Madeleine – Sida 122 – Livet med dobermann

22 mars, 201112 februari, 2015

Två små DCM-hjärtan på Ultuna?

I dag åkte Emelie och jag med våra vovvar Expo och Lina till Ultuna. Där har de fått sina hjärtan kollade. Lina för att hon snart ska fylla sju år och har två kullsyskon som hastigt dött knall fall och att pappa Don Dante gjorde det samma. Expo för att han i somras fick en luddig DCM-diagnos.

Ovan; Expo på ultraljudsbordet. Emelie tittar lika intensivt på skärmen som Jens och Melissa.

Först blev vovvarna lite rakade på bägge sidorna. Sedan lyssnade Melissa på deras hjärtan.

Expo var sedan först upp på undersökningsbordet och det gjordes ett ultraljud på längden och tvären och alla håll och kanter. När det var klart fick hunden ligga kvar på bordet och kopplas upp mot en liten EKG-apparat och tre minuter printades ut på papper.

(Det hela kändes lite lejonet Aslan i Narnia ni vet, rakad på stenbordet…)

När det var klart var det Linas tur. Hon tyckte att det var lite läskigt att ligga på bordet.

Jens såg att Lina har några extraslag på hjärtat lite då och då men att det var snälla extraslag. Annars tror jag minsann att det såg ut som att Linas hjärta skötte sig fint och såg bra ut där inne. Skönt!

Efter det var det dags att koppla upp vovvarna på långtids-EKG, s k Holter. Vovvarna fick elektroder på de rakade partierna och sen tejpades det noga fast och lindades in.

Expos fästplattor på bröstet är på plats och elektroderna sitter där de ska.

Lina lindas in. Hon tyckte att bordet var läskigt men hon stod still så fint och snällt för hon fick frolic av Jens…

När båda hundarna var inpacketerade i rött så var det dags att åka hem. Med oss fick vi varsitt papper där vi ska fylla i vad våra hundar gör under de 24 h som de ska ha grejjerna på sig.

Än så länge står det bara typ kvällspromenad och mat på Linas men i morgon ska vi ut och röra på oss lite mera. Jättespännade att få veta vad som händer när hon springer och tar i lite mer sen.

Lina verkar inte störas av sitt lilla röda linne heller. Däremot tittar folk lite konstigt på henne när hon kommer gående. Jag låtsas som att det ska vara så och att jag bara hakat på trenden med kläder på hundar jag!

Då jag inte är så bra på det här med hjärtundersökning på hund så kanske jag har skrivit fel någonstans i min bloggtext. Jag ska fråga Melissa om eventuella ändringar eller uppdateringar som är lämpliga att göras. Det kan hända att min text ändrar sig lite med andra ord.

20 mars, 201128 januari, 2012

En löptik och två vanliga

I dag passade jag Emelies lilla Anna i några timmar. Man blir tydligen lite yligare när man ska vara ensam hemma när man löper…

Här märkte vi inget av ylandet! Här var det bara tik-träff för fulla muggar. Jag tog med mig hundarna till en rasthage och väntade sedan tålmodigt i närmare 30 min på att hagen skulle bli tom så vi kunde ta över den helt.

Det blir tydligen ännu roligare att springa när man fått vänta lite på något gott också. Lina var pigg och ville att alla skulle jaga henne hela tiden, någon som alla ställde upp på.

Även om det nu är barmark mest överallt så var det inte det i hundrastgården. Dels ligger större delen av den oftast i skugga även om vi lyckades njuta av solen då vi var där, dels är snön där så packad av alla tassar och fötter som gått där under vintern att det nog tar lite längre tid att smälta. I dag var snön mjuk och utan isfläckar i alla fall så hundarna kunde kuta på bäst de ville.

Jag som varje gång jag ser Anna utbrister ”Hon har vuxit!” gjorde ju givetvis så även i dag. Satte gänget ner för bild också och nu kan vi nog säga att Anna blivit stor på riktigt, både löp och storleksmässigt.

Att Anna löpte var för övrigt inget som någon av mina vovvar verkade bry sig så mycket om. Trodde kanske att stämningen kanske skulle riskera bli dålig mellan dem men jag tyckte tvärtom att de lekte bättre ihop än vanligt.

Kanske kände både Lina och Iris att hon är en riktig tik hon med nu och kände mer kvinnlig gemenskap?

19 mars, 201123 april, 2011

En annan skyldig som ser ut som Lina

Detta klippet sprids på facebook just nu i men jag bara måste lägga upp det här med då 1. Lina beter sig exakt så här när hon är skyldig till något (kisar med ögonen, vänder bort huvudet och viftar med svansen) samt att 2. Det är ett så kul klipp!

18 mars, 201124 april, 2011

Dags för damen att gå till veterinären?

Jag hade velat hinna gå med Lina till veterinären innan vi flyttade men nu finns det inte någon tid kvar att ens försöka pressa in ett besök där. Eftersom Lina nu räknas som gammal för att vara dobermann (galet att det är så) med sina snart 7 år så tänkte jag att hon skulle få gå på en liten check up.

Passande nog hade de ett litet erbjudande på Stockholms Regiondjursjukhus och jag har alltid varit nöjd med hundvården vi fått där. Men det får bli ”Seniorkontroll” när vi kommer ner till Skåne istället.

Jag lägger ut bild på annonsen i alla fall om det är någon annan vovve (eller katt) som kanske vill boka in en tid. Länk.

Jag misstänker alltså inte att det är något fel på Lina, jag vill bara se till att min älskade lilla kompis mår som hon ska och vara förekomma eventuella ålderskrämpor lite.

18 mars, 201128 april, 2011

Hejdå snygg-Tyson

Nu känner jag att det börjar dra ihop sig här! Plötsligt är tiden knapp och jag inser att jag inte kommer att ha tid eller möjlighet att träffa alla vänner och hundvänner jag skulle vilja säga lite hejdå till innan vi flyttar!

Vi ska ju inte på något sätt flytta till andra sidan jorden eller så och jag vet ju att jag kommer att träffa alla förr eller senare men ändå… Lite sorgligt känns det ändå.

Därför var det extra kul att få ha den megasköna Tyson-flocken här i kväll på lite mat! Tyson är en charmig kille och hans tvåbeningar är ett härligt gäng som vi kommer att sakna.

Sen att Tyson helst ville nosa efter spår av Iris rumpa, Iris helst ville att Tyson inte skulle komma nära och Lina bara ville tigga mat eller sova var en annan sak.

Tyson har i alla fall lovat mig att ta med sig flocken och komma ner och kissa in tomten ordentligt sen i sommar!

16 mars, 201128 april, 2011

Härliga vårtecken

Efter att ha njutit av vintern, snön och skidåkningen med vovvarna så njuter vi nu av våren!
De vackraste vårtecknen som växer kring vårat hus, de fanns inte där för två -tre dagar sedan..

Förutom de söta blommorna så rullade sig Lina på marken i dag, vilket är ännu ett säkert vårtecken! Inte bara en utan många gånger. I mossan i skogen, på gräset utanför huset och ute på klubben. Jag kände ett behov av att tvätta henne när vi kom hem men så klart att Lina ska få gå runt med lite vårlera i pälsen i några dagar om hon nu vill det!

Ännu mera snö hade smält bort på klubbens gräsplan i dag och efter en kort runda i skogen gick vi dit och tränade. Inkallningar, lite hopp och linförighet/fritt följ.

På gatan ser jag hur folk nu bytt ut dunjackorna mot dunvästarna, även om det i dag inte varit särskilt många plusgrader. I morgon ska jag köpa en ny vårjacka åt mig själv, också ett bra vårtecken!

Att vara ute nu känns som att ladda upp sig i en batteriladdare!

14 mars, 201128 april, 2011

Ju mer spring desto mer ordning

Efter en period med för konstig snö och isbildning för att riktigt kunna hitta på något vettigt med hundarna såg jag till min stora glädje att halva appellplanen var både snö- och isfri och kände genast ett sug i magen efter att få träna där!

Innan vi gick in på planen gick vi in i rastgården. Den var nämligen tom när vi kom men som vanligt så hann det inte gå så himla lång tid innan en annan voff dök upp, en dalmatiner. Lina ville leka och springa men Iris uppskattade inte riktigt att vovven ville nosa henne i rumpan så hon tyckte bara att han var kul när han sprang, sen var han bara jobbig enligt henne. Jag tyckte att hon skulle låta bli honom helt så jag gick som vanligt och försökte styra och kalla in så att det blev varken spring eller irritation mellan dem. Bra träning.

Efter det kom ytterligare en hund. En valp runt halvåret vars matte jag träffat en gång tidigare under märkliga omständigheter. Utan att gå in på hela den storyn så var det en tant som sa åt henne att mina hundar bet valpar och då blev hon ju inte särskilt sugen på att stanna med sin hund. När jag såg att det var hon som kom så ville jag ju därför se till att mina hundar skötte sig ännu bättre. Så då övade jag ännu mer! Hur mycket dalmatinern och valpen än kubba runt så skulle Iris låta bli att springa efter.

Och de sprang kan jag lova! Kors och tvärs och hit och dit! De hittade ett roligt hål som de bara skulle dyka ner och gräva i. Spelade ingen roll hur mycket deras ägare ropade på dem och lockade. Samtidigt som jag bröt Iris efter några meter de gångerna som vovvarna sprang förbi så nära att hon inte kunde stå emot att springa efter.

Allt blev lite märkligt då jag gick runt och var aningens irriterad över att jag inte fick det att funka 100% som jag ville och de samtidigt blev missnöjda över att deras hundar hade en icke-inkallning nära 100%. Spelade ingen roll att jag mumlade om att jag tränat som en tok, jag hörde allt lite frustration i rösten över att deras hund borde lyssnat i alla fall EN gång när de ropade på den.

När jag såg att fler hundbilar parkerade utanför rasthagen och kände att jag inte ville ha fler kockar i soppan så vi lämnade hagen och gick över till klubbens blöta gräs.

För ovanlighetens skulle så hade någon annan tänkt att träna samtidigt. Christoffer och hans schäfer. Lina och Iris gick plötsligt i drag och med svansarna i spända bågar över ryggen. Hmmmm… Den delen av planen som är isfri är inte så stor men vi bestämde att det gick utmärkt att samsas om den ytan.

Jag släpade dit ett hinder och övade hopp med Iris. När man övar på hoppet måste hunden vara lös och har matte bara med sig bollen som belöning så vill ju Iris gärna ta sin belöning och springa runt lite med den. Samtidigt som en luddig schäfer som hon inte träffat förut tränade bara några meter bort.

Men den härliga grejjen är att om man har en hund som klarar störningen av två hundar som kommer rusandes i full fart förbi i nära nog 100% av fallen, då ska det mycket till innan samma hund bryr sig ett smack om schäfer som bara går med sin husse en bit bort. Eller att det kommer en till schäfer som ska träna på gräset gåendes i koppel med sin matte under tiden. Då går det till och med utmärkt att kasta bollen några meter upp i luften som belöning och låta henne springa med den också. För fokus var på mig och när hon tittade mot de andra hundarna så räckte det att säga hennes namn så var fokus tillbaka på mig.

Jag bytte hund och tränade lite med Lina också (som stått i pinnen och grävt bara ett litet hål under tiden). Tränar jag med Lina så tränar jag med Iris samtidigt dock. Lina på moment och Iris på att liga ner och ta det lugnt under tiden som Lina tränar. Därför fick Lina inte lika mycket träning men hon skötte sig lika bra.

Snacka om att suget efter den kommande träningssäsongen vaknade! Jag vet inte vilket som var bäst, att båda hundarna var duktiga i träningen, duktiga med de andra hundarna i närheten eller känslan av att vara i närheten av andra duktiga hundar men ljuuuvligt var det!

Iris och Lina, inte världens bästa men duger bra åt mig!

12 mars, 201130 april, 2011

Lämna hunden vid isflaken och värm dig i bilen under tiden?

I morse när jag kom hem från jobbet lastade jag in hundarna i bilen direkt och åkte till stora rasthagen. Var säker på att ingen skulle vara där en lördagmorgon klockan åtta. Fel, fel, fel.

En setter var där med sin matte och vovvarna blev glada av att se en rödluddig vän. Lina sprang med honom och Iris ville bröt-brottas under höga ljud. Matten satt på bänken och pratade i mobilen när vi passerade så vi knatade bara på med hunden i följe. Hörde hur hon ropade på hunden efter en stund men han brydde sig inte alls om det. Så vi styrde tassarna lite mot matte och återförenade de tu. Visade sig att han var lite skadad och hade benvila av något slag. Ooops!

När de hade lämnat hagen anlände en kvinna med två luddiga, Cavalier King Charles Spaniel-aktiga hundar. Den ena tog sats och sprang rätt mot oss skällandes. Lina och Iris mötte den tillsammans, den stod inte på benen kan jag säga. Iris började med sitt nu-ska-jag-ta-dig-och-brotta-ner-dig-bröt igen men då blev jag sur och röt till.

Efter det gick vi ett helt varv bakom matten och hundarna och jag övade stenhårt på att mina dogs skulle gå hos mig och inte sätta av efter de glada luddisarna hur gärna de än ville. Lina går en bit framför men lyssnar på inkallning/stanna/nej medan Iris och jag har kontakt och hon verkligen lyssnar på mig på ett helt annat sätt. Jag får båda hundarna att funka tillsammans i alla fall och det är huvudsaken. De skulle lika gärna kunna trissa varandra till att springa fram till de andra hundarna.

På vägen hem körde jag förbi vattnet och svängde ner med bilen på en grusplan precis vid stranden. Lämnade hundarna i bilen och gick ut och tog några bilder. Ser soligt och rätt fridfullt ut på korten men det knakade och knäppte i isen och vattnet var strömt kring isflaken. Det är rätt djupt bara någon meter ut och det var halt som fasen överallt utom på stenarna. Jag tog mig fram med skutt mellan stenarna värdiga en åttioåring…

När jag tagit några bilder kom en till bil åkande och stannade snett framför min. En man släppte ut en liten hund och ställde sig sedan och tittade på när hunden satte fart. Hunden kom kutandes och jag tänkte bara på att lämna stranden så att hunden inte skulle riskera att hamna i vattnet. Jag ville säga åt honom att inte ha hunden lös men han stod med ryggen mot mig och rökte en bra bit bort.

Satte mig i bilen och åkte. När jag kommit upp på vägen ser jag hur mannen satte sig inne i sin bil och stängde dörren. Jag krypkörde därifrån och ville men vågade inte ta en bild på det hela. Ville han att hunden skulle drunkna eller?

11 mars, 201130 april, 2011

Dobermann goes B-kändis?

Vet inte hur det ser ut för övrigt med ”kändisar” som äger dobermann i Sverige men nu verkar det ju som att vi ska få vår första B-kändis-dobermann i alla fall då BigBrother-Linda funderar på att byta ut livet i höga klackar mot rejäla kängor och en satsning på brukset.

(Bilden ovan är ett ihopklipp av Lindas blogg som du hittar här.)

9 mars, 201130 april, 2011

Svenska dobermannklubben, en medlem mindre?

Jag tycker att det är jätteviktigt att vi har en rasklubb. MEN jag har länge känt att klubben inte riktigt lever upp till mina förväntningar.

Det är för få i klubben/styrelsen som driver de frågor jag tycker är viktiga, ändå har jag gjort vad jag kunnat för att lyfta fram de bitarna här på bloggen i någon förhoppning att fler ska ta del av det. Däremot har jag inte fått känslan av att varken styrelsen eller uppfödarna har varit lika intresserade. (Undantaget de uppfödare som varit drivande så klart!)

Jag har kanske fel men det känns som att krutet och intresset läggs på utställningar och inte på tävlingar, hälsa och mentalitet för vår bruksras.

Den lilla tidningen vi får är lika kul att få varje gång men så är det inte för en liten tidnings skull som jag är med i rasklubben.

Jag vet inte om det är för att några i styrelsen suttit för länge och att allt bara börjat gå på rutin och som de alltid har varit o s v men någon form av förändring behövs. Därför håller jag tummarna för att det blir ändringar i styrelsen nu i helgen på årsmötet. Blir det inte det så är det nog tyvärr så att jag kommer att lämna SDK tills något händer och jag känner att klubben jobbar aktivit för rasen igen.

(Det här inlägget fick rätt många kommentarer på min gamla blogg, för att läsa dem klicka här.)

Anna-Clara om Hunden ska flytta, igen.29 september, 2023
Ja djuren brukar vänja sig fort och märker av hur vi människor mår och agerar där efter. Jag har flyttat…
Sara om Hej igen kompis31 december, 2022
Så fint att du bloggar igen. Den är ju en av anledningarna till att man skaffade dobbis (och gjorde att…
Madeleine om Hej igen kompis1 november, 2022
Det fanns inga gamla bilder på kameran på henne. Men jag insåg att själva bloggen är en liten skattkista gällande…
Madeleine om Hej igen kompis1 november, 2022
Tack Bettan!
Bettan om Hej igen kompis28 oktober, 2022
Åh, vad roligt att du är tillbaka!