I dag har jag tömt de sista flyttkartongerna.
Mest böcker och plötsligt stod jag med en av mina gamla Kittyböcker i handen. Bara genom att titta på omslaget så visste jag att detta var en bok som jag valt med flit.
Det är kul att hitta de här spåren av min kärlek för rasen dobermann som verkligen suttit i sedan barnsben. Givetvis var jag tvungen att leta igenom boken tills jag kom till stället där omslagsbilden äger rum.
Rätt underhållande text var det och inte helt enkelt att klura ut om det var mest bra eller mest dålig reklam för rasen?
Jag kan inte låta bli att undra om Carolyn Keene verkligen skrivit detta herself eller om någon frilansat och bara massproducerat böcker i hennes namn?
Nedan delar jag med mig av en snutt ur mästerverket ”Kitty och varuhusmysteriet” när Kitty möter en dobermann…
I samma ögonblick hörde hon ett ljud bakom sig, som fick henne att stelna till och stå som paralyserad. Det var en hund som morrade! Hon snodde runt och möttes av ursinniga skall.
En stor hund med dolsk uppsyn stod i dunklet framför henne, beredd att anfalla.
Kitty svalde hårt.
– Så ja! sa hon lågt. Fin vovve!
Hon kunde bara hoppas att hon lät lugnare än hon kände sig.
Långsamt drog hon sig bakåt, medan hon undrade om hon hade en chans att komma undan hunden. Om hon bara kunde ta sig till hissarna bakom montern med läppstift…
Men hunden var alldeles för väldresserad. Med en ilsken morrning tog den ett jätteskutt rakt mot Kitty!
Kitty vände och sprang, men hunden var dubbelt så snabb som hon. Den kom genast ikapp henne och högg tag i hennes ena byxben. Tyget rämnade, och hon kände hundens heta andedräkt mot huden.
Hon slungade ficklampan emot den i ett försök att skrämma den. Ficklampan träffade hunden i pannan med en smäll och studsade iväg över golvet, men hunden blinkade inte ens.
Kitty försökte desperat slita sig loss från de rakknivsvassa tänderna, men det resulterade bara i att hon förlorade balansen och föll ner på knä. I nästa ögonblick landade hunden på hennes rygg och slog omkull henne.
Nu var det klippt! Kitty stirrade upp i hundens morrande, dreglande gap och visste att hennes sista stund var kommen.
Så spännande! Vad hände sen med mördarhunden? :p
Kapitlet slutade efter det, mer spännande än så blir det ju inte! Skriver ner början på nästa kapitel så du slipper gå och tänka på vad som hände sedan ;)
”Kitty låg alldeles stilla och väntade på den ohyggliga smärta som hon visste skulle komma. Hon och hunden stirrade oavvänt på varandra. Det fanns inget mer som Kitty kunde göra nu.
– Fot Marcus!
Kommadoropet kom från en djup och bestämd röst någonstans i dunklet. Hunden släppte genast sitt grepp om Kittys ben.
– Fot! fortsatte befallningen, och hunden vände lydigt och sprang mot röstens ägare.
Kitty blev alldeles matt av lättnad. Hon stirrade ut i mörkret och försökte se vem som hade räddat henne.”
Inte helt otippat att du skulle vara den som har en Kittybok liggandes ;)
Jag har aldrig släng några böcker. De är mina vänner! Särskilt såna som handlar om läskiga vovvar! :p
Haha, helt sjukt. Jag KOMMER IHÅG den texten!! ”ta sig till hissarna bakom montern med läppstift” och ”Ficklampan träffade hunden i pannan med en smäll och studsade iväg över golvet, men hunden blinkade inte ens” är ju textrader som känns som om man läste igår. Tänk vad man påverkades som barn …skrämmande. En sån hund måste jag ha! En träskallad Krokodil. Det är väl vad alla småflickor drömmer om?
Tack för att du rörde runt lite djupt i mitt hundintresserade hjärta. :D
” En sån hund måste jag ha! En träskallad Krokodil. Det är väl vad alla småflickor drömmer om?”
Det där har jag tänkt på så många gånger! Varför man blev förälskad och inte skrämd som många andra.
Sen tycker jag att det där med montern med läppstift är så otroligt roligt. Ska läppstiften rädda Kitty från arga hunden?!
Jag har aldrig varit någon Kitty älskare men just intresset för dobermann har ju funnits ett tag ;)
Jag minns att pappa skulle starta upp en annan dator för att hämta lite grejer ur den & då hittade vi ett skolarbete , ” Dobermann, den praktfulla rasen ” som vart skrivet -00 :D
Så gulligt! Den praktfulla rasen, kom du på det själv?
Det var väl bra reklam för rasen som vakthund :D Oskadliggöra utan att skada :D Jag läste oxå Kitty när jag var liten, men just denna har jag missat!
ja lite kanske ;) Nja.. jag frågade nog mamma eller pappa efter en bra rubrik.. Minns faktiskt inte men det är nog så :D
Jo nog kommer man ihåg den här texten allt. Har nog läst de flesta Kitty böckerna och lika spännande var dem allihopa ;)