Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 630 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 638 Madeleine – Sida 138 – Livet med dobermann

Hanhundsägare och avel

För några dagar sedan läste jag ett inlägg på vovve som handlade om hanhundsägare och avel som fick mig att började fundera lite. Vad har en hanhundsägare för ansvar i aveln och uppfödningen?

Jag utgår alltså från att det är tikägaren som är uppfödaren i detta sammanhanget och att hanen bor hos en annan person eller kennel.

Hur ofta är det ok att hanhunden paras? Jag förväntar mig att en tik inte får en ny kull valpar innan föregående valpkull utvärderats och röntgats. Kan man ställa samma krav på en hanhund?

Jag vet ju att många letar valp genom att bestämma sig för vilken uppfödare de tycker är trevligast eller klickar bäst med. Är ni som letar kennel på det sättet lika intresserade av att komma bra överens med hanhundsägaren?

Är det någon som har tät kontakt med ägaren till hanhunden? Själv tränar jag ju för Ronnie som hade pappa Sumo och honom träffar jag oftast av alla, Catrin som har mamma Jamaika några gånger per år och uppfödar-Eva har jag inte sett sedan förra sommaren då vi var där på kennelläger. Vi håller kontakt via facebook och lite mail istället. En antagligen rätt ovanlig ordning.

Jag tycker att det är väldigt kul att ha kontakt med båda föräldradjurens respektive ägare. Det är roligt att rota lite i vem Iris är mest lik till sättet och utseendet och sånt. Samtidigt så skulle jag inte kunna tänka mig att ha det ”kravet” på Ronnie att han skulle intressera sig för Iris liv eller leverne.

Rätt många hanhundsägare har ju låtit sin hane para rätt många tikar och många valpar har det blivit. I Linas fall t ex så har ju han som ägde Linas pappa låtit sina två hanar (Dante och Valdo) para så många tikar att de tillsammans lämnat efter sig närmare 200 valpar i Sverige. Det är ju fler valpar än de flesta dobermannuppfödare hinner med att få.

Många frågetecken i detta inlägg men så har jag inte riktigt klart för mig vad jag tycker själv. Vad tycker ni att man kan förvänta sig eller kräva av hanhundsägaren?

Blåbär och platsliggning

I dag visade det sig att både Emelie och jag var lediga utan några direkta planer så vi bestämde oss för att gå ut i skogen och leta efter blåbär och svampar.

onsdag2 Hundarna fick springa i blåbärsriset och busa med varandra en bra stund innan jag satte Lina i ett långt koppel och vi började vår jakt. Iris och Expo var jätteduktiga och kunde gå lösa hela tiden men jag ville inte chansa med Lina, särskilt inte när jag gick med blicken i backen. Några kantareller såg vi inte röken av och det var vansinnigt snålt med blåbär men efter några timmar hade vi fått ihop någon deciliter eller två.

Vi tog bussen hem till mig och så lagade jag lite soppa åt oss. Till efterrätt fick vi vaniljglass med våra blåbär och lite hallon som jag värmde och rörde ihop. Det var väldigt gott!

Detta hade räckt alldeles utmärkt för i dag men så kom jag på att det var onsdag och därmed öppen träning på klubben! Emelie och Expo var så sällskpliga att de valde att följa med (Lina fick stanna hemma under tiden) så ut med bussen igen! Denna gång var det rusningstrafik och vi fick be chauffören att öppna bakdörrarna (det hade varit omöjligt att ta sig längst bak i bussen annars!) Emelie och Expo fick kliva av varje gång bussen stannade för att släppa av folk, en kvinna ramlade över Expo vid en inbromsning, han reagerade inte ens. Vovvarna var duktiga!

Väl framme kunde vi konstatera att det kryllade av folk och hundar och att det var en annan dobermann på planen redan. Vi drogs till varandra som små magneter, hihi!

Jag trodde att vi hade missat platsliggningen då den brukar vara i början och vi kom lite sent, därför blev jag superlycklig när någon föreslog en gemensam plats! Äntligen skulle jag få lägga Iris med andra hundar! Det är detta vi behöver öva just nu.
onsdag4
Ca hälften av hundarna som var där deltog, Iris närmast kameran

Expo och Emelie gick i väg en bra bit då de inte skulle vara med och inte ville vara för nära i fall att de skulle störa. Detta hade Iris superkoll på plus att hon hörde att Expo hade sin tennisboll med pip när han gick iväg så även om hon tittar på mig på bilden så kollade hon mot Expo typ HELA tiden. Det är Emelie som tagit bilden så då förstår ni att Iris låg och glodde rakt åt sidan.

Iris reste sig faktiskt men hon gjorde det efter en säkert en minut och hon reste sig väldigt långsamt. Dessutom började hon gå raka vägen mot mig så de andra hundarna var som luft. Jag gick tillbaka och la henne igen, väntade ytterligare någon halv minut och sedan gick jag och satte henne upp. Så trots ”misslyckandet” var jag nöjd efteråt! Extrem störning mot vad Iris är van vid.

För övrigt kommenderade Emelie igenom oss på allt utom hoppet och apporteringen i ettan. Därefter körde jag snabba lägganden med Iris. La henne även några gånger när de andra höll på att träna som mest framför nosen på henne och visst hon tittade på dem men det var bara när jag gick och ställde mig bakom henne som hon kände sig tvungen att vända på sig för att se var jag försvann.
onsdag3

Iris kollar på de andra som tränar under tiden jag tar kort. I bakgrunden två dobermann + mattar

Avslutade med att köra hopp över hinder väldigt nära en schäfer i pinne. Iris brydde sig inte om schäfern. Hon brydde sig inte om någon av hundarna som tränade! Inkallning åt ena hållet när vi körde ställande under gång i motsatt riktning, det flög apportbockar och belöningar och hundar sprang hit och dit. Inte ett enda försök att lämna mig och dra i väg till någon annan gjorde hon under tiden vi tränade! Hurra!

Iris, Emla och Expo i stora rastgården
onsdag1
Sist men inte minst körde vi liten dobermannträff i rastgården så hundarna fick springa lite tillsammans. Då det började skymma och jag inte ville använda blixten så blev bilderna där efter men ni fattar. De hade kul!

Lilla kräket spårar

I dag träffade vi Camilla och Tyson för att spåra. Det var Iris som skulle spåra men Lina och husse följde också med.

Jag och Camilla gick varsitt spår åt vovvarna och sen när spåren låg ett tag så fick vovvarna leka lite över stock och sten i skogen. Tyson och Iris sprang mest men sen fick Lina vara med också. Passade på att träna inkallningar med Lina och hon var jätteduktig. Kom varje gång jag ropade!

Lina i sin tur passade på att rulla sig i en grop som hon grävde så att hela hennes hål i sidan blev jordfyllt. Gick bra att tvätta rent när vi kom hem igen men ändå, var hon verkligen tvungen?

spar1augJag testade att ha runkeeper på i iPhonen när jag gick spåret och den visade att det var 300 meter när jag hade lagt ut 4 apporter (ritat ut dem som små streck i spåret). Själva spåret var ju inte så spännade med vinklar och sånt men jag korsade två stigar och klev över en stor sten och gick nedför en brant, så lite trixigt var det ändå.

Själva spårandet gick dåligtg. Spårupptaget tog Iris helt perfekt men sen började hon slå och gå kors och tvärs över spåret. Blev något mer fokuserad när hon hade hittat första pinnen men inte tillräckligt för att jag bara kunde slappna av där bak och låta henne spåra själv. Flera gånger lämnade hon spåret och drog ut till höger så jag fick håva in henne och börja om. När hon till sist hittade slutpinnen så berömde jag allt vad jag orkade och kastade iväg kongen som hon bar i kanske 10 m innan hon släppte den och tog en stor lov ut till höger igen. När hon kom tillbaka så fick hon fortsätta gå lös men jag pratade henne till att stanna hos mig.

När vi gått så i några meter skuttade ett stort rådjur ut från skogen till höger och korsade vår stig och sprang vidare åt vänster. Iris såg faktiskt inte rådjuret men jag såg tydligt på henne när vi korsade rådjurets övergångsställe. Iris såg precis ut som hon gjorde när vi hade spårat och vädrade högt med nosen och tittade åt alla håll. Kändes som att det där rådjuret sprang lite framför oss i sick-sack över spåret när vi gick det.

Alternativt är Iris kass på att spåra nu. Ska försöka lägga fler spår i veckan nu, detta kan jag inte gå runt och ha som minnesbild!

När vi kom hem rusade Iris in i köket och drack en massa vatten, gick in på kontoret och sen spydde hon som en liten gris. Vatten, godisarna hon fick i spåret, maten hon åt till frukost ca 5 h tidigare. Det är andra gången exakt detta händer. Nu får hon drickförbud efter att ha varit ute och röjt. Måste vila först. Mitt lilla kräk…

Bröllopsutflykt

I helgen gifte sig en av mina allra bästa och käraste vänner! Så på lördagen byttes hundkläderna under några magiska timmar ut mot klänning och högklackat och glädjetårar i ögonvrån .
bryll1
Bröllopet hölls i en de vackraste delarna av Södermanland där både bruden och jag härstammar ifrån. Vi kunde med andra ord bo hos min mamma och hundarna fick tillbringa andra helgen på raken där. Dock skadefria denna gång! Jag var lite orolig att Iris skulle vara jobbig när vi åkte med det hade gått jättebra hela tiden. Skönt.

bryll4På söndagen ägnade vi oss mest åt att slappa och vara ute i trädgården. Iris gillar, precis som pappa Sumo gjorde, att äta äpplen och hade hon fått bestämma så hade hon nog plockat ner alla mammas äpplen från träden! Nu fick hon inte bestämma men hon hittade ett som hade trillat ner på backen och det fick hon till sin stora glädje ta. Det fungerade både som boll och något gott att smaska på.

Vi lekte lite kurragömma, husse gömde sig och Iris fick leta upp honom. Hon letade mera fort än noga och blev väldigt glad när hon hittade honom!

Lite lydnadsträning hann vi också med. Störning fick vi gratis av att grannens barnbarn och lite andra lämpliga barn från gatan hängde över staketet och frågade om Linas hål i sidan, vad hundarna hette, hur gamla de var osv. Perfekt och Iris klarade det utmärkt!

Husse imponerade på bägge vovvarna genom att.. ja, vad gjorde han? Iris blev i alla fall så ställd att hon för några sekunder tappade äpplet som hon hade i munnen och stod still.
bryll3
Lina får vara i långlina på mammas tomt då en av de nya grannarna har fyra katter som brukar strosa runt och bajsa på mammas tomt. (Gissningsvis en sån bajskatt Lina jagade efter in i busken förra helgen) Iris däremot kan och får vara lös och skötte sig även denna helg utmärkt!
bryll2

Lina och jag lägger Iris

I går var det sommarvarmt igen och jag ville träna med Iris. Trattskallen Lina fick följa med och hon var märkbart glad över att komma ut till klubben och rulla sig i gräset. Hon rullade sig inte riktigt lika vilt som vanligt, kanske var hon lite rädd om sitt hål som syns i bild på hennes vänstra sida.

Annars låg hon mest och solade eller under bordet i skuggan och kollade på när Iris och jag tränade.

Jag tränade lite med henne också plus att hon fick följa med till agilitysidan av planen när jag och Iris tog några varv. Då blev hon lite uppspelt och försökte liksom springa med, fast hon fattade inte det där att vi svängde av och sprang åt motsatt håll ibland och tog sats rakt fram tills hon märkte att vi var på väg i helt motsatt riktning. Lina är en kul hund!

Med Iris fortsatte jag köra lite snabba lägganden och linförighet. Det sistnämnda väldigt korta sträckor i väldigt långsamt tempo och gjorde bara vänstersvängar. Vi koncentrerade oss bara på att få med baken och att hon inte skulle tränga. Det gick bra tycker jag.

Vi la Iris några gånger för att öva platsliggning också. Jag skriver ”vi” för att jag gick ut och lämnade Iris 20-25 m bort och gick sedan tillbaka till bordet där Lina låg och så väntade vi tillsammans i en minut innan jag gick tillbaka.

Vid ett tillfälle tyckte Lina att det verkade kul att kolla på lite närmare håll så hon följde med ut och kollade när jag la Iris och sen sa jag åt Lina att följa med tillbaka igen och hon lufsade genast med till skuggan under bordet. Iris låg kvar så det blev en bra störning.

Jag vet inte hur tydligt det syns på bilden men jag tycker att Lina ser väldigt nöjd ut med att vara med mig istället när Iris ligger där ute på gräset.

Annars har bollen som jag köpte på Willys för 11 kronor tror jag att det var, tappat sitt snöre och visa tecken på att börja lösas upp helt i går. När Iris ska dricka så släpper hon ner bollen i vattenskålen, dricker och när hon är klar plockar hon upp bollen igen. Den sög åt sig vattnet på nåt sätt och det blev helt löddrigt när hon sen tuggade på bollen. Hon fick bollödder på nosen och plötsligt kändes hon väldigt lik Expo…

..och när vi kom gick alla hem

I dag satte den öpnna träningen i gång igen efter ett litet sommaruppehåll. Trevligt tyckte Amanda och jag och bestämde att vi skulle ses för att träna då för att utnyttja störningen och chansen att få vara med på en platsliggning med lite nya hundar.

Kl 18:30 är det skotträning och kl 19:00 är det garanterat skottfritt och fri träning. Jag åkte dit så jag var där strax före kl 19, Iris brukar inte bry sig så det hade inte gjort något om någon fortfarande höll på att skjuta. Rastar Iris lite snabbt utanför och öppnar sedan grinden och går in på planen. Aldrig har Iris sett så många hundar där samtidigt, inte ens när vi varit på kurs. Kul!

Då Iris ville streta in på planen så tog vi det långsamt, man vinner inget på att dra i kopplet. Tills slut var vi i alla fall framme på andra sidan hos Nisse och Amanda, redo att börja träna!

Visade sig då att de redan kört en platsliggning med skott och att det nog inte skulle bli mer. Faktum är att ingen tyckte att det skulle bli så mycket mer för alla började packa ihop och gå hem! Jag kollade på klockan; 18:59, det var ju nu det skulle börja!

Så det blev träning med Nisse och Amanda och en kvinna till som tränade sina vovvar en bit bort. Inte dåligt det heller men inte vad jag suttit och väntat på hela dagen direkt. Snopet!

Tränade i alla fall lite linförighet med fokus ”inte tränga” och snabba lägganden. Gick helt ok. Vi gjorde en halv minuts platsliggning med våra två vovvar, de låg fint.

Hittade kamptrasan i botten på min påse, den har vi inte använt sedan vi var på lägret hos Ronie i Enöping i början på juli. Det blev ett väldigt kärt återseende för Iris! Jag skickade henne att rondera en stolpe på planen och jädrar vilken fart hon hade tillbaka till mig och trasan! Jag avslutade med att kampa lite med Nisse… Närmare 50 kg rottweiler som ”pratar” när han kampar och arbetar väldigt bra bakåt när han gör det… det var en ny upplevelse!

Nästa onsdag ska vi vara på klubben kl 18:30. Då vill jag inte missa något!

Träningsfilm lydnadsklass ett

För att komma vidare med träningen av momenten i lydnadsklass ett så behöver jag hjälp av någon annan. Dvs någon som kan säga vad går bra och vad som går mindre bra. Därför fick husse och Lina följa med till klubben i dag och filma mig och Iris när vi körde igenom alla momenten i lydnadsettan så att jag kunde kolla mig själv sedan i brist på annat.

.

Jag bar ut en stol som jag ställde mitt på planen där husse fick sitta med Lina under tiden han filmade. Så nära man kan komma en domare och protokollskrivare… Bra störning också!

.

Värmde upp med några inkallningar och lite fritt följ, sen körde vi igenom hela ettan. Alla belöningar (eller frånvaron av) syns på filmen. Däremot har jag klippt bort transportsträckor och speedat på lite här och var när Iris sitter/står/ligger och väntar på mig. Jag väntar nämligen ut henne väldigt länge på både ställandet, läggandet och inkallningen då jag vill förhindra att hon tjuvar. Säger gärna fel kommando innan för att få henne att lyssna efter rätt. Ja, ni ser själva hur det ser ut på hoppet.

Jag vill gärna ha alla fel jag gör tryckt rakt upp i ansiktet på mig. Nog för att jag redan sett hela filmen säkert 10 gånger och upptäckt en massa saker som jag gör galet men jag har säkert missat något.

.

So shoot.

.

Jag har fått en massa tips via forumet vovve.net och via msn som jag plitar ner här då jag tycker att mycket av det är bra grejjer som jag vill komma ihåg.

Förbättringspunkter;
•Tränger
•Göra bättre, skarpare svängar
•Går ut med rumpan
•Går för långt fram
•Tränger i vänstersvängen
•Sätter sig snett vid halt
•Träna ingångar!
•Träna dig själv på att inte stå med vänster axel bakåt så fort du står vid hennes sida!
•DK i vänstersvängarna
•Titta inte ner på hunden!
•Sluta mata med godis efter varje avslutat moment för att få bort tiggeriblicken (och tungan!)

Bra;
•Fin kontakt!

Närbild på sår

I dag var det dags att dra dränslangen. Så här såg det ut efter att jag hade dragit dränet och tvättat rent det största hålet och tagit bort en massa var. Det är fortfarande smetigt som ni ser. Jag gillar heller inte att hålet är så stort som det är. Av de två stygn som sitter kvar är det nedersta helt värdelöst och skulle lika gärna kunna tas bort.
rotis2

Har även ritat ut på bilden hur själva hålet gick under huden. Jag trodde ju att det gick som ett rakt streck mellan de två hålen men icke. Det var böjt om en banan som veterinären sa.

Bilden är något större än verkligheten men det nedersta hålet är på tok för stort för att jag ska vara nöjd!

Det gråaktiga i nedre hålet är var. Ser likadant ut på vänstra kanten av hålet.

För att Lina ska slippa tratten så sitter jag och vaktar henne hela tiden. Ligger hon på sängen här var datorn är så sitter jag framför den och surfar samtidigt som jag håller ett getöga på Lina. Är hon i vardagsrummet så kollar jag på TV osv. Jag är en hönsmamma-matte.

Monster i grannens trädgård och snow buddies

Det var i alla fall varit fint och soligt väder under tiden som vi var i Katrineholm! Hundarna var ute på mammas tomt och roat sig på olika sätt. Lina genom att ligga i solen och Iris genom att undersöka allt.

Iris upptäckte t ex en väldigt mystisk varelse om åkte runt för sig själv på grannens tomt! Hon var tvungen att smyga in mellan krusbärsbuskarna och spana noga på den en lång stund innan hon bestämde sig för att den inte verkade vara elak. Känns tryggt när Iris är med, hon håller koll på allt och alla!

När Lina kom hem från veterinären höll vi oss inomhus i vårt rum nere i källaren. Dels för att Linas skull, dels för att min mamma fick 8-9 gäster som skulle bo kvar under helgen och en del av dem var hundrädda. (Vi skulle ju ha varit i Örebro och gjort plats på uppfarten genom att ta en bil så att gästerna fick bättre plats med sina bilar!)

Mamma har en massa filmkanaler och vi tittade på film och eldade i öppna spisen så det gick ingen nöd på oss där nere. Det var rätt mysigt!

Hundarna var med och tittade på en film som hette Snow Buddies. En Disney film om ett gäng goldenvalpar som av misstag hamnar i Alaska och där ställer upp i en slädhundstävling. Allt jag kunde tänka på var att de borde röntga sina små höfter först innan de ställde upp på något sånt!

Med risk för att förstöra allt för alla som nu tänker springa till videobutiken och hyra denna film så kan jag avslöja att de vann hela slädhundsloppet också. Disneyfilmer är härliga! Eller?

Rasmästerskap?

Planen var alltså att åka till min mamma i Katrineholm, låna en bil och åka till RMet i Örebro över helgen. En väldigt vass, avklippt gren i grannens häck satte stopp för de planerna och punkterade Lina.

.

Jag sov med armen om Lina i natt och kände hur hon låg och darrade. Sov dåligt och gick upp rätt tidigt för att åka till veterinären. Tar bara några minuter att köra dit från mammas hus.

.

Väl där fick vi vänta en väldigt kort stund innan vi gick träffa veterinär som genast började prata om drän.

.

Jag fick lämna veterinären med bara ett koppel i handen och det sista jag såg av Lina var när hon snällt följde med en ur personalen genom en dörr och försvann.

.

Det tog några timmar innan det blev hennes tur men till slut fick jag en tid få jag äntligen kunde komma och hämta henne. Kl 15-16… Det var samling kl 16 i Örebro för oss som skulle tävla men ändå tänkte jag att om vi åkte direkt från veterinären så skulle vi bli lite sena men ta oss dit i alla fall.

.

När jag kom till veterinären för att hämta henne fick jag sitta ner och vänta en stund. Jag var inte ensam om att vänta på att få hämta mitt djur. Ett äldre par som hörde lika dåligt båda två fick tillbaka sin katt som inte riktigt verkade ha vaknat till efter den behandling han nu hade fått. Under tiden som katten låg slapp i farbrorns knä talade paret om hur de skulle lösa allt från bilresan hem till vad katten skulle äta och var den skulle få vila när den kom hem. Paret var så söta och det var uppenbart att det var en kär liten vän de hämtade hem.

.

Jag var inte ensam om att tjuvkika på katten, en liten 12 veckor gammal svart labbevalp satt på sin söta rumpa några meter därifrån och följde med stort intresse den där kattsvansen som började piggna till. Han vädrade i luften och kanske var det första gången hans nos fylldes av kattdoft?

.

Sist men inte minst kom en man in och talade lågmält in i luckan vid receptionen. Han fick en påse med en låda i. Jag kopplade inte vad det var innan jag hörde honom fråga hon som jobbade där Men hur vet jag att det verkligen är rätt nu då? samtidigt som jag såg en skymt av kartongen i påsen. Jag kände igen mönstret, jag kände igen kartongen. Det var den lilla pappurnan som man får när man kremerat sin fyrbenta vän.

.

Det gamla paret med katten, den lille valpen, det älskade husdjuret som inte fanns mer… det blev så mycket känslor och jag blev tvungen att titta ner i golvet en stund för att tårarna inte skulle svämma över i ögonen.

.

Så äntligen hörde jag hur någon lockade på någon som hette Lina och runt hörnet kom hon min lilla älskade hund! Med tratt, rakad päls, två dränslangar som stack ut, några stygn och en klart påverkad och rödögd blick. Och hon ville inte vara kvar en sekund till, hon ville gå hem direkt. Jag var tvungen att klia henne bakom öronen jättemycket för att hon skulle sluta pipa när vi väntade på att veterinären skulle komma och säga när dränet ska dras och stygnen ska bort.

Lina redo för rasmästerskap?

När vi gick ut till bilen var det bara att inse, detta var en ynklig hund som fortfarnde var påverkad av mediciner, inte en hund som skulle tävla lydnad. Inte ens ligga i en bil när någon annan tävlade lydnad. Lina var en hund som skulle få åka hem, vila och bli pussad på.

Vad är det med dig?

När vi kom hem ville Lina gå och lägga sig på baksidan i gräset. När hon låg där gick jag och hämtade Iris (som enligt min mamma ylat konstant sedan vi åkte). Iris blev väldigt ställd av Lina med tratten. Och vad hade hon för slangar på ryggen? Och varför ville hon inte leka?

Lina, inte riktigt samma blick som hon brukar ha.

För att inte tala om hur skitjobbigt det blev när matte senare gick och la sig på en säng med Lina och påstod att Iris inte var välkommen. Aldrig har Iris haft en sådant behov av att få ligga nära mig och sova, hon skulle upp till varje pris och hittade till slut en ledig plats vid kuddarna där hon trängde ihop sig

.

Så något rasmästerskap blev det inte tal om. En höglöpstik och en trasig tik. Vi får helt enkelt komma igen nästa år! Hundgudarna ville inte att vi skulle tävla i år, jag hoppas att de låter oss vinna allt nästa istället och att ni som är där i helgen har det jättebra!