Livet med dobermann – Sida 41 – En blogg som handlar om hund, hundträning och hundliv!

23 mars, 201423 mars, 2014

Äntligen snö!

I går lämnade vi det våriga och snöfria Skåne bakom oss och åkte norrut. På eftermiddagen hade vi kommit till Värmland och där stannade sov vi över hos våra värmländska favoriter; Hille och hennes Anders, deras ljuvliga barn och två dobermannvovvar!

God middag fick vi och till och med Iris fick smaka på kycklingen innan vi gick och la oss och sov gott.

Underbart att vakna av att två kids kryper ner i sängen och fnittrar när morgonpigga Iris pussade oss alla tre och hoppade runt. Dobermannvana barn är roliga barn!

Efter frukost fortsatte vi vår resa och några timmar senare var vi framme vid målet; Fjätervålen!

Efter att ha vridit på elementen, varit och handlat mat samt spårkort så var det äntligen dags för skidåkning! Som jag har längtat och alla förväntningar införlivades!

Så skönt att sätta på sig skidorna vid stugan och sen knata genom den djupa snön bara några meter för att sedan vara i skidspåret!

Iris var pigg och totalt övertänd och ville bara gå på en växel; full fart. Kommandot ”sakta” ville hon inte alls kännas vid!

Men spåren var både breda och totalt tomma så då fick hon väl dra då. Jag plogade efter, hehe.

Efter ett tag kopplade jag loss Iris och hon förvandlades från drag-idiot till lösspringande med bra koll bakåt. Husse och jag skejtade/åkte i spåret efter henne och jag tror alla tre var lika lyckliga. Så härligt, en sådan ljuvlig frihetskänsla! Vi turades om att åka kortare sträckor bakom Iris.

Att jag lät Iris springa fritt var dels för att jag kunde och dels för att jag inte ville köra slut på henne.

Jag gjorde en liten instagramfilm idag från dagens 10 km långa premiärtur men jag kan inte lägga in den i inlägget med telefonen. Ni får klicka på instagramloggan här i högermarginalen för att titta!

Nu är vi skönt trötta och längtar tills i morgon!

21 mars, 201421 mars, 2014

Skönt ointresse från alla!

I går när Iris och jag var ute i det ljuvliga solskenet på tomten och fixade lite (jag krattade, Iris bar runt på en boll och höll uppsikt över gatan) så passade våra gulliga grannar också på att vara ute i det fina vädret.

Sm jag berättade för några dagar sedan så har de nu blivit med hund och jag har varit lite orolig över hur staketsämjan ska gå mellan stor och liten. Iris och lille Eddie har gått på två promenader tillsammans och det har gått jättebra men jag vet ju att Iris kan hoppa över staketet och få en del infall ibland…

Mycket riktigt blev Iris väldigt uppspelt när han dök upp där på andra sidan igår. Jag sulade faktiskt iväg min kratta åt hennes håll samtidigt som jag sa nej och det räckte precis lagom. Både Iris och Eddie (som enligt uppgift också hade gått igång lite) blev genast tysta och skötsamma.

Sen fortsatte det bara så! Visade sig att lille grannen mest gillar att sitta still och sola. Intresset var noll och intet från båda hundarnas håll. Han kunde inte bry sig mindre om att Iris sprang runt och lekte med boll. Hon kunde inte bry sig mindre om att han satt där och gjorde inget.

Det var nästan så jag trodde att Iris hade glömt honom, inte såg honom! Jag lockade på honom och bad Iris komma samtidigt. Men de försökte inte ens nosa på varandra. Det är så skönt att det visade sig vara så enkelt och okomplicerat! Hoppas att det fortsätter så, i evighet!

Kolla minen på den lille soldyrkaren, han är så gullig!!

Lina och Eddie hade kunnat ligga bredvid varandra och solat hela dagarna, han är en kille som hade fallit henne i smaken kan jag säga! På ett icke äta-upp-varandra-vis.

20 mars, 201420 mars, 2014

Som i Gudfadern fast mindre hästbit

När vi kom hem efter träningen i tisdags vilade Iris en stund innan jag gav henne ett ben. Eller ben och ben, en bit av en hästnacke var det faktiskt! Det var killen i djuraffären som tipsade om att det var mycket att äta på just de bitarna.

Iris ser lite sorgsen ut på bilden nedan men det stämmer inte, hon blev väldigt glad när hon fick benet. Det var först när jag kom och insisterade på att ta en bild och bad henne lägga sig ner och posera som tyck-synd-om-mig-ögonen tändes.

När jag hade fotat klart och Iris fick ledigt från poserandet tog hon sitt ben och sprang iväg, fort innan jag skulle hitta på nya hyss.

Efter det tuggade, knaprade och gnagde hon. I timmar. Efter tre timmar blev det tyst och då misstänkte jag att hon bara hade tagit en paus.

Mycket riktigt hade Iris tagit sin hästnacke och gått och lagt sig i min säng och vilat en stund. Sedan jag såg filmen Gudfadern för tusen år sedan trodde jag faktiskt aldrig att det skulle inträffa att jag skulle ha delar av en hästnacke i sängen men konstigt nog kändes det inte alls ologiskt nu när det hade hänt.

Inte kunde jag skälla på Iris heller. Regeln har alltid gällt var hon får tugga ben eller inte, aldrig var hon får lägga sig och vila med dem. Vi jobbar på nya regler och jag har bäddat rent i sängen…

19 mars, 201419 mars, 2014

Haha, det regnar!

Med väldigt kort varsel bestämde Eva och jag oss för att ses och träna i går. Vi är så grymt trötta på träning i regn att Eva bokade in oss på en inomhushall på Olseröds hundcenter. Jag fick med mig Sara och Plexus också och det var så härligt att åka den långa vägen dit när det regnade och var gråmulet ute, vi skulle träna inomhus!

Erkänner direkt att hallen inte såg mycket ut för världen utifrån, såg ut som att vi just anlänt till de grisstallar det en gång varit. Inomhus var det dock rent, fint, stort, ljust och varmt. Där fanns allt vad man behöver för att träna rallylydnad, lydnad och agility. I tre timmar var stället bara vårt!

Plexus såg lika frågande och oskyldig ut som han alltid gör när matte band upp honom i väntan på att få träna.

Den första timmen såg Eva ut så här, superfokuserad på sina rallylydnads-skyltar. Vega låg tålmodigt och väntade på att matte skulle bli klar.

Sakta men säkert fylldes hallen sedan med skyltar och koner. I mitten av allt stod lydnadshindret. Nedan tränar Sara och Plexus under tiden som Eva bygger.

Sara tränade hopp över hinder med Plexus och körde lite taktiksnack med sin hund innan.

Det hjälpte tydligen för Plexus fatta precis vad han skulle göra. Han skuttade både hit och dit över hindret!

Eva tränade förutom med Vega även med sin hund Hedvig, hon är gullig! Jag tror att Eva och Hedvig åt lika delar av Hedvigs ost-belöning.

Även hunden Selma tränade med matte Eva och förutom tunnelträning så kommenderade jag dem genom lydnadsettan. Selma kan alla moment, några kan hon till och med så bra att hon kan själv. När jag sa ”sätt upp hunden” t ex så kunde Selma själv. Duktig hund!

Vega såg nöjd och glad ut när de tränade rallylydnad. Det ser lite ut som de dansar fram när de snurrar och går tillsammans längs banan, det är kul att se.

Förutom rallyn tränade Vega även på tunneln när de var klara med skyltarna. Vega var duktig och sprang genom tunneln många gånger! (Vega är alltid duktig om ni frågar mig!)

Iris och jag övade på hennes position då hon gärna går långt fram när hon går fot. När vi tränar på just det så går hon bra men hon byter lika fort tillbaka igen. Några platsliggningar fick hon också göra nu när vi hade bra och varmt underlag.

Evas alla skyltar var bra störning och jag använde konerna för att gå slalom och en skylt som ”stopp” när vi tränade på fjärren.

Även rutan-träning blev det när Sara ändå hade ställt upp en så fint. Iris hittade rätt men gjorde några väldigt konstiga försök till mitten också.

Bäst av allt var nog ändå när Eva kommenderade oss genom lydnadsklass ett och att det gick bra.

Iris gjorde bara lite ljud men inte mycket och studsade inte alls. Det kändes väldigt kul och bra, hoppas att Iris också minns att om man sköter sig så får man springa och hämta sin boll efteråt! Då gör det inget att hon sitter och darrar vid hindret som hon verkar ha förstått nu att det är sista momentet.

Iris och jag firade att det gick bra med lek och sedan delade vi på min medhavda melon/mango-låda. Att Iris tyckte att det var lika mycket till henne var svårt att missa..

När de andra hundarna tränade på tunneln eller lekte så tittade Iris otåligt/avundsjukt på. Annars var hon en mattegris resten av tiden. Efter varje träningspass såg Iris ut så här med tungan hängande. Lilla gumman tycker att det är kul att träna och går igång!

Det var verkligen jätteskönt att få vara inomhus och det var värt att åka en bit för att få komma dit också! Eva har också bloggat om dagen här.

18 mars, 201418 mars, 2014

Hur mycket bättre är Mush?

I dag åkte jag till djuraffären här i närheten i jakt på hundmat då jag sett på internet att de börjat sälja BARF-mat av märket Mush.

I vanliga fall åker jag en lite längre bit till en annan affär för att köpa Iris färskfoder och jag är väldigt nöjd med servicen där jag handlar plus att det är även behändigt att köpa 32 kg Nordic färskfoder och proppa frysen i förrådet full. Och bäst av allt, Iris älskar maten och verkar må väldigt bra på den.

Mycket riktigt hade de stora frysar fullt med Mush-mat i djuraffären här och jag köpte två benpåsar av deras basic och en påse helt ”färdigt” foder som tydligen heter Vaisto (dvs med Vaisto behöver man inte BARF-tänka själv eller blanda olika utan det är klart i påsen).

När jag pratade med killen som jobbade i butiken sa jag som det var att jag var intresserad av att köpa hela kartonger med Mush i så fall. Det gick så bra så men jag skulle inte få det till bättre pris även om jag köpte hela kartonger.

Visade sig att Vaisto ligger töntförpackade med 8 påsar à 800 g i en kartong, dvs 6,4 kg, och en påse kostade 49:50 kr.

För att få med mig 32 kg hem skulle jag alltså behöva köpa fem kartonger och det skulle kosta mig mer än dubbelt så dyrt; 1980 kr. Att jämföra med mina 32 kg Nordic som jag betalar dryga 700 kr för i dag. Jag såg nu på Nordics hemsida att de börjat med spannmålsfria korvar nu där de bytt ut vetekli mot morot. En förbättring även om jag hade kunnat tänka mig lite större variation på grönsakerna men det är ju lätt att fixa själv faktiskt. Iris är ju en frukthund.

Ska ta reda på vad det kostar att köpa deras Basic-korvar på 500 g och hur stora kartonger de ligger i. Köttpåsarna jag köpte i dag kostade mig 70 respektive 80 kronor, dvs 32 kg kostar i snitt 1600 kronor.

Så nu är den stora frågan; är det mer än dubbelt så bra för Iris att äta Mush än Nordic färskfoder för att jag ska byta foder?

17 mars, 201417 mars, 2014

Väck inte den hund som sover

Det blåser ute i dag, igen. Utemöblerna på altanen åker lite hit, lite dit i vinden och jag ska ärligt talat säga att jag inte har för avsikt att spendera särskilt mycket tid ute.

Istället har jag dammsugit, städat, torkat, tvättat och vattnat blommor. Sånt som Iris inte bryr sig särskilt mycket om utan går och lägger sig under tiden.

Det finns sängar, soffor, fåtöljer att lägga sig i men jag hittade henne i gästrummet liggande som en kanelbulle nerklämd i en stol på ett överkast som jag lagt där.

Hennes leksaker och bollar ligger i hela huset, ändå låg det två strumpor (ej matchande par) i och runt stolen där hon vilade.

Jag hämtade kameran för att ta en bild men då märkte Iris att hon fick uppmärksamhet och satte sig genast upp.

Jag försökte vänta ut henne, låtsades pilla med pelargonerna i fönstret men den gick Iris inte på, hon la sig inte ner igen. Uppenbarligen hade jag slutat med de tråkiga sakerna och skulle ägna mig åt henne istället!

Iris hoppade ner och sprang och hämtade sin blåa boll (nu skulle det minsann inte vara strumpor längre).

Hon fick som hon ville: uppmärksamhet. Iris tycker att det är jätteskojigt när hon har något i munnen och jag försöker ta det från henne. Hon ställer sig så nära att jag når och sen står hon helt still där och väntar med bus i blick på att jag ska göra ett försök. Hon är lika nöjd varje gång som jag inte är snabbare än hon som fort vänder bort munnen.

När vi hållit på med den leken en stund blev vi seriösa och tränade istället. Fjärrdirigeringar och visst ser Iris mycket allvarligare ut plötsligt?

När jag kände att det var dags att fortsätta hänga tvätt igen la jag upp bollen på kaminen och hoppades på att Iris skulle gå och lägga sig igen så att jag kunde fota henne där i stolen (nu var jag förberedd och gick runt med kameran i färdigställning).

Men se det gick inte, Iris hade haft tråkigt tillräckligt länge och nu skulle hon ha bollen, inte vila i stolen.

Efter det har hon följt efter mig med sin blåa boll. För att jag skulle få hänga tvätten i fred utan att hon kom och la bollen bland de blöta kläderna så fick jag gömma bollen så hon fick aktivera sig med att leta efter den under tiden. Samma nu när jag satte mig framför datorn, Iris springer runt och letar efter bollen på nedervåningen (den ligger i husses högra gympasko) och jag försöker skriva så fort som möjligt för snart vet jag att den där bollen landar i mitt knä igen.

Jag vet att det heter väck inte den björn som sover men jag tycker att det passar bättre med ”väck inte den dobermann som sover”, särskilt inte om du vill få något gjort.

16 mars, 201416 mars, 2014

Inhägnadsträning?

I helgen, närmare bestämt i lördags hämtade jag upp Sara och Plexus i Lund och så åkte vi till Hörby och Marina och Kent på Ruckelbo.

Vi var många som samlades där och även om det var lite blåsigt och kallt så kändes det varmt ändå. Det blir så när man blir glad och träffar en massa andra vovvar. Jag får det till att det var 10 dobermann på plats om jag inte räknar fel…

Först gick vi på promenad och sen gjorde alla vad de ville. Jag tror några tränade nere på planen, några satte sig och fikade, Sara och jag testade en skojig övning med våra hundar som vi inte prövat på förut. (Kallade de den för ”inhägnadsträning” månne?) Oavsett så var syftet med övningen att få hunden att tänka till och både Iris och Plexus fick pröva på samt att kikade vi på några av de andra hundarna som gjorde samma sak. Jätteroligt och väldigt nyttigt för Plexus.

Som bonus kom I-B dit och henne har jag bara träffat som hastigast förut, aldrig lyssnat på henne eller varit med när hon varit med hundarna. Nu var det hon som höll i övningarna och det var jätteintressant.

Det är kul att vara på Ruckelbo, man känner sig alltid välkommen där och stämningen är alltid bra. Önskar att alla dobermannägare fick sig ett besök där.

Tyvärr kunde inte Sara och jag stanna där så länge som vi hade velat då jag var tvungen att åka hem då jag skulle jobba natt men jag tror att vi båda var väldigt nöjda med besöket. Ja, hundarna också.

14 mars, 201414 mars, 2014

I dag är det fredag!

För några dagar sedan fick jag sms av Nemos husse Fabian som frågade om vi skulle ses och träna på fredag. I går (torsdag) ringde Fabian och frågade vad jag gjorde och när jag svarade ”inget” så sa han va bra, då kommer Nemo och jag hem till er nu. Ok.

Väl framme sprang Iris och Nemo runt som de brukar och Fabian och jag pratade hund som vi brukar. Efter en stund bestämde vi oss för att leka lite med ärmen och bitkudden här på tomten. När det var Nemos tur att bitas fick Iris gå in i huset, hon kan inte bara titta på när det är sådana övningar på gång.

Efter det tog vi våra hundar och lämnade tomten och gick ner på ängen här i närheten. Körde uppletande i det gula gräset, jag vallade av en rätt så stor ruta och la ut fyra saker till hundarna.

Iris fick börja och när hon hade kommit in med tre av dem tyckte jag att det gick så himla bra att jag lät den fjärde grejjen ligga kvar i gräset och slutade där. La ut sakerna igen till Nemo och sen satt Iris och jag i solen och tittade på honom när han sprang runt och letade på ängen. Det var precis så varmt och skönt som det ser ut att vara!

Nemo hämtde in nästan alla sakerna och Iris fick göra ett sista uppletande i full fart. Hon hittade det som låg kvar ute i gräset och sedan såg båda hundarna ut så här;

Vi återvände till tomten och hundarna sprang lite hit och dit som de brukar. Det finns ingen hejd i Nemos ben och Iris hakar på eller viglar upp. Oavsett så är det alltid full fart.

Och ja, Fabian hade frågat om vi skulle ses och träna på fredag men han menade torsdag. Det är skönt när det inte bara är jag som är förvirrad ibland men det löser sig lika bra ändå. Vi tog dagens träning i går helt enkelt.

13 mars, 201421 mars, 2014

Ett litet problem

Vi har tre grannar som vi delar staket med och mot. När vi flyttade hit hade en av de grannarna hund (en hane) och längs staketet mot dem har vi nu ett 1,6 m högt staket med rejäl häck som nu är närmare 2m hög.

För ett halvår sedan skaffade granne nummer två hund (också en hane) och några veckor senare satte jag upp ett 1,8 m högt staket mot deras tomt då Iris flera gånger susade över det som ”bara” var 1,5 m högt innan.

Min hund, mitt ansvar och grannarna ska inte behöva störas av att fröken kommer flygande över staketet. Särskilt som hon nog anses vara den ”farligaste” av de tre vovvarna.

Nu har det flyttat in en hund även i det tredje och sista grannhuset. Även detta en hanhund även om han kanske inte framstår som så jättemaskulin vid första anblicken. (Visst är han gullig!?)

Ett litet problem är att mellan våra tomter har vi fortfarande bara ett sådant lågt 1,5 m staket som alla vid det här laget vet att Iris kan skutta över. Nu när våren och värmen kom och han har börjat spatsera omkring på sin nya tomt så har Iris utegångsförbud när han är ute.

Plötsligt är det ju en fråga om liv och död om hon kommer flygande över staketet och landar fel! Platt granne!

I dag skulle jag hjälpa till att ta vår nya lilla granne på promenad och eftersom husse var hemma så tog vi varsin hund och gick på en sväng tillsammans.

Han började med att skälla ut Iris som sket i hur liten han var och ville skälla tillbaka. Det fick hon inte och vi började gå istället. Snart var det ingen som brydde sig så mycket av den andra och Iris nosade lite på honom. (Vi gav honom chansen att nosa på Iris också men han ville inte ens när husse höll fast hennes huvud så lilleman hade kunnat springa slalom mellan benen på henne).

Det blev en jätteskojig promenad i solen där husse och jag turdes om att hålla i hans koppel, förundrat tittade på hans små trumpinnar till ben och lugnt kunde konstatera att Iris inte ville äta upp honom.

Det kändes som en bra start på grannsämjan faktiskt även om vi fortfarande har ett litet problem med stakethöjden mellan oss.

12 mars, 201412 mars, 2014

Vår i kubik utan sömn

När Iris väckte mig bara 4 h efter nattjobbet så tyckte jag att hon hade fel och blev lite sur.

Men nu när jag hade ätit frukost på altanen, lyft ut en del av pelargonerna i solen, Iris tuggade märgen och jag låg på en tjock filt i bara t-shirt så tyckte jag att hon hade helt rätt ändå. Så underbart ute i dag. Det är vår!

Jag låg och stirrade upp i himlen och lyssnade på Iris som tuggade och tänkte på precis ingenting.

När benet var upptuggat och jag hade sovit en liten timme till åkte vi på dagens promenad vid stranden.

Det blåste inte eller var kallt utan solen bara lyste och havet och himlen var blått, blått. Vi övade som vanligt på att inte jaga fiskmåsarna och övade på några inkallningar.

För första gången såg jag även spår från andra hundar i sanden. Det verkar som att fler dras till havet nu när vårvärmen kommit!

Anna-Clara om Hunden ska flytta, igen.29 september, 2023
Ja djuren brukar vänja sig fort och märker av hur vi människor mår och agerar där efter. Jag har flyttat…
Sara om Hej igen kompis31 december, 2022
Så fint att du bloggar igen. Den är ju en av anledningarna till att man skaffade dobbis (och gjorde att…
Madeleine om Hej igen kompis1 november, 2022
Det fanns inga gamla bilder på kameran på henne. Men jag insåg att själva bloggen är en liten skattkista gällande…
Madeleine om Hej igen kompis1 november, 2022
Tack Bettan!
Bettan om Hej igen kompis28 oktober, 2022
Åh, vad roligt att du är tillbaka!