Det var mörkt och klockan var nästan halv tolv när vi släppte ut hundarna på tomten för en sista liten kiss. Både husse och jag gick med ut på tomten, jag ville vattna lite och han kollade hundarna.
Jag hann precis greppa vattenkannan och ta några steg innan jag såg hur något litet grått tätt efterföljt av något stort svart kom farande i mörkret. En av grannens katter hade blivit upptäckt på tomten och jagades nu i full fart mot staketet. Jag vet inte vilken hund det var som startade kattjakten men jag vet att det inte tog många sekunder innan jakthunden fick med sig den andra hunden.
De försvann in bakom carporten där jag visste att staketet skulle sätta stopp för hundarna och katten antagligen skulle skutta över. Men icke! Katten kom nämligen inte över och i mörkret hördes otäcka ljud när hundarna försökte ta katten och den gjorde vad den kunde för att slippa undan inträngd i ett hörn. Det lät hemskt!
Husse och jag fick en väldig fart och kutade mot tumultet. Husse var snabbast och greppade en hund under magen och bara lyfte rakt bakåt samtidigt som jag kom med min vattenkanna och tömde den rakt ut över alla inblandade. Katten tog sin chans och försvann upp i ett träd precis bredvid.
Det var så mörkt ute att jag inte kunde se hur hundarna såg ut i ansiktet men jag var helt säker på att minst en av dem blivit riven i ögat. In med dem fort och kollade; Lina hade mindre rivsår i örat, på huvudet, på nosen och ögonen var ok! Iris hade en kattklo som stod ut rakt från huvudet på henne likt en stor törntagg och en snyggt kattriv rakt ovanför nosen men annars var hon också helt oskadd.
Katten då? Hur gick det för katten?! Var han söndertuggad?
Ut med en lampa och lyste upp i trädet där katten satt och höll ett krampaktigt tag med klorna om trädstammen. Lille katt mår du bra där uppe? Vi lyste på honom från alla håll och kanter, han såg hel ut. Ingen av grannens bilar var hemma så ingen idé att ringa på där heller för att tala om att deras katt var uppe i trädet…
Husse föreslog att vi skulle hämta stegen och plocka ner honom men jag trodde inte han var på plocka-ner-humör.
Vi gick in igen för att lägga oss men jag kunde inte sova, tänk om katten inte mådde bra där ute? Lina och Iris, dummingarna, låg i sängens fotände och försökte se snälla ut, de försökte inte ens följa med när jag gick ut igen.
Katten satt kvar i trädet, jag lyste på honom med min telefon. Nu hade han släppt det krampaktiga greppet och hade intagit en mer avslappnad ställning i trädet. Jag tog bild på honom och fick panik när jag såg att ena ögat var stängt på bilden men när jag lyste mer med luren såg jag att han bara blundat lite för blixten.
Nästa dag var jag på jobbet hela dagen men fick ett mms av min andra granne på hur katten hade strosat runt och sett ut som vanligt.
Jag fattar fortfarande inte hur allt det där hemska ljudet de gav ifrån sig inte genererade minst en död katt och en blind hund på kuppen. Ingen av hundarna (då särskilt Iris, Lina har ju varit ett hopplöst fall länge) verkar ha ändrat inställning till katterna heller.
Hoppas att katten är smart och drar jättefort nästa gång han råkar vara på vår tomt och ytterdörren öppnas. Vill aldrig att detta ska hända igen!
