Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 621 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 629 juli 2010 – Livet med dobermann

Prideparaden 2010

I dag var det dags för Prideparaden att liva upp Stockholms gator. Förra året var Iris och jag vid Kungsträdgården och kollade på tåget i det värsta folkmyllret. I år fick bägge vovvarna följa med och därför valde vi en lite mindre folktät plats. Vi åkte till Karlaplan och gick därifrån ner till Strandvägen och stod precis där allén slutar, ca 100 m från Djurgårdsbron.

Innan man ska titta på paraden, som kan vara lite stökig, så får man lite vadd i öronen om man är hund.
pride10.5

Allvar i pridetåget. Att bo i ett land där man inte kan visa sin sexualitet öppet utan att riskera straff och i värsta fall dödsstraff! Hjälp! Det gjorde mig ledsen men samtidigt stolt över Sverige.
pride10.1

Den banderoll, som precis som förra året, fick mest applåder när den dök upp. Den gjorde mig glad!
pride10.2

Jag tror att Lina och Iris skulle kunna hitta några kompisar att byta halsband med i det här gänget…
pride10.11

Iris kollar in en av de mest högljudda grupperna, de hade en massa trummor med sig. Har ingen aning om vilka de var. Iris fick stå i en lyktstolpe för att jag skulle kunna fota lite.
pride10.3

Lina tyckte att paraden var lite jobbig i början, men sen la hon sig bara ner och kollade. Däremot passade hon på att skälla ut alla vovvar som gick förbi hennes nos. (Det var rätt många.)
pride10.4

pride10.10 Rätt många vovvar med i tåget också. Här en kuperad Grand Danois med grön NoaksArk-tröjja på sig.

Eftersom jag hade två vovvar med mig så blev det att jag stod lite i bakgrunden med dem tills det jag väntade på skulle komma. Såg nämligen i morse att SKK skulle delta i paraden i år! Kul!

När SKK kom så lämnade jag hundarna bakom mig och gick fram och fotade. Det var jag inte ensam om, det var så många som ville fota dogsen att de fick stanna till så att alla fotograferna skulle få plats att ta bild. Inte så konstigt, pudlar är väldigt värdiga pridetågare!
pride10.7

pride10.6

Nedanstående bild är ett montage på några av de fina SKK-hundarna som gick med i tåget.
pride10.8
…och så ser ni att det är en westie som sitter och ser uttråkad ut där på trottoaren va?
pride10.9

Vad ska rasen heta?

Livet med löptik är lite av en happening varje gång för mig. Antingen har jag minne som en guldfisk eller så är det för långt mellan löpen men jag blir lika förvånad varje gång.

.

Lite, just det, nu kanske jag inte ska ha Iris lös på morgonpromenaden? Hon är lika glad och galen som vanligt så på henne märks ingen större skillnad, förutom att hon lämnar små blodspår efter sig och det faktum att hennes lilla grej är en stor grej. Det ser helt vansinnigt ut när hon sätter sig och kissar (och det gör hon ju ofta) och den där stora tratten i baken närmar sig marken. Som ett gigantiskt munstycke som ska dammsuga gräset eller nåt!

.

När vi var ute på långpromenad mötte vi en liten lös Bichon Frisé. Eller mötte och mötte, vi såg honom på avstånd och han satte full fart framåt efter oss. Hans matte ropade hans namn men det sket han i. Jag gjorde ett försök att gå fortare men det var ju bara att ge upp direkt, en lös hund med fart är inget man vinner mot. Så det var bara att stanna och vänta in honom och sen hans matte som till slut lyckades fånga honom. Iris luktar väl snygg brud helt enkelt.

.

Resten av promenaden klurade jag lite på hur en blandning av Dobermann och Bichon Frisé skulle se ut och vad rasen skulle kallas. Bichon Mann?

Höglöpare och tröttmössa?

I dag vaknade jag av att Iris väckte mig på sedvanligt sätt. Hon stod i sängen med en strumpa i munnen och svansen gick som en liten propeller, skitnöjd över att en ny dag börjat. Iris är lika nöjd varje morgon och ännu gladare blir hon när hon lyckas få liv i en också.

Fick henne att sätta sig ner och släppa strumpan och sa åt henne att gå och leta rätt på husse i stället. Så gärna, sa Iris och sprang i väg. Kvar på täcket lämnade hon en liten blodfläck. Iris har börjat löpa.

Vi träffade Tyson i går och han var totalt överintresserad av frökens Iris rumpa så helt förvånad var jag icke när hon i dag började löpa. Tyson är en bra löpometer.

Därför fick det bli Lina som fick följa med och träna i dag. Vi hade nämligen bestämt träningsdate med den otroligt glada och trevlige rottweilern Nisse med matte på BK. Lina och jag tog bussen till klubben och väl framme insåg jag att det var varmare än jag hade trott att det skulle vara. Då gällde det att hushålla på Linas krafter.

Vi lyckades ta oss igenom hela lydnadsklass ett med båda hundarna, vi turades om att köra momenten och förutom att Lina låg som en sten på platsliggningen i början så var hon trööööög. I linförigheten gick hon och flåsade två steg bakom, det drabbade ju så klart även ställandet och läggandet. Inkallningen gick också i pensionärstempo och Nisses matte som egentligen bara sett Iris träna (då vi gick samma kurs i våras) konstaterade mycket riktigt att det är rätt stor skillnad på mina hundar.

Väldigt kul att träna med Nisse, han är en bra hund och jag hoppas att han och Iris kan bli startklara till ettan tillsammans.

Så nu ber jag till vädergudarna att RM:et inte bjuder på värmebölja. Då kan vi lika gärna stanna hemma som att dyka upp med en höglöpare och en tröttmössa.

Tryck stjärna om du vill bli utskälld

Gå in här, ändra i select a voice-rutan till Swedish – Elin.

.

Kopiera sedan in följande text i rutan type your text here;

.

Välkommen till dobermannflickornas mobilsvar. Tryck stjärna om du vill blir utskälld av Iris. Tryck fyrkant om du vill prata med Lina eller ge henne en köttbulle. Är du en kattmänniska, lägg på!

.

Klicka på Say it!

Iris. utbildningskontroll lydnad

Dags för träning! Det blev Iris och jag som åkte i dag. Syftet var att kolla upp momenten i lydnadsettan för att ta reda på var vi låg och vad vi behöver träna på.

.

Men först gick vi en sväng då Iris fick springa lös för att träna lite på de där inkallningarna som jag blev sur över i går. I dag ville inte några svalor visa sig, däremot såg vi några lösa hundar på avstånd som jag tyckte kunde vara bra störning. De hundarna lämnade sin matte och kom kutandes direkt till oss så så mycket övat blev det tyvärr inte. Iris och jag knatade på utan störning, det fick gå lika bra det. Min favvo Anna-Karin med Aston åkte förbi i bil och stannade till för att säga hej och höll oss sällskap en stund.

.

Efter det, ordentligt rastadade, gick vi över till klubben och så fort jag öppnade grinden och vi gick in så var det gå med kontakt som gällde. Iris bytte från hopp och skutt till rätt skärpt. Bra grejjer!

.

Körde momenten i lite fel ordning;

.

– Började med en liten plats. Hon är hopplös och kommer gärna springades. Stön.
.

– Linförigheten gick bra men hon tränger lite när hon vet att jag har bollen inom räckhåll.
.

– Inkallningen väntade på kommando, bra fart, dåligt avslut. Hon springer förbi och vänder runt långt bakom mig även om hon sen avslutar med att hamna rätt.
.

– Ställande och läggande under gång. Inget att klaga på, hon lägger sig fort och stannar bra. Stannar kvar på stället tills jag kommer tillbaka. Finslipning.
.

– Apporteringen jag är väldigt nöjd med att Iris sitter och tittar på mig tills jag säger apport. Det är väldigt sällan som hon gör minsta antydan till att ens försöka ta apporten innan. Det enda jag har att klaga på är att hon har en liten tendens att röra på kroppen när hon tagit apporten i munnen, hon liksom vänder upp lite och tittar på mig.
.

– Hoppet över hinder. I dag sa jag gurka, kommendera och efter det Iris hopp. Hon rörde sig inte ur fläcken på de första två lurorden. Irisen har lärt sig att matte alltid försöker hitta på hyss på det här momentet och tydligen kom hon i håg det också! Helt ok ingång och bra fart.

.

Nu ska jag försöka träna inte mer än två, max tre, moment per pass och försöka plocka fram det vi försöker förbättra och sen köra sånt hon kan bra så att hon får känna sig väldigt duktig och få mycket belöning också för det.

.

När vi höll på och köra lite linförighet och agility i slutet hörde jag plötsligt att en annan hund kommit in på planen. Iris märkte den också och tittade upp mot hunden men det gick ypperligt att träna vidare med full fokus efter det! Hussen och hunden värmde även upp(?) genom att jogga två varv runt planen så de kom alltså springades när vi tränade. Gick också bra. Äntligen bra störning!

Iris tuggar boll och kollar lte på den andra hunden efter vår träning

Det vi behöver göra nu är även att träna under lite mer tävlingsmässiga former. Dvs mer folk in på planen och någon som kommenderar oss!

Svalor som häcklar

I dag var en dag jag längtat efter länge! Till att börja med sov jag hemma i natt efter fyra jobbnätter på raken, sov 12 h i sträck tills Iris kom och väckte mig. Dessutom kom husse hem och nu är vi båda lediga några dagar! Slutligen var det nästan svalt ute, temperaturen låg strax över 20 grader och det det var molnigt, skönt!

.

Hela flocken tog en promenad tillsammans. En massa små svalor flög lågt över ängen vi gick på och plötsligt stack Iris i väg och började jaga dem. Jag ropade på henne… och hon kom inte! W T F! Mycket möjligt att Iris såg en svart tennisboll med vingar men det skiter jag i!

.

När hon kom tillbaka efter sitt jagavarv så var jag inte särskilt nöjd. Det första vi gjorde efter det var att jag och Iris knatade i väg över ängen rakt mot första bästa svala. Iris gjorde en ansats att springa efter igen och snabb som en elak kobra sa jag nej! och så fick hon faktiskt sitt koppel tjongat på sig, tog i rumpan tror jag.

.

Detta fick stop på det planerande anfallet och en liten glödlampa tändes i Iris huvud, tyvärr varade det bara i några sekunder innan det ljuset släcktes av att en ny svala fångade hennes uppmärksamhet. Ny ansats dödades direkt med ytterligare ett nej! och nu trillade hela poletten ner. Inte jaga svalor, aha. Beröm och glada tillrop!

.

Vi knatade sedan efter alla svalor vi såg under några minuter och så fort Iris bara tittade på dem så såg jag till att hon slutade men det räckte med att säga nej för att bryta henne.

Så här ska det se ut när hundarna går lösa om matte får bestämma

Efter det fortsatte promenaden som vanligt och bägge hundarna gick fint med oss. En stund senare när jag stod och pratade med husse så såg jag i ögonvrån att Iris, som var vid min vänstra sida, tittade på mig – tittade bort, tittade på mig – tittade bort osv. Jag kollade upp och såg att det är några svalor som flyger en bit bort och att Iris stod där och har någon form av inre kris när svalorna flög och matte plötsligt inte verkade bry sig. Eftersom hon stannade hos mig och det hade gått flera sekunder redan så fick hon jättemycket beröm och oooo så glad hon blev!

.

Så nu vet vi vad vi ska träna på, igen. Inkallningar.

.

Ska ta ett pass med bara Iris eller bara Lina i morgon och se till så att vi styr upp saker och ting i lydnaden. Det har slarvats med det nu i värmen som varit. Någon som vill följa med?

Lite lydnad, mycket simning

För några dagar sedan var vi och tränade med Fredrika och hennes vovvar. Vi försökte få den lilla Ella och den något större Iris att ligga en liten platsliggning. Iris studsade upp efter en stund så det gick rätt dåligt kan man säga. Det som var bra ändå var att hon inte brydde sig om att springa till Ella utan satte av mot mig.

.

Nu tänker jag inte lägga henne på tävling innan jag tror att hon ligger kvar men ändå skönt att det är raka spåret till mig och ingen annanstans som gäller.

.

Annars var det som vanligt intressant att se på när Fredrika tränade med Ella, det är så mycket som blir annorlunda när hunden är så liten. Hur ser en tävlingsapport för en pappis ut t ex?

När vi hade tränat i solen en stund bestämde vi oss för att gå bort till hundstranden så hundarna skulle få svalka sig lite. På vägen dit fick Ella och Iris gå lösa och Swea och Lina, som är lite mer förtjusta i att nosa efter rådjur när de får chansen, fick gå i koppel.

.

När vi kom fram till stranden var det en tjej med sina hundar lite längre bort. Lina tog på sig uppgiften att hålla koll på de andra hundarna och tog det på stort allvar, jag fick säga till henne mer än en gång innan hon vaknade ur blängsylte-koman. Men sen var hon faktiskt duktig och brydde sig inte mer.

.

På bilden nedan kan man se tjejen och två av hennes hundar längre bort på stranden (små prickar i övre vänstra hörnet av bilden) när Lina fortfarande var helt mållåst.

Lina slapp simskola men gick i en liten bit frivilligt ändå. Det var nog skönt att svalka av sig lite.

Fredrika fick vara pinnkastare och fick snabbt in en teknik där hon kastade varannan pinne åt vänster respektive höger så att både Swea och Iris skulle ha något att hämta. Pinntjyven Iris var nämligen i farten och ville hämta ALLA pinnar!

På väg in med respektive på väg ut till pinne. Simhundarna ett och två.

Swea var söt när hon var blöt! Hon såg väldigt glad ut när hon hämtade sin pinne också!

Ännu mindre bit och ny taktik

Träningpass nummer tre i källaren. Ökade svårighetsgraden ytterligare genom att dela på den lilla bollbiten i två.

Sen gick jag som vanligt ner i källaren och gömde den ena på en dörr. När det var dags att leta frågade jag husse om han ville följa med och titta och det ville han. Så med husse, hund och belöning i form av tennisboll gick vi ner i källaren.

Iris ville bara ha bollen i min ficka. Hon sprang runt och toknosade ett litet varv och kom sedan tillbaka i tron om att nu hade hon förtjänat den gule. FEL, FEL, FEL!

Till slut fick hon lite hjälp från mig och då verkade poletten trilla ner. Vi gjorde ett sök till där jag gömde biten på ett nytt ställe och nu jobbade Iris som hon brukar, målmedvetet och självständigt utan att söka rätt på min blick hela tiden eller försöka göra inbrott i min boll-ficka.

Vad lärde vi oss av detta? Jo, att nu när jag har två jämnstora bitar så ska jag ta den ena biten och gömma på en liten, begränsad yta så att hon hittar och får belöning direkt. Så att vi alltid gör ett litet ”uppvärmingssök” först och sen får hon leta i hela källaren.

Frukthundar

Mina hundar gillar frukt. Vi hade liten utflykt till parken i värmen och hade släpat med oss en stor vattenmelon. Husse skar upp en bit till mig och Iris och vi åt från varsitt håll.

Sen delade jag och Lina på en bit. Lina äter med lite mer stil och finare än Iris. Vi tog varannan tugga.

När vi ätit klart vilade jag och Iris på min handduk. Jag höll henne i tassen och somnade.

En solig kväll i juli

Vi tog bussen till rasthagen efter en lång, varm dag då flickorna inte hade fått göra så mycket. Jag väntade tills det var lite svalare ute och därför lyckades vi kliva på en rusningsfull buss. I vanliga fall går jag ju längst bak i bussen med mina vovvar men nu var det knappt att vi kom innanför dörrarna så fullt det var! Snälla busschauffören sa att det gick bra ändå.

Så med ryggen mot framrutan försökte jag få hundarna att sitta ner men bägge ville ligga. Iris la sig till och med på sidan och försökte använda en flickas sko som kudde men någon måtta får det ju vara! Då fick hon sitta upp istället. Det var så mycket folk på bussen också att det blev tvunget att använda framdörren för avstigning också. Så varje gång vi stannade var den någon som skulle förbi samtidigt som jag fick hålla koll så ingen tass eller svans klämdes i dörrarna. Plötsligt böjde sig chauffören ner över sin dörr och sträckte ner en hand och klappade Iris på huvudet, sen sa hon att hundarna fick högsta betyg som var så duktiga och lugna. Det var kul att höra.

När vi kom fram så var rasthagen tom. Eftersom jag hade med mig kameran passade jag på att lägga hundarna precis innanför grinden och gick sedan en bit bort. Tanken var att jag skulle ropa dem till mig och ta några fina springbilder men det visade sig ju att Iris reagerar något snabbare än Lina!

Så går det när man drottningligger med frambenen i kors och inte ligger startklar som Iris.

Efter att bägge var uppe på benen så började det springas vilt med betoning på vilt. Iris verkade endast vara ute efter att tjuvnypas och Lina fick värja sig för glatta livet. Undrar om det är någon form av pms som Iris fått? Hon är inte dum eller så, bara skitjobbig.

En stund senare hade det värsta springet lämnat benen och de ägnade sig åt att göra lugnare saker tillsammans.

När vi hade gått ett varv så kom det en annan hund, en liten vit av typ jrt. Sist vi såg den ville båda hundarna leka med den och det var den inte så sugen på så jag bestämde mig för att inte gå ikapp eller vänta in hunden och dess matte. Följdaktligen sa jag åt hundarna att de inte fick springa dit heller.

Den lille vite vovven fick bli bra störningsträning istället. Iris (som alltid med svansen på topp) och Lina tittade efter den noga men Lina lämnade inte ens min sida och när Iris började skutta en bit åt hundens håll så kallade jag på henne och hon vände så fint. Hon gjorde samma sak igen och då lät jag henne springa en längre bit innan jag kallade på henne, bara för att njuta av ögonblicket då jag lyckas kalla in min hund på längre avstånd.

Efter det verkade även Iris fatta att det inte skulle bli något hälsa av och brydde sig inte mer om den lille. Vi lunkade vidare i vår egen lilla värld.

Jag fotade flickorna, Lina rullade sig i gräset, Iris försökte få Lina att leka med henne när hon rullade sig i gräset. Iris sprang lite fram och tillbaka och Lina och jag tittade på henne och skakade på huvudet som de mogna och gamla typer vi är. Rätt mysigt hade vi det.

Eftersom Lina gick med mig hela tiden så bestämde jag mig för att försöka ta några bilder bara på henne. Räckte med att jag satte Lina ner så kom Iris springades och undrade vad vi höll på med. Störde Lina, klättrade på mig och var i vägen som bara Iris kan.

Det enda som hjälpte var att sätta henne vid sidan av Lina och ta bilder på dem bägge.

På bilden nedan får man en uppfattning om hur stor den där rasthagen verkligen är. Jag gissar som två fotbollsplaner. Staketet går en bit in i skogen så allt ni ser på bilden är rasthage.

Innan vi gick roade jag mig med att ta bild på oss alla tre. Satte kameran på en bänk och satte på självutlösaren. Det var första dagen på några veckor som jag inte hade shorts eller kjol på mig och det var tur att jeansen var så trasiga så det blev lite svalare. Det verkar vara ökensommar i evighet här!