Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 621 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 629 juni 2010 – Livet med dobermann

Iris nosar efter kronprinsessans stundande bröllop

Ja i dag åkte vi in till city för att kolla in stan inför Kronprinsessans stundande bröllop. Vi gjorde vårat bästa för att nosa upp allt som hade att göra med kungligt kalas.

Iris och jag mötte upp Emelie och Expo på ett soligt och rätt fullsatt Sergels torg. Därifrån gick vi sedan Drottninggatan ner mot Slottet. Bilden nedan är dock tagen i andra riktningen, dvs upp mot Åhléns. Folk!

När vi började närma oss riksdagshuset började det märkas att det inte bara var vanligt sommar-turistmyller, plötsligt såg vi poliser var vi än tittade.

Vid Riksdagshuset var det lite gatushow på gång. Iris brydde sig inte om det alla andra tittade på, helt rätt vi var ju på kunglig bröllopsjakt! Vi gick vidare. På Mynttorget upptäckte vi att SVT hade satt upp camp, och då menar jag inte en liten kamera utan gigantska grejjer innanför staket. Knatade upp till högvaktsterassen och här satt kamerorna redan uppe och var välbevakade.

In på Yttre borgården, förbi Storkyrkan och ner för Slottsbacken där turistbussarna hade bytts ut mot polisbilar. När jag skulle ta bilden nedan la sig herr Expo ner och började rulla sig på gatstenarna till stor glädje för några av poliserna som jag gissar hörde ihop med bilarna.

Efter det gick vi ner och ut på Skeppsbrokajen. Här satte Iris fullt drag mot vattnet och hade nog helst velat hoppa rakt ut och simma bort till Skeppsholmen och den otroligt vackra Ostindefaraen som ligger förtöjd där, istället fick hon nöja sig med att posera på kajkanten.

Över Strömbron gick vi sedan bort till Kungsträdgården där Iris kylde av sig i en fontän. Och då menar jag hoppade självmant rakt i plurret och stod sedan där och ville helst inte kliva ur.

Iris små tassar styrdes sedan upp till Norrmalmstorg där det inte helt väntat åktes skridskor! Som ni ser så tyckte Expo och Emelie att det var så där kul med skridskoprinsessor medan Iris satte tassarna på kanten och beundrade. Hon beundrade så mycket att hon också ville prova och skuttade hastigt ner på konstisen, varpå jag lika fort halade tillbaka min hund igen.

Nu hade vi gått så mycket i värmen att det var dags för mattarna att fylla på vätska. Jag gick in på lilla Pressbyrån och köpte dryck och hittade lite kunglig fägring i form av kylskåpsmagneter som var till salu medan Emelie och Iris snällt väntade utanför.

Därefter drickapaus på Biblioteksgatan. Två små söta flickor spande in hundarna tillsammans med sin mamma och när Emelie frågade om de ville klappa på Expo så blev de glada och klappade och ställde söta frågor länge! Expo stod som ett ljus under tiden.

Hundarna var väldigt populära i dag faktiskt. Turisterna i stan har bra smak på hundar och vi fick höra uppskattande ord på flera olika språk! Självklart mötte vi folk med skräck i blicken i trängseln, då är det ju bara att så fort som möjligt försöka göra det bästa man kan. Kliva ut i gatan från trottoaren, snabbt byta sida på hunden så den hamnar så långt ifrån för den hundrädde som möjligt osv.

En klapppaus senare så gick vi vidare och gick Kungsgatan upp. Pitstop på hund/hästaffären där stora plasthästen fått vacker blågul utstyrsel. Hundarna smakade även på vatten som de så snällt ställt ut till förbipasserande fyrfotingar.

Efter Kungsgatan svängde vi åter ner på Drottninggatan. Där hade flera butiker skyltat bröllopsinspirerat, bland annat butiken Butterick’s.

Åter vid Segels torg bestämde vi oss för att gå lite till och svängde därför upp mot Hamngatan och gick in på Gallerian där Emelie köpte glass och jag en sallad.

Sedan gick vi till Kungsträdgården och satte oss i skuggan vid ”poolen” där och åt. Iris ville väldigt gärna ner till vattnet som dessutom kryllade av små rosa golfbollar som guppade på ytan. Det hölls nämligen en hole in one tävling ut mot en liten fejkö i vattnet. Vi såg barn som vadade ut i vattnet och samlade ihop bollar, när det var dags att gå kunde jag därför inte låta bli utan sa åt Iris att hämta en boll. Nöjd plumsade hon i och plockade upp en boll som hon kom och lämnade till mig i handen! Hörde hur folk spontanapplåderade och skrattade bakom oss.

När vi skulle gå över Strömbron för andra gången tillbaka mot slottet hade poliserna som stod där innan (lilla bilden) bytts ut mot en polis på motorcykel som stoppade trafiken, det sistnämnda brukar betyda att någon är på gång. Mycket riktigt kom någon minut senare när vi var mitt på bron en lång radda med polisbilar följda av några säpo-bilar och en vit volvo med Norges Kronprinsessan Mette-Marit i, följt av några polisbilar till. Klar Kronprinsessvittring!

Framme vid Slottet igen knatade vi upp för Lejonbacken för att kika lite på utsikten. Representanter för samtliga svenska förband verkade ha någon form av genomgång där när vi gick förbi och självklart var vi tvunga att fota lite med dem i bakgrunden, här var ju några som uppenbarligen skulle ha en uppgift under den stora dagen!

När vi började gå ner för Lejonbacken på andra sidan började även samtliga militärer att röra på sig åt samma håll. Plötsligt kände vi oss förföljda av hela Kungens armé.

Tack E&E för sällskapet!

DCM, drabbar det alla hundar utom din?

Efter att ha skrivit inlägget Dobermannavel och RAS så var tanken att resten av sommarens inlägg skulle handla om träning och glada simturer. Istället fick jag i går ett sms från Emelie som var hos veterinären, ”Expo har DCM” och plötsligt var DCM allt jag kunde tänka på.

Nu har jag förvisso redan tänkt rätt mycket på DCM redan tidigare. Jag har sedan jag köpte Lina varit rädd att hon skulle drabbas eftersom både hennes pappa, kullbor och kullsyster dött av det. (Jag vet att ingen riktigt vet vad Don Dante dog av men eftersom hans barn där knall-fall av att hjärtat lägger av och de måste ha fått sina gener från föräldrarna så…) För varje år som går så känns det som att risken att Lina ska drabbas blir mindre och jag har sakta men säkert börjat hoppas att hon kanske är fri från det.

För så kan det vara, Lina kan vara fri från DCM! Den senaste forskningen på DCM visar nämligen att det nedärvs autosomalt dominant och det funkar så här i praktiken;
Nedan paras en tik som bär på en gen med DCM och en FRI gen med en hane som är helt FRI. (Det räcker med en gen för att hunden ska bli sjuk så röd = DCM helt enkelt.)  När valparna sedan föds kommer hälften av avkommorna ha fått genen och riskerar inte bara att dö tidigt utan kommer även att lämna den vidare till 50% av sin valpar.

Om någon av valparna paras med en helt fri hund ja! För vad händer om en av valparna paras med en hund som också är bärare av genen?  Jo, plötsligt är det inte ”bara” 50% av valparna som drabbas utan snarare 75% och statistiskt sett så kommer en av valparna dessutom att bli dubbelbärare eller vad man nu ska kalla det av genen.

Skulle den hunden sen råka bli den som blir utvald att föra släktens gener vidare då är vi uppe i 100% DCM-valpar oavsett om den hunden paras med en annan hund som är bärare av genen…
…eller en hund som är helt fri från genen! Det hjälper alltså inte förrän i generation nummer två att para in nytt blod och då är det ändå 50% chans att de valparna också får det! För den som inte räknat ut vad som händer om två hundar med varsin dubbel uppsättning DCM-gener paras så visar jag även det här nedan. Alla de valparna kommer att med 100% säkerhet ge sina valpar 100% DCM. Visst är det härligt? Så vad vet vi då? Jo, att de flesta hanhundar insjuknar när de är mellan 7 och 8 år gamla och i motsats till tikarna dör de oftare unga och väldigt plötsligt. Och man kan upptäcka sjukdomen med hjälp av EKG och Holter innan hundarna visar kliniska symtom. Är det då värt att vänta några år och kanske undersöka hjärtat innan man avlar på en hund?

Eller ska varje uppfödare sitta hemma och säga ”Mina hundar är inte sjuka, de är 3 år och har aldrig visat några symtom” eller ”Varför vänta, jag vinner alltid på trisslotter och spel, varför skulle jag inte lyckas nu med när jag chansar?”

Nu kanske ni kanske tänker att det är lätt för mig att sitta här och klaga och tycka för jag är inte uppfödare och de flesta uppfödare gör minsann så gott de kan. Bullshit! säger jag. Om det är så lätt för mig att lära mig och hitta information så borde det vara ännu lättare för uppfödare som ska vara insatta i rasen. Det verkar sedan flera år vara allmänt vedertaget bland veterinärer och experter på området att det är förändrad avel som gäller för att bli av med problemet och då särskilt avel på unga hanar.

Men nu är det ju så att man lär så länge man lever och jag påstår att alla uppfödare har gjort och gör sina misstag. Men det är historia nu. Det är hur nästa parning ser ut och när den görs som är avgörande för rasens framtid. Vad som hände för 1,10 eller 100 år sedan kan vi inte göra så mycket åt nu och vitsen med att sitta och älta om det i evighet hjälper faktiskt inte ett skit.

Däremot; alla som kör på som vanligt kan ju höra av sig till Emelie som nu sitter där hemma med sin 3,5 år gamla hund som just har fått sin dom och försöka förklara det där med tur i spel och att det bara är alla andra kennlar, linjer och hundar som drabbas, inte mina.

Dobermannavel och RAS

Avel är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat. Bajsavel och hela baletten för er som läst min blogg ett tag. Jag har därför inte kunnat sluta tänka på det som togs upp på medlemsmötet i Örebro i samband med rasspecialen angående avel.

Barbro Kamleitner presenterade på mötet den senaste versionen av RAS, Rasspecifik avelsstrategi för Dobermann som har uppdaterats av henne och Madelene Dahlgren. En knippe rekommendationer från Svenska Dobermannklubben angående avel.

För att bespara er närmare åtta sidor text så sammanfattar jag på fri hand det jag tycker är viktigast för att undvika den där bajsaveln jag mumlat om;

  • Genetisk variation; Då många kullar kommer från utlandsfödda hundar (År 2009 föddes 33 kullar i Sverige, av dessa var 9 efter svenskfödda föräldrar, 12 efter en svensk och en utlandsfödd föräldrar samt 12 kullar efter utlandsfödda föräldrar) får vi en bristfällig information och kunskap om hundarnas hälsa och mentalitet då detta ofta saknas och är svårt att kolla upp.

Den tillgängliga avelsbasen i Sverige är i dag så stor att det finns utrymme att avla på de hundar vi har här hemma och med detta medföljer en bättre statistik på hundarnas hälsa. Dessutom är de hundar som importeras ofta nära släkt med de hundar/linjer som redan finns i landet.

Man vill upprätta en lista över svenska hanhundar för att hjälpa uppfödarna att hitta lämpliga hanar att använda i avel. Listan ska innehålla hälso- och mentalstatus för hanen och dess släktingar.

Nära släktskap ska undvikas i parningar och den enskilda hanars användning begränsas. Importer och utländska hundar som ska som ska gå i avel ska undvikas om de inte tillför ”nytt blod”.

  • Hälsa; De vanligaste dödsorsakerna för dobermann är enligt statistik från Agria: nacke/rygg, cancer och hjärtfel (där andelen som dör i cancer är ungefär lika stor som andelen som dör i hjärtfel).

Rasen ligger i försäkringsbolagens högsta premiegrupp och de vanligaste veterinärdiagnoserna är traumatiska hudskador, hudtumörer, juvertumörer, livmoderinflammation, hälta, hudinfektioner, mag/tarminflammationer, korsbandsskador, kardiomyopati, magomvridning och wobbler.

Särskilt uppmärksamhet ska riktas på problemen med DCM och wobbler. För att komma tillrätta med DCM vill man att hundar som går i avel ska göra ett 24-timmars-EKG (även kallat Holter-EKG) varje år i kombination med vanligt EKG för att kunna ställa diagnos innan hunden visar klinska symtom. Enligt den senaste forskningen lämnar varje hund som dött i kardiomyopati vidare sjukdomen till minst hälften av sina avkommor. En hund som uppnått en ålder av 7 år och fortfarande inte visar tecken på DCM via EKG samt Holter är med största sannolikhet frisk.

Därför vill man att hundar som uppvisar smärta från nacken och/eller rörelsestörningar inte ska användas i avel liksom hundar med knäproblem, hudproblem och hundar som inte är testade för von Wildebrands sjukdom eller ej är ögonspeglade. Man vill även att ett blodprov vad avser leverstatus tas varje år på hundar som går i avel. Ej heller hundar med mer än ett HD-belastat syskon.

Då många av de ärftliga sjukdomarna drabbar hundarna först när de är 4-7 år gamla vill man därför höja snittåldern för hanhundarna rejält när de går i avel samt att undvika linjeavel och inavel.

  • Mentalitet/Bruksegenskaper; Rasen är en brukshund och enligt dess rasstandard ska en dobermann

…till sin karaktär vara vänlig och fredlig. Den är mycket trogen sin familj och barnkär. Eftersträvansvärt är måttligt livligt temperament, samt måttlig skärpa och retningströskel. En dobermanns goda följsamhet och arbetsglädje samt prestations- förmåga, mod och hårdhet bör även beaktas. Rasen skall också ha en balanserad uppmärksamhet på omvärlden och stort vikt skall läggas vid självsäkerhet och oräddhet.

Med hjälp av MH vet man att jämfört med andra bruksraser ligger dobermann lågt på tillgänglighetsmomenten. Därför vill man att hundar som ska gå i avel ska komma närmare rasprofilens siffror 4 på samtliga kontaktmoment, samt siffran 1 på skott. Ingen avel ska bedrivas på hundar som har problem med sina relationer till människor och ska ha lägst siffra 3 på kontaktmomenten samt om de är korade ha bedömts som öppna och tillgängliga. Hundar med stora rädslereaktioner ska inte användas i avel.

I dag kommer fler hundar kommer till utställning än till bruksprov och det är önskvärt att fler hundar kommer ut på bruksprov och i tjänst för att få fler bruks/tjänsteförare att välja dobermann. Målsättningen är även att öka mängden hundar som kommer ut på MH och Korning.

  • Exteriör En dobermann ska tåla kraven på en arbetande och hållbar brukshund. Därför ska rasidealets medelstorlek eftersträvas (70 cm för hane, 65 cm för tik) och de ska ha ett välvinklat bak- samt framställ för att undvika skador på leder och korsband.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Där har ni det, pang-poff. Detta stämmer väl överens med hur jag tycker att avel ska bedrivas. Vill vi ha en frisk, fungerande ras så är det detta som vi måste sträva efter och uppfödare som påstår något annat vill enligt mig inte rasens bästa och bör ej heller få valphänvisning.

Som valpköpare är jag heller inte intresserad av hund som jag inte kan kolla upp enligt de kriterier som RAS eftersträvar.