Lina får ju minst en lång promenad per dag. Går vi så blir det övning på att gå fint i koppel eller som i går, att vi tränar annat i långlinan. Sen veckan efter att vi kom hem från HundCampus, dvs de senaste sex veckorna så har vi tränat på varje promenad vi gått. Koppeltränat, sitt, ligg och stanna. Sen har vi ju kört våra små pass i källaren också. Nu på senaste tiden har vi ju börjat kongträna också.
Nu har ju Magnus och jag plötsligt blivit hurtiga och springer varannan eller var tredje dag. Så då blir det lite drygt en halvmils löparrunda istället för att gå en långpromenad. Bortblåst är känslan av att jag har bättre flås än husse, den varade tydligen bara första rundan. Nu är det han och Lina som springer först i spåret, sen tar jag rygg på dem och bara försöker hänga med. Magnus intervalltränar, dvs han ger järnet i uppförsbackarna. Det är så kul att se Linas reaktion varje gång de gör tempoväxlingar. Hon sträcker ut och skuttar fram med Magnus! Hon tar sitt koppel mellan tänderna och kampar lite, det händer att hon mer eller mindre springer baklänges när hon leker med kopplet. Ändå klarar jag inte av att hålla samma tempo som hon och Magnus!
Det är skönt att ha någon att titta på och springa efter dock. Inte bara glo rakt fram på spåret i skogen (även om det är en fin liten skogsrunda). Solen går ner, träden kastar långa skuggor. Lina leker och i motljuset kan man se hur det ryker ur hennes mun när hon andas ut. Dessutom så kollar hon på så mycket hela tiden, är nyfiken på allt. Så bara att titta på henne när hon tittar på allt runt omkring är underhållande. Hon struttar fram på själsäkra ben med huvudet högt och svansen på svaj. Det är nästan så jag glömmer bort att känna hur trött jag är.
Det är vår!
Usch vad jag får ångest när jag hör hur hurtiga ni är! *s*
Vet du – det är VÅR nu! Adrian sade att skuggorna hade vaknat dessutom.. *s*
Kram
Jag ser ut som och känner mig som en säck potatis där jag tvingar mina ben att stappla vidare i spåret! Haha! Men allvarligt, så fort det blir en vana så går det lättare. Det är att komma igång som är det jobbiga.
Och Adrian har rätt, det ÄR vår nu! Han är smart den där lille killen.
Duktig du är med att komma ut och springa! :D
Men kan tänka mig att det förbättrar motivationen och rundan lite att ha Lina att springa efter. :)
Du är ju värsta hästtjejen nu, det är väl träning om något! Sist jag red hade jag träningsvärk som gjorde brutalont, vaknade av det på nätterna. Hade visst muskler som aldrig använts tidigare…