Jag är i Stockholm. När jag promenerade omkring lite i mina gamla hoods på Östermalm såg jag två hundar ute på promenad som nosade på varandra. Tog upp telefonen för att ta en liten bild på dem när jag hamnar mitt i ett bråk.
Plötsligt stod jag med mobilen i högsta fotohugg och hade tre hundägare runt mig där en matte var väldigt upprörd. Till en början fattade jag ingenting men insåg fort att det handlade om ”svart hund”-fenomenet.
Det här är vad jag gissar hände baserat på vad som sades; hundägare med svart lite boxerliknande hund går längs gatan när hennes hund vill nosa på mötande tollarliknande hund. Tollarmatten har då antingen sagt något eller gjort något för att undvika att hundarna hälsar men låter precis efteråt hunden hälsa på liten fluffig brun vovve. (Det är dessa hundar som nosar på varandra som jag försöker fota) Ägaren till svarta hunden blir upprörd och ifrågasätter varför det går bra med lilla bruna hunden när hennes svarta inte var ok. Typ.
Först tänkte jag bara att ägaren till den svarta hunden överreagerade, sen insåg jag att jag inte ens kan räkna hur många gånger jag känt samma sak själv. Alla ursäkter, blickar och kommentarer jag fått från andra hundägare bara för att jag har stor svart hund. Jag visste precis hur hon med den svarta hunden kände sig. Kränkt och ledsen.
Hundägarna gick åt varsitt håll men jag skyndade efter den upprörda matten till den svarta hunden och höll fram min mobil. (Jag hade ju haft den i handen hela tiden) Visade min skärm och bakgrundsbilden på Iris och Lina och sa ”Det här är mina hundar, jag vet precis hur du känner dig just nu.”
Svarta-hund-matten reagerade precis som jag trodde att hon skulle göra. Med tårar i ögonen sa hon att hennes hund alltid var glad och snäll och undrade varför folk var så elaka, dumma och fördomsfulla.
Vad vi sa till varandra sen spelar mindre roll, det kändes bara så bra att få dyka upp precis där och då och vara lite stöd innan jag klappade henne på axeln med uppmaningen att inte ödsla energi på sådana människor och började gå vidare åt mitt håll. Hon tackade så mycket innan jag gick.