I dag tog vi träningspass nummer två nere i källaren efter klättringen där nere häromdagen.
.
Tanken i dag var att göra det lite svårare och försöka se om Iris kunde tänka sig att bjuda på en markering också.
.
För att öka svårighetsgraden så skar jag loss en så tunn bit som jag bara kunde från Iris nakna tennisboll med en kniv. (Av detta var Iris väldigt intresserad och ville helst hålla i kniven.)
Efter det gick jag ner i källaren utan Iris och vallade av stället. Räknade dörrar när jag ändå gick runt, 57 stycken och jag petade lite på alla. Biten jag skar loss från tennisbollen var så mjuk att det gick att rulla ihop den lite och därför gick det att stoppa den i nyckelhål och tillräckligt tunn för att den skulle gå in i dörrspringorna. Perfekt att börja med!
.
Innan jag gick upp från källaren gömde jag den i en springa i väggen.
.
När det var dags att ta med sig Iris ner och leta cirka två timmar senare så märkte jag att hon direkt fattade varför vi var i källaren igen, hon blev glad och jag fick verkligen vara tydlig och bara säga sitt och inget annat för då hade hon kutat iväg på egen tass och börjat utan kommando. Så det blev en liten kanonkula som sköt i väg på kommado leta.
.
Jag gömde lille tennisbiten enligt följande;
•I springan mellan väggen och ett förråd, noshöjd. Första söket som sagt. Iris nosade rätt snabbt upp min bakficka där jag hade resterande bit boll och hon kunde inte fatta varför hon inte fick poäng för att ha hittat den på mig. Fick säga åt henne flera gånger att leta och jag stod faktiskt kvar inom några meter från var biten var gömd för att hon skulle hitta den snabbare. När hon väl hittade den blev hon väldigt lycklig och försökte få ut biten med tänderna, vilket var omöjligt.
•I nyckehålet på en vanlig dörr. Nu brydde hon sig inte längre om att jag hade belöningen i bakfickan, hon visste att det fanns något att leta efter. Jag koncentrerade jag mig på att bara vara helt tyst och följa efter henne. Hittade biten gjorde hon helt själv men även denna gång försökte hon få ut den med tänderna och det var inte tu tal om att lägga sig i något som liknade markering. Krafsade gjorde hon däremot! Kanske vill hon inte lägga sig när hon hittat den lite högra upp?
•I hänglåset på ett av förråden. detta var otroligt roligt att hänga med på. Som om jag var osynlig där bakom henne letade hon jättefort upp biten i hänglåset och ändå hade hon sökt av nästan hela källaren innan hon hittade! Hon började bita och krafsa efter lilla biten men jag höll mig cool och väntade några sekunder med belöningen. Då slutade hon plötsligt tvärt, tittade upp på mig och la sig ner! Hurra!
•I en dörrspringa, 10 cm från golvet. de tre första gångerna hade jag gömt biten i mitten och bortre delen av källaren. Nu bytte jag helt och la den helt i andra änden och bytte dessutom höjd, nu skulle Iris behöva böjja sig ner för att hitta. Lite längre tid tog det, hon letade av hela källaren systematiskt men när hon inte hittade så fortsatte hon till rätt ände av källargången och fick den lilla grejjen i nosen, sänkte huvudet, krafsade lite snabbt och la sig sedan. Perfekt!
Det gick så bra att jag inte riktigt hängde med själv. Däremot är det bra att Iris jobbar så självständigt, jag hinner gå runt och tänka på hur jag beter mig när hon letar. T ex är det ju vanligt att man som förare gör det misstaget att snabbt gå fram när hunden hittat rätt, stoppa handen i fickan och börja treva efter belöningen osv. Detta märker ju hunden och även om den kanske inte visste att den var rätt så säger ju föraren faktiskt åt hunden med sina tydliga signaler att hunden kanske till slut kollar på föraren istället för att fortsätta leta själv. Jag trooor inte att jag har några sådana hyss för mig…