Jag erkänner direkt att jag tidigare varit väldigt besvärad och skamsen över att Lina skällt så mycket på andra hundar. Att komma med en dobermann som inte har lärt sig att möta andra hundar med de fördomar som redan finns om rasen… åh, så jobbigt det har varit! Det har runnit tårar och svordomarna har haglat. Då var jag så upptagen av att skämmas för min hund att jag liksom kopplade bort den andra hundägaren och hunden.
Nu är jag inte besvärad. Börjar lilla grisen dansa i sitt koppel, skälla, dra och bete sig som en gris så säger jag "Nej Lina" och går vidare. Andas genom näsan och tar det lugnt. Visst kan jag låta bestämd eller med kopplet visa att "den här vägen går vi". Men att låta bestämd är inte samma sak som att vara arg eller försöka låta hotfull. Det är heller inga ryck eller slit i kopplet. Bara ett fastare grepp och hitåt ska vi. Jag har kommit på mig själv med att säga meningen "Skit i honom" så ofta till Lina när jag vänder ryggen till och går vidare att det snart är ett kommando. Och det fungerar.
När man tar det lugnt så är det rätt intressant att lyssna på och lägga märke till hur den andra hundägaren väljer att lösa situationen. En del är som jag, säger "Kom så går vi" till sin vovve och sen är saken bortglömd. En del verkar aldrig ha sett en skällande hund förut, eller så väntar de på att jag ska straffa Lina, för de tvärstannar och tittar på oss. Kanske är de chockade?
Sen finns de de hundägare som börjar gapa och skrika så mycket på sin hund att till och med Lina blir tyst i ren förvåning. Det kan vara så att Lina skäller först, den andra hunden svarar och i samma ögonblick börjar matte/husse skälla högst av alla! Så då står jag där och lyssnar på tre skällande typer, två hundar och en människa. Och det är oftast de "lydigaste" hundarna som får höra mest skrik och gap när de inte gör som matte/husse säger.
Exempel; Det bor en lydig hund här i närheten. Den brukar ligga på sin tomt utan koppel och är så duktig att den inte springer någonstans trots att den kan. När Lina och jag går förbi så skäller Lina på den, men den bara ligger kvar. Lugn och fin. (Jag försöker få Lina att vara det samma.) Så en dag när vi gick förbi där så såg jag inte hunden tills den plötsligt kom springande rakt mot häcken, helt klart på väg ut till mig och Lina. Lina skällde, som vanligt, men den andra hundens matte och husse lät inte som vanligt. Fy vad de skrek! De var jättearga, så arga att jag blev lite till mig och inte riktigt visste var jag skulle ta vägen. Undrar hur ända in i helskotta de fått hunden så lydig och lugn från början?
Är det så att de hundar som går i koppel gör det för att hundägarna vet att de inte har 100% pli/koll på sin vovve, så de hundarna förväntas inte vara perfekta, medan de som alltig går lösa förväntas vara så perfekta och duktiga att hundägaren tappar all vett och sans när hunden plötsligt inte lever upp till de kraven? Eller finns det folk som uppfostrar sina hundar så? Mycket märkligt är det i alla fall.
Jag är lite gormig av mig på Tekla ibland, framförallt om hon springer från mig i linan, då är det ett gormade "Teeeeek" och senaste tre gångerna har hon faktiskt stannat upp och kommit när jag kallat in henne efter gormet. Gormet är ju för att avbryta. (iaf för min del) Där reagerar hon inte om jag är lugn.. För då är det ju lugnt att kuta iväg.
Men, har man hunden lös _måste_ man ha lydnad. Och om hunden alltid sköter sig exemplariskt och sen sticker kommer man väl i ngt chocktillstånd, första gången tekla stack som jag bara och gapade.. Men finns de som uppfostrar sin hund genom gormningar.. jodå. Tekla tar illa vid sig av gormningar, så har ofta det som korrigering så hon avbryter det dåliga. Men man får ju anpassa intensiteten. Kan ju inte skrika som en tok om hon tränger sig lite före ner för trappen..
Du, lilla grisen har det nog ropats på en del i hennes dagar också. Hon är ju full av hyss! Men skillnaden på att vara högljudd och att vara asförbannad är stor.
När jag ser hundägare skriker mot sin skällande hund undrar jag alltid om dem gör detta för att visa för alla andra människor att dem minnsan gör allt för att få pli på hunden. Dem kommunicera inte med sin hund – dem kommunicera med alla människor rund omkring även om det ser ut som om dem tillrättavisa hunden…
Jag tror också det.. Eller rättare sagt, jag hoppas att det är så. För det innebär att när ingen annan hör så låter de snällare mot vovven. Så att vovven inte alltid bli skälld på.