I dag fick Iris stanna hemma och bara Lina följa med. Åh så glad Lina blev! In i bilen med husse och matte, lite tråkigt att åka bil men lika glad när vi var framme.
Det var äntligen dags för Linas seniorkontroll hos veterinären. Väntrum hos veterinären är spännade och luktar gott. Lina ville gå runt och nosa på allt och alla, när hon inte fick det la hon sig ner och pep. Höga, långa pip så att alla skulle förstå att hon var där och att det var lite synd om henne.
Lina hann skälla lite på en hund som kom ut från sitt veterinärbesök innan det var hennes tur att få komma in.
Väl inne fick Lina väga sig, motvilligt. Vi lämnade ifrån oss kissprovet vi samlat på morgonrundan. Lina fick en temp i rumpan och ingen gav henne en godbit för besväret. Hmmmm… nu kände sig Lina redan klar med besöket.
Efter det kom veterinären in i rummet. Ett hopp tändes i Linas ögon, kanske ville han ge henne en godbit? Men inte då, han bara frågade om Lina sov gott på nätterna och rörde sig obehindrat. Klart att hon gör.
När han var klar med sina frågor började han känna och klämma genom hela Lina. Han tittade noga och länge på Linas tänder. Visade sig att några av tänderna var lite slitna ”bär hon ofta på pinnar eller bollar?” Eh… aldrig.
Lyssnade med stetoskopet och ställde fler frågor. Hörde ett extraslag på hjärtat, ett sånt där som de fångade upp när Lina kollade hjärtat på Ultuna. Han kände på Linas små knölar, han trodde det var fettknölar bara. Lina hängde mest med huvudet, vad var detta och när tusan skulle någon ge henne en godis? (Lina fick alltid godis när hon var hos Veterinären i Stockholm)
Veterinären blev färdig, pratade lite till och försvann sedan ut genom dörren. Nu kom hon som tog tempen in igen. Sa att hon skulle ta blodtryck och blodprov på Lina.
Lina fick lägga sig på sidan när hon skulle ta blotrycket. Åh hon ville inte ligga på sidan, det kändes läskigt! Vi klappade och berömde Lina där hon låg men hon slappnade inte av ändå. Så fort blodtrycksmanchetten åkte av benet sögs benet in nära kroppen för säkerhets skull.
Efter blodtryckstagningen fick Lina motvilligt hålla fram samma ben för att de skulle ta blodprov.
Jag vet inte om Lina kommer ihåg situationen, hon har ju fått benen rakade inför blodprovstagning och nålsättning några gånger förut. Oavsett så satt hon bara still och såg sorglig ut. Husse hjälpte till med att hålla upp och stötta benet så det var helt stilla.
Hon som stack spräckte Linas blodkärl eller så kröp det iväg och gömde sig (det sistnämnda låter mest som Linas blodkärl) och hon gick och hämtade en kollega för att höra om hon kunde sticka bättre.
Vi hörde henne i korridoren när hon bad sin kollega om hjälp med orden; det är världens snällaste hund som sitter helt still. Lina hörde också och undrade när fasen hon skulle få en köttbulle för besväret.
Kollegan rakade lite till på Linas ben och sen stack hon. Nu gick det bättre och hon tog två rör blod. Ett rött och ett lila.
Sen fick vi gå hem, Lina var väldigt glad när vi kom ut igen. Kanske kände hon sig lite extra frisk och kry efter att ha blivit kollad så noga?
Nu på kvällen ringde veterinären upp mig och sa att Linas blodprov och kiss var ua. Skönt att höra!
