Ibland frågar folk mig hur hundarna (kanske mest Iris) tar dagar och perioder av mindre aktivitet och träning. Jag har alltid svarat att det går bra men jag måste erkänna att det blir skillnad och märks rätt tydligt ändå.
För även om vi har lugnare perioder så är ju nästan alltid någon av oss hemma med hundarna. Husse sover nästan alltid hemma, jag jobbar oftast natt. De gånger som hundarna blir själva någon timme eller två blir när husse och jag går förbi varandra på morgonen eller på kvällen, dvs när det inte händer så mycket ändå. Dessutom händer det inte särskilt ofta.
Men nu när jag den senaste veckan jobbat i skolan samtidigt som husse jobbat som vanligt så har hundarna plötsligt fått vara själva hemma, rätt länge och mitt på dagen, så kan jag säga att nog tusan märker jag det på Iris. Hoppeloppan kan liksom inte sluta studsa efter att man kommit hem. Det går inte att gå ett steg åt något håll utan att hon ska gå på mina hälar.
Hon hittar inte på dumheter eller så men det tror jag beror på att hon hunnit bli lite äldre och att det bara varit så under en veckas tid. Jag märker på henne att hon är rastlös på ett helt annat sätt. Hon beter sig lite som om hon blivit valp på nytt och batterierna är nyladdade.
Ska tillägga att jag inte märkt någon som helst skillnad på Lina.
När vi kommit hem har det varit becksvart ute och vi har varit trötta. Den enda som varit skitpigg har varit Iris. Plötsligt känner jag hur stor skillnad det verkligen är på mina hundar. Hur viktigt det är att Iris får motion, har något vettigt att göra och får vara med.
Båda hundarna hade säkert klarat av att vi jobbade dagar oftare båda två men då hade Iris behövt inplanerad träningstid kontinuerligt några gånger i veckan. Hon och Lina hade inte klarat samma typ av hundliv, nöja sig med motion och resten av tiden bara vara sällskap (som Lina lätt hade kunnat vara). Eller rättare sagt, Iris hade klarat det men säkert haft en mängd problem-beteenden då hon plockat ut sin energi i form av hyss i olika former.
I dag gick vi en lång och rask promenad med både hundarna på 1 h och 20 min och kom hem strax före kl 21. Iris fick gå i sele och gå i drag hela vägen. Iris var otålig och tyckte vi gick för långsamt, hon hade nog helst velat springa hela rundan. Först nu när vi kommit hem tycker jag att Iris är mer som vanligt igen.
Jag tycker att det är svårt när man pratar med andra hundägare eller blivande dobermannägare om det här. Kräver en dobermann tre timmar motion och bruksträning varje dag? är en vanlig fråga. Nej, det behöver de inte svarar jag. Fast så enkelt är det ju faktiskt inte ändå.
Är det en Lina-hund man vill ha kan man lika gärna skaffa sig en annan ras. Det kryllar av snälla hundar som gillar att bli klappade bakom örat. Iris kräver faktiskt mitt sällskap, min uppmärksamhet och någon form av mental utmaning samt fysisk träning på det under ett par timmar varje dag för att må bra, även om vi ”bara” är hemma.
