I dag bestämde jag mig för att ge mig ut och springa. Då jag var själv hemma med hundarna fick det helt enkelt bli så att båda fick följa med. Iris i sele och draglina, Sally också i sele med kopplet fäst i öglan.
Då jag aldrig haft med mig Sally på löparrundan visste jag inte hur det skulle gå. Iris hade dessutom synpunkter på Linas närvaro när hon drog, Lina fick inte springa i jämnhöjd med Iris och jag hade ingen aning om hur hon nu skulle reagera på Sally.
Det största problemet när vi började springa gatan bort var att Sally ville fram till Iris dit hon inte nådde då kopplet är kortare än draglinan. Så då studsade hon lite på måfå hit och dit istället.
När vi kommit till slutet på vår gata och var framme vid ängen kopplade jag loss Sally och lät henne vara lös resten av rundan, vi springer på bra grusvägar och möter sällan eller aldrig trafik. Det gick strålande! Iris tuffade på i bra och lagom tempo. (Hon kände väl att jag inte hjälpte till så mycket där bak eller så känner hon inte för att dra när hon höglöper.)
Sally skötte sig finemang, ville gärna hålla sig framme med Iris och Iris hade inga som helst synpunkter på det.
Vi såg en fasan i vägkanten, den ville Iris äta upp men stoppades av mitt NEJ och av att draglinan tog stopp. Sally som också såg fågeln och startade upp med lyssnade mer på mitt nej än vad Iris gjorde. Annars kallade jag bara in Sally vid ett tillfälle och höll henne i öglan och det var när vi fick möte med en traktor.
Ett tu tre hade vi sprungit en mil och gjort det på rätt bra tid med tanke på att jag stannade och tog bild vid rapsfältet, höglöpshunden skulle kissa precis hela tiden och det är första gången jag sprang både milen i år och hade med mig båda hundarna. Vi snittade på 6:19 min/km.
Vet inte om det är fel eller rätt att ta med Sally på löprundan men jag själv känner att en dobermannvalp på över 7 månader kan trava en mil utan problem.
Blev en instafilm längs vägen också, en blåsig sådan som ni kan se här.