Jag ska inte förneka att Iris haft det tråkigare än vanligt den senaste tiden. En liten valp och det absolut tråkigaste vädret på länge har begränsat utflykterna och träningslusten något enormt.
I dag tog jag mig i kragen och vi sprang en runda tillsammans. Iris fick springa i drag då jag kände på mig att hon skulle förstå att matte inte ville hålla 3 min/km-tempo. Jag hade rätt, hon sprang bara precis så fort som hon skulle. Tacksam matte med dåligt flås kunde därför springa 6,5 km med skön hjälp från Iris.
Som vanligt var det bara en av oss som var trött när vi kom hem igen. Både var vi helt genomblöta men en av oss tyckte ändå att vi skulle stanna ute för att leka och skutta på tomten.