Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 630 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 638 Madeleine – Sida 137 – Livet med dobermann

Stranden, skogen, ängen och nya bilen

Jag jobbar natt hela helgen och som tur är så är husse hemma. Därför har jag slappat och sovit ut under dagarna när han har haft hand om och rastat hundarna. Skönt, men samtidigt blir jag rastlös när jag inte är ute och rör på mig som jag brukar.

Så när husse sa att han skulle ut och orientera(!) i dag så följde jag och Iris med i bilen och passade på att gå en promenad vid vattnet/skogen/ängen under tiden som husse och hans kompis kompassade sig. Iris sprang fram och tillbaka och jag knatade efter kan man säga. Det är så skönt att gå med Iris då jag litar på henne på ett helt annat sätt än Lina och hennes jaktintresse och jag vet att jag tjatar om det men det går verkligen inte jämföra!

Iris hade örnkoll på alla andra som rörde sig i skogen, allt från hästar till svampplockare men hon lämnar mig inte. Mycket bekvämt! Några letaövningar körde vi också för att få den lilla hundnosen att träna samtidigt som benen fick springa.

När vi gått vår lilla runda så fick Iris posera vid nya bilen. Jag är löjligt nöjd med bilen kan jag säga! Tyvärr har inte dubbelburen som vi beställde kommit ännu så just nu har vi tillfälligt ställt in en vanlig bur på tvären men när dubbelburen kommer… Hurra då ska vi brumma runt!
bila1

Lina tycker

I går träffade vi Expo och Emelie för gemensam utflykt till klubben. På vägen inhandlades fika och sen promenerade vi sista biten så att hundarna var rastade när vi kom till klubben. Lina tyckte det var skönt att komma fram så hon (och Expo) kunde rulla sig i det sköna gräset.
skul1
Det märks tydligt att hösten är här nu. När solen lyser så är det varmt och skönt, när solen går i moln blir det genast kyligt och tjocka tröjjan åker på. Vi hade även oturen att några av molen som drog förbi innehöll regndroppar så det var väldigt blandat väder!

Det var till och med regn och solsken samtidigt vid några tillfällen, det brydde sig inte vovvarna om och lekte lika glatt ändå. Lina tyckte att det såg kul ut när Iris och Expo dansade i regnet.
skul2
Vi mattar utnyttjade den lilla boden på klubben som regnskydd när de största regndropparna föll. Lina tyckte att jag var stilig när jag poserade lite inne i boden.
skul8
När det slutade regna så tränade vi lite med vovvarna. Lina och Iris hade sina nya halsband från doggie.se på sig och eftersom Lina tycker att hon är finast i rött så fick Iris det blåa halsbandet.
skul3
Jag hade med mig en klicker och klickade Lina några gånger för att hon satte nosen/tassen på en issskrapa som jag hade med mig. Efter det gjorde jag i ordning en ruta och la skrapan i rutan. Då tyckte till och med Lina att det var lätt att trava in i rutan och hamna rätt.

Sedan gjorde jag samma sak med Iris. Hon är ju inte inklickad på samma sätt som Lina men hon hade inga svårigheter att fatta att hon skulle springa in i rutan och tjonga tassen på den där plastbiten! Det blev riktigt bra faktiskt. När jag hade kört rutan en massa gånger med Iris då tyckte Lina att det var hennes tur att få träna lite igen och sa till!
skul7
Expo och Iris spenderade rätt mycket tid i varsin ände av rosa kamptrasan också.
skul4
Expo stod still och höll bestämt i medan Iris testade att backa till sig trasan samt att verbalt övertyga Expo om att det var hon som skulle ha trasan genom att morra. Expo tyckte antingen att hon morrade otydligt med trasan i munnen eller så ignorerade han henne för släppte taget det gjorde han icke!
skul5
Lina tyckte att det såg kul ut det de höll på med men tröttnade till slut på att inget hände och de bara stod där som två fån. Lina sa åt dem att hon tyckte att de skulle släppa trasan och springa några varv med henne istället.
skul6

Ute och cyklar

Tyckte att Iris var lite för pigg häromkvällen så för att göra av med lite pigghet så tog vi en liten cykeltur hon och jag.

Vi har inte cyklat så många gånger så det fick bli i långsamt tempo och inte så långt.

La krut på att Iris inte fick dra, skulle försöka hålla sig vid sidan, inte lite framför mig, när jag cyklade. Det gick bra. Vi mötte 4-5 hundar och då började Iris dra i kopplet och öka tempot. Det måste vi jobba bort, vill att hon helt ignorerar de andra hundarna.

Jag försökte hålla ett tempo där Iriis travade precis på gränsen till galopp. Men jag är osäker på vilket som är bästa tempot för hunden och musklerna och hela den biten. Vet ni?

Som ni ser så startade vi på ett ställe men slutade vid en tidigare punkt. Det var för att jag skulle kunna filma sista biten. Sen gick vi en liten sväng också så att hon skulle få nosa, varva ner lite och kissa innan vi gick in i igen.

Runkeeper mätte var och hur långt vi cyklade. Så här såg det ut. Vi cyklade på ena sidan en rätt stor väg bort och så gick vi över vägen och körde andra sidan vägen hem igen. 4,13 km.
cykla1

Iris hatar ett barn

Att Iris kan vara lite lustig med främlingar är ingen nyhet. Ibland gillar hon nya personer, ibland skiter hon i dem och ibland vill hon inte träffa dem. I det sistnämnda fallet så brukar ”inte gilla”-fasen gå över rätt fort och sen är det inga konstigheter.

I går var vi i djuraffären för att vi skulle köpa hundmat, en stor kartong Nordic. Iris och jag gick in och bort till frysen för att lyfta upp en kartong. I affären befann sig även en kvinna och hennes två barn. De gick runt och letade present till sin hund.

Samtidigt som jag öppnade frysen så bestämde de sig för att köpa märgben som finns på samma ställe. Det ena barnet, en pojke, frågade om han fick klappa Iris och det fick han. Men istället för att sträcka fram handen och låta Iris komma fram till honom så gick han framåt så att han trängde in Iris lite i ett hörn och böjde sig för att klappa henne, det tyckte Iris var en jättedålig idé. Efter en liten stund så hörde jag hur hon morrade lite lågt och precis när jag skulle säga något sa mamman att nu kanske han skulle låta Iris vara för hon ville inte bli klappad. Tack!

Jag sa som det var, att Iris var en väldigt löjlig liten hund och att han inte skulle bry sig om hennes fånerier. Jag menade som i att inte ta åt sig, pojken tolkade det som att han kunde fortsätta klappa. Trodde jag skulle få lite stöd från mamman men allt hon sa var åt honom att sträcka fram handen så att Iris fick nosa på honom först. Va?

Så jag tog bara två märgben och sedan lämnade vi frysen, sket i hundmaten och gick till kassan. Det gjorde pojken också och han skulle klappa Iris. När vi stod där i kassan så började hans mamma lära barnen vad det var för ras ”Det är en dobermann, de är vakthundar” och fortsatte prata om att alla hundar var bra på olika saker och att dobermann var bra på att vakta. Under tiden hon berättade ville jag bara ut och i ren stress tryckte jag fel pinkod! Iris var ju i koppel så hon kunde inte komma undan pojken, och hon morrade upprepade gånger och försökte backa undan. Till slut släppte jag helt enkelt kopplet och Iris sprang verkligen bort från honom och rundade ett bord. Han följde efter och skulle klappa.

Äntligen hade jag knappat rätt pinkod, sa till flickan som jobbar där att jag inte ville ha några kvitton och tog Iris och gick! Äntligen slapp vi honom.

När vi hade gått några meter så kom jag på att jag hade glömt påsen med mina hyrfilmer! Satan, det var ju bara att gå tillbaka och hämta fort som ögat. Under den korta visiten var pojken där och försökte klappa Iris men då skällde hon till. Om det sa jag inte ett knyst, vi bara gick ut igen.

Vilken pärs! Jag har aldrig varit med om något liknande. Hade jag varit själv med barnen så hade jag styrt upp det hela. Eller om mamman varit tyst men nu pratade hon ju hela tiden och hon sa flera gånger att han kanske skulle låta Iris vara men mer som ett förslag än att hon menade det och pojken sket ju helt i det. Dessutom mötte vi ju dem i djuraffären, inte ute på gatan (där jag antagligen gissat på att pojken aldrig klappat en hund förut). De var ju hundägare själva! Flickan som jobbade i butiken var bara söt och log och jag kände mig instängd i twilight zone.

Är det så här det känns att ha en liten söt hund som alla barn ska klappa vare sig hunden vill det eller ej? Fy va jobbigt.

Händelser vid diskbänken

I dag fick husse ett rycka och började städa och flytta på möbler. Det var ju bara att haka på och börja röja. När jag hade kommit till hundsakerna hade jag plötsligt en liten svart skugga. Skuggan följde mig extra noga när jag sorterade bort alla döda bollar och gick till köket för att slänga dem. Skuggan gjorde till och med ett tröstlöst försök att rädda några av bollarna men i soporna hamnade de.
bolslang1
När det var färdigstädat (ja så nära man kan komma i detta hushåll) så skulle husse göra middag. Skuggan slutade skugga och agerade plötsligt självständigt i ett försök att norpa kycklingen på diskbänken! Tjyv-skugga!
bolslang2

Långsam dag med nya halsband

Det är emot mina principer att vara sjuk och stanna hemma från jobbet. Men i går när jag vaknade kände jag mig rätt så risig! Därför låg jag i soffan och tittade på film och försökte ta det lugnt i går, sov flera timmar på eftermiddagen och ända fram till kl 19 för att orka jobba natt. Som tur var så var husse hemma i går och fick promenera lite med hundarna.

Efter att ha jobbat natt kom jag hem och sov och när jag vaknade mådde jag ännu sämre än jag gjorde i går! Jag får skylla mig själv. Det var bara att ringa till jobbet och säga att det inte gick att jag skulle jobba ännu en natt. Återigen så hade vi tur att husse hann gå med hundarna en halvtimme eller så innan han skulle i väg och jobba. Den sista tiden har jag försökt vara ”duktig” men min kropp har nu börjat säga ifrån.

Jag har hur som haver inte gjort många knop i dag! Tre små korta promenader är vad vi ägnat oss åt. Resten av tiden har vi sovit och legat i soffan tillsammans. Hundarna är väldigt bra fotvärmare och sällskap när man är sjuk faktiskt.

Jag lyckades filma lite med min iPhone när Lina sov och voffade i sömnen. Så där låter hon alltid. Både Iris och Lina ”springer” i sömnen men det är bara Lina som låter så jag har liksom inget att jämföra med. Kanske låter alla dobermann så där? Söt är hon i alla fall.

Hade jag haft en bil hade jag satt mig i den i dag, kört till närmaste rastgård, öppnat grinden och sagt varsågod. Men nu får vi vänta sex dagar till på bilen och hundarna fick öva på att göra ingenting istället.
halsisar1
Nu på kvällen har jag suttit framför datorn en stund. Tänkte jag skulle roa mig med att köpa nya hundhalsband från minx, men där var det tillfälligt stängt. Istället köpte jag lite halsband från doggie.se till flickorna.

Är vi framme snart?! (hatinlägg)

Det är säkert nyttigt för hundarna. Det är säkert bra för mig med. Det är bra för miljön. Det är inte omöjligt på något sätt. Mina hundar är jätteduktiga.

Men jag hatar det!

Jag blir galen på att sedan den 3 juli vara utan bil och sedan dess tagit mig fram med buss, tunnelbana, pendeltåg och SJ-tåg. Båda mina hundar är vana att åka kollektivt, båda klarar det finemang. Iris är dessutom ännu bättre på det än Lina då hon är riktigt duktig med hundmöten och har en förmåga att bara somna så fort vi åkt mer än 10 minuter i sträck. (Förutsatt att det finns plats för henne att ligga på dvs.)

Men att åka till BK med träningsväskan på ryggen som bara den är i vägen och två hundar när det är varmt och överfullt på bussen, det suger!

Ursäkta, du står på min hund svans. Iris, inte slicka på farbrorns sko! Ska den där damen kliva av här? Om jag tar Linas huvud och drar henne mot mig och samtidigt håller ut benet där så att Iris inte kan komma fram, ja då tror jag att hon kan gå förbi! Är barnen hundrädda? Varför reser sig Lina plötsligt? Åh där är en till hund undrar om den också ska med den här bussen? Oj, låg det redan en hund där!? Är det för att vi står så nära dörren som chauffören inte får igen dörrarn? Ja, man får klappa hunden. Iris, du kan inte vara i mitt knä just nu! Tog jag med mig allt vi behöver nu? Är vi inte framme snart…

Att ta sig först till T-centralen med tunnelbanan med två hundar och gigantisk packning där allt från tandborste till hundarnas färskfoder ligger nerpackat och sen kliva in i hundvagnen och åka semsterfullt tåg! Baxa in två hundar på golvet framför/under en stolsplats.

Så där dogsen upp på tåget. Då ska vi se om det är några andra hundar eller djur här inne… Där sitter någon som är paniskt hundrädd, det lyser ur ögonen på henne! Men fan Iris nosa inte på henne då! Det är tusen grader här inne, är det bara jag som tycker det? Fan, det sitter ju redan någon på min bokade plats! Ursäkta, jag ska bara försöka lägga upp min väska här uppe på hyllan. Iris sluta nosa på alla! Lina, du kan inte ligga där i mittgången. Ursäkta, det här är min plats… Nej, Lina du kan inte ligga där! Iris, du ska inte nosa på honom heller! Kom igen nu dogsen, jag vet att ni kan få plats bägge två under mitt säte om ni bara tränger ihop er lite!! knöla-knöla, vika in benen och svansen och knöla lite till… Äntligen, dogs på plats nu är det bara att ta det lug…nej fan ska det på en till hund nu också? Lina ligg kvar! Iris du behöver inte kolla vad Lina kollar på! Lina! Fan, har inte tåget börjat åka ännu! Är vi inte framme snart…

Och ändå har det gått bra! Hundarna har skött sig finfint. Det var bara när vi skulle ta tåget hem från Katerineholm sist som Lina nära nog trillade ner på spåret. Det var när hon klev på tågetsom hennes baktassar försvann ner i glappet mellan perrongen och tåget och hon desperat klamrade sig fast med framtassarna samtidigt som hon i panik sprattlade med bakisarna i luften! Stackars Lina! Som tur var så var det den gången husse var med och han kunde få tag i ett bakben och lyfta upp. Snälla människor sprang fram och försökte hjälpa och ombord på tåget var det en kille som bara var tvungen att komma fram och kolla om det hade gått bra efteråt. Jag sa åt Lina att hälsa på honom och hon gick fram och tryckte huvudet mot honom och viftade på svansen. Äventyr.
kommunalt1
Sen har vi ju så klart inte haft det trångt och jobbigt med allt och alla hela tiden. Nejdå, ibland har vi haft tomma, kokheta bussar helt för oss själva! Massor med plats på golvet för hundarna. Lina kan ligga mitt i gången om hon vill! Eller sitta på golvet vid två tomma platser och titta ut.
kommunalt2
Eller bästa av allt, när vi varit och tränat och fått åka tom buss hem och hundarna varit så trötta att de lagt sig i varsin ”tvåa” och bara vilat. Tysta, lugna och inte i vägen för någon. Då kan jag sitta och titta ut genom fönstret och njuta en stund.

Men nu kan vi det här, snart kommer nya bilen. Snart åker jag kommunalt med en hund i taget vilket är plättlätt och gör det bara för att vi ska göra något kul och miljöträna lite. Inte för att vi måste.

Nästan hel hund

Det var den 5 aug som Lina gjorde ett ryck och hoppade in i buskeen efter katten och spetsade sig själv på en vass pinne. Ett dåligt infall som slutade hos veterinären med drän och hela paketet.

Bild till vänster från själv olyckskvällen då jag precis hade upptäckt hålen, ett litet och ett stort. Som ni ser kunde man titta in i det stora hålet och det gick att spola in vatten i det lilla och det rann ut i det stora hålet.
sare1
Bilden till höger är från dagen efter då jag hade hämtat Lina från veterinären och hon hade fått sitt lilla drän. Och nu ska jag visa er hur det har gått sedan dess, jag har gjort mitt bästa för att bilderna ska visa såret i samma skala eller vad man nu ska säga.
sare2
Dag 4 drogs dränet bort. Såret luktade blää och det varade rätt mycket så jag tvättade rent och klippte bort äckelpäckel. (Någon dag senare lossande det understa stygnet av sig själv och såret antog en rund form.)

Dag 7 hade det slutat vara och lukta äckligt och ny hud började krypa in från sidorna. Ungefär nu blev såret väldigt rödrosa då nya blodkärl höll på att bildas (syns dålig på bilden).

Dag 10 hade såret börjat läka inifrån och ut och var inte lika djupt längre

Dag 17 i förrgår. Lina hade precis slickat bort sårskorpan på såret (duktig hund, dålig matte) för att ni skulle få se hur litet såret hade blivit.

Tass och telepati

När Lina tigger gör hon det med hjälp av tass och telepati. Först väljer hon ut sitt mål (den som luktar mest köttbulle/hundgodis). Sen sätter hon sig så nära att personen inte kan undgå att hon finns och börjar glo. Det är nu telepatin sätter igång.

Lina försöker nämlligen med blicken övertyga personen om att hon får dåligt med mat och därför behöver något gott så fort som möjligt. Räcker inte det kommer tassen. I början trodde jag att det var tricket ”tass” hon gjorde för att få en godbit, nu har jag förstått att det handlar om att få uppmärksamhet och är mer en uppmaning än en uppvisning.

Är Lina väldigt hungrig, är säker på att personen hon sitter hos har något extra gott eller den hon sitter hos inte är tillräckligt snabb att fatta kan det vara sekunder mellan telepatin och tassen. Fattar människan ändå inte så börjar tassen slå på en tills man vaknar ur koman och matar henne.
tiggelurlina
Lina uppmanar Emelie bakom kameran att sluta fota, börja mata.

The poop-police has arrived

I dag har jag gjort något som jag så länge velat få chansen att göra! (Ja, man kan säga att jag inte är som alla andra men jag väljer att stå för det!)

Jag skulle gå till affären och när jag gick de sista trappstegen ner mot porten så såg jag hur en dam med liten JRT gå utanför. Hann tänka att det var bra att jag inte skulle ut med flickorna för då hade de ju antagligen skällt och varit pinsamma i trappuppgången. Gick ut genom porten och såg då att kvinnan hade två hundar, den andra hade nämligen hamnat lite på efterkälken då den höll på att kissa lite.

Jag kan inte riktigt förklara vad det var som gjorde att jag rundade hörnet på huset och stannade så att matten inte kunde se mig men jag fortfarande såg hennes lösa hund men där stod jag i alla fall och glodde. Den lille vovven nosade runt lite i gräset och satte sig sen och bajsade på lilla gräsmattan rakt utanför vår port.

Då klev jag fram bakom min husknut igen så att jag kunde se matten. Hon hade gått en bit men hade stannat och stod vänd mot sin hund. Vi stod alltså på varsin sida om hunden och tittade på när den bajsade. Jag såg henne, hon såg mig, bägge såg hunden.

När lille hunden var färdig med sina bestyr trippade den ikapp matte som sa något till hunden och så vände de sig om för att gå vidare. Där och då förvandlades jag till kvarterts bajspolis, tog upp en påse som jag hade i fickan och ropade efter henne;

Jag plockar upp bajshögen här då eftersom du inte orkade!

Detta fick kvinnan att vända om och ropa till mig att hon skulle plocka upp själv efter hunden. Så jag sa något fränt om att det inte var någon idé att göra sig till nu och passade på att säga att det var dåligt att hon inte plockade upp efter sin hund. Att jag inte tyckte att barnen i huset skulle behöva trampa i hennes hundbajs.

Då talar tanten om för mig att det inte bor några barn här. Jag pekade på närmaste fönster och sa att där bor en kille som ska fylla två år snart och hans lillebror. Jag hade kunnat peka på fler fönster men tanten sa att hon minsann bott här i tjugo år, att det inte bodde några barn just här och att hon aldrig hade sett några barn springa på den fläcken där hennes hund bajsat. Så hon visste bättre än jag vem som bor granne med mig.

Då tog hon till sitt bästa argument so far och sa att man faktiskt kunde se det som gödning. Informerade henne om att det var det dummaste jag hört och att hon borde plocka upp efter sina hundar, vände på klacken och gick bort till papperskorgen som ligger ca 10 m från var vi stod och slängde hennes hundbajs.

Efter detta kom en annan äldre dam fram till mig och sa att det där var det bästa hon hört på länge och att de där hundarna alltid gick lösa, att ägarna aldrig plockade upp efter dem och att hennes man en gång fått hindra en av hundarna från att springa in i deras lägenhet via altanen i jakten på deras katt. Då kände jag att jag gjort hela kvarteret en tjänst och en god gärning.

Kan man kanske låta tillverka en bajsmedalj till sig själv att hänga på jackan?
14