I går lämnade vi det våriga och snöfria Skåne bakom oss och åkte norrut. På eftermiddagen hade vi kommit till Värmland och där stannade sov vi över hos våra värmländska favoriter; Hille och hennes Anders, deras ljuvliga barn och två dobermannvovvar!
God middag fick vi och till och med Iris fick smaka på kycklingen innan vi gick och la oss och sov gott.
Underbart att vakna av att två kids kryper ner i sängen och fnittrar när morgonpigga Iris pussade oss alla tre och hoppade runt. Dobermannvana barn är roliga barn!
Efter frukost fortsatte vi vår resa och några timmar senare var vi framme vid målet; Fjätervålen!
Efter att ha vridit på elementen, varit och handlat mat samt spårkort så var det äntligen dags för skidåkning! Som jag har längtat och alla förväntningar införlivades!
Så skönt att sätta på sig skidorna vid stugan och sen knata genom den djupa snön bara några meter för att sedan vara i skidspåret!
Iris var pigg och totalt övertänd och ville bara gå på en växel; full fart. Kommandot ”sakta” ville hon inte alls kännas vid!
Men spåren var både breda och totalt tomma så då fick hon väl dra då. Jag plogade efter, hehe.
Efter ett tag kopplade jag loss Iris och hon förvandlades från drag-idiot till lösspringande med bra koll bakåt. Husse och jag skejtade/åkte i spåret efter henne och jag tror alla tre var lika lyckliga. Så härligt, en sådan ljuvlig frihetskänsla! Vi turades om att åka kortare sträckor bakom Iris.
Att jag lät Iris springa fritt var dels för att jag kunde och dels för att jag inte ville köra slut på henne.
Jag gjorde en liten instagramfilm idag från dagens 10 km långa premiärtur men jag kan inte lägga in den i inlägget med telefonen. Ni får klicka på instagramloggan här i högermarginalen för att titta!
Nu är vi skönt trötta och längtar tills i morgon!
❤️ Lycka ❤️
Gud så härligt det låter! :D
Underbart! Såg filmen nu, trillade du eller höll du på att trilla? ;)
Jag vill med åka skidor!
Det var ett ”nu är jag dödstrött och höll på att tappa balansen” du hörde. Men jag stod på benen :D