Det var ju inte all about Nemo i går. Iris och jag tränade ju också. Först på Hörby BK med Eva och Gabrielle men sen var vi även på vår kurs på kvällen.
På Hörby var Gabrielle snäll och kommenderade oss. (Iris har tränat där förut men det är ändå en stor skillnad mot vår egen BK där hon mer eller mindre börjar söka kontakt och blir enormt fokuserad bara vi närmar oss planen.) Iris gick med andra ord sämre och hon trängde, jag fick mer ljud och stress/förväntan/oro.
Samtidigt känner jag att det är detta vi behöver öva på, att bli kommenderade eller bara att någon står och glor intensivt på oss när vi tränar. Vi körde linförighet i tre eller fyra korta kommenderade pass och Iris gick lite bättre för varje gång.
Tyvärr hann jag inte se så mycket av tjejernas träning då Nemo stal det mesta av min uppmärksamhet när de tränade. Jag kollade och kommenderade däremot Gabrielle och Cajsa mot slutet. Cajsa har en grym kontakt , inte bara i linförigheten/fria följet men rent generellt. Både när matte pratar med oss andra eller gör något annat så ligger eller sitter Cajsa där och ser ut att vänta på mattes nästa kommando. Mycket trevligt!
Eva och Vega fastande också på några bilder. Vega hade en jättefin kampfläta som matte Eva gjort och hon höll fast den för kung och fosterland!
Eva har också bloggat och lagt upp många fina bilder från i går på sin blogg; lilla fröken dobermann. Min favoritbild är helt klart den här även om jag skrattade rätt mycket åt en viss bajsbild…
Väl hemma åt vi mat och sen var det dags för kvällens kurs. Pratade med vår instruktör Dennis om hur träningen på dagen hade gått och han hade redan klurat på hur vi skulle träna i fortsättningen. Det är så roligt att träna för någon som lägger så mycket energi på individuella problem hos de olika ekipagen på kursen. Dennis har många gånger sagt saker som jag inte trott ska gå men han har aldrig sagt något som inte varit anpassat eller uttänkt för just Iris. Dennis är guld!
Kvällens träning gick bra. Iris hamnade i totalt träningsmode när vi klev in på planen. Det sämsta hon gjorde på hela kvällen var när jag gjorde en apportering lydnadsklass II. När Iris sprang ut för att hämta apporten vek hon av mot den kurskompis som tränade parallellt med oss på 2-3 m avstånd. Precis när Iris sprang ut kom de gående mot oss. Jag ropade till men hade Iris velat göra elakheter hade jag inte kunnat stoppa henne, hon var redan på väg vidare mot apporten som hon skulle. Rätt bra att vara kvällens sämsta faktiskt.
Jag har Iris lös hela tiden vi tränar, det är bara när vi har genomgångar eller vi ska köra linförighet som jag kopplar henne. Det är också rätt skönt att veta att hon skiter i allt annat när vi tränar. Bra!
Ännu bättre var kvällens bästa. Vi övar mycket på att lägga hunden plats mellan de andra momenten vi övar på. Jag la Iris i går och kände plötsligt att Iris låg säkert där hon låg med huvudet i backen. Snälle Stig passade på att gå runt henne som störning och jag stod och pratade lite med honom. Iris låg still. Då började en kurskompis belöna sin hund med tjo och tjim bakom Iris rygg. Iris låg kvar helt still, helt tyst, helt lugnt.
Som avslutning körde vi en platsliggning i cirkel med alla hundarna. Jag gick ut på kort och säkert avstånd, Iris ska inte få misslyckas. Jag vet inte hur jag visste men jag bara kände att hon låg bra även nu. Gick därför ut en bra bit och kände bara hur leendet blev större och större för varje sekund som gick. Har ingen aning om hur länge hon låg där men till men det spelar ingen roll, det var sättet hon låg på som gjorde mig så lycklig! Just nu känns det grymt bra i magen, tänk om vi äntligen fått rätt på platsen?!
Det var så skönt att få lattja loss och belöna henne efteråt, jag var så lycklig!
Det har kommit ut en ny hundbok. En lite annorlunda hundbok. VOFF : 600 fantastiska fakta om hundar
