Madeleine – Sida 76 – Livet med dobermann

23 december, 201223 december, 2012

Vinterlandsjul

I går lämnade vi Skåne och styrde volvon mot Södermanland. Som den snöälskande person jag är så kan ni kanske förstå att jag blev lycklig över att skillnaden var rätt stor.

I dag åkte vi ut till Katrineholms Orienteringsklubbs stuga Siggetorpastugan och åkte lite på en väg som gick där. Båda hundarna var med och de sprang i de gamla bilspåren och vi åkte skidor i mitten. (när vi kom var det helt orört så jag kan garanterat säga att jag inte sabbat någons skidspår).

Tyvärr gick det inte att skejta där och efter att vi åkte lite fram och tillbaka på den där vägen (4,5 km sammanlagt) så åkte vi hem och lämnade av Lina hos mamma innan vi fortsatte ut till Katrineholms golfbana Jättorp. Där åkte husse några km i de fina spåren under tiden som Iris och jag drog upp ett litet eget spår på driving rangen och delar av första hålet i den rätt djupa snön.

Jag skulle vid det här laget betala pengar för att få åka i ett bra skejtspår!

22 december, 201221 december, 2014

God Jul!

21 december, 20122 januari, 2013

En kväll med Nemo

I går efteriddag och kväll var Nemo här hemma hos oss och hälsade på. Det hade precis börjat skymma när han kom och vi spenderade rätt mycket tid ute på tomten, det blev snabbt helt mörkt.

Jag har aldrig haft så svårt att skilja de tre hundarna åt som där i mörkret. När jag sa åt Iris att sluta stöka så kom en förvånad Iris runt husknuten och undrade vad jag vill henne. När jag berömde Lina för att hon kom när jag ropade stod hon bakom mig och undrade varför jag pratade med Nemo osv. Mycket lek och spring blev det i alla fall.

När vi kom in igen visade nu 10 månader gamla Nemo att han också kunde ligga på golvet och chilla och tugga ben när flickorna la sig framför kaminen och vilade. Innan har han alltid tyckt att leken nog borde fortsätta inne en stund till innan han insett att ingen vill leka.

Vid några tillfällen tröttnade Nemo på lugnet och lämnade benet, tittade frågande på mig och undrade om det verkligen var så här vi skulle ha det. Dödstrist.

Några gånger gav han sig inte utan förklarade högt att nu får ni ta mig tusan vara lite roligare och både jag och Iris ställde upp på det. Iris ställde upp och brottades några gånger bland annat. Den enda som inte kunde rubbas från vilan framför kaminen var Lina. Hon låg där hon låg och halvsov. Det var bara öronen som var lite mer vakna än vanligt när hon lyssnade på vad ungdomarna gjorde bakom henne.

Rätt kul att jag visste att samtidigt som vi passade Nemo här hos oss så var hans pappa P-man hemma hos Anna och Emelie i Stockholm.

När Fabian kom för att hämta honom pratade vi om hur mycket Nemo vuxit sedan sist. Jag tror faktiskt att han är lika hög som Mr P nu. Stor kille!

19 december, 201219 december, 2012

Får jag öppna min julklapp nu?

I dag rotade Iris i julklappssäcken fast man inte får! Där hittade hon snabbt sin julklapp och det tog inte många sekunder innan hon upptäckte att flera av leksakerna i påsen hade inbyggd pipis!

Matte, får jag öppna den här? frågade Iris.
Nej, du får vänta till julafton, svarade jag.
Snälla matte, jag lovar att vara lydig, försökte Iris och jultindrade allt vad hon orkade med ögonen.
Nej! sa jag och som tur är så kan Iris det kommandot rätt bra.

Iris såg uppgiven ut och tittade ut genom fönstret med tom blick.

Hon reste på sig och började långsamt gå tillbaka till julklappssäcken för att lägga tillbaka den fina påsen hon hittat. Jag hörde hur hon muttrade och morrade för sig själv.

Iris, du vet att tomten bara ger paket åt hundar som inte morrar eller skäller? Och är man inte en snäll hund får man ingenting alls! sa jag med så tydlig och konsekvent röst jag kunde.

Ibland är det inte alltid så lätt minsann att vara en tydlig och rättvis dobermannmatte. Särskilt inte som iris gärna tar till såna fultrix för att få som hon vill.

Tur jag har haft rasen några år nu så jag inte gick i den här lätta tiggar-fällan!

(Och tusen, tusen tack för den fina juklappen Michaela!)

18 december, 201218 december, 2012

Kul liten borste

I dag var jag på apoteket för att hämta lite piller. När jag stod och väntade på att det skulle bli min tur tittade jag i djurhyllan under tiden.

Hittade en hundtandborste som jag bara var tvungen att köpa fast den kostade typ 95 kronor eller nåt.

Åkte hem och visade den för hundarna, talade om hur bra den lille borsten var. Hundarna blev jätteimponerade och Iris ville ha tandborsten bära runt på den. Till och med Lina var nyfiken på den nya saken.

När vi däremot skulle borsta med den, då tyckte Iris inte alls om den. Linas nyfikenhet tog också slut direkt. Det står på förpackningen att man ska borsta med små korta rörelser, en tand i taget. Men det inte ett ord om hur man skulle hantera hundtungan som jobbade stenhårt för att få bort tandborsten.

Tror Iris tunga blev renare än tänderna vi borstade men några tänder blev borstade innan jag gav upp i alla fall.

En borste gör ingen vana men nu kan jag inte skylla på att jag inte har en proffstandborste till dem i alla fall.

17 december, 201217 december, 2012

En Iris junior

Här ligger en tjock dobermannvalp och sover. Det är lilla vit, den tjockaste valpen i en kull av tre tikar.

Bilden är tagen för drygt fyra år sedan och den vita valpen är Iris, så liten och tjock! Hennes syster Myra hade rött band och den tredjde tiken hade rosa snöre runt halsen.

Så varför denna valpfrossa? Jo, det är nämligen så att Iris röda syster Myra ska bli mammahund och få egna valpar på kennel Kings & Queens’s.

Det närmaste man kan komma en Iris junior! Jag som nästan aldrig är valpsjuk känner mig plötsligt så sugen på en mini-Myra-valp. Det är konstigt så känslomäsigt engagerad man kan bli bara för att det är det närmaste man kommer en Irisvalp.

Det gör mig även väldigt glad att Myras holter och ultraljud var ua, hoppas att Iris hjärta också mår bra!

16 december, 201217 december, 2012

Ett renrasigt helvete – vad hände sen?

Ett renrasigt helvete – vad hände sen? Fortsättningen på programmet som sändes för några år sedan. Går att se ännu en vecka på svtplay.se klicka här

Själv grät jag mig igenom programmet. Hunden är människans bästa vän, vi har ett otroligt märkligt sätt att återgälda den vänskapen.

Programmet visar hur viktigt det är att uppfödare som konsekvent skriker ”häxjakt” så fort någon vill prata avel borde knipa igen och inse att det är det enda sättet att komma någonstans. Att öppet prata om problem och försöka göra något åt dem istället för att bara mumla och att göra sitt bästa och inte ändra på ett dugg!

Även om vi har en ras som utseendemässigt inte ”skadats” av utställningar och sjuka ideal i uställningsringen så har vi problem i vår ras på grund av avel på uställningsresultat. Men man får ju vara glad att vår ras i alla fall kan röra på sig hyggligt som den ska och kan andas samtidigt….

16 december, 201216 december, 2012

Skönt att slippa de plastikopererade

Missade Stora Stockholm i helgen då husse var tvungen att jobba och jag inte vågade chansa på att alla flyg skulle gå som de skulle så här i snöstormstider.

Även om jag inte är så intresserad av ställa ut själv så är det alltid kul att titta på alla hundarna och prata med de andra dobermannägarna.

Tack vare facebook och bloggar så behövde man ju inte vänta länge på resultaten heller.

Glädjande nog så är det inte så många plastikopererade hundar med längre och det gör mig glad. Djurplågeri för utställnings skull är inte ok. Rättare sagt det är aldrig ok. Hoppas att de hundarna snart är ett minne blott, att hela världen slutar kupera.

Bilder från helgen på alla fina öron och svansar kan ni se bland annat i Emelies blogg!

15 december, 201215 december, 2012

Lilla, lilla Iris!

Tre grader varmt, regnigt och grått. Dagens väder. Hela flocken gick en promenad i geggasnö på lite över en timme. På en del ställen var det barmark, på en del ställen isbana, på en del ställen var det lite snö kvar.

Där snön låg kvar kunde man se vem som varit ute på promenad före oss. Det är inte så ofta som jag tycker att mina vovvar är små men när jag såg Iris tassavtryck bredvid jättehundens så såg kändes hon plötsligt ytte-pytte-liten! (Ja, Iris dobermanntass är den vänstra!)

14 december, 201214 december, 2012

Hejdå snön?

Det ryktas att detta var sista dagen på länge med minusgrader. Hädanefter ska det vara plusgrader och regna här i Skåne. Fi fan.

Vi gick en promenad bort till fältet där hundarna fick leka och springa runt i snön. Särskilt Lina verkade njuta lite extra av att få studsa fritt. Kanske var hon så nöjd över hon hade tröja på sig?

På vägen hem mötte vi polishunden som bor på vår gata med sin husse. Jag har aldrig sett den hunden med koppel på sig. Den bara går runt och sköter sig perfekt, så även i dag. Den satte sig bara vid husses sida och tittade på oss när Lina började smyga och ville skälla. När hon ville skälla såg Iris det som sin sabla uppgift att hjälpa till. Perfekta hunden möter två kansbollar med andra ord, kul. Perfekta polishunden har en väldigt trevlig husse så vi pratade lite om knasfiorna innan vi gick vidare hem igen.

När vi kom hem stannade vi ute och lekte på tomten också. Jag kastade snöbollar till Iris och Lina tittade på, hon tyckte att Iris kunde leka lite med henne istället. Alla var nöjda i solen och jag passade på att fota med riktiga kameran också.

Med lite tur hinner jag och Iris åka ett sista varv i skidspåret i morgon också, jag har börjat hålla tummarna för det redan nu.

Anna-Clara om Hunden ska flytta, igen.29 september, 2023
Ja djuren brukar vänja sig fort och märker av hur vi människor mår och agerar där efter. Jag har flyttat…
Sara om Hej igen kompis31 december, 2022
Så fint att du bloggar igen. Den är ju en av anledningarna till att man skaffade dobbis (och gjorde att…
Madeleine om Hej igen kompis1 november, 2022
Det fanns inga gamla bilder på kameran på henne. Men jag insåg att själva bloggen är en liten skattkista gällande…
Madeleine om Hej igen kompis1 november, 2022
Tack Bettan!
Bettan om Hej igen kompis28 oktober, 2022
Åh, vad roligt att du är tillbaka!