Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505
Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 595
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 603
Dobermannfoto – Sida 2 – Livet med dobermann
Vår flock ska inte utökas och jag längtar inte efter en tredje hund. Det är sällan jag verkligen känner sug efter en valp mer än att de är gulliga, söta och det är kul att vara med dem.
Visst pratar vi om ibland om vad som ska hända i framtiden men det handlar bara om vad som händer när vi förlorar någon av våra egna hundar. Ska vi ha en hund här hemma eller skaffa en till då?
Men det finns faktiskt en hund som jag inte skulle tveka på att ta direkt om matte av någon anledning inte skulle kunna eller vilja ha kvar henne och det är Anna. Hon är så gullig, hon har ett fantastiskt sätt och är en otroligt positiv hund. Men kanske viktigast av allt; hon smälter in hur bra som helst med mina hundar. Det är nästan som att hon redan är tredje hunden i vår flock. Hon beter sig dessutom som att hon alltid hade bott här.
Visst, Iris och Anna leker och har kul tillsammans, men det är på Lina som det märks bäst ändå. Lina har inga problem med att vara nära Anna och tugga ben eller slappa i närheten av henne.
Nu när Anna och Emelie har åkt tåget hem till Stockholm igen känns det lite tomt utan Anna, nästan som att det saknas en hund.
Efter en trevlig nyårsafton startade vi i dag upp det nya året på absolut allra bästa sätt! Kuddkrig i trädgården.
Först ut var Iris som även om hon är lite ringrostig inte på något sätt tappat lusten att bita i ärmen.
Det var jättekul att se att gamla takter satt i även om Iris helst ville slarva i sin iver.
Sen var det Iris systerdotter Ellies tur. Hon både bet i trasa och kudde och precis som Iris så tycker hon att det är superduperskoj!
Unga damen visade både upp bra stadga och fina, fasta bett. Alltid kul att se!
Efter det var det dags för hennes bror Allan att få prova på. Husse och matte har kampat med honom men han har inte testat att längta efter kamptrasa i snöre innan. Han klev ut på gräsmattan utan en susning om vad vi skulle göra.
Det tog däremot inte många sekunder eller behövdes särskilt mycket uppmuntran innan unge herrn var helt med på vad leken gick ut på. Hit med trasan!
När han väl fick tag på den så höll han fast den. Hårt. Duktig Allan!
Matte och Allan var duktiga båda två och Allan låg fint och frågade om lov om han fick jaga trasa.
Fatta vilken rolig start på året! Ett sånt härligt härligt träningssug jag fick direkt! Hoppas att det håller i sig resten av året!
I dag lyste solen på oss så jag bestämde att vi skulle ge stranden en ny chans. Fast denna gången åkte vi till havet och tog bara med oss Iris och Anna.
För att ge Anna en ny chans att ta några ordentliga simtag åkte vi till den stora, långgrunda viken som ligger här i närheten. Vattnet visade sig vara varmt med bra badtemperatur även för oss och de stora sanddynerna ute i vattnet var större än vanligt, hurra!
Här och var blir det lite djupare så att hundarna måste simma och Iris simmade på som den säl hon är.
Anna har fortfarande en lite mer skvättig simstil men hon är inte rädd för vattnet och plaskade på rätt bra!
Tack vare att Anna lånade Iris flytväst så kunde Emelie hjälpa Anna att komma ut på bra simdjup och hålla upp rumpan så att Anna tog några fina simtag till slut. De övade även passivitet i vattnet, dvs att bara vara helt stilla så att Anna fick märka att det också var lugnt och att hon flöt.
Jag hade med mig en leksak till Iris (rosa kong-pinnen) då Iris har en förmåga att börja bry sig om fåglar när hon är vid/i vatten. Dvs börja jaga. Jag vet att hon har mycket jakt i sig men jag vägrar acceptera att det inte går att göra något åt. Ibland hinner jag säga nej innan hon drar och då stoppar jag henne men det går så fort att jag ofta får ropa efter att hon redan satt fart iväg. Vi övade jättemycket i dag och det gick bra. Fångade ofrivilligt en sådan jaktstart på bild i dag, se nedan till höger. (Iris kom tillbaka!)
Anna och Iris hade väldigt kul också, sprang fram och tillbaka på sanddynerna med leksaken och båda var duktiga med de andra människorna som var där och badade från båtar.
Den största jädra fender(?) jag någonsin sett hade flutit iland och när jag pekade på den och bad Iris sätta sig vid den så gick hon mer på handtecknet än vad jag sa och trodde att jag menade att hon skulle hoppa upp på den. Så det gjorde hon, hepp!
Jag och Iris ska åka tillbaka till stranden snart igen och simma mera, vi gillar havet jag och min hund!
I dag lyste solen över Göteborg. Vi började dagen med att Lena tittade på vad som händer när Iris och jag ställer upp på en tävlingsplan för att bli kommenderade. Iris uppvisade exakt samma beteende som jag ville att hon skulle, dvs ljud, frustration och olydnad.
Efter att ha beskådat eländet tipsade Lena hur jag skulle hantera det hela och några minuter senare hade vi fått till ändring i hennes beteende! Så jädra härligt, hoppas verkligen att jag kan hålla i detta nu och bygga vidare på detta!
När vi tränat klart satte vi oss i bilen och åkte mot valparna! Iris små systerbarn och förväntningarna var höga. Väl framme möttes vi av fyra glada krabater med full rulle i alla benen. Ljuvliga typer som blir åtta veckor och därmed flyttfärdiga i morgon.
Hade jag haft tid, råd och plats så hade jag lätt kunnat plocka med mig en sån där liten galning hem. Nu blir det det absolut näst bästa alternativet; alla fyra ska flytta hem till några av mina hundkompisfavoriter.
De var precis så söta och sjövilda som de ser ut på några av de över 300 bilderna jag tog på dem. Kings & Queens’s K-kull.
Vi börjar med lilla röda tiken, jag kallade henne Partill och ni kan aldrig gissa varför…
Lilla rosa tiken
Rosa och röd brottas och äter mat tillsammans. Systerkärlek på bästa nivå.
Skulle ha vilodag i dag och gjorde det på bästa möjliga sätt. Tog det lugnt hemma i trädgården med sällskap av Eva och hunden Vega. Lite lydnadsträning och fika i solen.
Vega övade mycket på apporteringen lydnadsklass två i dag. Eva ser alltid till att Vega tycker att träningen är kul och positiv, i dag lekte de med apporten så att Vega verkligen ville ha den!
Vega apporterar tjusigt. Lite högre fart och en säker position vid avlämningen och de får en tia på tävling!
Lina och Iris tränade också. Lina tränade inte så mycket men jag fick för mig att köra hoppet med henne. Hon var inte på hopphumör och sprang hellre runt hindret.
Iris och jag övade på att sitta fint i position utan att ljuda och veckans träning verkar ha gett lite utdelning. Eller så var det för att vi var här hemma på tomten som hon kunde fint plötsligt.
De fick även träna på att vara inne när Vega tränade och komma ut när Eva och Vega tog paus. Lina tog det lugnt och kikade på oss genom fönstret och Iris skällde med jämna mellanrum när hon tyckte att vi glömt bort henne där inne.
I dag kom herr Nemo hit med sin husse. Vi tog våra djur och åkte till miniskogen här i närheten. Där la vi några kortare spår åt våra vovvar.
Jag la två spår med två vinklar och leksaksslut till Iris. Tror vi väntade 45 min innan vi gick dem och då hade Nemo fått köra lite sök under tiden. Iris spårade något bättre än vanligt men jag vill ha ännu mer fokus på spåret och inget annat. Ska lägga fler korta och vinklade spår med kalasslut till henne i form av prima leksak så får vi se om fröken vill spåra mer och bättre sedan.
När det var Nemos tur att spåra följde jag efter och tittade. Efter ett lite veligt förstaspår gick han som en klocka i spår nummer två, jättekul att se!
Det regnade på oss i skogen så när vi spårat, rastat och sökt så åkte vi hem till mig och åt kakor och drack saft. Jag hämtade kameran och vi satte upp gänget på träningsmattan.
Lilla Lina i mitten ser alltid så kul ut på bild, man riktigt ser på henne att det är lite jobbigt att sitta mellan de där blådårarna. Dessutom gillar jag effekten av mörka hundläppar mot grå nos, det ser ut som att Lina sitter och formar munnen och säger Oooooooo! Iris och Nemo ser inte så smarta ut de heller.
När vi fotat tyckte Nemo att det var dags för lek. (Det tycker han alltid) I dag fick han faktiskt utdelning, hans lekinviter övertygade Lina att börja leka med honom och de studsade runt en stund på golvet.
Innan Nemo åkte hem igen så gick vi ut på tomten och övade på ett rätt ovanligt problem; det är nämligen så att Nemo när han får en leksak i munnen gärna springer runt med den i käften och inte vill komma på inkallning. Han måste vara världens första dobermann med detta problem.
Husse la ner mycket energi på att få Nemo att fatta att även om leksaken han hade i munnen var kul så hade husse en likadan leksak och med den kunde man kampa hejdlöst hur mycket man ville. Dvs mycket roligare än att springa runt för sig själv och skaka den besinningslöst.
Husse gav verkligen allt och gjorde några baklängeskullebyttor och bjöd på sig själv. Nemo hakade på och snart har han fattat att hos husse är det bäst! Alla dobermann som fattat det har fattat allt!
Det är mycket nu. Det ska ätas ägg, släkt och vänner kommer på besök, påskharen ränner runt där ute på ängarna och huset fylls av godis och en sabla massa kycklingar!
Kycklingarna drogs genast till hundarna och ville vara med dem. Först sprang de fram till Lina som låg och vilade på mattan i vardagsrummet.
Pip, pip vem är du och vad gör du? Pip, pip, pip! sa kycklingarna och klättrade runt lite på Linas framben. (Deras små kycklingben gjorde att de inte kunde klättra längre upp).
Lina ignorerade dem och fortsatte att titta ut genom fönstret i hopp om att få en glimt av påskharen.
Då sprang de fram till Iris som låg lite längre bort på mattan. Först ville Iris tugga på dem och jag fick säga åt henne på skarpen att man inte får bråka med små påskkycklingar. Iris lyssnade och återgick till att vila med huvudet tungt på mattan till kycklingarnas stora glädje.
Två av dem lyckades klättra upp på hennes huvud och stod där länge och väl och sjöng små pipiga påsksånger och om hönor, ägg och påsktuppen.
Kycklingarna höll låda en lång stund till, pep och skuttade runt på hundarna. Inte så mycket att göra eller hetsa upp sig över tänkte Lina och Iris och la sig ner och somnade till slut.
(Inga påskkycklingar kom till skada under dagens fotostund på mattan. Glad påsk!)
Vi har haft övernattningsgäst. Lilleman Nemo behövde få lite passning när husse skulle göra viktiga saker, därför fick Nemo komma redan i går kväll.
Nemo var jätteglad att komma hit men Lina tyckte det var så där kul att han kom och gav honom en fet avhyvling inom 10 minuter efter att han hade anlänt. Iris kom hem en stund senare efter att ha varit ute och sprungit milen med husse. Hon var inte heller så jätteimponerad över att Nemo var här hemma i trädgården när hon kom hem.
Lille Nemo som försökte göra lekinviter och sprang runt så lyckligt! Varför ville de inte vara hans vän?
Nemo hade lite svårt att hitta ett bra ställe att vara på när husse hade åkt. Nemo ville nog också hem när han tänkte efter faktiskt, när fick han åka?
Som tur var kunde vi övertyga honom om att stanna genom att ge honom ett ben att tugga på. Då blev hundlivet drägligt igen.
Nemo verkade också väldigt nöjd med att han fick följa med ut på kvällspromenad, två gånger. Först en sväng med Lina, sen en sväng med Iris. Att han fick följa med på båda rundorna hade enbart att göra med att jag ville vara säker på att han kissat färdigt. När man har två tikar och är van vid det är hela det här skvätt-sättet lite av en gåta faktiskt. Vad är det för fel med att sätta sig en gång på morgonen och en gång inför natten Nemo?
När det var dags att sova var vi väldigt tydliga med att Iris inte fick fräsa åt Nemo om han också ville hoppa upp i sängen. Tydligen fattade Iris för (kors i taket!) Nemo fick både hoppa upp, nudda henne och ligga kvar där. De somnade gott rumpa mot rumpa.
När vi vaknade i dag kändes Nemo mer självklar här hemma och efter frukostvilan öppnade jag altandörren så att vovvarna fick springa runt i trädgården. Jag såg vad som höll på att hända redan innan Lina gjorde den första lekinviten och lyckan var total. Ääääntligen ville flickorna leka med Nemo! Han blev så glad att han svävade över marken, på riktigt!
Iris tar för mycket plats och jag märkte att Lina ville leka så jag plockade bort Iris och lät Lina och Nemo leka själva. Lina sprang och Nemo hakade på, oooooo va roligt att tanten äntligen släppte loss!
De fastnade på film också och där ser man tydligt Iris två försök att gå in och bossa över Lina innan hon försvann ur ekvationen. Därefter är det fritt spring när Nemo jagar runt på Lina!
När jag märkte att Lina såg ut att vilja ta det lite lugnt igen så plockade jag bort henne och lät Iris vara med i matchen igen. Nemo fick som han ville igen, Iris ville brottas och stångas med tänderna!
Under tiden som de krokodilade packade jag bilen, vi skulle åka till Hörby BK och träna lite. När det var dags att åka hoppade Nemo snällt in i bilen och det var mer eller mindre helt tyst hela vägen dit också. Nemo och Iris syntes inte ens i backspegeln, duktiga vovvar!
Väl framme i Hörby var Eva och Gabrielle redan på plats med sina vovvar. Nemo och jag satt lite bredvid när de tränade. Det var ju inte direkt meningen att jag skulle träna med Nemo men det är ju svårt att låta bli att berömma när lillkillen lyssnar på sitt och man kan backa tillräckligt långt bak med kameran för att ta en idolbil eller två på honom…
Varje gång han tog kontakt eller satte sig fint på eget bevåg så kampade jag med honom. Nemo var en naturbegåvning på det också!
På Hörby BK finns en skojig liten miljöbana och där inne passade vi också på att vara när de andra tränade. Nemo gick genom ett rör, sprang runt, kollade på hundtjejerna som tränade och satt fint under det stora däcket. (Se nedan)
Sist men inte minst fick han faktiskt springa runt med hunden Cajsa. Nemo tyckte att hon var snygg, snabb och luktade gott!
När vi kom hem igen hann Nemo bara kissa lite på tomten och nosa av huset och Lina innan hans älskade husse dök upp igen! Nemo viftade mycket på svansen och såg lycklig ut!
Här är Iris när hon är en liten plutt. Hon ligger på nya överkastet i lägenheten på Lidingö och är 2 månader och 4 dagar gammal. Hon hade bott hos oss i lite mer än en vecka när jag tog bilderna. Jag kan inte säga att jag minns valptiden i detalj men jag minns dagen då Iris föddes och uppfödare Eva ringde och berättade.
Hur jag som hade med mig mobilen dygnet runt vid den tiden stod givetvis i duschen när jag fick samtalet om att valparna var födda. Man hörde valparna som pep i bakgrunden på mobilsvaret. Lyckan över att det blev en valp till mig.
Jag fattade inte då när hon var liten och nyfödd hur viktig hon skulle bli för mig men nu vet jag. Jag tycker om min hund onaturligt mycket.
I dag när hon fyller 4 år passade jag på att fota henne på samma överkast som då för länge sedan.
Födelsedagshunden tyckte att det var lämpligt att ha med bollen vid fotograferingen så då fick hon det. Iris är inte riktigt Iris utan någonting i munnen.
När hon låg där och tuggade på sin boll sa jag hennes namn. Då slutade Iris tugga, tittade upp på mig och låg helt still utan att släppa bollen.
Låt oss säga att du har en lustig hatt modell plommonstop hemma.
Ett plommonstop som får dig att dra på smilbanden och tänka på Dupontarna varje gång du ser det men som samtidigt inte är en leksak utan något som en farfar en gång haft på sig. Vars gyllene insida med initialer och märke är något du känner att du vill vara rädd om.
Om du sedan en längre tid drömt om att få sätta det på huvudet på din galna hund bara för att du tror det hade blivit en rolig bild men samtidigt vet att den galna hunden gjort slarvsylta av både midsommarkransar och tomteluvor tidigare foto-sittningar, vad gör du?
Svaret är givetvis att du tar fram klickern och håller tummarna för att din galna hund äntligen blivit lite klickerklok!
Du får givetvis vara beredd på vissa mindre bakslag och att det inte blir riktigt som du tänkt dig direkt.
Ge inte upp! Med lite tålamod och några klick-och-belöning senare sitter du där med en tjusig hund i tjusig hatt som sitter helt still med farfars plommonstop på huvudet!
Vår flock ska inte utökas och jag längtar inte efter en tredje hund. Det är sällan jag verkligen känner sug efter en valp mer än att de är gulliga, söta och det är kul att vara med dem.
