Nu har jag jobbat dagtid ett tag. Ibland är husse hemma med Iris och när han inte är det åker jag tidigare från jobbet för att Iris inte ska behöva var ensam för länge. Jag flexar utifrån Iris helt enkelt. Ändå har det blivit rätt många dagar då vi går upp strax före kl 5 på morgonen, går en promenad i mörkret på ca 45 minuter, när vi kommer hem igen får hon mat och jag åker till jobbet.
Om det har med löp, att vara ensamhund, mina jobbdagar eller annat att göra vågar jag inte spekulera i men Iris har blivit en tjuv på denna tid och den senaste veckan har varit den värsta någonsin!
Jag sopsorterar. Det ska man nämligen. Häromdagen blev kärlet med plast överfull och därför tog jag den fulla påsen, knöt ihop den och la på diskbänken ute i groventren. Jag orkade inte lägga ut den i förrådet i väntan på att åka till den där sorteringsstationen där det ska lämnas. Torr och ren plast i en plastpåse, inget nytt i detta hus. Inget som Iris brukar vara intresserad av heller. Åkte till jobbet dagen efter och när jag kom hem, då hade Iris ombestämt sig angående påsar med plast i.
Att hon vet att inte får göra så vet jag också. Det enda sättet att få henne att gå in dit skräpet låg var att säga att hon skulle få mat. Och då satte hon sig ändå så långt ifrån matskålen/skräpet som det bara gick. Normalt sitter hon typ i ställningen med mat och väntar på att skålen ska sättas ner till henne… Byracka.
Fruktfatet på bilden nedan har vi haft mer än ett år. När jag åkte hemifrån häromdagen låg där två äpplen också. De var magiskt borta när jag kom hem. Ett helt nytt snatteribeteende.
Häromdagen hade Iris hämtat den mat jag lagt för att tina på diskbänken, dvs ett kilo Nordic färskfoder. Där har har jag lagt maten för att tina de senaste 3,5 åren och Iris har aldrig snattat den innan men nu, nu gör hon tydligen.
När jag har druckit det sista ur ett mjölkpaket lägger jag det alltid upp och ner i diskhon (husse har synpunkter på det men det är en annan historia). Också gjort i över tre år vi bott här och nope, Iris har inte snott dem heller. Ändå var detta vad som mötte mig när jag kom hem i går. Två tomma mjölkpaket hade hon hämtat och tuggat sönder och slickat ur.
Jag slängde inte mjölkpaketen. Jag la dem i diskhon igen. Bara för att kunna peka på dem i morse innan jag åkte till jobbet och säga till Iris att Och de här rör du fan inte.
När jag kom hem från jobbet i dag visste jag att det inte fanns något färskfoder hon kunde få fatt på. Ingen frukt hon äter i fruktskålen. Inga nya mjölkpaket att hämta. Inget var framme. Inget.
Förstår ni hur förvånad jag därför blev när jag kom hem i dag och det såg ut så här på köksgolvet? Den sabla hunden har lyckats öppna till soporna och noga gått igenom alla kärl där vi sorterar alla möjliga olika saker. Hur fan lyckades du Iris? Och varför?
Skojigt nog var de två mjölkpaketen jag lämnat kvar på morgonen orörda…
