I dag dök en okänd man upp i vår lägenhet. Han kom strax efter klockan nio och när han ringde på dörren skällde Iris som sig bör när man tror att någon är på väg att ta över ens hus och hem.
Den okända mannen var golvläggaren som skulle lägga nytt golv i vår hall och eftersom hundarna precis hade varit ute så stannade vi i vardagsrummet när han började jobba i hallen.
Iris spanade noga på typen som kröp på golvet bakom plasten och kompostgallret. Hon stod där och viftade på svansen med ett ben i munnen när han sågade i golvbitarna och kröp runt på golvet. Plötsligt verkade han i Iris ögon ha förvandlats från elak husövertagare till kul kille som hon ville ha uppmärksamhet ifrån.
Själv var jag bara trött då jag hade jobbat natt och låg och slökollade på en film i soffan. (Därav den dåliga bildkvaliteten, jag smygtog bilderna från soffan med min iPhone.) Efter att filmen var slut gick jag och la mig med vovvarna i sovrummet och sov någon liten timme.
När jag vaknade igen kände jag att det började bli tid att gå ut med vovvarna. Hur skulle vi passera de nylagda hallvgolvet utan att förstöra något? Frågade hallmannen om man kunde gå på plattorna redan, nej det fick jag inte men hundarna kunde sa han För de väger väl inte mer än 15 kg eller nåt?
Informerade om att flickorna väger + 30 kg och då var det inte välkomna längre. Det vara bara att plocka upp och bära dem och en och en samtidigt som jag försökte gå i de tomma hålen fram till dörren. Fasen så mycket lättare än man kan tro kan jag tala om! Iris hoppar ju upp i famnen frivilligt men bestämmer gärna själv när hon ska hoppa ner. Lina ville inte nudda byggplasten, hon ville inte vara i mattes famn, hon ville inte bli buren, hon tyckte att det var äckligt när jag puttade på kompostgallret med henne i famnen.
Nu bär jag alltså vovvarna fram och tillbaka varje gång vi ska ut och in. Det måste bli klart i morgon!