För några veckor sedan ringde min kära vän Jessica för att berätta att de precis avlivat Gizmo.
Även om jag vetat om de ett bra tag nu så blev det ändå att tårarna började rinna när vi var hemma hos dem i lördags. Det räckte med att jag tittade mot soffan där Gizmo brukade ligga.
Gizmo var den första dobermannen vi lärde känna efter att vi skaffade Lina. Han bara ska finnas liksom. Och nu gör han inte det längre. Det gör ont i hjärtat.
Minnet av Gizmo blir däremot inte svårt att bära med sig, alltid glad, alltid snäll, alltid fin!
Vad ledsamt. Jag blev också tårögd av din text, har mina två änglahundar (dobermannen Ronja och doberman-rottis mixen Danny) i mitt hjärta. De somnade in i år 16.2.
Man kan inte förstå hur mycket de betyder om man inte har upplevt det själv, att få lära känna och sen förlora…
Många kramar!
:rose: Gizmo
Vila i frid Gizmo :rose:
Alla dessa underbara dobermann som inte
finns bland oss längre… :heart:
/Lenis
gud vad sorgligt :( jag får såna sjuka tankar nu ifall dexter skulle försvinna :( bli sjuk ja vad som helst :( gör ont i hjärtat..våra älskade hundar… :cry: