det är berättar jag en annan dag. Vill ge personen några veckors ”ångerrätt” och tid att fundera mer på det också.

Kommer ni ihåg sommaren?

Husse och jag var hemma på middag hos Nemos husse och matte för någon vecka sedan. Vid matbordet började vi prata om GoPro-kameror. Jag blev påmind om att jag aldrig gjorde någon film eller bilder från när vi vara på stranden tillsammans en gång i somras och jag hade haft kameran med mig. Så självklart gick jag hem och fixade det!

Iris, Nemo och hunden Allan var och badade i havet i juli och Iris fick låna ut sina flytvästar till Allan och Nemo då deras simteknik var lite skvättigare än hennes.

Härligt att kolla på och minnas tillbaka nu när det är kolsvart, kallt och regnigt där ute, här är filmen och några bilder från den 6 juli i somras!

5dec141
5dec142
5dec143
5dec144