Jag jobbade kvällspass på sjukhuset i går, var hemma strax före klockan 23. När jag väl kom hem så klappade jag lite på Lina, åt några mackor, pratade med Magnus, varvade ner lite. Lång historia kort; somnade vid ett-tiden. Jag vaknade fyra timmar och 30 minuter senare, av att Lina stog och grymtade vid fönstret (var väl någon obehörig katt där ute). Hann bara säga åt henne att gå och lägga sig i korgen igen och berömma henne för att hon gjorde som jag sa när mobillarmet ringde och det var dags att gå till jobbet igen. Då var klockan 05.30. På de efterföljande 30 minutrarna hann jag med minutmarginal klämma in dusch, frukost och kort promenad med Lina innnan det var dax att åka till jobbet vid 06.00.
När jag så äntligen satt i bilen på väg hem från jobbet så konstaterade jag glatt att det inte regnade. Hem och öva med Lina! Kom hem, kokade te så att vi kunde gå ut och öva på gräset bakom huset. Precis när teet var klart började det regna. Suck och stön! Tittade ut genom fönstret med några minuters mellanrum, skulle det inte sluta regna snart? Gjorde Magnus beredd på att så fort det slutade så skulle vi ut och träna.
Regnet tog slut. Gjorde tre träningsfläckar på gräsmattan. Magnus och jag var rörande överens om att Lina inte övertygade direkt. Jag gjorde två nya fläckar och vi skulle precis börja öva på dem så kom det några flickor med en hund och några små knodd gående förbi oss. Lina skällde, deras hund skällde. Plötsligt satt min hund inte kvar i halsbandet! På något mirakulöst sätt hade hon dragit ut huvudet och tog sats mot den den andra hunden! Jag blev så förvånad att jag inte ens kallade på Lina först utan sa "Hon är lös" till Magnus.
Lilla grisen sprang fram, skällde två-tre gånger framför den andra hunden och vände sedan tillbaka. Då var jag lite snabbare i skallen och sa "sitt" till henne. Så på ca fem meters avstånd till den andra hunden så satte sig Lina väldigt fint och stannade där medans jag gick fram till henne, berömde och trädde halsbandet över hennes huvud. Frågade den andra hundägaren hur det gick och bad väldigt generad om ursäkt. (För det man helst vill göra; försvinna ner i underjorden, är ju inte fysiskt möjligt) Som vanligt var Lina inte arg på den andra hunden men vad hjälper det? Jag hade varit rätt o-imponerad om jag var ute och gick med min lilla whippet samt några barn i 3-årsåldern och en lös dobermann plötsligt kom kutandes i full fart! Efter det var träningsglöden borta. Jag gjorde faktiskt ett helhjärtat försök att öva på nytt ställe, men det vara bara att ge upp.
Jag jobbar fredag, lördag, söndag, Dagens matrast på jobbet var 10 minuter lång. Jag är bara trött och hungrig. Det är fyra dagar kvar till HundCampus och jag är bara helt slut. Hur gör alla andra som tränar hund? Var köper de extra timmar till dygnet så att det hinner sova ut, jobba heltid och träna hund på det? Helst med gott humör dessutom! För att inte tala om alla mindre meningsfulla uppgifter som att tvätta, städa, diska och dammsuga? Går alla hundägare utom jag på amfetamin?
/En slagen matte och hennes knäppa vovve.
Dayana; Jag var inne på din blogg senast i går, så jag har minsann koll på er redan. (Visst var det du som frågade om dobermann-tips på Vovve.net för några dagar sedan?) Gammal Katrineholmare som jag är så blir jag lite nyfiken på var du/ni bor efter att ha läst lite i din blogg.
Kalv är nog bra namn på alla dobbisar, nedrans långbenade, spinkiga hundar som bara hoppar runt!
(Och den där extra halvtimmen gör varken till eller från, jag behöver minst 24 h till per dygn…)
Ida; Stackars hundrädda mannen, men jag finner bisarr tröst i historien. (Jag menar, hur pinsam är du egentligen? Ha, ha.)
Dayana lexus och kalven writes:
Hej! Vilken härlig blogg du har =) Vad kul att du äger en dobbis.
En dag kvar och sen är Eros borta. Ja ¨då åker han till hundpensionatet Vitahuset.se Där han ska spendera 3 veckor medans hans matte är och arbetar (semestrar om jag får säga vad jag tycker)
Det var väldigt kul att läsa om dig och Lina. Speciellt din vän som skrev en fin text om Lina och dig.
Tråkigt att inte alla människor, hundmänniskor förstår sig på hundar och skjuter de i huvudet. Som din vän skrev De borde dö och hamna i helvetet.
gå in på min blogg så ska du få se Eros. Vi kallar honom för Kalven *skratt* Han är jätte tanig av sig =) någon dag säger det bara poff och så blir han snyggaste Dobbis hanei Sverige ;-)
http://www.cpzona.blogg.se
p.s. det finns inte tillräckligt med tid på dygnet. Jag skulle vilja ha 24½ timme :) för att hinna med allt :D
Ha det!
Mvh Dayana lexus och kalven
Ida writes:
Vilken händelserik dag ni måste haft. Appropå det med sjunka genom jorden gjorde jag en riktig fadäs med systers boxertik. Vi har koppeltränat henne och belönar henne med löskoppling och rusch till vår ytterdörr. Då dyker en man som är vansinnigt hundrädd upp med sin son. Indra, som normalt inte bryr sig om människor, blev minst sagt skrämd av mannens uppträdande. Han viftade med jackan och fullständigt vrålade NEEEJ i panik. Fröken boxer reser ragg, ställer sig med bakvikt och lika skärrad skäller ut mannen innan jag fick kallat in henne. SOM jag svor åt mig själv efter att ha bett mannen om ursäkt.
Vad gäller kopplet kan ju sånt hända, det var ju inte ditt fel, men jag vet precis vilken ågren man får efteråt.
Imorgon är en annan dag och man hittar ny energi. Ni sliter som djur och det ska du vara mer än stolt över!
Kramar! Ida & Co
Ohja.. Ibland har dygnet för få timmar, eller för få timmar som man är pigg och vaken rättare sagt. Jag är en sån där människa som behöver min sömn för att klara av resten av livet.
Men Madeline, hon satte sig ju när du sa till henne. Jag skulle vara enormt stolt om Tekla lydde kommando så fort med störning. :up: Man får fokusera på de delarna som går bra ;)
Tekla gjorde föresten en dum grej häromdagen, vi hade lite paus i träningen och kollade på när en kompis tränade. Tekla låg snällt å fint och halvsov, så jag höll väl inte kopplet i ett järngrepp. När då kompisen börja stojja och belöna sig hund for Tekla dit som ett pistolskott, och de två hundarna tog x antal frivarv på gräsplanen.. De hade skitkul, vi mattar var inte lika glada på våra hundar. Fast, för träningskompisens hund kom ju Tekla som värsta belöningen eftersom de älskar varandra. :up:
Magnus sa också det, att Lina var skitduktig som satte sig så fort och satt still. Och att det var bra att vi var så lugna bägge två, gapade inte och skrek utan bara kallade på henne, sa "sitt" och "stanna" och berömde när hon gjorde det.
Men det är först i dag som jag kanske kan tänka på det som något positivt. I går låg jag bara på vardagsummet och stönade och suckade av olycka (och tittade på tecknat).