I dag tog jag mig i kragen och klippte upp de tygbitar med likdoft som jag fått från HundCampus i mindre bitar så att vi kan börja öva. Likdoft är inte synonymt med doften av hallon kan jag säga! Det finns inget fräscht eller friskt över doften av lik. Bara en ökad chans att få kväljningar.
Ett kort ögonblick bannade jag mig själv att jag inte valt någon form av narkotika eller gas som ämne. Leta amfetamin eller heroin, hur illa kan det lukta liksom?
När jag väl fyllt de nya burkarna med småbitarna så kändes lukten inte längre och jag vara bara sugen på att börja öva. Lina tog bägge burkarna med "grismarkering" på första försöket. Hurra, hurra! När vi kört några gånger på banan så drabbades Lina plötsligt av "Manda-sjukan" dvs hon ville ha belöning för att hon gjorde markeringen över burken, inte att hon var vid rätt burk. Så då stod hon bara där och tryckte nosen mot alla burkarna och väntade på belöning. Åhhhh! Kan inte på rak arm säga exakt var eller när hon fick den idén, men helt klart är det ju att jag belönat vid "fel" tillfälle eller på annat sätt fått henne att bli osäker.
Inget jag oroar mig för direkt, får läsa Carmens blogg en gång till bara och läsa om hur man löser problemet. Från och med nu så är det alltså slut på tesök och nu så letar vi bara efter likdoft på burkbanan och vid ytsöksträningen utomhus.
