Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 595 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 603 Agility – Livet med dobermann

Sallys första agilityträning

I går frågade min gulliga granne om jag ville följa med dem på agiltyträning på Lomma BK. Först tänkte jag bara på Iris och hur kul hon skulle tycka att det var, klart vi skulle med! Sedan kom jag på att Iris löper och att jag inte visste vilka regler som gäller på Lomma angående just löptikar. Dessutom var det öppen träning och jag visste inte riktigt hur gamla barnen som skulle träna var. Motvilligt tog jag beslutet att lämna Iris hemma och bara ta med Sally.

Väl där var det organiserat kaos och pudelfrossa, av de 12-15 hundarna som var där var minst hälften pudlar. Sally undrade var i hela friden hon hamnat och jag gav direkt upp tanken på att få till någon träning mitt i allt detta och försökte inbilla mig själv att passivitetsträning också är kul.

Jag knöt fast Sally i en container och backade en bit för att dokumentera härligheten. Bland alla barn och pudlar tittade Sally med nyfiket lugn på dem allihopa.
29maj15

Eftersom Sally tog det så bra så backade jag en bit till och tog fler bilder. Jag önskade att bilder hade ljudeffekter, bilderna jag tog sa inte bara tusen ord, tusen ord hördes och blandades med hundskall! Då såg jag plötsligt min sju månader gamla kalv ligga där och bara ta det lugnt och se nöjd ut.
29maj151

Efter en stund bestämde jag mig för att ge det ett försök ändå och gick bort till en del av planen där det inte var lika mycket kids eller pudlar just då. Övade på att hoppa över några hinder och Sally hoppade så fint så. (De var i chihuahua/pudel-höjd så jag kände inte att det var olämpligt att träna hopp hur mycket som helst). Efter mindre än en minut kom det en lös pudel som ville kolla lite vad vi gjorde. När Sally ignorerade den hunden enbart på att jag sa nej och lockade på henne, då visste jag att vi var i hamn! Här skulle tränas med störning!

Jag gick bort till en liten tunnel och Sally sprang igenom direkt. Vi fick ta tunnelpaus några gånger när en sexåring med chihuahua i koppel bestämde sig för att också köra samma tunnel.

Jag hämtade en ny tunnel, större och längre och böjde den så att Sally inte skulle kunna se utgången när hon sprang in. Behöver jag säga att jag var så stolt att jag kunde spricka när Sally bara fortsatte springa genom utan att tveka?

När samma sexåring men nu med pudel i handen kom för att köra den tunneln också var det bara att backa undan och leka med Sally tills det var fritt för oss igen.

På det sättet fortsatte det. Vi körde tunneln, några hopp och jag lockade upp Sally på vippbrädan konstant flankerade av minst en eller två små hundar på hindret precis bredvid eller på samma hinder. Det var mer träning för mig än för Sally när jag fick hålla reda på alla andra runt omkring samtidigt också. Däremot hade jag inte kunnat få bättre störningsträning för henne, grymt bra!

Det tog mig en stund att klura ut hur jag skulle få Sally att knata rakt över brädan, när jag lockade med godis mållåste hon på godbiten och tappade kontrollen övar var hon satte tassarna. Hon trillade av gång på gång men slutade aldrig följa med upp. När jag la kamptrasan i slutet på brädan så hade jag löst mitt problem och Sally tuffade över plättlätt!

Den enda gången som alla hundarna hamnade i någorlunda samlad ordning och planen tömdes var när en rottweiler skulle köra banan två gånger. Då förbannade jag mig själv att jag inte tagit med Iris ändå, löptikar var ju hur välkomna som helst!
29maj152

Jag gav min kamera till min lilla granne och bad henne ta en bild på oss där vi satt och kollade när rottweilern körde. Titta så fint Sally och jag smälter in där ute på kanten av mindre mattar och hundar!
29maj153

Själv tog jag bild på denna lilla söta sak som kunde sitta så här tjusigt!
29maj154

Det var inte helt enkelt att göra en liten instagramfilm med allt som hände på samma gång men jag lyckades till slut få med alla de tre hinder som vi övade på. Sally är bäst.

Möte på söderåsen och agility

I går var det möte och funktionärsträff på Söderåsens BK i Ljungbyhed. Vår gamla klubb!

Jag ska vara sökfigge, har fortfarande inte hämtat mig från förra årets spårmiss så jag kände att ligga still i ett hål passar mig bättre…

Efter mötet passade jag som många av de andra på att träna lite med Iris. Fast när de andra tränade lydnad passade jag på att köra lite agilty med Iris, de har ju faktiskt agilityhinder på Söderåsen! (Det enda jag saknar på min nuvarande klubb, hur tusan kan man inte ha agilityhinder på varje BK?)

Problemet var bara att när jag plockade ut Iris ur bilen, gick in på planen och knöt fast henne i en stolpe för att pilla med hopphindren så blev hon nästan galen. Så där som bara jobbiga agilityhundar blir när de vet att det vankas träning.

När jag höjt hindren till dobermannhöjd och skulle värma upp lite med några inkallningar och linförighet så tjuvade hon över hopphindren så fort hon bara fick chansen! Hon ville, ville, ville hoppa!

Jag fick lägga så mycket fokus på att varva ner den lilla hoppeloppan att jag ett tag funderade på att skita i hopphindren och bara köra lydnad istället. Dessutom hade jag plockat med mig hennes lilla frisbee som belöning. Major mistake.

Fick plocka undan frisbeen och köra med frolic som jag hade i bilen. Då gick det att träna lite hopphinder hit och dit.

Vi körde även lite slalom och så fick hon öva på att gå lugnt över de stora hindren också. Det var blött i gräset och Iris ville ta A-hinder, balanshinder och gungbrädan i 120. Det roliga är att även om hon rusar över så gör hon nästan alltid ett försök att stanna till på kontaktfältet på hindret, när hon kommer flygande blir det visserligen inte så lätt men det är tanken som räknas.

Storegård hundpark

I dag åkte vi till något som jag hittade av en slump via google i min jakt på hundiga ställen att besöka och träna på. Storegård hundpark, ett ställe där någon på ett och samma område byggt upp en massa banor för diverse hundaktiviteter. Eller som det står på hemsidan; Här finns många aktiviteter såsom agility, flyball, hund-frisbee, rallylydnad, miljöbanor, terrängsök m fl.

Visst låter det som ett kul ställe? Extra passande då vi hade gäster som gärna ville testa att träna lite olika saker med hundarna. För 50 kr per hund får man stanna och träna hur länge man vill.

Väl framme började vi med att rasta hundarna i den lilla slinga som går runt hela området. Många papperskorgar och en chans att kolla in de olika banorna, bra, bra. Ett gäng bruna lagottosar var där och tränade tillsammans, Lina och Iris fick lite skäll när de gick förbi rallylydnadsbanan men svarde icke. Bra!

Efter den lilla rastningen började vi på agilitybanan. Hindren var lite slitna men annars tycker jag att banan var helt ok. Iris ville gärna flyga över alla hinder, Lina kände sig glad men inte riktigt lika tvungen att hålla samma tempo eller testa alla hinder.

Husse var med också och han tog ett varv med Iris över hinder och slalompinnar. Jag blev rätt imponerad över hur bra det gick faktiskt! På bilden nedan i full fart förbi/genom tunneln!

Iris och jag sprang också. Två hopphinder, A-hindret, slalom, tunnel, två hopphinder till, gungbrädan och slutligen fyra hinder på raken. Nåt sånt..



Det var faktiskt lite skönt med en agilitybreak efter den lydnad vi bara tränat den sista tiden.

När vi lämnade agilitybanan passerade vi lagotto-gänget igen och fick mer skäll. Lagottomattarna ursäktade sig för sina skälliga vovvar. Jag med de knäpptysta dobermannvovvarna log snällt och sa att det inte gjorde ett dugg.

Dags för ny bana! Vi var ju tvungna att testa flyball också. Ser så coolt ut på film när hundarna rusar fram och tillbaka! När vi hade lärt Iris att man skulle springa rätt fram över alla hinder för att få en tennisboll (tog ett försök) så kände vi oss rätt klara med den sporten.

Ingen brydde sig om att ens försöka lära henne springa över alla hinder tillbaka igen utan vi gick vidare till nästa bana; terrängsöket.
Terrängsöksbanan bestod av några däck med vita pinnar i. I varje däck låg det en skål. Till och med barnen sa direkt när vi klev in där att detta var för lätt för Iris. Vi gick runt och låtsades gömma i däcken men slängde in bollen i gräskanten vid staketet. Det tog Iris någon minut att hitta.

Lina fick också leta men hon fick några hundgodisar i en av däck-skålarna. Lina tog karamelldoften i vinden och gick raka vägen till rätt däck direkt. Plättlätt med andra ord. Betyg; inte så kul.

Vi gick vidare till den roligaste banan; miljöbanan.

Här kunde barnen ta varsin hund och en näve godis och testa på lite allt möjligt. Problemlösning för både hundarna och deras förare.

Till och med Lina knatade över olika underlag och små balanshinder nästan helt övertygad om att detta var kul!

Några hinder ville Lina inte gå upp på eller genom. Ungefär samma som hon inte gillar i agiltyn; höga balanshinder och läskiga tunnlar. Dvs samma hinder som Iris tog i ful rulle och gärna sprang över/genom en gång extra på egen tass också.

Lina tackade också nej till att gå genom alla saker som hade skrammel eller andra läskigheter som man skulle passera.

Roligast var att köra Iris i en skottkärra, jag trodde hon skulle hoppa ner men löftet om en hundgodis räckte för att hon skulle sitta kvar och se ut som hon aldrig gjort annat.




Det blev en bra utflykt även om jag inte skulle betala 100 kronor för att träna eller åka dit igen. Kul grej för barn och valpar kan jag tänka mig däremot.

Sen vet jag inte riktigt om jag håller med om det som står på hemsidan ang stängsel;
Hela hundparken är tryggt inhägnad med stängsel så du behöver inte riskera att din hund skulle ta sig fram på egna vägar utanför området. Dessutom finns det även stängsel mellan de olika banorna för att förhindra att det blir alltför mycket spring av andra hundar när du vill kunna koncentrera dig på att träna din hund.

Stället är mycket riktigt inhägnat men inget man inte kan hoppa över, 50 cm (max) gunnebostängsel och tre små rep stoppar inte en stor hund som bestämt sig för att byta bana eller dra. Det är helt klart ett ställe för hundar som har koll på inkallningen och som inte rymmer efter andra fyrbeningar. Alternativt väldigt små hundar.

Väl hemma igen var det dags för barnen att åka hem och vi fick nytt besök mindre än en halvtimme senare. Men det får jag berätta om i morgon, det får räcka med bloggandet nu!

Alla barnen tränar med Iris

I går satte vi ihop två royal canin-tunnlar till en lite längre, gjorde ett hinder och tog några staketpinnar (som blev över efter att vi hägnade in tomten) och bankade ner i backen så vi fick ett slalomhinder. Man tager vad man haver.
I dag var vi också på stranden men hundarna fick stanna hemma. När vi kom hem lät jag därför alla som ville aktivera och träna med Iris. Fick hjälp både från våra gäster och vår gulliga lilla granne!

Våra gäster har inga problem med Lina, hon är ju snäll och lugn som en filbunke. Värre är det med nyfikna turbo-Iris som ska vara överallt hela tiden. Samtidigt så är det ju hon som är den roliga hunden som man kan kasta bollar till och träna med.

Det blir ju en utmaning att vara lite rädd för Iris och försöka träna henne på samma gång. Man måste vara cool och snabb samtidigt. Är man inte det så kör Iris över en direkt. Hon studsar bara runt som en blixt, tar bollen och sticker. Hoppar, skäller och är jobbig!

Därför blev jag så stolt över R som inte bara fick Iris att köra den lilla banan utan dessutom ställde lite krav på fokus och ordning samtidigt.

Full fart blev det också på slutet!

Bästa träningsdagen med nytt sällskap

I dag träffade jag Erica och två av hennes hundar för att träna. Erica har jag träffat två gånger förut då hon har varit med och tittat på träningen hos Ronnie två gånger. (Fast första gången var det ju inställt så vi var tvungna att gosa med Briskas-valparna istället. Stackars oss…)

Hur som helst så hade varken jag eller Iris träffat några av hennes fyra vovvar förut. Erica hade med sig två av dem i dag och tillsammans åkte vi till Råådalens BK för att träna agility.

Jag trodde att Iris vilddjur skulle vara vild när vi tog ut alla tre hundarna ur bilen för att gå en liten promenad innan vi klev in på gräsplanen. Blev glatt överraskad av att hon var nyfiken men ovanligt lugn och snäll? Eller är hon kanske alltid det när vi går med andra hundar i koppel?

Sen var det själva träningen. Det var härligt att vara tillbaka på en gräsmatta och träna agility! Dessutom är det superlätt att ha lydnad på en hund som är van vid att ha en figge med favvokudden som störning! Det hölls en kurs inne på planen med hundar högt och lågt och en beagle med tillhörande tvåbeningar tränade samtidigt som vi på de hinder vi ställt upp. Ett gäng andra hundar körde agility på lite andra hinder längre bort. Iris tränades lös oavsett hundar i närheten och inte en enda gång funderade hon på att dra någonstans, hon var bara intresserad av mig och belöningen.

Jag tog lite bilder på Ericas fina vovvar i omgångar och då kom vi till en av Iris sämsta grenar; sitta fast i pinnen. Iris brukar skälla och gny och ha sig, särskilt om jag går och ägnar andra hundar uppmärksamhet istället.

Säger inte att hon skötte sig strålande hela tiden men det var i stort sett bara på slutet av träningen som det började komma lite jobbiga ljud. Annars kunde jag få henne tyst och lägga sig ner till och med på avstånd och hon la sig lugnt och fint!

<– Snäll och lugn hund i pinne. Bilden tagen på lite avstånd dessutom.

Det enda negativa jag kan säga om dagens träning är att det till en början märktes av att vi tränat IPO den senaste tiden; allt var fullt ös så fort Iris trodde att jag tänkte ge ett kommando. Det gick dock att dämpa med att göra om och göra rätt tills hon blev mer fokuserad och lyssnade.

Fotade Ericas vackra vovvar som sagt och här nedan kan ni beundra dem på några av bilderna jag tog;

Hunden Milo, väldigt charmig kille med fluffig päls!


Lilla gumman Diva, glad och en riktig sötnos!


Precis innan vi skulle gå hem frågade Erica om hon fick ge Iris lite köttbullebitar. Klart att du får sa jag men tanken slog mig att Iris (som inte mer än nosat på Erica i förbifarten) inte skulle göra annat än att snatta belöningen och sen dra lika fort igen.

Det var blev lite av en överraskning när Erica övade tandvisning med Iris och från att reagera som jag förväntat mig med lite svannacke plötsligt stod med hela nosen i Ericas mage och lät henne pilla på tänderna. Samtidigt som Erica böjde sig över henne dessutom. Hon satt ner lugnt och tyst bara.
Otroligt kul att kunna jämföra dagens Iris med förra säsongens! Hunden som skäller i pinnen och morrar på folk som ställer sig och tittar på henne och var borta!

Stort tack för dagen, hjälpen och fikat Erica! Hoppas att vi ses snart igen.